Vägran samarbetssamtal

[Otherside]

Har han varit arbetslös ett helt år? Beror detta på sjukdom eller liknande? Annars känns det lite som att han nu ser sin "bekväma" tid få ett slut och att han måste ta ett jobb, vilket som helst. Kanske är han bitter också - en man (utgår jag ifrån...) som levt på sin hustru (utgår jag också ifrån...) kan lätt ta ut sina känslor genom att skuldbelägga dig och göra livet svårt för dig, du som plötsligt ställer krav och vänder upp och ner på hans tillvaro.

Givetvis kan jag ha helt uppåt väggarna fel, och isåfall ber jag uppriktigt om ursäkt.

Ligger ditt nya boende hyfsat nära honom, ser jag inga problem med att du flyttar. På en gång. Eller henne. Vilketdera.

 

[Shaggy]

Om samarbetet oss emellan hade varit bra och barnen haft lika bra relation till den andra föräldern, så hade jag inte haft några som helst tveksamheter om att låta dem bo kvar. Nu känns det inte alls lika bra. I och med att det inte går att prata om boendet eller umgänget nu, hur kommer det att fungera när jag har flyttat? Kommer den andra föräldern att samarbeta och möjliggöra barnens umgänge med mig? Det är jag inte alls säker på. Sambon vill inte heller prata om saken med barnen (12 och 8 år), för hen tycker att det skulle oroa dem i onödan. Men då får de ju inte heller möjligheten att komma till tals.

Så min stora farhåga är att barnen kommer att få sitta emellan om jag flyttar innan vi har kunnat hitta en lösning.

Rent krasst sitter nog barnen redan emellan då de väl vet att ni ska gå isär? Hela situationen måste för dem kännas som en korsväg de inte kan ta sig ifrån. Kan du få knuten att lösa sig på annat sätt än att flytta och låta exet landa hårt?
Din oro att exet ska hålla barnen ifrån dig känns lite konstig. Det blir ju i så fall denna som ägnar sig åt egenmäktighet med barn.

 

[hastflicka]

ring och radfraga en advokat. Du har gjort flera forsok att losa det, men nu behovs rad for att folja lagen.

 

[Lingon]

Om samarbetet oss emellan hade varit bra och barnen haft lika bra relation till den andra föräldern, så hade jag inte haft några som helst tveksamheter om att låta dem bo kvar. Nu känns det inte alls lika bra. I och med att det inte går att prata om boendet eller umgänget nu, hur kommer det att fungera när jag har flyttat? Kommer den andra föräldern att samarbeta och möjliggöra barnens umgänge med mig? Det är jag inte alls säker på. Sambon vill inte heller prata om saken med barnen (12 och 8 år), för hen tycker att det skulle oroa dem i onödan. Men då får de ju inte heller möjligheten att komma till tals.

Så min stora farhåga är att barnen kommer att få sitta emellan om jag flyttar innan vi har kunnat hitta en lösning.

Vad händer om du bokar in ett samarbetssamtal med familjerätten och han inte dyker upp men du gör det? Får du inte på pappret då att han vägrar samarbeta? På mötet med familjerätten kan du ju då ta det här med dem. Fråga dem vad du kan göra utan hans samarbete och vad du inte kan göra. Fortsätt sen visa att du vill samarbeta och försök så ofta det går visa dem att han inte vill samarbeta. Det kommer vara till din fördel!

 

[Squie]

Vi har väl ngr som jobbar m dessa frågor? Se om de hittar hit.

 

[Fetaost]

Vi har väl ngr som jobbar m dessa frågor? Se om de hittar hit.

@Görel

 

[Rosett]

Vilket resonemang!
Varför skulle dei nte kunna bo där, för att TS är mamma?

Vadå "vilket resomenang"??
Om du var ett barn och ville flytta med föräldern som flyttar men den ändå lämnar dig kvar, hur skulle du känna då?
Jag skiter fullständigt i vem som är vilken förälder, min tanke var från barnens synvinkel - vad vill de.

 

[Rosett]

Det spelar ingen roll, jag reagerade på att det var ett så märkligt inlägg om att barnen inte kunde bo hos exsambon trots att TS inte skrivit något om det från början. Därav min fråga.

Fast jag skrev ju inte att de inte kunde bo hos exsambon. Läs om läs rätt.

 

[Enya]

Vadå "vilket resomenang"??
Om du var ett barn och ville flytta med föräldern som flyttar men den ändå lämnar dig kvar, hur skulle du känna då?
Jag skiter fullständigt i vem som är vilken förälder, min tanke var från barnens synvinkel - vad vill de.

Och du visste efter första inlägget att barnen ville flytta med TS?

 

[Inte_Ung]

Kanske är han bitter också - en man (utgår jag ifrån...) som levt på sin hustru (utgår jag också ifrån...) kan lätt ta ut sina känslor genom att skuldbelägga dig och göra livet svårt för dig, du som plötsligt ställer krav och vänder upp och ner på hans tillvaro.

Det är kvinnor lika duktiga på.
Människor som blir av med sin bekväma tillvaro tenderar att försvara den med näbbar och klor.

 

[Inte_Ung]

Vadå "vilket resomenang"??
Om du var ett barn och ville flytta med föräldern som flyttar men den ändå lämnar dig kvar, hur skulle du känna då?
Jag skiter fullständigt i vem som är vilken förälder, min tanke var från barnens synvinkel - vad vill de.

Då så får de ta det med den förälder som trilskas.
De vet uppenbarligen om att den ena föräldern skall flytta.
Så när de blir kvar hos den som inte släpper iväg dem är det där som de skall klaga.