Vågat säga ifrån?

[sannaaaaaaa]

Sv: Vågat säga ifrån?

När jag var 11-12 år hade jag vart på hoppträning med min D-ponny. En annan tjej som red i min grupp (det var en privathäst grupp) hade en mamma som alltid var med, hon var dressyrryttare på hög nivå och var flinig som få när det passade men hade ofta långa föreläsningar till sin dotter från läktaren och skulle ofta ge alla i gruppen små "tips" efter lektionen osv osv osv, hon var välkänd i gruppen som haggan. En kväll på vintern när vi hade ridit klart, det va mörkt ute och det va bara en liten lyktstolpe på parkeringen, krånglade min ponny när han skulle in i transporten, han brukade göra det ibland, när det var mörkt, men brukade gå in efter en stund (det längsta det tog en gång var 15 min, så alltså ingen stor grej) Men han krånglade lite och hon undrade om vi behövde hjälp, vi tackade ja och hon tog tyglarna från mig. "Nu ska du i serdu" sa hon och gick med bestämda steg och drog honom med sig men inte ville han gå i. då sa hon får jag låna ditt spö? jag borde ha sagt ifrån redan där men gav henne spöt. mamma hade en logerlina pastsatt på sidan av lucköppningen som hon skulle dra bakom när han var halvvägs i. när han sen började backa tog hon spöt (normallångt allroundspö) och slog honom i sidan med all sin kraft 5 gånger. mitt hjärta sjönk och tårarna kom upp i ögonen men jag vågade inte säga nåt, jag bara stog breve och lät det hända. hon fick tillslut i honom efter att ha tvingat en anna tje putta på med en grep, son tittade på mig o mimade förlåt lite desperat men hon vågade bara göra som "drottningen" sa. när jag gick in i transporten för att sätta på honom grimman sa hon med hånfull och barsk röst, det där dog han inte av, han måste lära sig att gå in i transporten. jag svarade inte. jag önskar så att jag kunde få göra om det där ögonblicket nu, då hade hon fått se på annat, vet inte vad jhag hade tagit mig till om det hade hänt idag, jag hade blivit totalt galen. hästen fick som tur var inga men av hennes idioti, och går idag gladeligen in i transporten utan spö elr skrik

 

[Friss]

Sv: Vågat säga ifrån?

jaa fy för människor.
för ett par år sen (får hjärtklappningar och rysningar bara jag tänker på det) på en lokal tävling. jag hoppar i samma uppvärmningrupp, detta var då frågan om halltävling. jag började värma upp och lägger märke till ett ekipage som har enorma problem. hästen är svettig som f-n, stressad och nervös. ryttarinnan likaså. nåväl, vi påbörjar hoppningen och ekipaget hoppar i full gas, sågar henne ner till halt, klappar med spöt och drar iväg i galopp igen. samma sak igen. samma hinder. på tredje gången stannar hästen (inte så konstigt) hon rappar till den ordentigt 5 gånger. fy f-n vad jag började tända på alla cylindrar! jag försökte koncentrera mig på min egen uppvärming men det var omöjligt. jag började skämmas som ryttare för att detta får hända. och inte nog med det, samma sak hände även i andra varvet. hästen flåsade som en tok och var fruktansvärt skärrad. till sist fick de fullständigt stopp på oxern, hästen hade fått nog. då snappade det för ryttarinnan och hon börja klappa till den oavbrutet. då fick jag jävlar nog och ropade åt henne "att nu räcker det!!" "om du inte slutar nu river jag ner dig från ryggen!!" hon blängde på mig och försvann ut från ridhuset. men helvetet fortsätte där ute. alltså fy.. jag kom ut och såg hur hon "fixade till" sin häst. jag sa åt min morsa "var snäll och håll i min häst" jag hoppade av och stegade fram till henne och sa än en gång " nu slutar du, ser du inte att hästen är skit stressad och fullständigt svettig?!" "om du inte slutar nu genast går jag raska vägen till domaren och informerar om detta" till sist började tjejen stortjuta och sa att hon lägger av, hon gav hästen långa tyglar och gick iväg (jag såg henne kicka till den två gånger innan de lämnade ridplan). jag såg dem inte mera den tävlingen. hon hade strukit sig från klassen.
jag vet fortfarande inte hur jag vågade säga till, men jag blev arg och chockad och handlade nog bara instinktivt.

 

[sportyscorpion]

Sv: Vågat säga ifrån?

Förhoppningsvis visade hon sig inte på en tävling eller träning igen förrän hon lärt sig rida! stackars häst. Vad tror de att de får ut av att hålla på sådär? Exakt vad tror de att de lär hästen? Hade varit intressant om någon som gör så vågat svara men det skulle ju aldrig hända.

 

[GotAsecret]

Sv: Vågat säga ifrån?

Knapp

Var med min kompis på tävling, hon skulle tävla sin unghäst (den var väl 3,5 år eller något) i en CR...Första banan gick bra, hästen travade mestadels men fick in lite galopp naturligt efter hindrena ibland...

Andra gången vet jag inte riktigt vad som hände...men tydligen tyckte hon att nu skulle hästen minsann galoppera - och spöade in den i galopp?!
Jag filmade då så jag såg faktiskt inte själv (kollade ju genom kameran) men fick höra från en annan kompis som satt på läktarn hur folk hade reagerat...kollade på filmen och ja, mycket riktigt

Tog upp det med min kompis nästa gång jag träffade henne, hon skulle hoppträna och jag sa att spöet tar jag hand om tills du insett att man inte kan piska in en häst i galopp! Tydligen reagerade folk väldigt starkt av din lilla "uppvisning".
"jamen vaddå? hon GALOPPERADE ju jättefint" "ja...efter att du SLAGIT in henne i galopp ja "

Filmen skickade jag sedan till hästens uppfödare, på order av kompisen.... (jag tror inte hon fattade själv att uppfödarn rimligtvis borde bli rätt sur när hon såg det)

Denna person är vuxen. Och densamma tror sig få hästen på tygeln genom att såga...duktig häst böjer på nacken men bakdelen är på andra sidan ridbanan...
Försökte förklara för henne att det inte funkade så men...joho det ser jag väl att det gööör?

*suck*

 

[Qosack]

Sv: Vågat säga ifrån?

Fy vilka gräsliga historier och dessa sker i många stall varje dag.....

Min dotter rider i samma grupp som en tjej som har hiskeligt humör. Och hon vet precis när ridläraren vänder ryggen åt henne då kan hon rappa ponnyn som hon rider över rumpan med spöt flera gånger av någon anledning jag inte tycks förstå. Ridläraren har som sagt var aldrig sett detta och jag vet inte hur jag ska säga till då hennes mamma sitter på läktaren och själv är ryttare och hästägare.

Har ni några förslag hur jag ska säga till? Ska jag vända mig till mamman eller ridläraren?

En annan gång var jag i stallet då en liten men väldigt tuff tjej skulle tränsa en ponny. Alla assistenter var upptagna med en pågåede tävling och denna tjej hade stora problem och hennes pappa höll i överdelen av tränset medans tjejen stod framför ponnyn och slog/knackade bettet mot tänderna, skrek och fick tokspel då ponnyn höjde sitt huvud för att undvika hennes slag mot huvudet. Då gick jag fram och lugnt förklarade för både henne och pappan att man aldrig slår mot huvudet mot någon häst för då får man väldigt stora problem sen. Jag visade hur man står från sidan och ponnyn gapade villigt och tog bettet direkt. Jag vet att ridläraren flera gånger visat detta på teorilektioner men vissa ungar......

 

[sportyscorpion]

Sv: Vågat säga ifrån?

Vänd dig till ridläraren det är hennes uppgift att förmedla till tjejen vad spöet är till för och INTE till för Lycka till!

 

[Nemo1]

Sv: Vågat säga ifrån?

Var funktionär på en lokal ponnyhopptävling och stod vid insläppet. Jag vet inte om de brukar vara på på alla ponnytävlingar men detta var helt klart ngt av de obehagligaste jag har sett i mitt liv. Småsmåsmå barn som tävlade på sin lilla ponny. Jag fattar inte vad så små barn har på tävlingar att göra. Den minsta var kanske 3-4 år och kunde ju inte rida. Men ändå hade hon sporrar och spö. Och eftersom hon var så liten så nådde hon inte nedanför sadeln och hästen lyssnade inte så därför använde hon spöt hela tiden för att hästen skulle gå framåt.
En annan tjej glömde bort banan och var jätteledsen för det. Det första hon säger när hon kommer ut från banan är "Förlåt mamma, det var inte meningen." eller ngt liknande. Vem är det som vill tävla egentligen?
En tredje tjej ramlade av för att hästen stannade på ett hinder. Mamman fångar hästen och ryttaren går sedan mot hästen(till utgången). Hon kommer bakom hästen och slår den med spöt ett par gånger, hårt. De fortsätter utanför där tjejen fortsätter slå hästen medan mamman håller i hästen. Eftersom hon slår den så försöker hästen komma undan det genom att gå framåt då rycker mamman hårt i tyglarna och verkligen drar ner hästens huvud.
Det var nog en av de hemskaste sakerna jag har sett i hela mitt liv. OCH JAG GJORDE INGENTING! Jag mådde riktigt dåligt av detta hur länge som helst och ser det fortfarande framför mej. Jag hade ju kunnat göra hur mkt som helst. Åtminstone säga till dommaren, men nej jag bara står där som en jävla idiot!! Usch vad jag är arg på mej själv!

 

[_jossan__]

Sv: Vågat säga ifrån?

Har ni några förslag hur jag ska säga till? Ska jag vända mig till mamman eller ridläraren?

Prata med mamman först, vill hon inte kännas vid det eller inte håller med så prata med ridläraren, tror h*n dig inte så filma.

 

[diablo_]

Sv: Vågat säga ifrån?

kl.

Usch vad hemska människor kan vara =(

Jag har sett flera saker hända bla:

Jag red på riskola och jag står inne hos en ponny i en spilta, jag stog vid hästen huvud och ingen såg mej. I en av spiltorna mitt emot så stog de en ponny som va blind på ena ögat. Det kom en tjej som skulle rida hästen brevid den halvblinda hästen och när hon går förbi den halvblinda så slår hon den hårt med tränset! Hästen såg henne inte och blev skiträdd och ont gjorde oxå! Jag gick ut ur spiltan och fram till henne med bestämda steg och frågade varför hon gjorde så och till svar fick jag " men han stog ju ivägen så jag va ju tvungen att flytta på honom!". Jag blev skitarg och jag fick henne nog på andra tankar=)

En annan grej som hände när jag va ca 10-11 år hände oxå på en ridskola, inte samma ridskola. Men jag hade iaf drömt väldigt länge om att få rida den största hästen i stallet. ( Ja, jag gillade att rida stoora hästar när jag va liten^^) Men iaf och en dag när jag kom till stallet så fick jag rida den, men hästen va halt. Hade redan gått 1 lektion så den hade alla saker på sig och stog klar i paddocken. En förälder kratsade hovarna och de blev lite bättre, och ridläraren sa att jag skulle hoppa upp och sagt och gjort. De va uteritt den dagen och jag kände hur hästen haltade, jag blev ledsen för jag ville inte vara elak mot hästen och jag sa till ridläraren att han haltade, men hon sa att de inte gjorde något för jag va så liten. Men jag sa att jag inte ville rida honom och hon skickade hem mej. Min syrra, som red e isamma ridgrupp, red hem med mej. Hon va ca 13 år. Så ridläraren skickade hem 2 barn, på 10 och 13 år, själva genom skogen som dessutom va helt nybörjare!
Men jag är iaf glad att jag sa till =)

Ännu en grej som hände va oxå på en ridskola. Jag red min egna häst i ett ridhus tillsammans med en annan tjej på hennes häst, och den tjejen hade väldigt häftigt humör. När hon skulle göra halt så drog hon ALLT vad hon hade i tyglarna och hon red på pelhambett, och när hon skulle rida framåt igen så slog hon hästen flera gången med spöt på hästen rumpa och då drog hästen och då drog hon i tyglarna. Hon skrek åt hästen och hade sig oxå. Hennes mamma stog på läktaren och kollade på och när jag red förbi hennes mamma så sa jag till lite lätt och sen orkade jag inte se mer så jag red ut istället.

En till grej som oxå va på en ridskola var att jag va på en 2 dagars hoppkurs och jag red alltid samma häst(problemponny som ingen annan ville rida, han kastade aldrig av mej men alla andra=)) men den här kursen så va en annan uppsatt på honom och jag skulle så med i ridhuset sa ridläraren. Efter uppvärmningen började dom hoppa och direkt efter hindret så tvärnitar hästen och kastar av ryttaren och hästen sprang sedan till mej, och jag va ju tvungen att ge över honom till ridläraren, även om jag verkligen, verkligen inte ville. Hon sparkade hästen i magen och sen hoppade tjejej upp igen och samma sak hände och hästen sprang fram till mej, jag gav hästen till ridläraren och ridläraren sparkade hästen ett flertal gånger i magen. Samma sak hände en tredje gång och hästen sprang fram till mej, men då gav ridläraren upp och jag fick rida istället och då gick allt bra =)
Den grejen glömmer jag aldrig. Jag kan tillägga att idag är hästen i min ägo jag han mår bra, han är inte längre rädd när man höjer hand eller viftar bort flugor eller liknande.

Just de en sak till som hände på min skola. Jag red lektion och vi va ca 10 i gruppen och vi red på volterna. En tjej som hamnade på min volt drog hästen i munnen och slog den med ett långt dressyrspö på rumpan i VARJE steg när ridläraren tittade bort på den andra volten. Tillslut så fick hästen nog och sparkade bakut flera ggr och ryttaren skrek på den. Jag sa högt och tydligt att man SKA inte dra ihop en häst och behandla den så illa och ridläraren hörde och tjejen fick hoppa av och fick sig en utskällning av ridläraren. Jag kan säga att jag inte va speciellt populär i hennes ögon efter de, men de brydde jag menj inte om för jag brydde mej om hästen

Förlåt för ett lång inlägg^^

 

[sportyscorpion]

Livar upp tråden igen

Jag kommer ihåg en kvinna som varenda ridpass kastade sig bakåt i sadel och slet stopp på hästan! Hur kan man som vuxen människa på vaddå, 70 kg, kasta sig bakåt med all vikt som sliter i hästens mun? Det här hände för många år sen men jag ser d framför mig ibland fortfarande. Sånna människor borde man filma så de får se själva hur jälva sjukt det är! Hästens mun måste ju vara helt sönder, kan den äta utan smärta tänker jag?

Jag vet att kvinnan idag har flera hästar och tävlar. Hoppas för allt i världen att hon inte har samma beteende idag. Hoppas nån har gett henne en riktig utskällning!

 

[fia1991]

Sv: Vågat säga ifrån?

Jag kommer ihåg en gång när jag var kanske 11 år och gick på ridskola. Hästen jag skulle rida behövde benskydd, men han var så kittlig så jag frågade en ridledare om hjälp ,efter att ha försökt själv ett par gånger. Eftersom han var kittlig ryckte han lite med benet, men i stället för att säga till honom så slog hon till honom på benet med skyddet! smart sätt att korrigera inte så konstigt att han ogillade när man satte på skydden

jag vågade inte säga nåt då, för man skulle ju vara "bestämd" med dom hästarna. Stackarn, han var kanske inte kittlig, bara rädd för att få stryk

 

[Pruffen]

Sv: Vågat säga ifrån?

Rider en liten tjej (8 år ungefär) på min ridskola och när hon ska skänkla bankar hon hästen med fötterna istället. Tycker så synd om stackars ponnyn som har oturen att få henne. Och så säger ridläraren ingenting! Tycker ni jag ska prata med tjejen? Jag är inte duktigare än ridläraren, har bara ridit 4 år. Men det är väl inte okej att banka på hästen med skänklarna, eller vad tycker ni?

 

[iNTOHiMO]

Sv: Vågat säga ifrån?

När jag var ca 10-11 år så var jag på ett ridläger. Min ponny var seg och envis men jag kämpade på med han och en dag när vi skulle rida ut på långritt och rida till ett sandtag. Där skulle vi få bada med hästarna om vi ville.

Nä vi kommer fram så ville jag ju såklart bada eftersom jag aldrig hade gjort det förut med ponny, min ponny tyckte att vattnet va lite läskigt och ville verkligen inte gå i. Då säger ledaren att jag ska piska min häst så att han skulle gå ner i vattnet. Jag var ju ganska liten och visste inte bättre och ledaren var ju gammal och erfaren och visste ju allt. Så jag petar till min häst en gång och inget händer, hårdare säger hon då så jag smäller till hårdare. Mer skriker ledaren och tillslut sitter jag där och bara piskar hästen jättehårt och känner mig jätteelak mot hästen. Än idag så har jag dåligt samvete för den där lilla stackars ponnyn och känner mig jättehemsk när jag tänker på det
Och så är jag väldigt arg på ledaren som lär ut sånt där till barn