Vad vill ens biologiska familj veta om en?

[susanne]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Det ska jag absolut göra. Ska bara försöka komma på någon inte alltför harsh ursäkt till det andra.

En bra ursäkt är att det är bättre på en svensk arbetsmarknad att ha en svensk utbildning, inte en sydkoreansk, inom ditt ämne.

 

[morgaine]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Bra! Eller... något. De är i alla fall väldigt glada för att jag har det bra, men jag fick helt plötsligt veta att de ville betala för de universitetsstudier jag nämnde och undrade om jag övervägt att studera i Sydkorea, för då kunde jag ju bo hos dem.
Som sagt, kulturkrockar.

Men varför är du så negativt inställd? För det första: du är deras biologiska dotter och de kunde inte ge dig en uppväxt. Nu kan och vill de ge dig en utbildning. Jag tycker det är fantastiskt av dem.
Varför inte fundera på det, du har ju ändå haft problem och funderingár kring din uppväxt låter det som. Du har en gyllene chans att slippa studielån, jag förstår inte vad som är så hemskt med det.

Bottnar det trots allt i att du känner dig övergiven av dem och därför inte vill vara dem tack skyldig?
Undertonen i din tråd är lite som att du är nyfiken på bio-familjen men du dör hellre än erkänner att det på något sätt känns jobbigt att du lämnats bort. Eller är nyfiken.

Du skall veta att det är vanligt med blandade känslor hos adopterade barn. Hela skalan, såsom:
Varför just mig, varför inte syskonen?
Tyckte de inte om mig?
Hurdana är de?
Vem liknar jag?
Till att bara vara nyfiken på landet och kulturen.

Du verkar vilja vara oberörd, men inte ens vi som läser om det är oberörda. Att lämna bort ett barn berör.
De har uppenbarligen alltid tänkt på dig och hade velat behålla dig. Nu räcker de ut handen till dig som vuxen.
Varför inte se det som en fantastisk chans och äventyr att kanske läsa en termin i Sydkorea och lära känna dem bara för att veta ditt ursprung?
Eller bara se det som en fantastisk chans att starta din framtid utan studielån som resten av oss? Du är inte skyldig något för att du tar emot en gåva från biologiska föräldrar. Jag tror inte heller de tycker det, de vill nog ge dig en gåva för att gottgöra dig i viss mån, samt ge dig en bättre start i livet.

Om du inte har läst den redan, så vill jag tipsa om Astrid Trotzig "blod är tjockare än vatten".
En mycket reflekterande bok om internationella adoptioner. Astrid är likt sina två syskon adopterade från Sydkorea. De har mycket olika syner och upplevelser av det.

 

[morgaine]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Det ska jag absolut göra. Ska bara försöka komma på någon inte alltför harsh ursäkt till det andra.

Eller så hittar du inte på ursäkter. Du skriver bara "tack för era tankar och erbjudandet. Jag tror inte jag vill resa ifrån Sverige, men jag skall fundera på det och höra av mig om jag ändrar mig i framtiden."

 

[Kakis]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

En bra ursäkt är att det är bättre på en svensk arbetsmarknad att ha en svensk utbildning, inte en sydkoreansk, inom ditt ämne.

Jag tycker det är en riktigt dålig ursäkt eftersom det inte är sant över huvudtaget.

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Oj, vilken härligt nedlåtande hobbypsykologisk utläggning.

Jag har klart och tydligt uttryckt i tråden vad jag varit nyfiken på, och vilket jag också fått svar på. Att du sedan väljer att tolka in annat och sätta dig över mig säger ju inget om mig, endast dig själv.

Vad fint att någons oönskade kontakt med dennes biologiska, vilt främmande föräldrar i ett lika vilt främmande land påverkat dig. Jag förstår inte på vilket sätt det innebär att jag eller någon annan måste känna detsamma som du.

Jag säger som jag gjorde i min blogg (som jag inte får länka till, men går att hitta på annat håll): Jag är helt övertygad om att adopterades rotlöshet och illamående över adoptionen sällan bottnar i adoptionen i sig, men väl för att människor som du intalar dem att de bör problematisera och lägga vikt vid något de själva aldrig reflekterat över.

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag kan ju dock meddela att jag fick svar på frågan som var hela skälet till att jag ens ville få pejl på min biologiska familj, och jodå, min biologiska syster är tydligen modell. Och tja, det är ju möjligen också det i historien jag har lite ångest över: Varför fick jag alla finniga orchgener utan förmåga till förbränning medan jag tydligen har en helsyster som kan leva på sitt utseende? Buhu.

I övrigt har jag alltså - tyvärr - redan tidigare haft skäl att försvara att jag saknar personligt intresse för min etniska bakgrund och människor, kultur och land som jag aldrig haft en relation till, och jag har verkligen ingen lust att upprepa svar på fördomar och förutfattade meningar som jag redan hört en miljard gånger tidigare i mitt liv. Lustigt hur människor gör sitt bästa för att skapa utanförskap och rotlöshet, och tragiskt att de i så många fall verkar lyckas.

Hur som helst, den avhandlingen (sprungen ur idiotiska utläggningar med början "men du är ju adopterad, så [insätt valfri fördom]" av s.k. "antirasister" på Twitter) finns på sida tre i min blogg. Tycker man ändå att man faktiskt har patent på att avgöra vad andra bör, får och ska känna, tycka och vilja, så är det fortfarande inte mig problematiken ligger hos.

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag tycker det är en riktigt dålig ursäkt eftersom det inte är sant över huvudtaget.

Jag funderar också på om det verkligen skulle vara något negativt att i TV-spelsbranschen ha en utbildning i Sydkorea i bagaget? Spel verkar ju ändå vara oerhört stort där borta, även om det nu mig veterligen inte finns några internationellt stora sydkoreanska titlar (rätta mig om jag har fel, de sysslar väl mest med MMORPG där och det är inte mitt område).

Jag har i övrigt inte heller hört särskilt positiva saker om de svenska spelrelaterade utbildningarna som finns. Det är säkert inga fel på dem, men något Harvard på CV:t är de väl knappast om man en dag skulle söka jobb på typ Ubisoft Montreal. (Har stora titlar och är min favoritutvecklare och tillika min drömarbetsgivare, för alla er som inte är insatta i spelvärlden. )

 

[Niyama]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag vill bara säga att jag tror jag förstår hur du resonerar. Det här är inte samma sak men: min mamma är adopterad och fick för några år sedan kontakt med sin bio-familj. Alla tyckte att jag borde tycka att det var såå roligt att få träffa och lära känna min mormor, morbror och mina kusiner. Jag tyckte väl att det var intressant att se vilka de var, typ hur de såg ut och vad de gjorde. Men jag var (och är) totalt ointresserad av att lära känna dem bara för att vi råkar vara släkt (och dessutom bor i samma del av landet). De är ju främmande personer för mig.

 

[Mabuse]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag är helt övertygad om att adopterades rotlöshet och illamående över adoptionen sällan bottnar i adoptionen i sig, men väl för att människor som du intalar dem att de bör problematisera och lägga vikt vid något de själva aldrig reflekterat över.

Tror du? Att ingen som är adopterad av sig själv skulle kunna fundera över saken?

Jag har adopterade vänner som absolut känner sig rotlösa, och sådana som inte alls gör det. Det beror ju på en massa olika saker, vilket liv man levt, under vilka omständigheter man växte upp, hur gammal man var när man adopterades, etc etc. Jag har vänner som har adopterat barn där det varit väldigt tydligt att barnet behövt extra stöd pga sin bakgrund, och andra där det inte varit så. Jag vet flera vuxna adopterade som tycker det är småstörigt att ofta bli tagna för utlänningar pga sitt utseende, t ex.

Att adoptioner nästan aldrig skulle sätta spår, på det sätt du verkar anta, håller jag inte alls med om. Om inte adoptionen i sig, så upplevelsen att tillbringa sina första år på barnhem, och sen efter några år byta språk och land, det är ju ingen orimlig tanke att det skulle kunna sätta spår om man varit med om det. Särskilt de adoptioner som skedde för 20-30 år sen, när man inte visste lika mycket om de psykologiska behoven som nu.

Det betyder inte att du behöver känna på det ena eller andra sättet, men du är ju inte alla adopterade. Och för att vara så helt ointresserad av din bakgrund och din biologiska familj som du påstår, så är du rätt intresserad. Om det vore helt oviktigt skulle du ju inte bry dig så mycket som du ändå gör, av tråden att döma. Och det är ju inget fel i det, de flesta skulle väl tycka det vore intressant att helt plötsligt få kontakt med nära biologiska släktingar man aldrig träffat innan? Utan att ha behovet att bedyra att man egentligen inte alls bryr sig om dem.

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Som du säkert ser skrev jag "sällan", inte "aldrig".

Och naturligtvis vill jag bete mig trevligt mot människor som uppenbarligen bryr sig väldigt mycket om min existens. Jag ser inte ens någon mening med att oprovocerat snäsa av den trevliga kassörskan på Ica för att jag inte hade någon lust att vara social. Till den graden bjuder jag gärna på en minut av min tid om det gör någon annan glad.
Du får gärna tolka min vilja att avsluta kontakten snyggt och ge dem de artiga svar de mår bäst av som ett intresse från mitt håll, men då tolkar du det fel.

Men jag håller med - det är tragiskt att jag upprepade gånger ska behöva ta mina känslor, mina åsikter och mina tycken i så hårt försvar för att andra vägrar acceptera dem.

 

[morgaine]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Du, jag bryr mig varken om din blogg eller om din personliga uppväxt. Du personligen är inte intressant för mig. Jag pratade om att folk funderar och försöker leva sig in i hur det känns att lämna bort ett barn.
Men som vanligt är dina inlägg otrevliga.
Gör som du vill, mig kvittar det!

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Du personligen är inte intressant för mig. Jag pratade om att folk funderar och försöker leva sig in i hur det känns att lämna bort ett barn.

Nej, det gjorde du inte. Du säger dig veta hur jag känner, du anser dig ha rätt att uttrycka vad jag lämpligtvis borde vilja (och du anser till och med att en flytt vore "en gyllene chans", trots att jag klart och tydligt inte vill), och att utomståendes känslor per automatik naturligtvis förutsätter att jag upplever samma känslor eftersom något annat vore konstigt.

Så nej, jag förstår att du inte bryr dig om mina svar. Det verkar ju redan vara jobbigt nog för dig att jag inte hyser de känslor du anser att jag borde känna, och att se det så svart på vitt gör det väl än jobbigare.

Men som vanligt är dina inlägg otrevliga.

Jag har absolut inga skäl till att hålla en trevlig ton mot översittare som du.

 

[Mabuse]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Som du säkert ser skrev jag "sällan", inte "aldrig".

Och naturligtvis vill jag bete mig trevligt mot människor som uppenbarligen bryr sig väldigt mycket om min existens. Jag ser inte ens någon mening med att oprovocerat snäsa av den trevliga kassörskan på Ica för att jag inte hade någon lust att vara social. Till den graden bjuder jag gärna på en minut av min tid om det gör någon annan glad.
Du får gärna tolka min vilja att avsluta kontakten snyggt och ge dem de artiga svar de mår bäst av som ett intresse från mitt håll, men då tolkar du det fel.

Men jag håller med - det är tragiskt att jag upprepade gånger ska behöva ta mina känslor, mina åsikter och mina tycken i så hårt försvar för att andra vägrar acceptera dem.

Jag menar att du är tillräckligt intresserad för att ha letat upp dem, och tillräckligt mån om att skriva lämpliga svar för att starta en lång tråd på buke. Du startar ju inga veckolånga trådar om hur du ska kunna svara kassörskan på ICA, för att ta ditt eget exempel? Följaktligen verkar din koreanska släkt, vilket också är rimligt, vara viktigare för dig än kassörskan på ICA.

Du får tycka hur du vill, men jag tror att ditt idoga och rätt påstridiga betonande av hur lite du bryr dig ger till slut intryck om motsatsen.

Om du inte bryr dig alls, så verkar det helt knäppt att lägga tid på att först leta upp bioföräldrarna, och sen starta långa trådar på Buke om hur du ska hantera kontakten. Folk man inte alls är intresserad av startar man varken trådar om eller lägger tid och energi på att leta upp, vanligen. Således får man lätt intrycket att du är intresserad, trots att du bedyrar motsatsen.

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag vill bara säga att jag tror jag förstår hur du resonerar. Det här är inte samma sak men: min mamma är adopterad och fick för några år sedan kontakt med sin bio-familj. Alla tyckte att jag borde tycka att det var såå roligt att få träffa och lära känna min mormor, morbror och mina kusiner. Jag tyckte väl att det var intressant att se vilka de var, typ hur de såg ut och vad de gjorde. Men jag var (och är) totalt ointresserad av att lära känna dem bara för att vi råkar vara släkt (och dessutom bor i samma del av landet). De är ju främmande personer för mig.

Precis så känner jag med.
Jag har såklart full förståelse för att det för andra kan vara en stor sak, men jag tycker det är nästintill obehagligt när människor anser att det skulle vara den enda godkända reaktionen.

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag har aldrig letat upp dem?

Jag kan i övrigt tycka att det är en viss skillnad i tankeverksamhet på vad jag bör svara på den svenska kassörskans "vilket trevligt väder idag, va?", och på vad jag bör svara till en starkt känslomässigt påverkad kvinna från en vilt främmande, avlägsen kultur. Principen är densamma - varför såra när det kan undvikas? - men eftertänksamheten på svaren skiljer sig.

Jag bryr mig om att inte vara oprovocerat otrevlig mot människor, och ser således inte varför jag inte skulle kunna ägna en minut åt att undvika det. Samma skäl till att jag tidigare startade trådar om till exempel hur jag på bästa sätt sade upp kontakten med en f.d. vän, och hur/om jag skulle be en tidigare bekant om ersättning för av misstag förstörd egendom. Även om det är människor jag inte kommer ha mer kontakt med och som inte spelar en roll för mig i mitt liv, så är det dels liksom inte säkert att de känner detsamma, dels oavsett inget skäl att indirekt (råka) be dem dra åt helvete.

Tja, jag har ju haft två val i tråden - att antingen spela med och låtsas att mitt liv just fått ny mening, och tårdrypande hävda att jag sentimentalbölar framför Spårlöst Borta varje kväll. Eller så står jag för min rätt att hysa mina uppenbarligen kontroversiella och obegripliga känslor, trots att det verkar ansträngas från alla håll för att antingen misstolkas eller förminskas.
Resultatet blir detsamma oavsett val - folk tror inte på mig, för som adopterad "ska" jag faktiskt tycka si och så - men jag ser det som kontraproduktivt och onödigt för både mig och eventuella andra adopterade som kan tänkas hitta tråden och inte heller faller in i Spårlöstnormen.

Men oroa dig inte, jag ska inte väcka tråden mer (trots att folk bett om uppdateringar) med fler idiotiska frågor om vad som kan tänkas vara lämpligt att svara och inte. Dels hade jag tänkt låta kontakten rinna ut med mitt svar på det här mailet, innan det går för långt, men dels är det ju oavsett bättre att skriva med brutal ärlighet och ta den större risken att förolämpa människor, så slipper medlemmar på Buke gång på gång välja att missförstå med flit.

 

[AgentCarter]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag skulle tro på att en utbildning inom spel i sydkorea skulle vara mer värd. Men frågan är väl vilket språk de går på?
Om inte annat kanske det finns bättre utbildningar inom andra eu-länder inom spel.

 

[fejko]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Lånar en knapp!

Jag tror det finns väldigt olika upplevelser över hur man känner som adopterad. Bara en sådan enkel sak som adoptivfamiljen, har man hamnat i en trevlig familj tycker man kanske det är helt OK att vara adopterad. Om man däremot har haft en konfliktfylld relation med sina adoptivföräldrar så kanske det är mer naturligt att man söker upp sin biologiska familj och tänker "hur hade mitt liv varit då".

Sedan tror jag kanske också att i vissa fall, om man av någon anledning mår dåligt så är det väldigt lätt att skylla på adoptionen.

Jag känner flera adoptivbarn som verkar helt till freds med sina liv som adopterade. Det är en myt att alla adoptivbarn mår dåligt.

 

[Kakis]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag funderar också på om det verkligen skulle vara något negativt att i TV-spelsbranschen ha en utbildning i Sydkorea i bagaget? Spel verkar ju ändå vara oerhört stort där borta, även om det nu mig veterligen inte finns några internationellt stora sydkoreanska titlar (rätta mig om jag har fel, de sysslar väl mest med MMORPG där och det är inte mitt område).

Jag har i övrigt inte heller hört särskilt positiva saker om de svenska spelrelaterade utbildningarna som finns. Det är säkert inga fel på dem, men något Harvard på CV:t är de väl knappast om man en dag skulle söka jobb på typ Ubisoft Montreal. (Har stora titlar och är min favoritutvecklare och tillika min drömarbetsgivare, för alla er som inte är insatta i spelvärlden. )

Jag hittade någon lista på de bästa spelutbildningarna och där fanns någon skola i Korea med. Nu jobbar jag inte med spelgrafik men hos oss (mobil grafik) är ju arbetsprover och kreativitet mycket viktigare än var man studerat någonstans för designrollerna.

Jag vet inte hur connectade The Game Assembly är med Ubisoft Malmö men annars kanske det kan vara en väg in på Ubisoft?

 

[fejko]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

v

Jag kan ju dock meddela att jag fick svar på frågan som var hela skälet till att jag ens ville få pejl på min biologiska familj, och jodå, min biologiska syster är tydligen modell. Och tja, det är ju möjligen också det i historien jag har lite ångest över: Varför fick jag alla finniga orchgener utan förmåga till förbränning medan jag tydligen har en helsyster som kan leva på sitt utseende? Buhu.

Du är ju jättesöt så de där tankarna tycker jag du kan lägga ner

F.ö. tycker jag inte du säga nej till utbildning i Korea rakt av. Säg att du ska fundera på saken. Jag tror Sydkorea är ett kul land. Det räknas till en av "de fyra tigrarna" och har en väldigt stark ekonomi.