Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

[AraSlei]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Vi har tre tokiga wachtel-hanar hemma

Wachtelhunden är ju en jakthund, och som det sagts tidigare, så måste den JAGA för att må bra. Som jakthund är den väldigt allround, den jagar det allra mesta och kan även bli en skaplig apportör om man lägger tid och energi på det.
Våra tre är gjutna i olika form rent kroppsligt, men mentalt är de ganska lika, även om min yngsta är den som är skarpast.
De vaktar en hel del, är bra familjehundar, hyfsat lättlärda utan att kunna bli lydnadschampions direkt. En del pälsvård beroende på hårlag, är vänliga mot främlingar och är en bra hund för de som vill jaga ofta och varierat.

Bra på det mesta, utan att vara specialister på något helt enkelt

Plus i kanten för att de är relativt friska som ras!

 

[vivendi]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Jag gör nästan tvärtom med min Welsh när jag talar med jägare, snarare lyfter fram vilken bra jakthund det kan vara, om man väljer rätt linjer och sedan skolar hunden, så klart, inte bara släpper den i skogen en vacker dag och tror på det bästa.

Och i allmänhet, om folk frågar om Welshen är svår säger jag att jämfört med andra spaniels är den det, och att den är aktiv (energisk/flamsig/lekfull långt upp i åren). Sedan beror resten på engagemanget hos den som frågar, är det allmänt kallprat räcker väl ovannämnda svar, men är någon seriöst intresserad och i valpköpartankar så berättar jag ärligt att det finns en del (oönskad!!!) skygghet i vissa linjer, att det finns uppfödare som avlar bara på sällskap (utställningmeriter) och man ska höra efter andra resultat också innan man skaffar valp till jakt, och att hunden kräver ordentlig aktivering, inte bara under jaktsäsong eller till helgen när man hinner. Pälsen tycker jag inte är ett problem, men jag brukar nämna öronen som något man får sköta extra noggrannt.

I övrigt är ju welshen en glad, människokär, aktiv, intresserad och vänlig, lagom stor och väldigt vacker och charmig hund... enligt mig. Men vem väljer väl en ras man inte gillar själv?

 

[Nixehen]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

KL*

Jag har en American Staffordshire Terrier - i vilken jag tycker att "Terrier" är ett viktigt nyckelord som oftast glöms bort i rasen.

Eftersom han är av "kamphundsras" så består ju de flesta frågorna/påstående från folk av "Är han aggressiv?" "Fy fan, de där borde skjutas" "Är det en boxer? ()" Osv. Så mycket av det man får säga till människor är ju rent försvar av rasen - tyvärr. Men strunt i det, det jag brukar säga till seriösa frågeställare är väl att det är en ras med kärlek. Hela hunden består av kärlek - till allt som rör sig. Dessutom är det en hund med humor, glädje och energi. (åter ett nyckelord som oftast tappas på vägen och leder till att alla dessa omplaceringar hamnar på typ blocket - folk fattar inte att rasen är mer än ett "coolt" utseende, de behöver mer än att gå i kort, kort koppel runt kvarteret för att visas upp som en penisförlångare..)
Amstaffarna är lojala, kärleksfulla och glada. Men de har mycket eget tänk och stor integritet (nå, i många fall - inte när man slappar i soffan.. ) och de är inte lätta att uppfostra eftersom de har dessa egenskaper, dessutom är de envisa och vill ha "lön" för mödan att göra som du säger. Att bara lyda för den stora glädjen som finns i att vara tillags (typ BC) existerar inte här.
Du behöver vara bestämd, ha tydliga regler och vara tydlig i ditt ledarskap.

Det är inte en ras för vem som helst, att tävla lydnad med en Amtaff ger nog många blodiga tårar och kala fläckar på huvudet.

För att göra det enkelt för mig så brukar jag jämföra dem med en boxer. Är uppvuxen med den rasen och tycker att de i mångt och mycket är väldigt lika!

Min hund ger mig så mycket glädje! Han har alltid pussar till övers (varesig man vill ha dem eller ej), alltid full av glädje, vill alltid leka, kramas eller vara med. Men samtidigt så har han ingenting emot att slappa i soffan en hel dag och bara glo på film. Han har aldrig visat aggressivitet mot någonting alls, är bästis med både våra andra hundar, katten och kaninen. Älskar alla människor och är positiv till nästan allt! Han låter brorsonen min dra i läpparna, rota i munnen och peta i nosen och sitter bara lugnt och intresserat och undrar vad han sysslar med. Han är modig, tillgiven och mattes alldeles egen superhjälte!

(F'låt för långt och flummigt inlägg! )

 

[Aliide]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

*KL*

Jag brukar vara snuskigt ärlig. De som ändå vill ha rasen efter mina hemska beskrivningar kommer nog klara av raserna också

Malinois-

Om du själv känner att du verkligen vill (läs; MÅSTE) motionera och stimulera hunden när du själv ligger i svininfluensa. Köp en. Har du en stor plånbok som kan betala för alla skador hunden tillfogar? Låt mig bara nämna lite; biltak, duntäcke, dyra märkesjeans, kängor, lister, överkast, mobiltelefon, laddare.. Har du råd med det?

Har du förstående vänner? Som faktiskt får lära sig att dom är andra prioriteringen i ditt liv? Eller att dom faktiskt klarar av att vara mottagare på budföringen, gå ett spår, valla en ruta.. allt för att hunden ska vara foglig på kvällens festligheter. Kör på!

Orkar du säga; "Nej, Loss!", sjuttiofem gånger per dygn och inte tappa humöret? Kör på!

Att ha en hund som kan reagera med blixtens hastighet är ju jättetrevligt. Förutom de gånger hunden reagerar blixtsnabbt då den slänger sig efter grannens poncho. Eller grannens barns kappa.

Förutom detta så ska man tänka på rasens brister. Att få en malle som är reserverad och reagerar som en reptil är inte den roligaste kombinationen!

Beauceron-

Vill du ha ett kinderägg? För du vet nämligen inte alls vad du kan få här! Antingen en stor, snäll, clownig hund. Med total avsaknad av nerver och koncentration. Den leker helst med sig själv och ser dig som en personlig utfodrare, ryggkliare och hyresvärd.

Eller så får du hunden som faktiskt tycker det är kul att jobba. Har en någorlunda kamplust, ett helt ok föremålsintresse. Men som saknar allt vad sammarbete betyder. Denna har heller inga nerver, men det brukar kombineras med en del skärpebitar. Plus reservation. En rolig hund att jobba med om du erbjuder något gott, mindre rolig när den vill äta upp dig eller dina vänner för att ni gör "fel saker".

 

[squarepants]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

KL

Min ras, Flatcoated retriever, är en välkänd ras och det är väldigt, väldigt ofta personer har skaffat sig en egen liten uppfattning om hur en flat är. Kommentarer som "Men, vad luuugn han är!" och "Jag har aldrig träffat en flat som inte flamsat omkring!" eller varför inte "Men han kan inte vara från jaktlinjer eller?". Och när jag då förklarar han min kille är från grymma jaktlinjer och att han har en aldrig sinande energi, men att han bara "slösar" på den när vi tränar brukar dom rynka lite på näsan och inte riktigt tro mig.

Och visst tycker jag det är tråkigt att folk av en sådan syn på dom, som "flamsiga och skitjobbiga". Men samtidigt - dom är flamsiga och skitjobbiga om man inte är tillräcklig förare för dom. Dom har ofta lätt till stress, pip och älskar människot ovillkorligt = inte alltid en superrolig kombo. Men samtidigt är dom extremt arbetssamma, lättlärda och har ofta en härlig portion av förighet. Självklart finns det dåligt avlade hundar som har sjuhelvetes mycket energi, men tycks bara lära sig "dåliga" saker (men det jävligt fort) och istället för förighet en stor portion av "fuck you". Det är ingen hund för den tråkiga eller lata föraren, då har man snabbt en hund som biter sönder allt och hoppar på folk och är "flamsig". Men tempramentsmässigt SKA det inte vara någon svår hund med rädslor och könsbunden aggressivitet. Den ska ha en lagom portion försvar och kamplust, men inget som går överstyr och blir svårt.

 

[Tabasco]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Knapplån

Jag och min sambo har en snart ettårig Border Collie.
Inskaffad då vi har får och nådde det antal som kräver en hund.
Och jag kan villigt erkänna att när vi skaffade honom så tänkte jag äsch, jag har
ju vuxit upp med en skogstokig Labbe som på sitt vis krävt enormt mycket
så nog ska jag reda ut en liten BC, han ska ju få valla så då blir det en lätt match!

Tji fick jag.
Inte för att han kräver mer än labben, för det gör han knappt när hans
vallningsbehov är tillfredsställt (och för det krävs inte så mycket).
Går det för långt mellan gångerna som han får jobba med fåren, oavsett hur
många spår man lägger eller hur mycket man än aktiverar honom, så blir han
T-O-K-I-G!
Får han valla så är han mer soffpotatis än vad labben var vid den åldern.
Och de flesta hundvänner vet väl hur en snarkande dreglande labbe ser ut
i soffpotatis-stilen.
Men det är så MYCKET hund! Han provar ständigt gränserna.
Precis allting är en kamp, det är som om han alltid trotsigt frågar "är du säker
på att detta verkligen funkar, är det inet bättre att göra såhär?".
Får han inte som han vill, fine han lyssnar och lyder men nästa gång frågar han
igen, och nästa gång och nästa gång....
Labben köper ju allt med hull och hår, ingen egen tankeverksamhet där inte

BCn är väldigt lättlärda, följsamma och framförallt lättmotiverade hundar men
de är allt annat än lätta. Att köpa en BC är INTE den snabba och enkla vägen
till eliten som många verkar tro.

Jag avråder ALLA som frågar mig från att skaffa en BC så länge de inte söker
ett arbetsredskap för sina får/kor.
För det är precis det som de är, arbetsnarkomaner.
En BC som inte vallar är inte en lycklig BC. Och de där omtalade undantagen finns
ju givetvis men så är det med alla raser...

Nu älskar jag vår lilla kille enormt mycket och jag vill inte byta ut honom för allt i
världen men skulle jag skaffa en tränings/tävlingskompis så blir det hellre en
labbe än en BC.

 

[escodobe]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

*KL*

Jag brukar vara snuskigt ärlig. De som ändå vill ha rasen efter mina hemska beskrivningar kommer nog klara av raserna också

Malinois-

Om du själv känner att du verkligen vill (läs; MÅSTE) motionera och stimulera hunden när du själv ligger i svininfluensa. Köp en. Har du en stor plånbok som kan betala för alla skador hunden tillfogar? Låt mig bara nämna lite; biltak, duntäcke, dyra märkesjeans, kängor, lister, överkast, mobiltelefon, laddare.. Har du råd med det?

Har du förstående vänner? Som faktiskt får lära sig att dom är andra prioriteringen i ditt liv? Eller att dom faktiskt klarar av att vara mottagare på budföringen, gå ett spår, valla en ruta.. allt för att hunden ska vara foglig på kvällens festligheter. Kör på!

Orkar du säga; "Nej, Loss!", sjuttiofem gånger per dygn och inte tappa humöret? Kör på!

Att ha en hund som kan reagera med blixtens hastighet är ju jättetrevligt. Förutom de gånger hunden reagerar blixtsnabbt då den slänger sig efter grannens poncho. Eller grannens barns kappa.

Förutom detta så ska man tänka på rasens brister. Att få en malle som är reserverad och reagerar som en reptil är inte den roligaste kombinationen!

Beauceron-

Vill du ha ett kinderägg? För du vet nämligen inte alls vad du kan få här! Antingen en stor, snäll, clownig hund. Med total avsaknad av nerver och koncentration. Den leker helst med sig själv och ser dig som en personlig utfodrare, ryggkliare och hyresvärd.

Eller så får du hunden som faktiskt tycker det är kul att jobba. Har en någorlunda kamplust, ett helt ok föremålsintresse. Men som saknar allt vad sammarbete betyder. Denna har heller inga nerver, men det brukar kombineras med en del skärpebitar. Plus reservation. En rolig hund att jobba med om du erbjuder något gott, mindre rolig när den vill äta upp dig eller dina vänner för att ni gör "fel saker".

Hahhah så fort man tycker sina hundar är jobbiga brukar jag läsa några malleägares bloggar.
Då känns allt plötsligt så mycket bättre

Men jag förstår mallesuget....

 

[Aliide]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Hahhah så fort man tycker sina hundar är jobbiga brukar jag läsa några malleägares bloggar.
Då känns allt plötsligt så mycket bättre

Men jag förstår mallesuget....

Jag brukar med finare ord säga; Min malle är kreativ, initiativrik och spontan! Det låter så väldigt bra

 

[confetti]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Beror rätt mycket på vem det är som frågar, men jag brukar alltid berätta att rasen har väldiga problem med mentaliteten och att det inte är en hund som ska ligga på sofflocket och bara komma ut på utställning en gång i månaden.

Många tycker nog att jag är lite dryg och ofta säger dom något i den här stilen; "Men din kille är ju så lugn och fin, inte tror jag dom är så knepiga som du säger..."

Då brukar jag förklara, att väljer du linjer noga och håller på med hunden lika mycket som jag gör så får du nog inte heller några problem

Men om du däremot gör som många dvärgpinscherägare, köper söt hund efter tuffa föräldrar (dom hugger ju mot alla hundar, så då är dom TUFFA!) , går nån liten promenad om dagen och toppar med en utställning i månaden, det är såna hundar som så småningom ger rasen dåligt rykte.

Jag är absolut inte en sån hurtig/hemmablinding som säger att dvärgpinscher är den "lilla brukshunden", men det är helt solklart att de (liksom alla andra hundar) behöver aktivering och regler för att inte bli otrevliga.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Jag säger egentligen ingenting. Dels har jag bara haft schnauzer i sex månader och denna hund är hyperenergisk, rastlös och vill göra saker hela tiden. Är det så även när hunden blivit vuxen? det vet jag inte ännu. (Hoppas inte det)

När det gäller dvärgschnauzern kan jag bara säga att min hund är så nära ett mjukdjur man kan komma. han ställer inga särskilda krav på tillvaron, han lyder mer eller mindre av sig själv, han är mild och snäll med barn, han skäller sällan, vaktar absolut inte vare sig ben eller hus och hem. Han leker gärna och intensivt men slutar omedelbart när man själv tycker att det känns trist. Han är lojal och trofast i alla lägen.

"Åh, men vilken trevlig sällskapshund", säger kanske personen och då får jag säga;

"han är inte så rastypisk i sitt milda temperament."

Så - det är inte så kul, att säga saker om min ras som inte stämmer på min hund. Min erfarenhet är att många dvärgschnauzrar larmar om allt möjligt och de har dessutom ett förfärligt skall. Men det känns inte seriöst att prata om hur andras hundar är...

 

[Ginger840]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Min ras, jaktlabrador är svår eller mycket enkel beroende på vem som är ägare…

Jaktlabradoren är signalkänslig, har ofta en del skärpa (vilket man kanske inte väntar sig), har stor jaktlust, och är livlig och kräver tydliga ramar. Sammantaget kan det bli besvärligt för en ovan ägare, det kräver en del fingertoppskänsla.

För en erfaren ägare däremot, är rasen mycket enkel att hantera, då den är följsam, inte reagerar extremt snabbt på retningar, är lätt att läsa av, oerhörd koncentrationsförmåga, naturligt stadig och ofta har goda nerver. De är mycket hängivna sin ägare, ofta relativt ointresserade av andra, i alla fall vid arbete! Upplever INTE jaktlabradorer som flamsiga. Skulle jag beskriva jaktlabrador med ett ord är det: FOKUS

Några exempel: Min hund har suttit där man satt henne från tre månaders ålder, utan annan inlärning än kommandot sitt. När min kompis belgare försvinner i fjärran har jag fortfarande ½ sekund på mig att kalla in min hund. Men att kalla in henne från ett sök är inte alltid helt lätt…

Jag tycker det är en jättehäftig ras och rekommenderar den starkt till erfarna hundmänniskor som vill ha en bra apportör.

Har man otur, så finns det sociala rädslor, ljudrädsla (!) och överdriven vekhet i rasen. Det finns också jaktlabradorer med ensamhetsproblem eller golvrädsla. Avlar man för arbetshundar får man bra arbetshundar, ”sällskapsbiten” kan bli lidande.

Jag vill också påpeka att jag tycker att det är mycket stora skillnader mellan en jaktlabrador och en showlabrador. Både positivt och negativt.

 

[Lena Furberg]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Beauceron, jag också.

Min Beauceron (jag vet att de kan vara väldigt varierande...hrm!) är inte riktigt vad jag trodde han skulle vara, efter att "ha läst bruksanvisningen"! Han är MYCKET mer social, MYCKET mer intensiv och entusiastisk - men inte alls så förig som jag trott. Han ÄLSKAR att jobba, vad som helst, allt är buskul ... men han kan vid 3 års ålder inte koncentrera sig vid störning och han har väldigt lätt för att gå upp i varv och blir då helt tossig och spräcker läppen på mig - i all välmening! Han är extremt lättlärd - om han kan sansa sig tillräckligt för att tänka lite - och han är jordens snällaste, om han behandlas med respekt, folk som tycker det är underbart med en så stor och läskig hund som är SÅ SNÄLL kan ibland behandla honom totalt respektlöst och utan att se till hans (lilla) integritet - och då kan han bli sur. Litegrann.
Han är extremt NÄRA, vill helst sitta PÅ alla, och alla måste vara tillsammans med honom, alltid, nära.
Efter 3 år med honom tycker jag många andra hundar är lite - tråkiga. Förlåt.

 

[Rie]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

När det gäller dvärgschnauzern kan jag bara säga att min hund är så nära ett mjukdjur man kan komma. han ställer inga särskilda krav på tillvaron, han lyder mer eller mindre av sig själv, han är mild och snäll med barn, han skäller sällan, vaktar absolut inte vare sig ben eller hus och hem. Han leker gärna och intensivt men slutar omedelbart när man själv tycker att det känns trist. Han är lojal och trofast i alla lägen.

"Åh, men vilken trevlig sällskapshund", säger kanske personen och då får jag säga;

"han är inte så rastypisk i sitt milda temperament."

Om vi är två bara på den här sidan med samma erfarenhet så kanske det finns en hel del av dem....?

 

[falukorw]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Även jag skriver under på detta.
Dock har jag en som är pratglad men de andra två är rätt tysta.
Dock är de väldigt lättsamma all tre!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Även jag skriver under på detta.
Dock har jag en som är pratglad men de andra två är rätt tysta.
Dock är de väldigt lättsamma all tre!

Rie och Falukorw,

Vad roligt att höra!

Jag har kanske haft otur och stött på de mest högljudda dvärgschnauzrarna också? Vår är i alla fall världens bästa!

 

[Tindrande]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Vi har en tibetansk terrorist.

En snäll, tillgiven, intelligent hund. Faktiskt väldigt intelligent. Men kanske inte den lydigaste i världen. Han funkar bra för oss, men har sitt eget huvud. Och det är väl rasen i kubik.

En brukshundsmänniska som tävlar lydnad skulle gråta blod. Men vi tycker att han är den mest fantastiska hunden i världen. Vi älskar honom som han är. Det är vår första hund och vi lär oss tillsammans med honom.

Men tibbarna är lite speciella, det har jag förstått från andra som haft tibbar. Framförallt är de så snabbtänkta och intelligenta. Och roliga hundar.

Norrland

Men detta skulle ju jag skriva

Om man ska ha en tibetansk terrorist (terrier) så ska man ha gott tålamod, vara konsekvent och ha humor

Som med mig och Tova, som har flyttat till mig då min mor blev galen på hennes påhitt. Men vi passar som handen i handsken. Men Tova vet att hon inte kan hitta på vad som helst med mig, men med mamma körde hon järnet (och gör nu, då jag är i Norge på jobb, hör en den stön och suckar där hemifrån ) Men hon är underbar och jag skulle aldrig byta henne mot en hund som gör som man säger hela tiden. Vad är charmen det det liksom :P

 

[norrland65]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Vad roligt med fler som har tibetanska terriers.

Dom är ju bara underbara. Älskar vår lille vilde. Han är nu 9 månader och håller oss varma. Är trevlig och fin mestadels, men får absoluta psykbryt ibland. Jag är egentligen inte en hundmänniska, men inser vilka roliga djur de är. Att man kan älska en liten pälsboll så mycket.

Men visst har det varit en resa. Måste erkänna att det fanns stunder när han var mindre som man undrade vad man köpt. Tänkte "ska det va så här?" och trodde minst att det var ett aggressivt monster vi fått hem. Ringde uppfödaren som försökte lugna oss och ge råd. Men det har blivit bättre och bättre... Och nu älskar vi vår lille terrorist mer än allt annat. Även om vi har en bit kvar...

Fast idag har vi inte varit riktiga kompisar, han och jag. Hur lätt är det att renbädda med hjälp av en terrorist? Han jagade täcket, och när lakandet skulle på så var han i det! Aarrgh, kände jag då. Men sambon gick ut med honom på långpromenad, och när han kom hem var han trött och somnade. Då var han söt och go igen.

Norrland

 

[Kilauea]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Jag brukar berätta att det inte är en nallebjörn, utan en hund som behöver jobba för att inte bli odräglig.
Om den dock får utlopp för all energi i form av aktivering som man själv bestämt så är det en underbar ras.

Om de frågar vidare brukar jag berätta att HD finns, likaså ögonfel samt ibland problem med mentaliteten (rädslor) och att man som med alla andra raser ska vara noga med valet av uppfödare.