Ja det är ganska utbrett med obehagliga skildringar av heteroförhållanden som i filmen/boken/tv-serien beskrivs som just ett kärleksförhållande.
Att se sig själv, eller ens egna värderingar, speglas i kulturen på ett positivt sätt är ju att få bekräftelse. Du gör rätt.
Några typexempel i den kommersiella fåran och som också fått utstå mycket kritik för det är Twilight-serien och även 50 shades of Grey som tydligen också ska bli film snart. Omåttligt populära, om destruktiva heteroförhållanden. Men det finns så många filmer/böcker/tv-serier osv som passerar helt utan protester, som tvärtom hyllas, och som uppvisar samma problematik. Ibland subtilt, så att man blir lite illa till mods vid något tillfälle, och ibland mer uppenbart.
Kulturen ska inte normalisera sånt här, men det gör den ofta.
Det håller jag med om. Att det finns grupperingar där den gamla mansrollen frodas och objektifieringen av kvinnor sker helt ohämmat är ett stort problem. Det är ju i sådana slutna miljöer som man verkligen kan normalisera en övergreppsmentalitet.
Några av de värsta objektifieringarna jag någonsin hört uttalades av en grupp svenska män som inte visste att det fanns någon annan där som förstod svenska, jag alltså, utan trodde att det var enbart vännerna som hörde och förstod. Det var ocensurerat, och det var äckligt att höra. Det var uppenbart att de inte såg kvinnorna runtomkring sig som människor, som jämlikar, utan att de såg ner på dem, pratade om att använda dem. De tillät sig det för att de trodde att de omgav sig av enbart män. Det fanns ingen kvinna där, trodde de, som förstod vad de sa, som kunde dementera att hon var ett objekt och påpeka vilka sexistiska idioter de var. De trodde att de utan följder kunde reducera människorna omkring dem till kön, och därför gjorde de det.
Så ja, slutna miljöer där kvinnor inte tillåts inträde är farliga.