Vad skapar hästens mun/ridbarhet? (Utbruten från Dressyrsnackis 14)

[Corax]

Nu har jag en fundering...
Vad är det som gör en hästs mun till det den är som 'vuxen'? Jag menar, hur mycket är anatomi och hur mycket är träning?
Hur mycket påverkas den unga hästens mun av ryttaren?
När präglas den?
Eller föds en häst med en 'viss' mun så som alla har olika exteriörer?
Vad är det som gör att en häst är 'bra' i munnen?
Alla är ju olika känsliga såklart men utöver det...

 

[Marvin]

Nu har jag en fundering...
Vad är det som gör en hästs mun till det den är som 'vuxen'? Jag menar, hur mycket är anatomi och hur mycket är träning?
Hur mycket påverkas den unga hästens mun av ryttaren?
När präglas den?
Eller föds en häst med en 'viss' mun så som alla har olika exteriörer?
Vad är det som gör att en häst är 'bra' i munnen?
Alla är ju olika känsliga såklart men utöver det...

Åh, vilken intressant fråga!! Jag har också funderat på det.

 

[fio]

I 99 av 100 fall ligger det dålig utbildning och/eller dåliga händer bakom de hästar som sägs att dom absolut inte kan gå på vanligt bett. Eller bara kan gå på stångbett..tror jag!

 

[tuaphua]

I 99 av 100 fall ligger det dålig utbildning och/eller dåliga händer bakom de hästar som sägs att dom absolut inte kan gå på vanligt bett. Eller bara kan gå på stångbett..tror jag!

Jag har inte mött en häst som inte går att rätt fort utbilda till att funka på ett väl tillpassat tränsbett. Inte ens de med skador i truten/käkleder etc har behövt annat för att få en lugn och fin mun inom kort.
Men jag har hört många hävda att tom de rätt okomplicerade inte kan gå på tränsbett. Där har det saknats utbildning av häst och/eller ryttare.
Så jag håller med du.

Väldigt många rider ju faktiskt i obalans och spänning/ej lösgjort. Då får man ju en orolig mun.
Är hästen lösgjord brukar munnen ”vara tyst”.

 

[Marvin]

Jag har inte mött en häst som inte går att rätt fort utbilda till att funka på ett väl tillpassat tränsbett. Inte ens de med skador i truten/käkleder etc har behövt annat för att få en lugn och fin mun inom kort.
Men jag har hört många hävda att tom de rätt okomplicerade inte kan gå på tränsbett. Där har det saknats utbildning av häst och/eller ryttare.
Så jag håller med du.

Väldigt många rider ju faktiskt i obalans och spänning/ej lösgjort. Då får man ju en orolig mun.
Är hästen lösgjord brukar munnen ”vara tyst”.

Samtidigt finns det ju hingstar som sägs lämna oroliga eller tråkiga munnar till sina avkommor. Slump?

 

[tuaphua]

Nu har jag en fundering...
Vad är det som gör en hästs mun till det den är som 'vuxen'? Jag menar, hur mycket är anatomi och hur mycket är träning?
Hur mycket påverkas den unga hästens mun av ryttaren?
När präglas den?
Eller föds en häst med en 'viss' mun så som alla har olika exteriörer?
Vad är det som gör att en häst är 'bra' i munnen?
Alla är ju olika känsliga såklart men utöver det...

Det finns helt klart stam som nedärver vissa typer av bettproblematik.
Och det är idag vanligare med knepigare munnar anatomiskt än för 20 år sedan iom att man avlat in mer fullblod.
Tyvärr har inte tandvården i landet följt med i den utvecklingen, jämfört med flera EU-länder.
Både jag och sambo möter många sporthästar med ej åtgärdade biomekaniska bettproblem som kan justeras med korrekt tandvård för att ge dem biomekaniska förutsättningar att utföra det jobb vi ber om.
Vi ser alltså en hel del hästar med smärtproblematik pga deras munjobb. Det i sin tur ger i vissa fall ett problembeteende, andra får smärtproblematik i även andra kroppsdelar och en del gör så gott de kan och tuffar på.
Det är ju också ett problem att man ex inte kollar på ganashvinkel längre vid köp av ridhäst. Och man då riskerar klämma nerver med för tight vinkel. Även här kan ju korrekt munvård hjälpa. Man kan skapa ngt mer rum.

Jag upplever att om en häst är lösgjord så blir munnen tyst. Det går att lära både unga som gamla.
Det är ovanligt att äldre hästar inte blir lugna i munnen om de är lösgjorda. Det är sällan det blir ticks-aktigt.

En ryttare med förmåga att rida i balans och eftergift brukar få hästar med lugn mun. Det brukar inte vara kört sas för att hästen gjort annat med sämre ryttare.

 

[tuaphua]

Samtidigt finns det ju hingstar som sägs lämna oroliga eller tråkiga munnar till sina avkommor. Slump?

Ingen slump skulle jag gissa. Det nedärvs och vi har fått sämre munnar.
Tar man hjälp av rätt tandis kan du få väck den nedärvda problematiken i de flesta fall.
Och då är det bara god träning kvar.
Och där är det ju ofta så att det faktiskt brister i balans och lösgjordhet hos många ekipage.
Och med svårare trut blir det mindre rum för brister hos ryttare/utbildning.

Men då ska man ju veta att det är i utbildning det brister.
För det går oftast att få även de knepigare lugna i truten med rätt utbildning.

 

[Marvin]

Ingen slump skulle jag gissa. Det nedärvs och vi har fått sämre munnar.
Tar man hjälp av rätt tandis kan du få väck den nedärvda problematiken i de flesta fall.
Och då är det bara god träning kvar.
Och där är det ju ofta så att det faktiskt brister i balans och lösgjordhet hos många ekipage.
Och med svårare trut blir det mindre rum för brister hos ryttare/utbildning.

Men då ska man ju veta att det är i utbildning det brister.
För det går oftast att få även de knepigare lugna i truten med rätt utbildning.

Jag tycker inte bara att oroliga munnar är ett problem, jag tycker ofta när man rider andras hästar att det känns så stumt. Min svarta var likadan, det känns som om tygeln är fäst i en ladugårdsvägg, så himla tråkig känsla och som triggar dålig ridning hos mig.

Min nuvarande är alltid mjuk, sluter jag handen om tygeln så får jag en eftergift (kanske inte när vi rejsar i skogen ) Jag har ju haft henne i 3 år nu, så jag har ju haft goda möjligheter att förstöra den lilla utbildning hon hade när jag köpte henne, men hon är fortsatt mjuk som smör redan när man sitter upp.

Jag skulle ju hemskt gärna vilja att min unghäst blir likadan, väldigt mycket lättare och roligare att rida såna hästar!

 

[Angel]

Ingen slump skulle jag gissa. Det nedärvs och vi har fått sämre munnar.
Tar man hjälp av rätt tandis kan du få väck den nedärvda problematiken i de flesta fall.
Och då är det bara god träning kvar.
Och där är det ju ofta så att det faktiskt brister i balans och lösgjordhet hos många ekipage.
Och med svårare trut blir det mindre rum för brister hos ryttare/utbildning.

Men då ska man ju veta att det är i utbildning det brister.
För det går oftast att få även de knepigare lugna i truten med rätt utbildning.

Det har inte bara med tänder att göra enligt min erfarenhet. Det kan säkert finnas annat rent fysiskt som nedärvs också som innervering eller liknande men jag vet ett par hingstar som jag aldrig skulle köpa en avkomma efter då jag sett mycket oroliga munnar och (utifrån sett) omotiverade ryck i tyglar och annat trots bra tänder på hästarna.

 

[SiZo]

Mitt stamsto hade inte välvd gom, det upplever jag gav vissa "problem". Hon fungerade på 3 delat, men kom alltid bakom hand på 2 delat. På hennes avkomma kunde varken ha 2 delat eller vanligt 3 delat, utan fungerade bäst på ett bett som låste sig som ett rakt när man tog i det och i övrigt var som en 3 delat. Då fick jag stöd i handen direkt, och han gick aldrig mer bakom hand.

Men jag ser inte detta som ett jätteproblem, de kunde ju ha bett, man fick bara ha rätt bett. Och stamstoet i fråga kunde inte äta samtidigt som hon hade bett i munnen, det kan ju vara ett problem om man vill tävla distans tex. Men hon fungerade utmärkt på sidepull så det gjorde inget.

 

[Nepenthe]

Jag tänker att det har med inlärningen att göra och sen även såklart att se över mun och vilket bett som passar bäst!

Jag skrev en tråd för ett tag sen om kallblod som var stumma i munnen och en oro som endast var utefter erfarenhet. Men rent logiskt finns det inga sådana paralleller.

Man ska uppmuntra en mjuk kontakt och vara ärlig i handen. Följsam och balanserad.
Vill att de söker en kontakt genom bettet som en del av vår kommunikation, häst och ryttare

 

[tuaphua]

Jag tycker inte bara att oroliga munnar är ett problem, jag tycker ofta när man rider andras hästar att det känns så stumt. Min svarta var likadan, det känns som om tygeln är fäst i en ladugårdsvägg, så himla tråkig känsla och som triggar dålig ridning hos mig.

Min nuvarande är alltid mjuk, sluter jag handen om tygeln så får jag en eftergift (kanske inte när vi rejsar i skogen ) Jag har ju haft henne i 3 år nu, så jag har ju haft goda möjligheter att förstöra den lilla utbildning hon hade när jag köpte henne, men hon är fortsatt mjuk som smör redan när man sitter upp.

Jag skulle ju hemskt gärna vilja att min unghäst blir likadan, väldigt mycket lättare och roligare att rida såna hästar!

En känsla av att sitta på en hårig plywoodskiva kan ju även den komma av bristande biomekanik-tänk i tandvården.
Har du en käke som pga tändernas utformning antingen är i obalans eller inte har full rörlighet får hästen problem att ställa korrekt iom att underkäken då måste skjutas ut åt motsatt håll för att ge rum åt ställning i nacken.
Är det låst eller svårt att röra käken blir det lätt en underhals som är för aktiv och känslan blir styv när halsen inte tillåter ryggen komma upp och buken inte kan arbeta korrekt och man då inte får bäcken och bakben till korrekt arbete.

Det finns system att ta sig förbi det här hjälpligt på de som inte har för ont och då blir farliga.
Men det kräver betydligt mer av ryttaren.

Sen är ju inte munnen det enda som ska funka och som nedärvs givetvis.
Men det är en viktig del som finns lite för lite kunskap om generellt.

 

[tuaphua]

Det har inte bara med tänder att göra enligt min erfarenhet. Det kan säkert finnas annat rent fysiskt som nedärvs också som innervering eller liknande men jag vet ett par hingstar som jag aldrig skulle köpa en avkomma efter då jag sett mycket oroliga munnar och (utifrån sett) omotiverade ryck i tyglar och annat trots bra tänder på hästarna.

Nej, givetvis nedärvs även övrig exteriör och temperament.

Bra tänder är tyvärr ngt många inte kan avgöra.

Min egen exempelvis kom till mig med problematik i form av att resa sig, sticka, bocka serier etc.
Han sågs över regelbundet av välrenommerade vet med vidareutbildning på tänder. Han ansågs ha lite överbett som hölls efter lite oftare. Inget mer förutom liten och platt mun.
När jag mest för att få tyst på sambon åkte till hans tandis när hästen var utbildad och inte längre var utåtagerande i någon större grad mer fick jag en ny häst. Han har alltså gått med smärta sen han reds in om man ser till när hans typ av problematik i munnen startar pga växtfaser. Inte konstigt att han varit ett sånt as trots inriden av tysk beridare. Han var oridbar på 3-års trots den duktiga ryttaren. Man visade avsuttet.

Min har inte längre överbett. Han hade ett Sk konstruerat överbett som beror på obalans i tuggytor där hästen för att undvika en del av smärtan genom att dra tillbaks underkäken.
Min tränare red hans morfar då han stod i Sverige. Han var väldigt lik hur min var först. Det är den enda häst hon varit rädd för trots att det stod fler knepiga, kända där. Man visste aldrig då det skulle smälla till.
Den var ju rätt hög i blod på sin tid. Mkt fullblod. Och mycket möjligt med samma munproblem som min, hans mamma och syrra.
De är ju höga i blod och överrörliga och mjuka. Det maskerar en del av problemet.

Vi har skickat vidare många till annan tandis när renommerade vet/odontolog gjort munnen rätt nyligen. En del vanligt folk och en del elitryttare.

Hästen ska kunna röra käken ca 4 cm i sidled utan något som helst motstånd, som ett curlingklot på is.
Man kan testa genom att stå framför med en hand på nosrygg och en om underkäke och dra i sidled.

Har man inte den rörligheten får man det svårare som ryttare. Och ev har hästen ont.
Vissa smäller det på som det gjorde på min. Andra blir paj i kroppen, andra blir styva och andra oroliga i trut/backar av bett.

 

[mackan]

Nej, givetvis nedärvs även övrig exteriör och temperament.

Bra tänder är tyvärr ngt många inte kan avgöra.

Min egen exempelvis kom till mig med problematik i form av att resa sig, sticka, bocka serier etc.
Han sågs över regelbundet av välrenommerade vet med vidareutbildning på tänder. Han ansågs ha lite överbett som hölls efter lite oftare. Inget mer förutom liten och platt mun.
När jag mest för att få tyst på sambon åkte till hans tandis när hästen var utbildad och inte längre var utåtagerande i någon större grad mer fick jag en ny häst. Han har alltså gått med smärta sen han reds in om man ser till när hans typ av problematik i munnen startar pga växtfaser. Inte konstigt att han varit ett sånt as trots inriden av tysk beridare. Han var oridbar på 3-års trots den duktiga ryttaren. Man visade avsuttet.

Min har inte längre överbett. Han hade ett Sk konstruerat överbett som beror på obalans i tuggytor där hästen för att undvika en del av smärtan genom att dra tillbaks underkäken.
Min tränare red hans morfar då han stod i Sverige. Han var väldigt lik hur min var först. Det är den enda häst hon varit rädd för trots att det stod fler knepiga, kända där. Man visste aldrig då det skulle smälla till.
Den var ju rätt hög i blod på sin tid. Mkt fullblod. Och mycket möjligt med samma munproblem som min, hans mamma och syrra.
De är ju höga i blod och överrörliga och mjuka. Det maskerar en del av problemet.

Vi har skickat vidare många till annan tandis när renommerade vet/odontolog gjort munnen rätt nyligen. En del vanligt folk och en del elitryttare.

Hästen ska kunna röra käken ca 4 cm i sidled utan något som helst motstånd, som ett curlingklot på is.
Man kan testa genom att stå framför med en hand på nosrygg och en om underkäke och dra i sidled.

Har man inte den rörligheten får man det svårare som ryttare. Och ev har hästen ont.
Vissa smäller det på som det gjorde på min. Andra blir paj i kroppen, andra blir styva och andra oroliga i trut/backar av bett.

Jag tänker ändå att de flesta hästar som är oroliga i munnen är det främst pga dåliga händer/utbildning samt att folk inte har passande bett .

Om man har en häst som krånglar/får utspel osv är ju läget självklart då något helt annat som alltid bör kollas upp därefter .

De flesta jag känner är noga med hästarnas mun och tandstatus. Det du beskriver ang rörlighet i käken är kunskap många tandutbildade har och även kan , det är inte unikt alls numera.

 

[Blandrastik]

Tyvärr är det ju mycket motsägelser inom rytteriet. Jag kan också tycka att bett är en utbildningsfråga, sen kan man å andra sidan fundera på "hur sunkiga" elithoppryttare är då de inte kan rida en välriden häst på vanligt tränsbett. Det är ju en hav av modeller, vissa mer eller mindre makabra inom hoppcirkusen. Gäller ju även sadlar, varför har så många elitryttare sadelpadd? Har inte miljonhästen en sadel som passar? Borde inte superhoppryttaren kunna rida på vilket bett som helst?

 

[lady_vip]

Jag hörde för inte särskilt längesen ett påstående om att islänningar alltid är hårda i munnen, pga ras, men jag skulle nog vilja påstå att det inte alls är rasrelaterat, snarare att de i ganska ofta rids i obalans.

 

[mackan]

Tyvärr är det ju mycket motsägelser inom rytteriet. Jag kan också tycka att bett är en utbildningsfråga, sen kan man å andra sidan fundera på "hur sunkiga" elithoppryttare är då de inte kan rida en välriden häst på vanligt tränsbett. Det är ju en hav av modeller, vissa mer eller mindre makabra inom hoppcirkusen. Gäller ju även sadlar, varför har så många elitryttare sadelpadd? Har inte miljonhästen en sadel som passar? Borde inte superhoppryttaren kunna rida på vilket bett som helst?

På vilket sätt menar du att eliten är sunkig ang det ?

Nu är ju frågan just på dressyrforumet ang kontakt och mun utifrån grundläggande samt huruvida det är ärftligt eller utbildning etc.

Hur elitryttare i hoppning väljer att ”finjustera” hästarna gällande bett i hoppningen känner jag nog inte är själva ämnet. Dock drar jag inte samma slutsats som du ang elitloppshästarnas betsling eller varför de har en padd under sadeln.

 

[mackan]

Jag hörde för inte särskilt längesen ett påstående om att islänningar alltid är hårda i munnen, pga ras, men jag skulle nog vilja påstå att det inte alls är rasrelaterat, snarare att de i ganska ofta rids i obalans.

Tror du inte det handlar om att många ryttare som inte rider islänning till vardags, då inte är vana vid att de rids i annan form /gångarter osv till vardags och att dessa ryttare då tror att de ska böja på nacken och när de inte gör det upplever den ovana ryttaren motstånd ?

 

[super]

Tror du inte det handlar om att många ryttare som inte rider islänning till vardags, då inte är vana vid att de rids i annan form /gångarter osv till vardags och att dessa ryttare då tror att de ska böja på nacken och när de inte gör det upplever den ovana ryttaren motstånd ?

Min förra hästs uppfödare har konverterat till islandshäst och hon rider sina i samma form som oss. Var även själv på en clinic för islandshästar på Falsterbo för några år sedan och grundridningen var exakt samma som vi pysslar med. Hästarna skulle gå i form med eftergift precis som vilken ridhäst som helst. Tror nog det brister i utbildningen precis som på vanliga ridhästar när munnen strular.

 

[lady_vip]

Tror du inte det handlar om att många ryttare som inte rider islänning till vardags, då inte är vana vid att de rids i annan form /gångarter osv till vardags och att dessa ryttare då tror att de ska böja på nacken och när de inte gör det upplever den ovana ryttaren motstånd ?

Jag hänger ju med islandsfolk, har islänningar i stallet (jag har dock hbl) och denna åsikten kommer från de som har rasen. I just detta fallet menade ryttaren att hon lärt sina hästar att sakta av med röstkommando eftersom rasen lätt blir hård i munnen.
Personligen tror jag att grunden till den fördomen är att det inte fokuseras så mycket på utbildningsskalan och klassisk ridning. Mina stallkompisar visste inte vad en halvhalt var när de flyttade till mig, vilket såklart inte talar för alla, men jag tycker det är lite talande.

Men för de som är vana att rida andra hästtyper tror jag att du har en poäng, även om såklart islänningarna kan böja på nacken i vissa gångarter.