B
Beritas
Hej!
Sitter här med en klump i magen och vet att det kommer bli tufft att skriva detta inlägget men jag behöver verkligen all hjälp jag kan få!
Det är lika bra att jag börjar från början så att vi slipper missförstånd.
Jag har en halvblodsvalack på 18år, världens finaste kille som passar mig som handen i handsken. Han är min första egna häst.
Jag köpte honom för snart 2år sedan och då var han snäll att lasta och ännu snällare att köra. Han har alltid varit den typen av häst som blir nervös och spänner sig i transporten men han har vad jag vet aldrig gjort någonting.
Hela första året gick lastning och körning bra, vissa dagar behövde vi linor men det räckte med att bara sträcka dem för att han skulle gå på.
Problemen började egentligen i vintras, eftersom jag inte bor hemma och inte har eget körkort så åker hästen inte så ofta, och innan jul blev vi hämtade och åkte den 3h långa bilfärden hem. Jag minns att det var första gången vi tyckte att han trampade om mycket och var ostadig i släpet, stannade några gånger och kollade till honom men allt var okej. Lampan i transporten var trasig och det var mört ute och det blev även vår förklaring till hans osäkerhet. ca1-2 månader senare när vi skulle tillbaks blev det ännu ett snäpp värre. Det tog 20min att lasta och när vi väl fått på honom och åkte var det en väldigt skumpig färd, första halvan gick bra men sen rörde han sig rejält och länge i transporten men det fanns inte så mycket vi kan göra förutom att långsamt åka vidare.
Jag vill också tillägga att vi ALLTID kör väldigt försiktigt när vi har häst på släp, tar det väldigt lungt och visar stor hänsyn till hästen.
När vi kom fram var hästen genomvåt och transportskydden låg sönderslitna inne i transporten. Och svansroten var kal och öm som om han kastat sig bakåt och gång på gång slått i den i bommen / lämmen.
Efter det tog det ytterligare ett par månader innan han åkte igen, lånade ett stort fint ljust släp och åkte ca 20min fram och tillbaka till kliniken då han hade bronkit och vi ville kolla luftrören. Här gick hästen både på och åkte som "the old days" mao kände vi inte ens att han var med.
Sedan i början av juni tävlade vi och lastning och åkning gick bra dit, rörde sig lite i släpet påväg dit och han hade skavt upp svansroten igen när vi kom fram. Red och lastade igen och när jag snabbt skulle springa in och mocka ur den lånade boxen hörde jag stora brak ifrån transporten och dess väggar i stort sett böjde sig, sprang fram och slet upp dörren varpå hästen ställer sig som ett ljus direkt. Står snällt hela vägen hem till stallet där han stod över vintern (där han även står över sommaren), trampade lite men inte mer än "normalt".
Här tyckte jag fortfarande det var okej, förklarade läget för mig själv att han var ovan att åka.
MEN sen skulle vi på träningsläger och hästen vägrade gå på transporten, höll på i 30min berömde sen för han gick upp två steg och red till lägret istället då jag hade bråttom och vi har ganska nära dit.
Och så kommer min mardröm, hemresan.
Står i ca 15min och försöker lasta och tillslut får vi hjälp av en mycket duktig kille som får på honom på ca20min.
So far so good.
Springer omkring och mockar undan lite efter lastningen innan vi ska åka och helt plötsligt händer samma sak som på tävlingen, från att inte kunna avgöra om det är en häst i transporten eller inte böjs hela väggarna och hästen blir skogstokig, rusar än en gång fram till dörren och pålle slutar tvärt.
Kör med en gång och det går inte många meter innan hästen fortsätter, stannar tom en gång på den ca 2km långa resan för att kolla att inte lämmen har gått upp eller något. När vi kom hem efter de längsta 5-10minutrarna i mitt liv hittar jag hästen (snäll så fort jag öppnar dörren) totalt genomsvett i transporten, det hade helt seriöst droppat ner en hel pöl under hals mage och det fanns inte en enda torr fläck på hela hästen, detta efter 10min bilfärd. Lastar ur och svansen är en enda röra, helt kal. några balltramp, ett trasigt boots och några småsår vad jag kunde se. Blir att kolla igenom honom mer ordentligt imorgon.
Jag känner nu bara fullkomlig skräck vid tanken på att köra honom igen, vad har hänt? han som alltid varit så snäll
Tävlingar, träningar? Nej jag vågar inte.
Jag har tusentals olika teorier i mitt huvud men bara tanken på att börja "testa" får mig att må illa.
Här är några saker jag tänkt på iaf
1. Han är 18år, kanske börjar han se / höra dåligt?
2. Släpet är ganska litet och han står trångt, plötslig cellskräck?
3. Han litar inte på oss när vi lämnar honom i släpet och åker?
4. Bronkiten, han får svårt att andas i det trånga utrymmet och får panik?
5. Han har helt enkelt skrämt upp sig själv? (stressar upp sig väldigt lätt och är den typen av häst som kan få ingenting att bli väldigt mycket.)
osv osv, kan hålla på en stund men dessa orsaker känns mest troliga.
Jag mår så himla dåligt just nu, pållen har blivit så himla fin i ridningen och jag har verkligen börjat känna att detta är "våran tid" på tävlingsbanorna. Men det blir inget med det då jag är så otroligt rädd om min häst, är hönsig i vanliga fall och detta har inte gjort det hela bättre.
Mår illa när jag tänker på hemfärden, hästen hade inte överlevt att åka speciellt mycket längre än han gjorde under de omständigheterna.
Snälla HJÄLP MIG! Vad ska jag ta mig till? Jag känner mig så instängd och det finns ingen hästkunnig i min familj som kan hjälpa mig och nu när jag är hemma över sommaren har jag heller ingen annan vuxen som jag litar på.
Jag är 17 år och det är min pappa som kör. Känner mig så himla taskig mot honom, det är ju inte hans problem och ändå är det han som får sitta och köra en galen häst och springa och öppna lämmar och bommar.
ALLA svar tas tacksamt emot!
Sitter här med en klump i magen och vet att det kommer bli tufft att skriva detta inlägget men jag behöver verkligen all hjälp jag kan få!
Det är lika bra att jag börjar från början så att vi slipper missförstånd.
Jag har en halvblodsvalack på 18år, världens finaste kille som passar mig som handen i handsken. Han är min första egna häst.
Jag köpte honom för snart 2år sedan och då var han snäll att lasta och ännu snällare att köra. Han har alltid varit den typen av häst som blir nervös och spänner sig i transporten men han har vad jag vet aldrig gjort någonting.
Hela första året gick lastning och körning bra, vissa dagar behövde vi linor men det räckte med att bara sträcka dem för att han skulle gå på.
Problemen började egentligen i vintras, eftersom jag inte bor hemma och inte har eget körkort så åker hästen inte så ofta, och innan jul blev vi hämtade och åkte den 3h långa bilfärden hem. Jag minns att det var första gången vi tyckte att han trampade om mycket och var ostadig i släpet, stannade några gånger och kollade till honom men allt var okej. Lampan i transporten var trasig och det var mört ute och det blev även vår förklaring till hans osäkerhet. ca1-2 månader senare när vi skulle tillbaks blev det ännu ett snäpp värre. Det tog 20min att lasta och när vi väl fått på honom och åkte var det en väldigt skumpig färd, första halvan gick bra men sen rörde han sig rejält och länge i transporten men det fanns inte så mycket vi kan göra förutom att långsamt åka vidare.
Jag vill också tillägga att vi ALLTID kör väldigt försiktigt när vi har häst på släp, tar det väldigt lungt och visar stor hänsyn till hästen.
När vi kom fram var hästen genomvåt och transportskydden låg sönderslitna inne i transporten. Och svansroten var kal och öm som om han kastat sig bakåt och gång på gång slått i den i bommen / lämmen.
Efter det tog det ytterligare ett par månader innan han åkte igen, lånade ett stort fint ljust släp och åkte ca 20min fram och tillbaka till kliniken då han hade bronkit och vi ville kolla luftrören. Här gick hästen både på och åkte som "the old days" mao kände vi inte ens att han var med.
Sedan i början av juni tävlade vi och lastning och åkning gick bra dit, rörde sig lite i släpet påväg dit och han hade skavt upp svansroten igen när vi kom fram. Red och lastade igen och när jag snabbt skulle springa in och mocka ur den lånade boxen hörde jag stora brak ifrån transporten och dess väggar i stort sett böjde sig, sprang fram och slet upp dörren varpå hästen ställer sig som ett ljus direkt. Står snällt hela vägen hem till stallet där han stod över vintern (där han även står över sommaren), trampade lite men inte mer än "normalt".
Här tyckte jag fortfarande det var okej, förklarade läget för mig själv att han var ovan att åka.
MEN sen skulle vi på träningsläger och hästen vägrade gå på transporten, höll på i 30min berömde sen för han gick upp två steg och red till lägret istället då jag hade bråttom och vi har ganska nära dit.
Och så kommer min mardröm, hemresan.
Står i ca 15min och försöker lasta och tillslut får vi hjälp av en mycket duktig kille som får på honom på ca20min.
So far so good.
Springer omkring och mockar undan lite efter lastningen innan vi ska åka och helt plötsligt händer samma sak som på tävlingen, från att inte kunna avgöra om det är en häst i transporten eller inte böjs hela väggarna och hästen blir skogstokig, rusar än en gång fram till dörren och pålle slutar tvärt.
Kör med en gång och det går inte många meter innan hästen fortsätter, stannar tom en gång på den ca 2km långa resan för att kolla att inte lämmen har gått upp eller något. När vi kom hem efter de längsta 5-10minutrarna i mitt liv hittar jag hästen (snäll så fort jag öppnar dörren) totalt genomsvett i transporten, det hade helt seriöst droppat ner en hel pöl under hals mage och det fanns inte en enda torr fläck på hela hästen, detta efter 10min bilfärd. Lastar ur och svansen är en enda röra, helt kal. några balltramp, ett trasigt boots och några småsår vad jag kunde se. Blir att kolla igenom honom mer ordentligt imorgon.
Jag känner nu bara fullkomlig skräck vid tanken på att köra honom igen, vad har hänt? han som alltid varit så snäll
Tävlingar, träningar? Nej jag vågar inte.
Jag har tusentals olika teorier i mitt huvud men bara tanken på att börja "testa" får mig att må illa.
Här är några saker jag tänkt på iaf
1. Han är 18år, kanske börjar han se / höra dåligt?
2. Släpet är ganska litet och han står trångt, plötslig cellskräck?
3. Han litar inte på oss när vi lämnar honom i släpet och åker?
4. Bronkiten, han får svårt att andas i det trånga utrymmet och får panik?
5. Han har helt enkelt skrämt upp sig själv? (stressar upp sig väldigt lätt och är den typen av häst som kan få ingenting att bli väldigt mycket.)
osv osv, kan hålla på en stund men dessa orsaker känns mest troliga.
Jag mår så himla dåligt just nu, pållen har blivit så himla fin i ridningen och jag har verkligen börjat känna att detta är "våran tid" på tävlingsbanorna. Men det blir inget med det då jag är så otroligt rädd om min häst, är hönsig i vanliga fall och detta har inte gjort det hela bättre.
Mår illa när jag tänker på hemfärden, hästen hade inte överlevt att åka speciellt mycket längre än han gjorde under de omständigheterna.
Snälla HJÄLP MIG! Vad ska jag ta mig till? Jag känner mig så instängd och det finns ingen hästkunnig i min familj som kan hjälpa mig och nu när jag är hemma över sommaren har jag heller ingen annan vuxen som jag litar på.
Jag är 17 år och det är min pappa som kör. Känner mig så himla taskig mot honom, det är ju inte hans problem och ändå är det han som får sitta och köra en galen häst och springa och öppna lämmar och bommar.
ALLA svar tas tacksamt emot!
Senast ändrad av en moderator:
