Z
Ziri
På ridskolans senaste tävling valde jag att tävla min favoritponny, som jag i princip alltid rider på lektion. Han är ganska ny på klubben och första tävlingen som han var med på gick han felfritt. När han var inne med en annan ryttare gick han omkull i en av hörnorna. Hopptävlingen någon månad efter det vägrade han röra sig under inne på banan.
När jag hade honom gick han fint på framhoppningen. Han var som vanligt, han är ganska pigg och framåt, bjuder på hinder. Sedan när vi skrittade upp mot ridhuset tappade han ALL bjudning och började gå bakåt när vi väntade utanför ridhuset.
Väl inne i ridhusret stannade han upp, kollade sig omkring och vägrade gå fram. Enligt min mening var han då inte istadig utan mer förundrad och tveksam. Jag fick driva fram honom ordentligt, han var jätteseg och tittade på ALLTING. Galopperade i världens segtempo, var hur slö som helst. Han ville inte hoppa på första försöket men när jag red på andra gången började jag driva som jag red ett segt russ. Så hoppade han, men han tittade jättemycket på hinderna och det gick inte speciellt fort. Första hindret, andra och tredje men sedan var det ett plank. Han brukar titta på plank på träningen men nu när jag inte ens hade något tempo eller framåtbjudning totalvägrade han. Vi fick lägga ner hindret vid tredje försöket och stå vid hindret och superdriva för att han skulle hoppa...
Jag kan tillägga att han aldrig stannar på träning, har hänt någon enstaka gång, då har det har varit mitt fel. Senast hade jag honom på en tvådagars hoppkurs och då hoppade vi betydligt högre höjder utan problem, alltså plank, mur osv.
Jag har fått många olika råd vad jag ska göra. Men jag är handfallen, så här är han ju aldrig på träning! Han måste ha fått någon 'bad feeling' så fort han lämnas ensam i ridhuset efter omkullridningen.
Rådet jag har fått är att rida honom med sporrar under tävlingen. Något jag inte gör på honom i vanliga fall, han tar alltid skänkeln och bjuder jättemycket, så då känns sporrar överflödigt. Alltså inte att använda sporrarna under tävlingen som bestraffning, utan för att skänkeln helt enkelt inte räckte till.
Något råd, tips? Är ganska handfallen... Det blir fel, jag vill inte vara för mesig men heller inte benhård. Något mittimellantips?
När jag hade honom gick han fint på framhoppningen. Han var som vanligt, han är ganska pigg och framåt, bjuder på hinder. Sedan när vi skrittade upp mot ridhuset tappade han ALL bjudning och började gå bakåt när vi väntade utanför ridhuset.
Väl inne i ridhusret stannade han upp, kollade sig omkring och vägrade gå fram. Enligt min mening var han då inte istadig utan mer förundrad och tveksam. Jag fick driva fram honom ordentligt, han var jätteseg och tittade på ALLTING. Galopperade i världens segtempo, var hur slö som helst. Han ville inte hoppa på första försöket men när jag red på andra gången började jag driva som jag red ett segt russ. Så hoppade han, men han tittade jättemycket på hinderna och det gick inte speciellt fort. Första hindret, andra och tredje men sedan var det ett plank. Han brukar titta på plank på träningen men nu när jag inte ens hade något tempo eller framåtbjudning totalvägrade han. Vi fick lägga ner hindret vid tredje försöket och stå vid hindret och superdriva för att han skulle hoppa...
Jag kan tillägga att han aldrig stannar på träning, har hänt någon enstaka gång, då har det har varit mitt fel. Senast hade jag honom på en tvådagars hoppkurs och då hoppade vi betydligt högre höjder utan problem, alltså plank, mur osv.
Jag har fått många olika råd vad jag ska göra. Men jag är handfallen, så här är han ju aldrig på träning! Han måste ha fått någon 'bad feeling' så fort han lämnas ensam i ridhuset efter omkullridningen.
Rådet jag har fått är att rida honom med sporrar under tävlingen. Något jag inte gör på honom i vanliga fall, han tar alltid skänkeln och bjuder jättemycket, så då känns sporrar överflödigt. Alltså inte att använda sporrarna under tävlingen som bestraffning, utan för att skänkeln helt enkelt inte räckte till.
Något råd, tips? Är ganska handfallen... Det blir fel, jag vill inte vara för mesig men heller inte benhård. Något mittimellantips?