Akilles har blivit 9 månader och fortsätter med sina små eskapader. Det bästa som finns är att sno strumpor när mamma viker tvätt, titta ut genom fönstret, massakrera leksaker och bara njuta av livet. Ja, och åka bil!
Tån läkte utan några men och rehabilitering var inte nödvändigt. Separationsångesten är nästintill borta, det enda han har svårt att acceptera är när man låser dörren, lämnar man den olåst går det hur bra som helst. Nu har han fullt upp med att lära sig konsten att lyfta på benet när man kissar, vilket fungerar ibland och det chockar till och med honom själv. Han ser jätterolig ut när han kommer på sig med att lyfta på benet, den minen är obetalbar.
Låter som en härlig tillvaro och han är jättefin!
Jag kommer aldrig att glömma tiden då min började lyfta på benet. Han förstod verkligen inte vad hans kropp sysslade med. Ibland lyfte han fel ben. Kissade som tidigare fast med det ena frambenet i luften. Han tippade i diket flera gånger. Herregud, vad jag skrattade.