Ja, fast eftersom den som postar frågar om normala reaktioner hos en valp så tänker jag att man inte är jätte-erfaren med hund. Tänker man då på om valpen var välrastad innan, hur har man introducerat damsugaren, hur mycket har man kanske förstärkt reaktionen själv, hur bra läser man valpen och situationen, har man dialog med uppfödaren osv?
En kavat valp skulle troligenn komma över det oavsett medans en känsligare tar åt sig av situationen och det behöver inte vara av miljön utan vissa individer är väldigt känsliga och snappar upp ägarens känslostämning. Har haft en fullständigt obrydd och miljösäker hund som är väldigt förarkänslig och snabbt snappade upp på ens känslor, vilket gjorde att jag fick säga åt husse på skarpen att ta sig samman när det råkade bli blodbad vid kloklipp för valpen märkte ingenting men husse blev nästan hysterisk så han fick avlägsna sig för att vi skulle slippa få trassel med kloklipp i framtiden.
Det skillnad om jag sett situationen och få den beskriven i text, nu tänker jag mest att om man som ägare är orolig och gör fel när man redan har den responsen så är risken att det blir det ännu mer fel om man nu envisas med att "träna" på fel sätt. Tidigare i mitt hundliv har jag haft en hund som skällde ut en granne efter noter, som valp hade den en väldigt stark reaktion på den grannen och lockades och pockades och fick godis och kom visserligen ur det. Dock så tänkte jag länge att hundsskrället verkligen måste avsky/finna granne obehaglig då hon alltid skällde ut denne. Efter ett par år insåg jag att hon nog helt enkelt lärt sig att skälla ut honom genom att vi gjorde som vi gjorde första tillfället, för rädsla var det inte. Hundeländet hade inga problem att kräla upp i knät på totala främlingar, flörtade skamlöst med alla som gav denne uppmärksamhet och det var just denna enda person som skälldes ut. Väldigt irriterande när man insåg att man själv var orsaken till det, hunden i fråga var otroligt snabblärd.
Vad vill jag säga, ja jag ville mest lugna den som postar så att denne känner sig lugn för då kommer det nog gå bättre än om man själv gör det till en grej. Ingenstasn har jag skrivit att det normalt att valpar kissar på sig och skakar av skräck, jag har skrivit att det händer att små valpar inte kan hålla tätt vid starka reaktiner (vissa mer än andra). Att de ska få chansen att avreagera själva och att jag inte tycker att man ska förstärka med tröst/godis då man riskerar att förstärka ett oönskat beteende.
Det bästa är att bolla med en erfaren hundkunnig person som kan hjälpa en IRL om man är väldigt bekymrad och prata med uppfödaren om valpen verkar bete sig avvikande.
sex tikar och en hane. Tre vita, fyra svarta. Mamma mår fint och tar väl hand om dem 
