Dressyrtjejen_97
Trådstartare
Jag har ett "litet" problem. Eller kanske snarare, Herr Häst har ett "litet" problem. Han är livrädd för vildsvin, och allt som har med dito att göra.
Han är i grunden en häst som är rätt "uppmärksam på sin omgivning", han tittar mycket på saker osv. Dock är det på en väldigt harmlös nivå. Det kan vara att om det t.ex. prasslar i en buske vänder han på huvudet, spetsar öronen och tittar med ->
blick för att sedan max 30 sekunder senare bara fortsätta med det vi gjorde, om man leder honom kanske stanna upp några sekunder och titta på nyss nämnda sätt eller så. Detta sker på daglig basis, men är liksom inget problem tycker jag. Hans normala reaktion vid "oj, det där var väl märkligt!"- situationer/inte total rädsla är att "frysa fast" och "fnorka". Detta brukar han göra i 30 sek - 1 min och sen är det inget mer med det. Också i mina öron rätt så harmlöst, och hanterbart.
Däremot vildsvin är något helt annat för honom. Reaktionen är fortfarande densamma, men x100 så stark. Minst. Problemet är att precis vid stallet så finns det ett förråd som jägarna använder för att stycka och förvara vildsvinen de skjuter. Styckningen av vildsvinen brukar normalt sett ske precis utanför förrådet också. Problemet är att vi måste gå förbi där för att komma till ridhus och ridbana m.m. Man kan teoretiskt gå på andra sidan av stallet också, men då får man "krångla runt" mer och delvis gå igenom stallet m.m. Helt enkelt är det mer osmidigt. Det är också så att från den del av stallet han står i, så kan jag inte på förhand se om de håller på med vildsvinen/just gjort det. Så när det upptäcks, är det redan för sent så att säga...
Det som konkret händer om de håller på/precis hållit på med vildsvin vid förrådet är att först tvärnitar. Sen står han "fastfrusen" i marken, tokspänd och jättestressad, och "fnorkar" så till den grad att han nästan låter "grymtande". När han är i detta "mood" går det inte att komma varken framåt eller bakåt (eller i någon annan riktning heller för den delen). Utan han bara står där, fastfrusen som en flämtande staty med ett ansiktsuttryck som bokstavligen är O.O . För att väl få bort honom därifrån/kunna vända åt andra hållet behövs ofta flera personer. Det har hänt att det fått vara en person bakom, jag som håller i, och en framför, som "bogserat" bort honom. Eller som en gång, när jag hade ridit, stod vi i 10 min innan mamma kom (för att hämta mig egentligen!) och fick hjälpa till att "bogsera" iväg honom... Turligt nog när man ska "bogsera" honom är det inte så att han tvärvänder, skenar eller så, utan han går bara med väldigt korta, små och spända steg, och fortfarande är väldigt allmänt spänd (brukar dock avta när man kommit en 20-30 m bort).
Att flytta vildsvinsförrådet är inget möjligt alternativ. Och det tycker jag inte heller ska behövas. Andra hästar i stallet reagerar inte alls så kraftigt. Visst, någon kanske typ "tittar till" lite (i stil med som H.H gör när han bara vanligt tittar på saker), men inte mer. Det är liksom bara Herr Häst som har såna här enorma problem. Samtidigt är ju hans reaktion på ett sätt rätt så harmlös. Han gör ju inget potentiellt "farligt" som typ kastar sig bakåt, skenar iväg eller något. Utan det är liksom bara tar....totalstopp. Sen är jag ju givetvis medveten om att det är jättejobbigt för honom, att han blir jättestressad mm. Men jag menar att det är ju liksom inte så farligt för mig, som det teoretiskt hade kunnat vara.
Därför har jag börjat fundera på om det på något sätt går att "vänja" honom vid lukten av/vildsvin? Hur bör jag i sådana fall gå till väga?
Edit: Såg nu att det blev väldigt långt och rörigt. Hoppas någon förstår ändå!
Han är i grunden en häst som är rätt "uppmärksam på sin omgivning", han tittar mycket på saker osv. Dock är det på en väldigt harmlös nivå. Det kan vara att om det t.ex. prasslar i en buske vänder han på huvudet, spetsar öronen och tittar med ->
blick för att sedan max 30 sekunder senare bara fortsätta med det vi gjorde, om man leder honom kanske stanna upp några sekunder och titta på nyss nämnda sätt eller så. Detta sker på daglig basis, men är liksom inget problem tycker jag. Hans normala reaktion vid "oj, det där var väl märkligt!"- situationer/inte total rädsla är att "frysa fast" och "fnorka". Detta brukar han göra i 30 sek - 1 min och sen är det inget mer med det. Också i mina öron rätt så harmlöst, och hanterbart.Däremot vildsvin är något helt annat för honom. Reaktionen är fortfarande densamma, men x100 så stark. Minst. Problemet är att precis vid stallet så finns det ett förråd som jägarna använder för att stycka och förvara vildsvinen de skjuter. Styckningen av vildsvinen brukar normalt sett ske precis utanför förrådet också. Problemet är att vi måste gå förbi där för att komma till ridhus och ridbana m.m. Man kan teoretiskt gå på andra sidan av stallet också, men då får man "krångla runt" mer och delvis gå igenom stallet m.m. Helt enkelt är det mer osmidigt. Det är också så att från den del av stallet han står i, så kan jag inte på förhand se om de håller på med vildsvinen/just gjort det. Så när det upptäcks, är det redan för sent så att säga...
Det som konkret händer om de håller på/precis hållit på med vildsvin vid förrådet är att först tvärnitar. Sen står han "fastfrusen" i marken, tokspänd och jättestressad, och "fnorkar" så till den grad att han nästan låter "grymtande". När han är i detta "mood" går det inte att komma varken framåt eller bakåt (eller i någon annan riktning heller för den delen). Utan han bara står där, fastfrusen som en flämtande staty med ett ansiktsuttryck som bokstavligen är O.O .
För att väl få bort honom därifrån/kunna vända åt andra hållet behövs ofta flera personer. Det har hänt att det fått vara en person bakom, jag som håller i, och en framför, som "bogserat" bort honom. Eller som en gång, när jag hade ridit, stod vi i 10 min innan mamma kom (för att hämta mig egentligen!) och fick hjälpa till att "bogsera" iväg honom... Turligt nog när man ska "bogsera" honom är det inte så att han tvärvänder, skenar eller så, utan han går bara med väldigt korta, små och spända steg, och fortfarande är väldigt allmänt spänd (brukar dock avta när man kommit en 20-30 m bort).Att flytta vildsvinsförrådet är inget möjligt alternativ. Och det tycker jag inte heller ska behövas. Andra hästar i stallet reagerar inte alls så kraftigt. Visst, någon kanske typ "tittar till" lite (i stil med som H.H gör när han bara vanligt tittar på saker), men inte mer. Det är liksom bara Herr Häst som har såna här enorma problem. Samtidigt är ju hans reaktion på ett sätt rätt så harmlös. Han gör ju inget potentiellt "farligt" som typ kastar sig bakåt, skenar iväg eller något. Utan det är liksom bara tar....totalstopp. Sen är jag ju givetvis medveten om att det är jättejobbigt för honom, att han blir jättestressad mm. Men jag menar att det är ju liksom inte så farligt för mig, som det teoretiskt hade kunnat vara.
Därför har jag börjat fundera på om det på något sätt går att "vänja" honom vid lukten av/vildsvin? Hur bör jag i sådana fall gå till väga?
Edit: Såg nu att det blev väldigt långt och rörigt. Hoppas någon förstår ändå!
