Vad sjutton ska jag äta?

[Snö]

Jag har också kört 1200 kcal och det gick fint. Om man ska räkna kalorier så är ju avokado tex kanske inte den bästa grönsaken att välja. Jag åt mycket bladsallad och tog oftast inget ris - bytte ris och pasta mot sallad. Gjorde gärna grytor, då blev det lite mer smak på salladen när man hade en sås på. Man kan göra grytor på mjölk istället för grädde. Eller krossade tomater. chiliconcarne tex. Eller kycklinggryta med krossade tomater och squash. Det brukar jag ha till pasta men det funkar att skära vanlig sallad i bitar och äta som "pasta" när man har en god sås.

Jag tycker att såna här proteindrycker och barer inte mättar alls och innehåller rätt mkt kalorier trots att de ger så lite. En kexchoklad var liksom samma kalorimängd. Jag höll mig till riktig mat bara. Tog bort smöret, valde hårt bröd istället för mjukt. Tex 2 knäckebröd med ost och mycket gurka eller tomat på. Ibland tog jag extra mkt ost - mindre kalorier än smör och ger mer känsla av att man äter nåt matigt. En sån macka mättar jättebra och inte mkt kalorier. Det var stående frukosten och ibland tog jag 3 st eller lite fil och hemgjorda flingor till som jag rostat i ugnen med salt och lite sirap/socker. Gör att dom smakar mkt även om man tar lite.

 

[gul_zebra]

Fast nu var det ju nedskrivet vad portionen bestod av så då vet man ju att det är mer än det som många betraktar som en normalportion. (några skivor lax är ju svårt kanske att veta om det är 3 eller 6, men rimligen fler än två. Fyra potatisar däremot är ju mer än vad "portionen potatis" anses vara enligt alla kokböcker, nämligen 2-3. Och nu önskades få kalorier så då måste portionerna nog ligga på nedre delen av normalspannet.).

Man kan faktiskt också få i sig för mycket kalorier genom att rätt och slätt äta för stora portioner. Jag gör det till exempel (och försöker ju ta tag i det). Oftast pratar folk och tidningar om läsk och smågodis och efterrätter och snacks eller att äta det ena istället för det andra osv, men när man (jag) analyserat den biten för mig själv och funderat så är liksom tyvärr mängden mat rätt och slätt som är kvar. Och jag äter betydligt större portioner än det min mormor serverade min mamma (och då åt de ändå efterrätt varje dag utan att fortsätta vara annat än väldigt smala) och betydligt mer än det som jag åt när jag bodde hemma.

Portionen i TS vet jag inget om och tror faktiskt inte att någon annan än TS gör det heller utan folk är alldeles för snabba med att döma det som mycket. Vad är några skivor lax liksom? Och potatisen sen, vad vet folk om mängden mer än antalet potatisar? Potatis varierar något enormt i storlek, det är fullt möjligt att äta 4 potatisar utan att vara en överätare.

Ja, jag vet att man kan äta för mycket, om du läser mina inlägg igen så ser du att jag redan berört det och varför jag inte tycker att bara "äta mindre" är en ultimat lösning på det. I såna fall tror jag helt klart på bättre val som möjliggör stor kvantitet i kombination med långsamt ätande som ett mer hållbart sätt att få ner såväl kalorimängd som portionsstorlekar.

 

[durachiny]

Ni diskuterar olika mängder, den ena är mängden mat och den andra är mängden energi/kalorier. Man kan äta stor volym mat utan att det i sig är mycket energi/kalorier. Man kan även äta stor mängd energi/kalorier utan att det är särskilt stor volym.

Det som gör att man går upp/ner i vikt är mängden energi/kalorier oavsett vilken volym den kommer i. Att äta mat med lägre kaloridensitet gör det dock lättare att äta mindre mängd kalorier totalt eftersom man känner sig mer mätt och mindre hungrig men det är i sig ingen motsats att gå ner i vikt på energität mat eller upp i vikt på energigles mat. Det är dock en motsats att gå ner i vikt på för mycket energi eller upp i vikt på för lite.

Så det Ramona säger stämmer alltid för det är kausalitet. Det gul_zebra säger stämmer ofta men det är enbart korrelation.

 

[sjoberga]

Ni diskuterar olika mängder, den ena är mängden mat och den andra är mängden energi/kalorier. Man kan äta stor volym mat utan att det i sig är mycket energi/kalorier. Man kan även äta stor mängd energi/kalorier utan att det är särskilt stor volym.

Det som gör att man går upp/ner i vikt är mängden energi/kalorier oavsett vilken volym den kommer i. Att äta mat med lägre kaloridensitet gör det dock lättare att äta mindre mängd kalorier totalt eftersom man känner sig mer mätt och mindre hungrig men det är i sig ingen motsats att gå ner i vikt på energität mat eller upp i vikt på energigles mat. Det är dock en motsats att gå ner i vikt på för mycket energi eller upp i vikt på för lite.

Så det Ramona säger stämmer alltid för det är kausalitet. Det gul_zebra säger stämmer ofta men det är enbart korrelation.

Jag åt ungefär dubbelt så mycket i både volym och kalorier som 20-åring som jag gör nu (över 40). Då hade jag extrema problem att hålla vikten som hela tiden rasade nedåt och låg på tok för lågt. Nu har jag det omvända problemet med för hög vikt, som trots koständringar/minskningar av olika art är mycket, mycket trögrörlig.

Så njet, det är inte enkom mängden kalorier som bestämmer viktuppgången och kostinnehållet verkar för min alldeles egna del ha väldigt lite med vikten att göra överhuvudtaget. Betydligt mer signifikanta källor verkar finnas.

 

[Tranan]

Jag ska äta tacos i kväll!

 

[durachiny]

Jag åt ungefär dubbelt så mycket i både volym och kalorier som 20-åring som jag gör nu (över 40). Då hade jag extrema problem att hålla vikten som hela tiden rasade nedåt och låg på tok för lågt. Nu har jag det omvända problemet med för hög vikt, som trots koständringar/minskningar av olika art är mycket, mycket trögrörlig.

Så njet, det är inte enkom mängden kalorier som bestämmer viktuppgången och kostinnehållet verkar för min alldeles egna del ha väldigt lite med vikten att göra överhuvudtaget. Betydligt mer signifikanta källor verkar finnas.

Jo det är mängden kalorier eller snarare förhållandet intaget och använt. Jag missade delen om använt.

 

[tuaphua]

Jag åt ungefär dubbelt så mycket i både volym och kalorier som 20-åring som jag gör nu (över 40). Då hade jag extrema problem att hålla vikten som hela tiden rasade nedåt och låg på tok för lågt. Nu har jag det omvända problemet med för hög vikt, som trots koständringar/minskningar av olika art är mycket, mycket trögrörlig.

Så njet, det är inte enkom mängden kalorier som bestämmer viktuppgången och kostinnehållet verkar för min alldeles egna del ha väldigt lite med vikten att göra överhuvudtaget. Betydligt mer signifikanta källor verkar finnas.

Samma här. Jag fick hetsäta absurda mängder för att inte bli så smal att jag talade mensen tex. Mkt bra mat och på det mkt skit med mkt socker/snabba carbs/fett.

Idag äter jag väl 1/5 av den mängd kalorier. Och det jag äter är sund mat.
Nu är jag mullig. Det beror till stor del på sköldkörtelproblem och mediciner.
Jag snittar nog oftast på 1200 kcal.
Vill jag ner i vikt och hinner/orkar bry mig så bör jag äta oftare och mer protein. Jag går också ner om jag tar bort en sömnmedicin oavsett om jag äter samma eller mer.
Och jag går ner i vikt om jag har högre dos hormon-medicin än jag gått på nu.
Jag går också ner mer om jag inte stressar så extremt.

Min farsa är 196. Han vägde 70 kg hela livet tills han slutade röka.
Nu får han faktiskt hålla igen och har bytt potatis/ris/pasta mot grönsaker tex för att ligga på en sund vikt utan för mkt bukfett.
Förr hade han rutor på magen bara för att han var så extremt smal och inte pga vältränad.

 

[Lena Furberg]

Jag åt ungefär dubbelt så mycket i både volym och kalorier som 20-åring som jag gör nu (över 40). Då hade jag extrema problem att hålla vikten som hela tiden rasade nedåt och låg på tok för lågt. Nu har jag det omvända problemet med för hög vikt, som trots koständringar/minskningar av olika art är mycket, mycket trögrörlig.

Så njet, det är inte enkom mängden kalorier som bestämmer viktuppgången och kostinnehållet verkar för min alldeles egna del ha väldigt lite med vikten att göra överhuvudtaget. Betydligt mer signifikanta källor verkar finnas.

Jag kan ha missat nåt här men jag förstår inte riktigt resonemanget - tar man in mer energi än man förbrukar, lagras den energin i form av fett på kroppen. Självklart har intaget av energi med ens vikt att göra. Varifrån skulle det annars komma, menar du?

Att du brände mer energi som 20-åring låter inte alls konstigt.

 

[Badger]

Portionen i TS vet jag inget om och tror faktiskt inte att någon annan än TS gör det heller utan folk är alldeles för snabba med att döma det som mycket. Vad är några skivor lax liksom? Och potatisen sen, vad vet folk om mängden mer än antalet potatisar? Potatis varierar något enormt i storlek, det är fullt möjligt att äta 4 potatisar utan att vara en överätare.

Hon sa att potatisarna var normalstora och att portionen räknades ihop till alldeles för mycket kalorier i hennes räknare, mer kalorier än hon ville äta. Så hon undrade var felet låg, och eftersom det låter som jättebra mat så kan man ju gissa på portionsstorleken, för vad man annars skulle gissa på vet jag inte? Om det inte fanns någon mat i portionen som hon räknade i kaloriräknaren men sedan inte skrev i ts. Eller såklart om kaloriräknaren räknade fel. (och några skivor kallrökt lax är mycket näring och nyttiga fetter. 215 kilokalorier per 100 gram, gravad är 180 kilokalorier per 100 gram.)

Ja, jag vet att man kan äta för mycket, om du läser mina inlägg igen så ser du att jag redan berört det och varför jag inte tycker att bara "äta mindre" är en ultimat lösning på det. I såna fall tror jag helt klart på bättre val som möjliggör stor kvantitet i kombination med långsamt ätande som ett mer hållbart sätt att få ner såväl kalorimängd som portionsstorlekar.

Jag skulle snarare gissa på att folk väger lite olika mycket på grund av lite olika orsaker och att man får anpassa lösningen efter var det eventuella problemet ligger. Så ingen "ultimat lösning" finns.

Om man dricker tre liter läsk per dag är det sannolikt effektivare att byta till sockerfritt eller börja dricka en liter läsk (eller ingen) än att ersätta maten med sallad. Äter man för stora portioner så verkar det effektivare att äta mindre portioner än att sluta äta äppelpaj en gång i månaden. Äter man små portioner energitätt så är kanske din lösning den perfekta.

Men i ts frågades om en viss definierad portion mat och varför den räknades till en viss mängd kalorier som var större än den mängd ts ville äta och förklaringen kan vara att det var en större portion än kokbokens normalportion. Ingenting sagt om några andra portioner än just denna.

 

[sjoberga]

Jag kan ha missat nåt här men jag förstår inte riktigt resonemanget - tar man in mer energi än man förbrukar, lagras den energin i form av fett på kroppen. Självklart har intaget av energi med ens vikt att göra. Varifrån skulle det annars komma, menar du?

Att du brände mer energi som 20-åring låter inte alls konstigt.

Nu skrev jag inte att det inte hade med intaget att göra, jag skrev att det inte är den enda eller ens den viktigaste parametern. För egen del verkar det påverka minimalt dock, andra faktorer verkar viktigare. Jag har provat att först mäta antal kalorier per dag (snittar med vanlig kosthållning ca 2200 kalorier) under en lång period. Svag tillväxt i vikt. Sedan körde jag 2 månader med reducerade kalorier, ca 1700 kalorier per dag. Svag tillväxt i vikt. Dvs kroppen anpassar sig väldigt fort till ett nytt kaloriintag i förbränning. En enorm anpassare, den här kroppen. Enda skillnaden var att jag mådde lite sämre i generell mening.

(med nuvarande parametrar (ålder, vikt, kön, stillasittandenivå) räknar en websida ut att jag behöver 2700 kcal för att hålla vikten - med det intaget skulle jag gå upp ganska fort i vikt). Fast jag kanske har fel i det också, det kanske kroppen också snabbt skulle anpassa sig till.

Så därför fungerar kosten väldigt dåligt som viktjusterare för åtminstone min del. Det som har fungerat som viktjusterare är konditionsträning, vilket tyvärr är något jag hatar som företeelse.

 

[Angel]

Nu skrev jag inte att det inte hade med intaget att göra, jag skrev att det inte är den enda eller ens den viktigaste parametern. För egen del verkar det påverka minimalt dock, andra faktorer verkar viktigare. Jag har provat att först mäta antal kalorier per dag (snittar med vanlig kosthållning ca 2200 kalorier) under en lång period. Svag tillväxt i vikt. Sedan körde jag 2 månader med reducerade kalorier, ca 1700 kalorier per dag. Svag tillväxt i vikt. Dvs kroppen anpassar sig väldigt fort till ett nytt kaloriintag i förbränning. En enorm anpassare, den här kroppen. Enda skillnaden var att jag mådde lite sämre i generell mening.

(med nuvarande parametrar (ålder, vikt, kön, stillasittandenivå) räknar en websida ut att jag behöver 2700 kcal för att hålla vikten - med det intaget skulle jag gå upp ganska fort i vikt). Fast jag kanske har fel i det också, det kanske kroppen också snabbt skulle anpassa sig till.

Så därför fungerar kosten väldigt dåligt som viktjusterare för åtminstone min del. Det som har fungerat som viktjusterare är konditionsträning, vilket tyvärr är något jag hatar som företeelse.

Det absolut vanligaste när man tycker att man går upp i vikt på lite kalorier är att man räknar fel. Oftast äter folk ca 1/3 mer än vad de tror även om de räknar och skriver upp "allt". Menar absolut inte det som någon sorts personligt påhopp, utan enbart att det är extremt vanligt. Har gjort det själv och då väger jag ändå allt jag äter när jag dietar och har läst en hel del kurser i kostlära. Webbsidor med energiberäkningar är dessutom ofta helt ute och cyklar när det kommer till energibehov.

Kost ÄR den absolut bästa viktjusteraren. Vill man kunna öka energiintaget utan att gå upp så då får man börja styrketräna såpass att man ökar ordentligt i muskelmassa och/eller på ett hållbart sätt öka vardagsmotionen. Visst att det för många verkar finnas någon sorts "setpoint" som kroppen vill hålla sig kring men det gör det inte omöjligt att påverka vikt eller fettprocent med kosten.

Att bara öka konditionsträningen är ett dåligt sätt om det inte innebär en riktig livsstilsförändring just för att det inte är någonting som de flesta orkar hålla på med en längre tid.

 

[Lena Furberg]

Dvs kroppen anpassar sig väldigt fort till ett nytt kaloriintag i förbränning. En enorm anpassare, den här kroppen. Enda skillnaden var att jag mådde lite sämre i generell mening.

Det är jag lite osäker på, faktiskt, dvs jag vet inte hur kroppen anpassar sig på det viset. Om det stämmer. Däremot vet jag, av egen erfarenhet - och som du själv skrev - att drar jag ner på energiintaget blir jag eländig, irriterad och trött. Och - bränner förmodligen mindre energi pga att jag inte orkar sprätta omkring lika mycket som jag annars gör. Jag tror snarare mitt fysiska beteende anpassar sig, inte nödvändigtvis kroppens energihantering. Men jag vet inte säkert. Jag gissar!

 

[sjoberga]

Det absolut vanligaste när man tycker att man går upp i vikt på lite kalorier är att man räknar fel. Oftast äter folk ca 1/3 mer än vad de tror även om de räknar och skriver upp "allt". Menar absolut inte det som någon sorts personligt påhopp, utan enbart att det är extremt vanligt. Har gjort det själv och då väger jag ändå allt jag äter när jag dietar och har läst en hel del kurser i kostlära. Webbsidor med energiberäkningar är dessutom ofta helt ute och cyklar när det kommer till energibehov.

Kost ÄR den absolut bästa viktjusteraren. Vill man kunna öka energiintaget utan att gå upp så då får man börja styrketräna såpass att man ökar ordentligt i muskelmassa och/eller på ett hållbart sätt öka vardagsmotionen. Visst att det för många verkar finnas någon sorts "setpoint" som kroppen vill hålla sig kring men det gör det inte omöjligt att påverka vikt eller fettprocent med kosten.

Att bara öka konditionsträningen är ett dåligt sätt om det inte innebär en riktig livsstilsförändring just för att det inte är någonting som de flesta orkar hålla på med en längre tid.

Jag håller ju inte med när det gäller egna kroppen. Det funkar i princip inte alls att justera kosten för att få vikteffekt, förmodligen måste man göra det extremt i mitt fall. Däremot, så fort man slår på träning regelbundet så triggas viktnedgång.

Inte ens nära svält i 6 veckor påverkade min vikt nästan alls. Självklart hade det gjort det i längden.

Absolutkalorier är svårt att få helt rätt. Men diffen lättare. Dvs jag vet att jag plockat undan ca 500 kalorier per dag. Noll skillnad i vikt på 3 månader. Dessa 90 x 500 kalorier äts upp helt av att kroppen anpassar sig.

Observationen är alltså inte att jag mäter dieten och tycker att vikten minskat för lite. Utan att jag provat med lågt antal kalorier, normalt och ännu högre, med samma resultat i viktutveckling, svagt ökande.

 

[coolia]

Det var gravad lax 100 gram. Potatisen vägde jag inte.

 

[Ramona]

Dvs kroppen anpassar sig väldigt fort till ett nytt kaloriintag i förbränning. En enorm anpassare, den här kroppen.

Fast studier visar ju att det inte är fallet. Däremot så blir kroppen medveten om att man äter mindre kalorier så kroppen blir "tröttare", vilket innebör att vi omedvetet väljer enklare alternativ i vardagen. Tex tar man hissen istället för trapporna, man promenerar saktare etc. Googla får du se.

 

[Fruentimber]

Det var gravad lax 100 gram. Potatisen vägde jag inte.

Gravad lax 100 gr = 179 kcal
4 normalstora kokta potatisar = 378 kcal
1 msk hovmästarsås (tror jag du skrev?) = 73 kcal
1 medelstor avokado = 394 kcal

= 1024 kcal

Jag förstår inte riktigt hur du fick det till 1700? Tusen kalorier på en måltid är ju fortfarande mycket, du hade inte behövt avokadon t ex och hade då hamnar på lite över 600 kcal.

Vad använder du för app?

 

[gul_zebra]

Hon sa att potatisarna var normalstora och att portionen räknades ihop till alldeles för mycket kalorier i hennes räknare, mer kalorier än hon ville äta. Så hon undrade var felet låg, och eftersom det låter som jättebra mat så kan man ju gissa på portionsstorleken, för vad man annars skulle gissa på vet jag inte? Om det inte fanns någon mat i portionen som hon räknade i kaloriräknaren men sedan inte skrev i ts. Eller såklart om kaloriräknaren räknade fel. (och några skivor kallrökt lax är mycket näring och nyttiga fetter. 215 kilokalorier per 100 gram, gravad är 180 kilokalorier per 100 gram.)



Jag skulle snarare gissa på att folk väger lite olika mycket på grund av lite olika orsaker och att man får anpassa lösningen efter var det eventuella problemet ligger. Så ingen "ultimat lösning" finns.

Om man dricker tre liter läsk per dag är det sannolikt effektivare att byta till sockerfritt eller börja dricka en liter läsk (eller ingen) än att ersätta maten med sallad. Äter man för stora portioner så verkar det effektivare att äta mindre portioner än att sluta äta äppelpaj en gång i månaden. Äter man små portioner energitätt så är kanske din lösning den perfekta.

Men i ts frågades om en viss definierad portion mat och varför den räknades till en viss mängd kalorier som var större än den mängd ts ville äta och förklaringen kan vara att det var en större portion än kokbokens normalportion. Ingenting sagt om några andra portioner än just denna.

Ah, det har jag missat, my bad. Kaloriräkningen verkar ju helt klart vara off dock, nånstans har det blivit fel.

Min poäng var bara att man inte nödvändigtvis käkar berg av mat bara för att man är tjock och att det, om man gör det, finns andra sätt än att bara minska portionerna rakt av - exempelvis det där med att äta långsamt iom att det tar tid för maten att komma ner till det ställe i tarmen som mättnadssignalerna kommer från, vilket i sig kan ge mindre portioner utan att man måste gå hungrig. Bantning underlättas ju något enormt om man slipper gå hungrig jämt liksom och ju enklare det är desto mindre risk att man faller ur.

 

[Lobelia]

Det absolut vanligaste när man tycker att man går upp i vikt på lite kalorier är att man räknar fel. Oftast äter folk ca 1/3 mer än vad de tror även om de räknar och skriver upp "allt". Menar absolut inte det som någon sorts personligt påhopp, utan enbart att det är extremt vanligt. Har gjort det själv och då väger jag ändå allt jag äter när jag dietar och har läst en hel del kurser i kostlära. Webbsidor med energiberäkningar är dessutom ofta helt ute och cyklar när det kommer till energibehov.

Kost ÄR den absolut bästa viktjusteraren. Vill man kunna öka energiintaget utan att gå upp så då får man börja styrketräna såpass att man ökar ordentligt i muskelmassa och/eller på ett hållbart sätt öka vardagsmotionen. Visst att det för många verkar finnas någon sorts "setpoint" som kroppen vill hålla sig kring men det gör det inte omöjligt att påverka vikt eller fettprocent med kosten.

Att bara öka konditionsträningen är ett dåligt sätt om det inte innebär en riktig livsstilsförändring just för att det inte är någonting som de flesta orkar hålla på med en längre tid.

Fast hur tänker du nu. @sjoberga jämför vad han ätit under olika delar av sitt liv. Menar du att han räknar fel under ena delen men inte andra?

 

[Idas]

Det är en väldans massa spekulerande i den här tråden. Jag hoppas att de som behöver tar professionell hjälp och inte endast förlitar sig på lösa spekulationer och gratisappar.

 

[sjoberga]

Fast studier visar ju att det inte är fallet. Däremot så blir kroppen medveten om att man äter mindre kalorier så kroppen blir "tröttare", vilket innebör att vi omedvetet väljer enklare alternativ i vardagen. Tex tar man hissen istället för trapporna, man promenerar saktare etc. Googla får du se.

Jag har mycket svårt att se det som hela faktorn bakom den stora hysteres (dvs stort kaloriområde per dag utan viktpåverkan alls) observerat, men visst det kan vara en delförklaring. Omedvetet är svårt att vara medveten om, det enda jag var högst medveten om var det sämre måendet på lägsta kaloriintaget.