Valp eller inte...det är frågan???

[trip]

Vi har en schäfertik på snart 9år och har nu börjat fundera på att skaffa valp.
Men vi har en massa funderingar.
Vovsan vi har har ju varit ensam med oss i hela hennes liv, även om vi under hennes tid har fått två barn.
Då är det kanske taskigt att skaffa valp för hennes del så här på ålderns höst.
Men å andra sidan så har hon det ganska tråkigt nu, finns inte jätte många hundar för henne att leka med i hennes närhet.
En kompis har blivit agressiv och är dum mot henne och en annan har blivit "promenadhund" och får inte busa(har erlichia som satt sig på lederna och blir jättedålig av att busa) en tredje har dött , kvar är en vovve som hon bara träffar när jag och dennes matte är i stallet samtidigt och har våra vovvar med oss.
Så det kanske hade varit kul för henne med en valp.
Vad säger ni?
Viktigast är ju såklart att vår schäferflicka mår bra, men jag tänker lite på våra barn också.
Snäckan är ju till åren och den dan vi inte har henne längre(hemska tanke) så blir kanske förlusten lättare för oss alla om det redan finns en hund i familjen.
Synpunkter, tips och idéer mottages tacksamt!

 

[Milosari]

ska ni skaffa valp ska det vara för er skull, inte för hundens. det är inte rättvist mot valpen att vara ämnad som sällskap åt en annan hund.

 

[trip]

Självklart så är det för vår skull som vi skaffar valp.
Det framgick nog lite dåligt.
Valpen skaffas inte för att bara vara sällskap, den ska vara en familjemedlem som ska få sin tid och fostran.
Mannen har föravsikt att gå lite bruks med den, precis som tiken vi har gjorde i sin ungdom.
Nu är hon dock mest sällskapsvovve.
Men lika lite som jag vill att valpen bara ska känna sig som sällskap till den gamla, lika lite vill vi att den gamla ska känna sig "utbytt" i förtid.
Oj, det blev svammligt, men jag hoppas att du förstår vad jag menar!

 

[Calazirya]

Vi är lite i samma båt ( Land i sikte )

Jag har en schnauzer pojke på snart 8 år som är familjens lille gullegris och soffpotatis.

Jag har länge funderat på en till hund men varit rädd för att han ska känna sig bortglömd.

Nu har vi ändå bestämt oss för en till liten ( läs STOR ) krabat.

Det viktiga är nog att du och gammel hunden fortfarande gör saker tillsammans utan den lilla nya.

Lite promenader bara du och gamlingen, lite bus och träning m.m

 

[Onnie]

Hej!

Jag är i precis samma situation förutom att jag har tagit steget att tinga en valp, en boxer. Jag har en goldenhane på 7 år innan som fullkomligen kommer att älska att få sällskap o en lekkompis, det är jag fullständigt säker på.

Dessutom brukar en seriös uppfödare kunna ta tillbaka en valp som inte fungerar i den tänkta familjen, så var inte rädd för att skaffa en hund till...det kommer gå jättebra.

///Karin

 

[Springer]

Jag vill säga att hur det kommer att fungera hänger mycket på er och vilken typ av valp ni får. Får ni en vildsint krabat som inte lämnar den gamla hunden ifred fastän den visar tecken på att den inte uppskattar "uppvaktningen", måste ni träda in. Men vissa valpar är så signalkänsliga att de backar direkt. Min gamling har varit utsatt för 2 valpar. Vid 7 års ålder den första. Den valpen visade ingen respekt alls, där fick jag gå in när gamlingen (som är allför snäll mot valpar) misshandlades. Vid 11 års ålder kom den andra valpen. Så fort gamlingen rynkar på näsan när valpen vill busa, slutar valpen. De är dock de bästa vänner och valpen har från första börjar lagt sig att sova tättintill gamlingen.

 

[Linduska]

E i precis samma sits. Min gamle vän är 15 år nu, och jag vill ha en hund till.
Men e jätterädd att han ska bli ledsen, han har ju haft oss för sig själv i alla år.
Egentligen e jag bara självisk, för jag vill ha en hund till så att jag inte kommer gråta ihjäl mig när min nuvarande vovve går bort.
Fast "he´s still going strong"