Det låter som att du beskriver min hund. Förutom att jag inte tycker att det betyder att hon inte funkar, hon är ju bara ung och superglad i sina kompisar och vill fram och busa (andra hundar får hon inte komma fram till). Hon studsar på bakbenen i linan och skriker så fort hon ser ena grannen, även om han är ensam så är hon övertygad om att han strax trollar fram hennes bästis ur bakfickan. (Bästisen är en flatte men nånstans där finns hon nog ändå ) Självbehärskning är hennes sämsta gren men hon är så ung och det är något vi får jobba med.Är så trött på att Oskar inte funkar att ha med andra hundar. Han blir inte aggressiv, han blir alldeles för lycklig och intensiv.
. Så fort nån annan är inblandad är han ett lyckligt - jobbigt - yrväder.
Det här har egentligen bara ställt till det lite när vi gått kurser i för liten hall, hon har inte kunnat koncentrera sig. Men senaste kursen vi gick var i en stor hall med en instruktör som gav sig den på att det skulle vara lugnt i hallen, och jag hade den här gången laddat upp med allt jag hade i form av slickmattor, godistuber och tuggpinnar och då släppte hon de andra hundarna.
Rasen vi valt har ju enorm energi, det är bara att gilla läget tänker jag. Vi går långa skogspromenader, delvis med lösspring, då är hon nöjd efteråt men inte särskilt trött. Och vi leker intensiva lekar, allt det där måste ju ut nånstans. Hon behöver helt klart både fysisk och mental aktivering.
Senast ändrad: