Imorgon åker vi till djursjukhuset med min älskade pålle, en sista gång. Vad som kommer ske är fortfarande oklart, men det lutar åt ett håll...
Det hela började 20 mars förra året när vi packade in min elvaåriga lilla Joyze i transporten och åkte iväg till veteinären för en vanlig hälsoundersökning. Det visade sig dock inte stå så bra till med min lilla pålle och hon blev röntgad där det visade sig att hon har ett medfött snett ben (skenben höger fram, från kotan neråt) vilket resulterar i att hon belastar hela benet fel och detta kan vara ärftligt, vilket leder till att mina framtidsplaner att ta föl på henne krossas. Nu, snart elva månader senare, har domen fallit. Antingen promenadridningshäst eller..ja, ni förstår..
Nu tycker vissa av er kanske att jag är dum som ens tänker tanken på att inte låta henne fortsätta leva som promenadridningshäst, men jag tror inte att hon kommer bli lycklig som skogsmullehäst. Hon behöver riklig med motion och uppmärksamhet för att trivas med livet och det känns hemskt att ta det ifrån henne... Chansen finns sedan hela tiden att skadan kan gå upp och bli värre och värre med tiden, vilket kanske leder till att hon en dag om kanske fem år knappt kan stå på benet. Är det inte bättre för henne att sluta sina dagar när hon är lycklig?
Samtidigt känner jag mig så hemsk eftersom hon ändå är pigg och glad när jag är ute och rider henne (order från veterinär, skritt och trav, lite galopp) och hon skuttar fram och bockar och studsar. Hon verkar inte ha ont, men när det väl kommer till kritan har hon det...
Jag vet att det är en jättesvår fråga, men vad skulle ni ha gjort i min position? Skulle ni ta farväl av er älskade häst imorgon och låta henne sluta sitt liv lyckligt omedveten med vetskapen om att hon är älskad och omskött, eller skulle ni ge det en chans till och försöka sälja henne som promenadridningshäst och hålla tummarna för att hennes ben och psyke kommer hålla?
Snälla, era åsikter betyder..
Det hela började 20 mars förra året när vi packade in min elvaåriga lilla Joyze i transporten och åkte iväg till veteinären för en vanlig hälsoundersökning. Det visade sig dock inte stå så bra till med min lilla pålle och hon blev röntgad där det visade sig att hon har ett medfött snett ben (skenben höger fram, från kotan neråt) vilket resulterar i att hon belastar hela benet fel och detta kan vara ärftligt, vilket leder till att mina framtidsplaner att ta föl på henne krossas. Nu, snart elva månader senare, har domen fallit. Antingen promenadridningshäst eller..ja, ni förstår..
Nu tycker vissa av er kanske att jag är dum som ens tänker tanken på att inte låta henne fortsätta leva som promenadridningshäst, men jag tror inte att hon kommer bli lycklig som skogsmullehäst. Hon behöver riklig med motion och uppmärksamhet för att trivas med livet och det känns hemskt att ta det ifrån henne... Chansen finns sedan hela tiden att skadan kan gå upp och bli värre och värre med tiden, vilket kanske leder till att hon en dag om kanske fem år knappt kan stå på benet. Är det inte bättre för henne att sluta sina dagar när hon är lycklig?
Samtidigt känner jag mig så hemsk eftersom hon ändå är pigg och glad när jag är ute och rider henne (order från veterinär, skritt och trav, lite galopp) och hon skuttar fram och bockar och studsar. Hon verkar inte ha ont, men när det väl kommer till kritan har hon det...
Jag vet att det är en jättesvår fråga, men vad skulle ni ha gjort i min position? Skulle ni ta farväl av er älskade häst imorgon och låta henne sluta sitt liv lyckligt omedveten med vetskapen om att hon är älskad och omskött, eller skulle ni ge det en chans till och försöka sälja henne som promenadridningshäst och hålla tummarna för att hennes ben och psyke kommer hålla?
Snälla, era åsikter betyder..
