Jag har en vän som gått ner +60 kg helt på egen hand, utan op och nu räknas som normalviktig och den resan tog henne drygt 3 år. År med flera återfall till invand livsstil och mindre sunt ätbeteende.
Hon är den första som skulle säga att man måste jobba med att förändra dessa två för att gå ner stort antal kilon i vikt och därefter klara av att hålla vikten och att det är ett fortlöpande arbete. Hon faller fortfarande tillbaka i invanda mönster ibland, men har lärt sig känna igen tecknen och kan därmed bromsa det i tid, så även om hon nu har normalvikt och därmed enligt vissa i den här tråden inte vet ett dugg om hur det är att ha stor övervikt och gå ner mycket i vikt enbart pga att hon nu inte ser överviktig ut, så kommer hon troligtvis att få kämpa kanske resten av sitt liv för att klara av att hålla det så.
Hennes metod? Pannben, motivation i kombination med bättre mat i mindre portioner, komma på vad som funkar för just henne i matväg, i hur energiintaget ska fördelas, skära ner på onyttigheter, lära känna sig själv, ta kontroll och träna regelbundet.
Att vi som "bara" gått ner kring 20-25 kilon på samma vis
inte räknas in i skaran som vet hur det är att ha övervikt, gå ner överflödet och sen år efter år hålla den mer normala vikten är ju helt uppenbart av både den här tråden och andra tidigare trådar, helt oavsett vad för sjukdomar/skador/andra problem som gör det svårt att gå ner i vikt och sen hålla den, för då tas det för givet att vi inte varit lika sjuka, lika överviktiga, haft några problem med att gå ner i vikt och sen hålla den vikten etc etc.
Bara att se på hur
@hastflicka blev bemött när hon berättade om sin resa.
Att som vissa gör,
anta att alla som har normalvikt inte vet något öht om hur det är att vara överviktig, ha sjukdomar som gör det svårare osv är ju också ett sätt att göra det väldigt enkelt för sig själv..