Sv: Vågar inte rida ensam..
Här är mina reflektioner:
Det är ett ganska vanligt problem du beskriver, men enligt min erfarenhet finns gott hopp om lösning.
Problemet ligger oftast antingen hos en otrygg och flockbunden (osjälvständig) häst, eller hos en osäker och rädd ryttare- eller en kombination av dessa.
Jag vet naturligtvis alldeles för lite om dig&din häst för att kunna avgöra hur det förhåller sig i ert fall, men av det som går att utläsa uppfattar jag en häst som uppfört sig trotsigt och en ryttare som blivit skrämd av de situationer som detta resulterat i.
Detta är begynnelsen till en ond cirkel där din häst- på grund av rädsla/trots/istadighet eller vad det nu kan vara- uppfört sig på ett dramatiskt sätt och då möts av en ryttare som blir vek i knäna och inte vare sig bjuder stöd, motstånd eller någon annan vägledning till hästen.
Om hans grundkänsla var rädsla blir
din rädsla en bekräftelse på att hans rädsla var befogad, om han var uppkäftig och testade dig blir ditt undfallande agerande en signal till honom om att på det här sättet kan han slippa undan ridning/att lämna flocken etc.
Oavsett vilket behöver din häst bli mer trygg med dig som ledare. Det är inte upp till hästen att bestämma om ni ska rida ensamma eller i sällskap och han får definitivt inte ställa till med scener för att han måste gå ensam från hagen (enligt mitt sätt att se det).
Det gäller för dig att bestämma dig för var skåpet ska stå och konsekvent arbeta dig mot målet. Ett rimligt första mål kan tex. vara att han ska kunna gå obehindrat från hagen närhelst du vill.
Man kunde ju önska att det fanns nån magisk lösning på hur detta ska gå till, men tyvärr tror jag att det i slutänden endast är att traggla detta gång på gång tills det funkar.
På med hjälm och stålhättor och longerlina på hästen och så går ni ut genom grinden, mot stallet och oavsett vad din häst hittar på för övningar så är det bara att fortsätta tills det funkar.
Om han fryser fast, blåser upp sig, kastar sig hit och dit, försöker slita sig, sliter sig och brakar iväg till kompisarna igen, ser olycklig ut eller vad som helst- bara fortsätt tills han gått sträckan på ett för dig acceptabelt sätt och hållit sig någorlunda lugn.
Upprepa dagligen.
Vad gäller ridningen gäller samma sak.
Bestäm dig i förväg för hur du vill att det hela ska gå till och håll det på en hanterbar nivå. Är han asjobbig kanske det räcker med att han går från stallplan och några hundra meter bort första gången- men det ska ske på dina villkor, du kan inte acceptera att han studsar fram på två ben eller beter sig otrevligt på något annat sätt. Lugnt och fint ska han gå, då blir matte nöjd.
Dalta inte med honom, lirka inte onödigt mycket med honom, råka inte i konflikt och diskussion, utan bestäm dig, stålsätt dig och utrusta dig med stora tålamodet. Vänligt men bestämt är vanligtvis mest effektivt (men en del hästar dör inte av ett välplacerat rapp på rumpestumpen i rätt sekund heller. Om din häst är sådan eller ej vet du säkert själv och du vet säkert också med dig om du är ryttare nog att förvalta vad ett ev. rapp kan resultera i hos din häst).
För att kunna vara en bra ledare för din häst, någon som han kan lyssna på, lita på och luta sig mot minst lika bra som sin flock med hästpolare, så måste du komma tillrätta med din egen osäkerhet och rädsla eftersom din häst nosar sig till dessa känslor och de påverkar en känslig individ negativt och ger en kaxig individ utrymme att breda ut sig på din bekostnad.
Du behöver också hitta strategier för hur du ska lösa situationer som kan uppkomma med din häst
innan de uppkommer.
Hur ska du kunna komma till tals med din häst om han blir uppspelt och "hjärtat dunkar genom sadeln" (eller ännu hellre: hur kan du undvika att din häst hamnar i ett sådant svårhanterligt känsloläge?)?
Vad kan du göra som får honom att rikta fokus mot dig istället för sina egna tvivelaktiga inre förnimmelser eller idéer? Dressyr? Eller kanske ickedressyr?
Lyssnar han om du skänkelviker honom fram och tillbaka över vägen eller sätter igång att göra bakdelsvändningar i parti och minut, eller kan du göra nåt icke dressyrmässigt som får honom att fokusera på dig (skrika och tjoa, kanske? Smacka som en galning? Dra honom i hans vänstra morrhår?Jag skojar mest, men du fattar vad jag menar
.)?
Många saker kan man göra för att få hästen över på sin planhalva, men de är ju individer, så det gäller för dig att känna ditt djur och veta vad som funkar på honom.
Jag hade en häst som lätt stressade upp sig i situationer där vi kom i kontakt med kor (dessa hemska behornade varelser...tyckte han...), men så snart matte (jag, alltså) skrek "yeeehooo"(
)! och smackade energiskt så var han med på noterna och lät sig någotsånär lugnt ridas förbi korna. Det var som ett lösenord, kan man säga, funkade i andra situationer också. Han kanske hade varit cowboyhäst i ett tidigare liv, vad vet jag.
Hoppet är inte ute för dig&din vallack, säkert kan ni hitta en väg till ett trevligare umgänge på tu man hand där ni inte behöver släpa på din hästs hästpolare för att han ska vara nöjd.
Lycka till från mig
!