Vägran samarbetssamtal

[nowayout]

Jag och sambon ska gå isär. Vi har två barn gemensamt. Sambon vägrar att diskutera frågan om boendet för barnen. Vi kan inte ha varannan vecka, då avståndet mellan bostäderna är för långt.

För ett halvår sedan tog jag initiativet till ett samarbetssamtal i familjerättens regi. Det fungerade inte. Sambon var hätsk och ville inte prata om saken. Samtalsledarna ville då hänvisa oss till familjerådgivningen för att lösa upp knutar. Där har vi nu varit 4-5 gånger och pratat. Den senaste gången ville jag ta upp boendefrågan igen. Det blev tvärstopp. Sambon vill ha sin arbetssituation klar först (hen är arbetslös och har varit det senaste året). Jag ser dock inte att det skulle ske någon stor förändring på den fronten i närtid, så det kan mycket väl ta ett år till innan arbetssituationen är löst.

Så länge som vi inte kan prata om boendet, så känner inte heller jag att själva separationen kan genomföras, för barnens skull. Vi bor fortfarande således under samma tak. Det kan dock inte fortgå för evigt, ekonomin räcker inte till att betala för 1,5 boenden (jag har ett nytt boende klart).

Vad kan jag göra? Jag vill undvika domstol så långt det går, men jag vet inte om det finns några andra utvägar kvar.

 

[Gnist]

Så länge som vi inte kan prata om boendet, så känner inte heller jag att själva separationen kan genomföras, för barnens skull. Vi bor fortfarande således under samma tak. Det kan dock inte fortgå för evigt, ekonomin räcker inte till att betala för 1,5 boenden (jag har ett nytt boende klart).

Vad kan jag göra? Jag vill undvika domstol så långt det går, men jag vet inte om det finns några andra utvägar kvar.

Mycket fiffigt sätt av exsambon att få halva boendet betalt..

Jag hade (och gjorde) flyttat, tagit barnen med hänvisning till att du har bättre förutsättningar ekonomiskt i dagsläget och vägrar han skriva på flyttanmälan för barnen så kommer skatteverket ändå-när de gör sin utredning- konstatera att barnen har sitt boende hos dig och folkbokföra dem hos dig.

Boende och vårdnad är inte samna sak, så ni har i vilket fall fortsatt gemensam vårdnad.

 

[Red_Chili]

Well. Sambon kanske får eld i baken att ordna upp sin arbetssituation om du faktiskt flyttar och slutar betala boendet där. Jag håller helt med Gnist i det här fallet.

 

[Inte_Ung]

Den senaste gången ville jag ta upp boendefrågan igen. Det blev tvärstopp. Sambon vill ha sin arbetssituation klar först (hen är arbetslös och har varit det senaste året). Jag ser dock inte att det skulle ske någon stor förändring på den fronten i närtid, så det kan mycket väl ta ett år till innan arbetssituationen är löst.

Så länge som vi inte kan prata om boendet, så känner inte heller jag att själva separationen kan genomföras, för barnens skull. Vi bor fortfarande således under samma tak. Det kan dock inte fortgå för evigt, ekonomin räcker inte till att betala för 1,5 boenden (jag har ett nytt boende klart).

Vad kan jag göra? Jag vill undvika domstol så långt det går, men jag vet inte om det finns några andra utvägar kvar.

Är din sambo kapabel att ta hand om barnen på egen hand?
Om så är fallet så kan du ju bara flytta på egen hand.
Som arbetslös har ju (ex)sambon oerhört mycket tid för att sköta om barn

 

[Rosett]

Är din sambo kapabel att ta hand om barnen på egen hand?
Om så är fallet så kan du ju bara flytta på egen hand.
Som arbetslös har ju (ex)sambon oerhört mycket tid för att sköta om barn

Hur tror du barnen skulle känna att bli kvarlämnade? De kanske inte vill bo med exet ...

 

[nowayout]

Hur tror du barnen skulle känna att bli kvarlämnade? De kanske inte vill bo med exet ...

Nej, ett skäl till att jag tvekar till att genomföra separationen är just att barnen vill följa med mig. Det kanske inte heller blir möjligt för dem att bo kvar, den största sannolikheten är att sambon blir tvungen att ta ett jobb närmare storstaden, det innebär en pendlingstid på minst 3 timmar t.o.r. Då har t.o.m sambon insett att barnen inte kan bo med henom.

Att flytta och ta med dem utan sambons godkännande, tycker jag känns riskabelt. Det skulle kunna klassas som egenmäktigt förfarande med barn och kan innebära att jag förlorar vårdnaden (hen skulle mycket väl kunna anmäla mig för det). Dessutom blir det problem med skolgången, eftersom båda vårdnadshavare skall skriva under byte av skola. Vägrar hen, så får de inte byta.

 

[corzette]

Hur tror du barnen skulle känna att bli kvarlämnade? De kanske inte vill bo med exet ...

Då är det ju en ickefråga för då följer de ju med när TS flyttar...

 

[Inte_Ung]

Hur tror du barnen skulle känna att bli kvarlämnade? De kanske inte vill bo med exet ...

Om det är en diskussion om var barnen skall bo så borde ju båda föräldrarna vara kapabla att vara föräldrar.
Massor med barn bor med bara en förälder och det är fullt möjligt att förklara läget för barn.
De får dessutom bo kvar i sin invanda miljö.

 

[MiaMia]

Är barnen gamla nog att bestämma själva var de ska bo?
Tala med familjerätten för att få råd om hur du ska göra utifrån att nu måste du flytta oavsett och ingen överenskommelse om barnen har varit möjlig att nå.

 

[Inte_Ung]

Nej, ett skäl till att jag tvekar till att genomföra separationen är just att barnen vill följa med mig. Det kanske inte heller blir möjligt för dem att bo kvar, den största sannolikheten är att sambon blir tvungen att ta ett jobb närmare storstaden, det innebär en pendlingstid på minst 3 timmar t.o.r. Då har t.o.m sambon insett att barnen inte kan bo med henom.

Att flytta och ta med dem utan sambons godkännande, tycker jag känns riskabelt. Det skulle kunna klassas som egenmäktigt förfarande med barn och kan innebära att jag förlorar vårdnaden (hen skulle mycket väl kunna anmäla mig för det). Dessutom blir det problem med skolgången, eftersom båda vårdnadshavare skall skriva under byte av skola. Vägrar hen, så får de inte byta.

Men då så kommer det ju att lösa sig med tiden.
Helt utan bråk mellan dig och din (ex)sambo.

Barn mår dåligt av bråk och konflikter.
Att bara göra är då lättare för alla.
De får komma efter när de kan.

Förklara bara noga att de är välkomna.
De kommer ju att kunna påverka sin situation genom att lämna önskemål.

Hur gamla är de?

 

[Enya]

Hur tror du barnen skulle känna att bli kvarlämnade? De kanske inte vill bo med exet ...

Vilket resonemang!
Varför skulle dei nte kunna bo där, för att TS är mamma?

 

[Eurydome]

Nej, ett skäl till att jag tvekar till att genomföra separationen är just att barnen vill följa med mig. Det kanske inte heller blir möjligt för dem att bo kvar, den största sannolikheten är att sambon blir tvungen att ta ett jobb närmare storstaden, det innebär en pendlingstid på minst 3 timmar t.o.r. Då har t.o.m sambon insett att barnen inte kan bo med henom.

Att flytta och ta med dem utan sambons godkännande, tycker jag känns riskabelt. Det skulle kunna klassas som egenmäktigt förfarande med barn och kan innebära att jag förlorar vårdnaden (hen skulle mycket väl kunna anmäla mig för det). Dessutom blir det problem med skolgången, eftersom båda vårdnadshavare skall skriva under byte av skola. Vägrar hen, så får de inte byta.

Det finns ju ytterligare ett alternativ, att du flyttar ut men till en bostad nära där ni bor nu så att ni kan ha barnen varannan vecka.

Då slipper du egenmäktigt förfarande-diskussionen (som jag inte vet om det ens är en fråga ändå). Och det lär utkristallisera sig ifall sambon kan och vill ha barnen varannan vecka. Om det visar sig att hen inte klarar/vill det, så kan det väl knappast vara några problem för dig att ta barnen och flytta då.

 

[Gnist]

Att flytta och ta med dem utan sambons godkännande, tycker jag känns riskabelt. Det skulle kunna klassas som egenmäktigt förfarande med barn och kan innebära att jag förlorar vårdnaden (hen skulle mycket väl kunna anmäla mig för det). Dessutom blir det problem med skolgången, eftersom båda vårdnadshavare skall skriva under byte av skola. Vägrar hen, så får de inte byta.

Exet anmälde mig till soc, de ringde och talade om det men lade naturligtvis ner det hela direkt och jag hade heller inga problem med att få in knatten i skola här på min ort.

Den som dummar sig = vägrar diskutera en lösning öht, skriva på papper osv har mindre makt än vad motparten tror. Speciellt om motparten gör allt by the book.

 

[Inte_Ung]

Vilket resonemang!
Varför skulle dei nte kunna bo där, för att TS är mamma?

Vad säger att TS är mamma?

Vi har faktiskt ingen aning där.
Båda kanske är mammor eller så är båda pappor.
Vad spelar det för roll egentligen?

En förälder som vill ta hand om sina barn.

 

[Shaggy]

Jag och sambon ska gå isär. Vi har två barn gemensamt. Sambon vägrar att diskutera frågan om boendet för barnen. Vi kan inte ha varannan vecka, då avståndet mellan bostäderna är för långt.

För ett halvår sedan tog jag initiativet till ett samarbetssamtal i familjerättens regi. Det fungerade inte. Sambon var hätsk och ville inte prata om saken. Samtalsledarna ville då hänvisa oss till familjerådgivningen för att lösa upp knutar. Där har vi nu varit 4-5 gånger och pratat. Den senaste gången ville jag ta upp boendefrågan igen. Det blev tvärstopp. Sambon vill ha sin arbetssituation klar först (hen är arbetslös och har varit det senaste året). Jag ser dock inte att det skulle ske någon stor förändring på den fronten i närtid, så det kan mycket väl ta ett år till innan arbetssituationen är löst.

Så länge som vi inte kan prata om boendet, så känner inte heller jag att själva separationen kan genomföras, för barnens skull. Vi bor fortfarande således under samma tak. Det kan dock inte fortgå för evigt, ekonomin räcker inte till att betala för 1,5 boenden (jag har ett nytt boende klart).

Vad kan jag göra? Jag vill undvika domstol så långt det går, men jag vet inte om det finns några andra utvägar kvar.

Min tanke är att din sambo använder barnen för att kontrollera dig. Att vägra lösa boendefrågan är ju ett utmärkt sätt att tvinga dig att stanna.

 

[Enya]

Vad säger att TS är mamma?

Vi har faktiskt ingen aning där.
Båda kanske är mammor eller så är båda pappor.
Vad spelar det för roll egentligen?

En förälder som vill ta hand om sina barn.

Det spelar ingen roll, jag reagerade på att det var ett så märkligt inlägg om att barnen inte kunde bo hos exsambon trots att TS inte skrivit något om det från början. Därav min fråga.

 

[Inte_Ung]

Det spelar ingen roll, jag reagerade på att det var ett så märkligt inlägg om att barnen inte kunde bo hos exsambon trots att TS inte skrivit något om det från början. Därav min fråga.

Det är ju så mycket som folk tar för givet.

Och så lägger de en massa fördomsfulla värderingar på det.

Jämställdhet är oerhört långt borta hos vissa.

 

[Gnist]

Eller sätt hårt mot hårt. Upplys om att du inte kan bo kvar och eftersom han dummar sig så måste du flytta och låta barnen bo kvar, så får sambon prova på att vara arbetslös ensamförälder ett tag.

Barnen utnyttjas ju till max av sambon för att hålla dig och din inkomst kvar.

 

[nowayout]

Om samarbetet oss emellan hade varit bra och barnen haft lika bra relation till den andra föräldern, så hade jag inte haft några som helst tveksamheter om att låta dem bo kvar. Nu känns det inte alls lika bra. I och med att det inte går att prata om boendet eller umgänget nu, hur kommer det att fungera när jag har flyttat? Kommer den andra föräldern att samarbeta och möjliggöra barnens umgänge med mig? Det är jag inte alls säker på. Sambon vill inte heller prata om saken med barnen (12 och 8 år), för hen tycker att det skulle oroa dem i onödan. Men då får de ju inte heller möjligheten att komma till tals.

Så min stora farhåga är att barnen kommer att få sitta emellan om jag flyttar innan vi har kunnat hitta en lösning.

 

[Shaggy]

Det är ju så mycket som folk tar för givet.

Och så lägger de en massa fördomsfulla värderingar på det.

Jämställdhet är oerhört långt borta hos vissa.

Nu är vi på bukefalos vilket är ett hästforum. Med tanke på hur könsfördelningen ser ut i stallen och att den fördelningen lär avspegla sig rätt bra här så får vi nog anta att minst 90% av användarna är just kvinnor. Att ta för givet att någon är kvinna här vet jag inte om det är så mycket av ett jämställdhetsproblem utan jag ser det mer som en spegling av hästsporten i stort.