Vad vill ens biologiska familj veta om en?

[Rosett]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag tycker den andra hästbilden är fin.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Bild två var söt och sista bilden med hästarna tyckte jag var de två finaste och där du ser positiv ut. Sen ser du inte plastig ut i mina ögon iaf, inte på nån bild .

 

[fejko]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag kommer ju inte lära känna dem, så någon mer kontakt/bildutbyte blir det inte.
Sedan fattade jag det inte som att de hade det tufft ekonomiskt idag då någon av dem åtminstone drev eget företag.

Tack för dina åsikter.

Nu förstår jag inte riktigt? Du söker kontakt men vill inte lära känna dem? Är det inte risk att det blir väldigt fel då? Om de vill fortsätta ha kontakt och du inte svarar blir det ju jätteoartig. Vad vill du uppnå med din kontakt?

Hur som helst är sista hästbilden fin.

 

[Ceta]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Har smygar i tråden men inte skrivit innan jag röstar med på bil 2 och 3 både med och utan häst tycker gitt du kan skicka alla de fyra om det inte blir för omständligt för dig själv!

 

[Ceta]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Fast ta sökte ju inte kontakt, hon sökte information som jag förstod det.. Sen att ambassaden (?) missförstod lite och kontaktade familjen är ju en annan sak..

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Precis, jag var bara nyfiken på att veta hur de såg ut och vad de jobbade med. Och nu utgår jag ifrån att det de vill bara är att få veta att jag har det bra i Sverige, så jag tror inte det blir mer kontakt än så.

Tack för era åsikter om bilderna.

 

[morgaine]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Precis, jag var bara nyfiken på att veta hur de såg ut och vad de jobbade med. Och nu utgår jag ifrån att det de vill bara är att få veta att jag har det bra i Sverige, så jag tror inte det blir mer kontakt än så.

Tack för era åsikter om bilderna.

Det skulle inte jag utgå från om jag vore du
Jag tror de är jätteglada att ha återfunnit dig, så de kommer säkert vilja hålla kontakten. Plus ha besök av dig.

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag fick inte det intrycket, och oavsett så kommer det alltså inte att ske.

 

[fejko]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Det skulle inte jag utgå från om jag vore du
Jag tror de är jätteglada att ha återfunnit dig, så de kommer säkert vilja hålla kontakten. Plus ha besök av dig.

+1 på den

TS, hoppas du inte tar illa upp men du sa själv att de blev överväldigade av att du tog kontakt. Jag tror du måste räkna med att de kanske vill behålla kontakten med dig. Det är säkert väldigt känsligt för dem det här med adoptioner. Om du googlar står det en del på nätet, de började med att adoptera bort barn under kriget (inte så ovanligt, i krig är det många barn som blir föräldralösa) men sedan fortsatte de även att adoptera bort barn när Sydkorea blev ett rikt land. Detta blev tydligen rätt omdiskuterat och känsligt. Så ett tips är att de inte avbryter kontakten så länge de vill fortsätta höra av sig. Dessutom tror jag Sydkorea är ett ganska trevligt land och ett land som är på G.

Rapportera gärna hur det går

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Igen: Jag fick inte det intrycket, och jag vill/kommer inte att behålla någon regelbunden kontakt, lära känna dem eller åka dit.

Sedan har jag naturligtvis inte tänkt be dem fara och flyga, men det finns ju mer subtila och naturliga sätt att stanna en kontakt på. Men som jag redan sagt fick jag uppfattningen av att de bara ville veta att allt var bra, och that's it.

 

[fejko]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Sedan har jag naturligtvis inte tänkt be dem fara och flyga, men det finns ju mer subtila och naturliga sätt att stanna en kontakt på. Men som jag redan sagt fick jag uppfattningen av att de bara ville veta att allt var bra, och that's it.

OK det blir säkert bra

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

kl

Väcker tråden lite snabbt då jag har fått ett första brev, och behöver lite vägledning om hur jag bemöter det de skrivit. Som tidigare antaget har de enormt mycket skuldkänslor för adoptionen och ber om förlåtelse mer än en gång, samt är ledsna för att det måste vara tufft för mig att vara omgiven av människor av en annan hudfärg). Då är frågan: Vad svarar jag på det?

Min spontana tanke var ju att be dem att inte ha skuldkänslor eftersom jag haft en väldigt bra barndom, aldrig upplevt rotlöshet och älskar Sverige, men finns det kanske en risk för att det kan tolkas som överlägset? Typ "jag har det perfekt och hade inte kunnat ha det bättre i Sydkorea". Och det kanske finns en risk att de tolkar det som respektlöst om jag säger att de inte ska ha skuldkänslor, typ "här är jag och bestämmer vilka av era känslor som är legitima eller inte"?

Fan, jag är inte bra på att kommunicera med folk som känner att de på något vis måste be om ursäkt till mig, särskilt inte om ett sådant här ämne och med kulturella skillnader emellan.

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Och just det: Vad i hela världen ska jag tilltala dem som när jag skriver (tänker främst på hälsningsfrasen "dear [???]")? Föräldrar? Vid namn? Suck.

 

[Hyacinth]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Bara dear, eller ett Hi.

Så slingrar du dig förbi det.
Jg tror de bara blir glada och lättade om du berättar att du haft det bra. Det är inte överlägset, det är antagligen vad de hoppats på.

 

[morgaine]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Kan du inte skriva något om att du förstår att de gjorde det för att du skulle få en bättre framtid? Skriv gärna att du har haft en bra uppväxt om det var så. Du kanske kan berätta att det funnits och finns många med din hudfärg i Sverige och berätta lite om hur samhället ser på olika folkslag.
Be dem berätta lite om din biologiska familj om du är nyfiken osv.
Tilltal vet jag inte, de vill säkert gärna kallas mor o far, men du ser dem ju inte som det och vill inte bli familjär. Du kan väl kalla dem deras namn med artig formulering? Be byrån om hjälp kanske.

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Kan du inte skriva något om att du förstår att de gjorde det för att du skulle få en bättre framtid? Skriv gärna att du har haft en bra uppväxt om det var så.

Jo, det var något sådant jag tänkte, men då tänkte hjärnan lite för mycket och jag blev nojig över huruvida det uppfattas som oförskämt och överlägset istället.

Kan man skriva att man har full förståelse för valet pga. deras situation då - vilket var fattigdom - men att man hoppas att de har en bättre livssituation nu? Eller låter det helt okänsligt och stört? Av både bilderna och brevet att döma verkar de enligt åtminstone svenska mått mätta vara i övre medelklassen nu, så det verkar inte precis vara illa ställt längre.

 

[morgaine]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Ja, fast kanske med andra ord låter artigare. "Jag förstår att ni ville mitt bästa och ville ge mig en bättre chans än jag kunde få i Korea just då. Jag har haft det bra(.....), och undrar hur ni har det. Lever ni ett bättre liv nu än då? ".
Något i den stilen tror jag inte de uppfattar som överlägset.

 

[Rosett]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Du kan väl skriva att du haft det bra och att de inte behöver ha skuldkänslor. Kanske om du berättar på vilket sätt du haft det bra så kan deras skuldkänslor minska?

 

[Riley]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Det låter ju bra, jag snor nog i princip det rakt av. Tack!

Linda8142: Jag ska försöka få till något i den stilen, men gud så komplicerat jag tycker det är! Jag har verkligen så svårt att föreställa mig de här skuldkänslorna och hur man kan sakna och älska någon man aldrig träffat. Vi har ju aldrig känt varandra och jag vet inte riktigt vad det finns att sakna. Det blir så knepigt att besvara på ett vettigt sätt. Men man kanske måste vara förälder själv för att förstå den känslan, vad vet jag.

 

[ameo]

Sv: Vad vill ens biologiska familj veta om en?

Jag har verkligen så svårt att föreställa mig de här skuldkänslorna och hur man kan sakna och älska någon man aldrig träffat. Vi har ju aldrig känt varandra och jag vet inte riktigt vad det finns att sakna. Det blir så knepigt att besvara på ett vettigt sätt. Men man kanske måste vara förälder själv för att förstå den känslan, vad vet jag.

Jag tror att du är på rätt spår där.
Jag kan själv tänka mig hur oerhört svårt det skulle vara, rent känslomässigt, att lämna ifrån mig ett barn som jag kanske egentligen vill ha själv men inte har möjlighet att ta hand om och ge en bra uppväxt. Jag skulle nog tänka på, sakna och längta efter det barnet varje dag genom hela livet.
Detta kan väl också bekräftas av bio-föräldrarnas reaktioner som man kunnat se i TV-serien Saknad. Många av dem har inte haft något val, men skuldkänslorna har ändå slitit sönder dem.