Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Det tror jag är extremt ovanligt, varför skulle man tänka så? Ett barn kan ju inte rå för att det blev fött, och har inga skyldigheter som nyföding. Föräldrar däremot har skyldigheter mot sina barn, och det är väl därför man kan känna sig skamsen gentemot sitt barn, att man svek det genom att inte ta hand om det. Jag skulle tro att man försöker trösta sig med att barnet säkert haft ett bättre liv genom adoptionen än vad man själv hade kunnat erbjuda, om det inte var fallet skulle man ju känna sig hemsk, tror jag.

Undantaget möjligen om barnet kommit till genom någon hemsk upplevelse typ våldtäkt, att man då inte vill ha kontakt pga händelsen man associerar barnet till. Men det verkar ju inte vara fallet här, som jag förstod det lever dina bioföräldrar tillsammans, och du har biologiska helsyskon?
Jag tänkte mer på det man hört under åren om den utbredda synen på flickor och selektiva aborter i åtminstone Kina - är inte insatt och vill inte svära på att det ser likadant ut idag, eller om Sydkorea delar/delat den synen. Mitt antagande var då att om det är kulturellt accepterat att se ett barn som oönskat som i mindre värt på grund av könet, så ligger det kanske inte så långt bort att man även ser ett barn som oönskat/mindre värt om det kommer vid fel tidspunkt.

Det behöver väl inte heller vara ett accepterat fenomen i stor utbredning. Jag tycker att det händer att man även ser människor här hemma uttrycka besvikelse över att de faktiskt ville ha en flicka/pojke, även om graden av den besvikelsen nu möjligen är mindre allvarlig och riktad mot barnet än den i det första exemplet.

I vilket fall, ja, mina biologiska föräldrar har tydligen varit gifta sedan innan jag föddes, och jag har både äldre och yngre biologiska syskon, så några brott eller utomäktenskapliga händelser är det inte tal om.

Halvt kl

Tack alla för inputs och info! Jag tror det har klarnat lite för mig i alla fall.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Något man ska försöka undvika är att ge intryck av att man har det väldigt gott ställt ekonomiskt. Jag vet flera som blivit väldigt lyckliga när de hittat sin biologiska familj men det har slutat med att bioföräldrar och syskon sett en som någon som ska skänka pengar till dem.

Tack för den infallsvinkeln, den hade jag säkerligen inte tänkt på annars. Jag får helt enkelt fundera ett varv till på det där med hästen, om det nu anses vara en status/överklassymbol i Sydkorea.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Att det är så i Kina beror väl mycket på att de har ettbarnspolitik, och kan man bara få ett barn vill man kanske hellre ha en pojke där, ffa en frisk pojke. Och i vissa delar av Indien är flickor otroligt dyra, eftersom man ska betala hemgift för dem, och de därefter tillhör mannens familj och inte bidrar längre. En pojke däremot får en hemgift, och har sen som sitt ansvar att tillsammans med sin hustru ta hand om sina föräldrar, om jag förstått det hela rätt. Dvs, det är specifika kulturella anledningar, och inte något generellt mänskligt drag.

Oavsett vilket, så är det ju ingenting som skulle innebära att man skuldbelägger barnet, man kan ju göra bedömningen att man inte kan/vill behålla barnet, men ändå beklaga och känna skuld över att det är så, och under åren oro och undran över hur det gick för barnet man förlorade.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

När jag var en kortare tid i Malaysia (SIDAarbete) så slutade jag berätta att jag hade häst. Folk fick ögon stora som tefat varje gång jag sa det.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Tack för den infallsvinkeln, den hade jag säkerligen inte tänkt på annars. Jag får helt enkelt fundera ett varv till på det där med hästen, om det nu anses vara en status/överklassymbol i Sydkorea.

Att utgå från att biofamiljen är giriga typer som mest vill vigga pengar av en känns iofs som ett ganska misstänksamt och inte särskilt trevligt förhållningssätt. Om hästen är viktig för dig, skriv om det. Vem vet, det kanske visar sig att hela familjen är djurälskare av stora mått? Och då kunde det ju vara intressant både för dig och dem att höra om det.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

När jag var en kortare tid i Malaysia (SIDAarbete) så slutade jag berätta att jag hade häst. Folk fick ögon stora som tefat varje gång jag sa det.

Och när jag var på Island visade det sig att i princip alla hade en häst eller fler, det var så självklart att man inte ens nämnde det, ungefär som att ha krukväxter hemma. Så det är ju olika beroende på kultur. ;)
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Att utgå från att biofamiljen är giriga typer som mest vill vigga pengar av en känns iofs som ett ganska misstänksamt och inte särskilt trevligt förhållningssätt. Om hästen är viktig för dig, skriv om det. Vem vet, det kanske visar sig att hela familjen är djurälskare av stora mått? Och då kunde det ju vara intressant både för dig och dem att höra om det.

Fast i en sådan situation hade jag inte tänkt på girighet, utan just en sådan kulturkrock du nämnde.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Men om det är en kulturkrock så kan man väl hantera det som en sådan? Verkar inte så trevligt att försöka framstå som mindre bemedlad än man är, av rädsla för att annars få otrevliga krav på pengagåvor. Med en lite mer optimistisk syn på mänskligheten så kan man ju tänka att de skulle glädjas åt att du har det bra, snarare än att misstänksamt utgå från att man själv inte vill ha önskemål om pengar, och därför hålla inne med sånt som annars kunde vara dem till glädje. Sen behöver man ju inte skryta eller påstå att man lever i lyx, men bara för att det kanske förekommer i vissa kulturer under vissa omständigheter, så behöver man inte utgå från att alla biofamiljer världen över betraktar sina bortadopterade barn som kassakossor i första hand.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Kl

Vad roligt att ni har fått kontakt!

Utan att ha någon egentlig erfarenhet av just detta så skulle jag säga att du behöver nog inte vara så rädd för att säga fel eller göra fel. Om de bor i en sydkoreansk storstad, och har en dotter som är fotomodell, så är de säkerligen moderna människor som är väl medvetna om världen utanför. Precis som att du tolkar "konstiga" saker de skriver som kulturskillnader och ler lite åt det så kommer de säkerligen göra detsamma!

Jag menar inte att du inte ska bry dig om vad de säger. Och jag har full förståelse för att du vänder bak och fram på varje ord, det hade jag nog också gjort! Men jag tror inte att de dr problemen man målar upp för sig behöver inträffa! :)
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag har för mig att det är högstatus symbol i sydkorea att ha häst,

Ja det är det! Det ser man ju om inte annat i Gangnam style videon ;)

TS: Dina biologiska föräldrar (särskilt din mamma) har säkert jättedåligt samvete för att de har adopterat bort dig så om de ser att du lever ett bra liv här i Sverige med häst och bra utbildning blir de säkert jätteglada!
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag kände en tjej som var från sydkorea när jag pluggade i usa, hon var också där på utbytesstudier och vi pratade en del om hur det var där, i usa och i sverige och var förvånade över likheter och skillnader. Klädesmässigt så vill jag minnas att hon klädde sig normalt, kanske lite tråkigt men några av hennes vänner klädde sig mer utmanande än vad jag gör.

Generellt sett så visar alla en enorm respekt för äldre. Alla som är äldre än du förtjänar respekt så till den grad att man har ett speciellt tilltal till de som är äldre för att visa respekt och vördnad. Så att ha det i bakhuvudet kan ju vara bra.

Hennes familj var väldigt stolta över akademiska meriter. Hennes pojkvän sågs som ett kap, trots att han kom från enkla förhållanden, eftersom han var på väg att utbilda sig till jurist. Hon själv studerade på universitet och nästan alla hennes vänner gjorde likaså. Året hon var i USA var också en vanlig företeelse eftersom det var en viktig del i en god utbildning att kunna bra engelska - så att du funderar på att plugga är nog något som bara kommer att göra dina biologiska föräldrar glada.

Ett generellt tips är att helt enkelt inleda med att du är nyfiken på att få veta mer om dem, att du med ditt brev har "the best intentions and hope that language and cultural differences won't cause any offense" (är sämst på att översätta när jag tänker på endera svenska eller engelska så därav engelskan)
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag har igenom min nuvarande arbetsplats haft förmånen att komma i kontakt med människor från många olika länder och kulturer, och skulle vilja säga att vi människor är bra mycket mer lika än vad vi är olika varandra. Och om det är olikheter så är det mest på det intressanta planet, dvs vi förundras/fascineras över olikheterna och pratar om dem öppet.

Men, som någon/några redan sagt, så tror jag absolut att du ska fokusera på det positiva i ditt liv och berätta om det.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Korea delar inte Kinas syn på flickor.
Korea har lite gammalmodig kvinnosyn, som 50-talets Sverige, fast mixat med att kvinnor kan förvärvsarbeta och driva företag.
Döttrar är lika älskade som söner. Vissa familjer värdesätter husdjur precis lika mycket som svenska familjer.
De är väldigt artiga och belevade, jag tror inte risken är stor att de skulle börja kräva pengar av dig. Det är nog mer Afrika/Indien det skulle kunna inträffa möjligen.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Visst ja, det är kanske lite tabu med tatueringar, för det är inte socialt accepterat att familjeflickor röker. Däremot kan de röka på discon och andra moderna plats omgivna av jämnåriga.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Tipsar om en blogg som kanske kan vara intressant. En tjej som precis som du fått kontakt med sin familj i sydkorea fast för ett och ett halvt år sedan. Verkar även gå att kontakta tjejen om du skulle vilja. :)

http://mykoreanfamily.wordpress.com/
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag har tillbringat en hel del tid i sydkorea. Närmare bestämt i Suwon, Gyeonggi-do, men även andra ställen lite kortare tid.

Många har nämnt en del viktiga saker om Koreansk kultur, och skillnader mot svensk sådan, men i min erfarenhet, så är den skillnaden som är viktigast "rangordning".
Status och/eller senioritet är väldigt viktigt i Korea, och det ska visas att man har respekt. Det är inte alls som i Sverige att "vi är alla lika", utan mannen i huset har mest status, och det visar man genom att vara extra hövlig mot honom, efter honom är hans maka. Efter det kommer barnen i fallande ordning efter deras ålder.

Klädsel i Korea är inte alls olik Sverige i oformella sammanhang. Om något, så skulle jag säga att tjejerna i Korea klär sig lite mer flickigt än svenska tjejer, men det är ingen stor skillnad alls. Jag hade inte oroat mig för detta.

Klass-skillnader i Korea är också väldigt mycket större än i Sverige. Deras medelklass har ungefär samma levnadsstandard som vår medelklass, men deras rikare personer är rikare (och det finns ingen jantelag i Korea), och deras fattiga är väldigt mycket fattigare (ser inte så många av dem dock).
Häst är inget negativt i sig, eller ens udda. Dock så är det (som andra påpekat) en väldigt exklusiv sak som kräver mycket pengar för att hålla på med i Korea. Dvs, du kan ge ett intryck av att vara väldigt rik (med för+nackdelar det har med sig) genom att säga det.

När det gäller vad du utbildar dig till, så ser jag inga problem alls. På arbetmarknaden är det väldigt jämställt (vet inte hur det är med lönerna dock), och man hittar många tjejer i typiskt mansdominerade yrken (ingenjörer, mjukvarutekniker, etc), så det är nog hur lungt som helst.
Dock så är det väldigt vanligt att kvinnor endast jobbar fram tills dom antingen blir gifta eller får barn (Vet inte vilken som gör skillnaden), för någon gång runt där, så försvinner en väldig massa kvinnor från jobben, och blir hemmafruar.

Sarkasm och självironin hade jag försökt att lägga band på, i alla fall tills ni lärt känna varandra bättre. Dom är bekanta med (och förstår dem, till skillnad från andra asiatiska kulturer) bägge koncepten, men då dom går stick-i-stäv med hela rangordnings-saken (att tala om sig själv på ett sätt som får en att verka lägre på rangordningen) så kan det bli lite konstigt om man inte känner varandra väldigt väl.

Politiskt intresserad. Ingen aning där. Jag försökte hålla mig undan från politiska diskussioner när jag var där. Inte av någon speciell anledning, men jag var en utlänning på besök i deras land. Deras politik är deras ensak.

Tatueringar är väldigt vanliga på män, dock inte kvinnor. Vet inte riktigt hur det skulle mottas, men jag misstänker att om dom är smakfulla, så är det nog inget problem.

Allt i allt, så är dom inte jätteannorlunda. Dom har haft amerikaner som inneboende i 50år nu, så dom är ganska västerländska vid det här laget.

Kul att ni fått kontakt! Hojta till om det är något speciellt du undrar över. Jag har även två vänner som har gått igenom precis samma sak som du, med sydkoreanska familjer, om det är något som jag inte vet. :)

Ha-se-yo!
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Nagon har sakert sagt men allt gar nog bra att visa forutom tatueringar. Det ar i princip bar agrovt kriminella som har tatueringar, tror manga dar fortfarande. Men det kanske ar mer Japan och aldre generationer.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Nagon har sakert sagt men allt gar nog bra att visa forutom tatueringar. Det ar i princip bar agrovt kriminella som har tatueringar, tror manga dar fortfarande. Men det kanske ar mer Japan och aldre generationer.

Det är japan du tänker på, och till viss del Kina.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag tror det är väldigt få människor som skuldbelägger sitt barn. Isåfall mår de nog inte riktigt bra för övrigt heller. Det jag har läst om adoptioner är att reaktionen antingen brukar vara att de skäms för att de blivit gravida vid fel tillfälle och är rädda för vad deras nuvarande familj skulle säga om de fick veta att barnet finns och därför helt enkelt inte vågar ha kontakt eller att de blir väldigt glada över att få kontakt med barnet de ansåg sig tvungna att lämna ifrån sig en gång. Även av de som inte vågar ha kontakt är det nog flera som ändå blir glada att höra att barnet ändå fick det bra.
Att besluta sig för att ge upp sitt barn är för de allra flesta inget enkelt val och att då få kontakt igen efter alla år är nog vad många önskar men inte vågar eftersom de ändå gjorde valet att ge upp sitt barn. De kanske inte tycker att de har någon rättighet att lägga sig i barnets liv. Att barnet då tar kontakt känns nog som att vinna högvinsten. Även om din tanke inte är att lära känna dem eller hälsa på dem så bara att få veta att du har haft en bra uppväxt och lever ett bra liv är nog väldigt mycket värt för dem.
 
Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag skulle skippa att nämna ditt politiska intresse. Politik är alltid kontroversiellt och det känns som en onödig grej att ta upp.
Det jag verkligen kan tänka mig att de vill veta är just att du har det bra, att du fått en bra familj och att Sverige är ett bra land att leva i. Berätta lite om Sverige (utan att dra in politiska åsikter), hur det funkar att leva här, hur det sociala skyddsnätet fungerar, vad folk jobbar med och vad folk gör på fritiden, hur en vanlig familj ser ut... Det ger dem en bild av ditt liv och fastän det kan låta tråkigt är det säkert jätteintressant och kan också öka förståelsen för andra saker du berättar. T ex om du är rädd för att verka extremt rik för att du har häst kan du ju berätta mer om ridsportens roll i Sverige.

Om jag var du skulle jag försöka välja bilder där jag ser glad och lycklig ut, lägg ut bilderna här först om du är osäker på om du kan skicka dem så kan vi granska dem med andra ögon :)
 

Liknande trådar

Relationer I vilken ände ska jag börja ens försöka förklara det som har hänt, mina tankar och allt kaos som just nu omsluter mig.. Jag får försöka...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
34 461
Senast: cirkus
·
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 817
Skola & Jobb Snart färdig lärare, tjohoo vad alla drar i en! Jag har fått fem jobberbjudanden och det är ju helt fantastiskt... MEN det känns...
2
Svar
24
· Visningar
3 473
Senast: Cilva
·
Gravid - 1år Detta blir ett skamfyllt inlägg med förmodligen bland det mest provocerande (har googlat och sett andra stackare be om hjälp o sen bli...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
23 992
Senast: cirkus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp