Vad ska jag göra?

[Soffipropp]

Ultraljudet börjar närma sig å lika så 1:års dagen efter sista beskedet å borttagandet av henne... Jag mår som en påse skit! Jag vet inte vad jag ska göra... Förtränga? Det har jag gjort i ett år... Må dåligt? Det går ut över jobbet... (Har iofs semester from fredag) men alltså... Detta kan jag bara inte förtränga. Kan inte sova på nätterna å när jag väl sover så drömmer jag mardrömmar... Vet inte hur jag ska bete mig. Vad som är fram å bak. Vad som är tillåtet enligt svenska folket... Jag blir tokig snart! Det enda jag ser när jag tänker på ul är kvinnan som tittar på oss å säger: "detta ser inge bra ut alls".

Vet faktiskt inte någonting just nu! Ville nog bara bubbla av mig eller nåt...

Eller jo, jag vet att jag är gravid å mår piss över det för tillfället!

 

[Aaricia]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag beklagar verkligen förlusten vid förra graviditeten. Klart att UL inte är något du ser fram emot. Tillåt dig att känna det du känner.

Själv fick jag kontakt med en psykolog som har hjälpt mig något enormt. Det var barnmorskan på min mvc som erbjöd att skicka remiss dit då jag uttryckte stark oro att jag inte skulle räcka till som mamma och andra knasiga tankar. Eftersom det ingick i mödravården var det dessutom gratis.

Prata med din bm. Du behöver hjälp att bearbeta det här. Annars överskuggas din nuvarande graviditet och du kommer inte kunna njuta av det som väntar.

 

[Soffipropp]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag har gjort det, men har inte fått någon kallelse än. Det är ju semestertider osv... Blir lite smått förbannad hur dom bara kan "strunta" i mig med tanke på all tidigare psykologkontakt redan INNAN detta hände... Men det är väl bara att vänta antar jag!

 

[dorisdoris]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag har faktiskt ingen aning... Kan bara föreställa mig din oro en gnutta. Jag fick "bara" dåliga värden på kub-testet o gjorde ett fvp pga det, och den väntan var inte särskilt rolig.

Men hur stor är risken att du får ett tråkigt besked igen? Jag vet inte hur många som får ett tråkigt besked på rutin UL, men så stor procent kan det inte vara, och andelen som får ett tråkigt besked 2 ggr i rad, den måste vara minimal!

Är det långt till UL? Om inte (vecka, dag), så försök gädjas åt stunden, ta inte ut något i förskott! (lätta att skriva...) om det är några veckor kvar till UL, kan du inte ringa och be att få en tidigare tid så att du slipper våndas? Kuratorn kanske inte hinner ta kontakt, så kan du inte söka ett psykologsamtal "privat"?

Hursom så tror jag att bebisen kommer att vara fullt frisk!

 

[havreflinga]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag har gjort det, men har inte fått någon kallelse än. Det är ju semestertider osv... Blir lite smått förbannad hur dom bara kan "strunta" i mig med tanke på all tidigare psykologkontakt redan INNAN detta hände... Men det är väl bara att vänta antar jag!

Men det är ju NU du behöver stöd! Innan UL, först och främst väl? Ring och tjata! Det måste väl finnas nån inom vården nånstans som kan avsätta åtminstone en timme för att förbereda dig inför UL, alltså ta hand om den mest akuta ångesten just nu.

 

[Tillit]

Sv: Vad ska jag göra?

Först och främst vill jag säga hur ledsen jag är för det hemska du/ni behövt gå igenom. Ingen människa borde behöva lida så.

Sen var min första tanke att du borde få göra ett ultraljud direkt, typ nu på en gång! Så får du det gjort, om du förstår? För det är ju hemskt att behöva gå och vänta, oroa sig och föreställa sig det värsta...
Men det vet jag inte om det ligger något i överhuvudtaget, det var som sagt bara min första tanke...

Annars håller jag med havreflinga, det måste ju finnas någon som har en liten stund till övers liksom?

LYCKA TILL hur som, och vet du, jag tror på att det kommer vara en helt frisk och kry liten vilde i din mage

 

[vindvissla]

Sv: Vad ska jag göra?

Vi finns alltid här om du behöver prata, buke är fullt av lyssnande och vettiga människor. Konstigt att de inte prioriterat att du ska få prata med någon, det är ju verkligen en befogad rädsla. Jag ska hålla alla tummar och tår för er på ultraljudet, och sannolikheten att det är ett friskt litet barn är faktiskt väldigt stor. Många kramar till dig.

 

[Wilfa]

Sv: Vad ska jag göra?

Har du provat att ringa direkt till kuratorn på sjukhuset? Typ fråga efter kvinnoklinikens kurator i växeln? Det hade nog jag gjort, struntat i alla remisser och försökt ta det direkt. Vi har fortfarande kontakt med vår kurator efter vår förra graviditet, och jag hade inte velat vara utan det nu

 

[Soffipropp]

Sv: Vad ska jag göra?

*kl*

Jag blev tillfrågad om jag ville göra ett tidigare ul oxå, men hon sa att dom inte skulle kunna se denna missbildning före vecka 16 så jag ansåg att det inte skulle lugna mig, utan tvärtom... Det ser bra ut NU, men sen då? Men jag börjar faktiskt ångra mitt beslut... Jag gissar att det bara är att bita ihop å ta mig igenom resterande 2 veckor och hoppas på det bästa.

 

[Aaricia]

Sv: Vad ska jag göra?

Kanske hjälper det om du försöker att inte blanda ihop graviditeterna för mycket. Har du tillåtit dig själv att sörja?

Tänd ett ljus och sätt dig i lugn och ro och "prata" med det barn som aldrig blev ditt barn. Sörj och berätta att du är ledsen att ni aldrig fick ses, berätta om dina drömmar du hade om er tillsammans, men att du nu måste blicka framåt och att du har en ny bebis att ta hand om och den nya bebisen behöver all din kraft och all din uppmärksamhet.

Låter kanske lite luddigt, men jag tror det är viktigt att du får ett avslut. Din nya bebis behöver hela dig, utan det där tomma hålet den aldrig kan fylla.

Bara lite tankar och funderingar från mig som inte behövt uppleva det du gått igenom.

Styrkekramar till dig!!

 

[Aaricia]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag har gjort det, men har inte fått någon kallelse än. Det är ju semestertider osv... Blir lite smått förbannad hur dom bara kan "strunta" i mig med tanke på all tidigare psykologkontakt redan INNAN detta hände... Men det är väl bara att vänta antar jag!

Det är trist att du ska behöva vänta, men om du får en psykologkontakt sent, alltså efter UL, så tror jag det är bra att ta möjligheten. Även när du får besked om ett friskt foster vid UL så kommer antagligen tankarna att något ska hända finnas där.

 

[MayDay]

Sv: Vad ska jag göra?

Har egentligen inga bra råd alls men förstår dina känslor till 100%

För att kunna hantera min oro så gjorde jag två saker. Dels så köpte jag ett par små baby Shepard fårskinnstofflor. För att liksom intala mig att denna gången väntade jag barn och inget annat och att de där små tofflorna faktiskt skulle få komma till användning i december.
Sen så stack jag huvudet i sanden och tänkte inte på UL överhuvudtaget, läste inget om graviditeter, pratade inte om det. Inte speciellt smart men det gick.

Kanske det hjälper om du delar in de två kommande veckorna i mindre delar. Att del 1 är fram till tisdag nästa vecka, del 2 fram till torsdag etc.. Då kanske du kan fokusera på något annat än just Ul:et

Som sagt inga vidare bra råd. Hoppas att du hittar ett sätt att ta dig igenom!

 

[jerseyko]

Sv: Vad ska jag göra?

Har du och A. pratat om ultraljudet?
Vill ni att de berättar under tiden vad de ser eller gör sin undersökning och sen berättar?
Ska någon mer vara med?
Ska ni till "vanliga ul" eller till specialist på en gång.
Vem ska göra UL, kanske samma som förra året?

Jag tror de på ackis hjälper er med de så ni får UL som ni vill i alla fall, det kanske känns extra tungt om ni får samma kvinna/rum?

Jag tyckte Ul hos läkaren var JÄTTE jobbig med Tilde jag grät hela tiden för hon satt helt tyst och bara mätte och mätte och sa ingenting. Det fick min oro att växa så jag blev helt illamående och det kändes självklart att de var nått för hon inte sa nått.
Lika så kändes de rummet mycket "kallare".

Om inte BM kan hjälpa dig att få en tid hos en psykolog ring din husläkarmottagning också och se om de kan hjälpa dig. Sen kanske de finns en avdelning på ackis också?
Vid vaksalatorg fanns förut ett hus med bara barn och mödrapsykologer, är det dit du ska?


Och sen tycker jag inte du ska förtränga henne utan sörja er dotter ni inte fick. Du kommer ju inte kunna förtränga henne resten av ditt liv.

 

[Cilla]

Sv: Vad ska jag göra?

om du kan, försök att inte skrämma upp dig själv. du gör dig själv en stor, stor björntjänst genom att älta och tänka på det!

ja vet att det är jätte-jättesvårt och och jättejobbigt, men försök att se det bra och det fina och inte bara det svarta och tomma. negativa tankar väger alltid mycket mer än positiva, så man måste ansrtränga sig mer för att få fram de positiva, men ta varje kvart för sig och håll i.

du måste tillåta dig att sörja din lilla ängel åxå. men din ängel är din ängel och ditt frö i magen är ditt frö och dom två kommer inte att vara samma.

massa kramar till dig.

 

[Soffipropp]

Sv: Vad ska jag göra?

Har du och A. pratat om ultraljudet? Jadå det har vi gjort. Men vi kommer inte längre än att båda är väldigt oroliga, men han är duktigare på att tänka positivt...
Vill ni att de berättar under tiden vad de ser eller gör sin undersökning och sen berättar? Jag vill att det ska vara så avslappnat som möjligt för min skull!
Ska någon mer vara med? Vad jag vet så är det jag, A och överläkare som gör Ul!
Ska ni till "vanliga ul" eller till specialist på en gång. Först blev jag inbokad på vanligt Ul, men dom ringde från spec. mödra och sa att dom ville att det skulle göras av läkare på en gång, vilket känns skönt!
Vem ska göra UL, kanske samma som förra året? Det är som sagt en läkare som gör det direkt!

 

[jerseyko]

Sv: Vad ska jag göra?

Men avslappnat för dig, är det när läkaren hela tiden berättar vad h*n ser eller först mäter fostret och sen visar er?

Jag tycker tex det är jätte jobbigt när de inte pratar under ul.

 

[Soffipropp]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag är faktiskt inte säker på det. Får se vad som känns bra på plats. Tror nästan att det lugnast för mig är att titta på skärmen å hon berättar... Trodde inte det förr, men nu känns det som att det är det bästa. Men måste ju komma överens med A oxå så att han är bekväm!

 

[Aaricia]

Sv: Vad ska jag göra?

Har ni varit på UL ännu? Hur har det gått? Om du vill berätta alltså...

 

[Soffipropp]

Sv: Vad ska jag göra?

På fredag är det dax!

 

[Jenka]

Sv: Vad ska jag göra?

Lycka till!