Sv: Välkommen Melker
Här kommer då min förlossningsberättelse
Började känna av värkar på torsdag kvällen vid 22-tiden, de var då regelbundna var sjunde minut och höll i sig cirka en minut, dock var de inte så starka. Under natten minskade avståndet mellan värkarna och var under en period nere på tre minuter mellan, fortfarande inte så starka. Försökte sova men det blev mest lite småslummer under natten. Petade i mig lite frukost vid 10-tiden, efter det började värkarna öka i styrka. De var dock mindre regelbundna än tidigare, varierade mellan 4-10 minuter mellan varje värk. Vid 14-tiden hade jag jobbiga värkar och de var nere på 4 minuter mellan, ringde förlossningen som tyckte vi skulle komma in då vi har 45 min att köra. Bilresan ner var riktigt jobbig, gick inte att ändra ställning och arbeta med värkarna som tidigare.
Skrevs in på förlossningen 15.15, var då 4-5 cm öppen och livmodertappen var helt utplånad. Barnmorskan satte kurva på mig och bebis och allt såg bra ut, värkarna var regelbundna. Fick två akupunkturnålar i örat, vet inte om det hjälpte så mycket. 16.40 gick vattnet med ett splash! Efter det satte värkarna verkligen igång, de kom hela tiden och det fanns inte en chans att hinna vila mellan dem. Vid 16.50 började jag med lustgas, konstig känsla var det men det hjälpte en del, om inte annat så kommer jag inte ihåg så mycket fram till 18-tiden … Då började det trycka på, barnmorskan konstaterade att jag var helt öppen och att jag kunde börja krysta när jag kände för det. Vid 18.10 började krystvärkarna, då gick hjärtljuden ner på bebis, ingen mer lustgas utan bara andas syre. Läkaren kom in med en väldig fart och hade med sig sugklockan. Han krysta några gånger innan barnmorskan sa att jag fick lov att få ut bebis på nästa värk annars fick de lov att använda sugklockan, lillen hade visst navelsträngen runt halsen. När nästa värk kom hade krystade jag, barnmorskan pressade på magen och läkaren lirkade där nere och ut kom lille Melker, helt oberörd över situationen. Då var klockan 18.35.
Fick upp honom på bröstet direkt och efter 30 minuter var han igång och åt. Då förlossningen gick lite snabbt sprack jag en hel del, fick sy både invändigt och utvändigt. Uppladdningen ingen sömn och lite mat var inte helt optimal, kom inte upp ur sängen förrän vid 10-tiden dagen efter och det har tagit tid att komma igång. Att vara sydd därnere är heller ingen hit, först idag jag börjar känna att jag kan röra mig ordentligt.
I dagsläget beundrar jag alla som väljer att föda fler än ett barn, visst var det inte jobbigt när han skulle ut men innan dess under öppningsskedet … Ja ja, minnet kommer att blekna och det finns kanske chans för syskon framöver
esprit
Här kommer då min förlossningsberättelse
Började känna av värkar på torsdag kvällen vid 22-tiden, de var då regelbundna var sjunde minut och höll i sig cirka en minut, dock var de inte så starka. Under natten minskade avståndet mellan värkarna och var under en period nere på tre minuter mellan, fortfarande inte så starka. Försökte sova men det blev mest lite småslummer under natten. Petade i mig lite frukost vid 10-tiden, efter det började värkarna öka i styrka. De var dock mindre regelbundna än tidigare, varierade mellan 4-10 minuter mellan varje värk. Vid 14-tiden hade jag jobbiga värkar och de var nere på 4 minuter mellan, ringde förlossningen som tyckte vi skulle komma in då vi har 45 min att köra. Bilresan ner var riktigt jobbig, gick inte att ändra ställning och arbeta med värkarna som tidigare.
Skrevs in på förlossningen 15.15, var då 4-5 cm öppen och livmodertappen var helt utplånad. Barnmorskan satte kurva på mig och bebis och allt såg bra ut, värkarna var regelbundna. Fick två akupunkturnålar i örat, vet inte om det hjälpte så mycket. 16.40 gick vattnet med ett splash! Efter det satte värkarna verkligen igång, de kom hela tiden och det fanns inte en chans att hinna vila mellan dem. Vid 16.50 började jag med lustgas, konstig känsla var det men det hjälpte en del, om inte annat så kommer jag inte ihåg så mycket fram till 18-tiden … Då började det trycka på, barnmorskan konstaterade att jag var helt öppen och att jag kunde börja krysta när jag kände för det. Vid 18.10 började krystvärkarna, då gick hjärtljuden ner på bebis, ingen mer lustgas utan bara andas syre. Läkaren kom in med en väldig fart och hade med sig sugklockan. Han krysta några gånger innan barnmorskan sa att jag fick lov att få ut bebis på nästa värk annars fick de lov att använda sugklockan, lillen hade visst navelsträngen runt halsen. När nästa värk kom hade krystade jag, barnmorskan pressade på magen och läkaren lirkade där nere och ut kom lille Melker, helt oberörd över situationen. Då var klockan 18.35.
Fick upp honom på bröstet direkt och efter 30 minuter var han igång och åt. Då förlossningen gick lite snabbt sprack jag en hel del, fick sy både invändigt och utvändigt. Uppladdningen ingen sömn och lite mat var inte helt optimal, kom inte upp ur sängen förrän vid 10-tiden dagen efter och det har tagit tid att komma igång. Att vara sydd därnere är heller ingen hit, först idag jag börjar känna att jag kan röra mig ordentligt.
I dagsläget beundrar jag alla som väljer att föda fler än ett barn, visst var det inte jobbigt när han skulle ut men innan dess under öppningsskedet … Ja ja, minnet kommer att blekna och det finns kanske chans för syskon framöver
esprit
Jag ar sa jakla sugen!
