Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

[FrittePower]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Många kommer fram och frågar mig om min ras (borzoi) men inte alltför många är spekulanter då storleken samt pälsen avskräcker.

Jag brukar förklara att pälsen är en lättskött silkespäls men behöver borstas igenom samt att man får med sig hem en halv skog imellanåt...

Jag hinner aldrig kommentera att hunden behöver motion - Folk ser det av blotta utseendet och det är bara nicka och instämma. Dem måste röra på sig, få chans att springa lösa och verkligen rusa järnet. För det gör dem! Jag brukar förklara att vinthundar har stark jaktinstinkt och det gäller ligga 'steget före' och bara släppa på säkra ställen. Men jag brukar också nämna att min lever med både katter och kanin som springer lösa kring hans ben och att det är en utmärkt familjehund om man kan tillgodose deras behov av fart och fläkt imellanåt.

Tycker det är en snabblärd hund att lära diverse tricks men inget direkt lydnadschampion. Det är otroligt personliga hundar, lätta att läsa av även för den hundovane har jag märkt - finner folk ha långa konversationer med min hund när vi är ute och går

Men jag kommer nog inte orka med dem när jag blir äldre eller har en massa barn haha!

 

[Lilljessicah]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Men som sagt, vad säger ni om era raser när någon frågar?

Jag sällar mig till skrytskaran.

Jag brukar säga att en bra jaktgolden har inga som helst begränsingar!
Man bör gilla högtempererade, intensiva hundar som gärna bär runt på allt och saknar ofta allt vad reservation heter mot andra människor.
Brukar även vara noga med att påpeka att det är många olika typer av golden som kan gömma sig under samma namn.

(Baserat på mitt första år med Iver)

Iver är otroligt lättbelönad på alla sätt och vis. Social belöning, jakt, kamp eller godis, allt är nästan lika mycket värt. Han åmar sig lika mycket för en klapp som en torrfoderkula eller att få dra i ett snöre.

Han har en enorm vilja att arbeta, vad den än gäller, eller när det än gäller så finns han där med en pigg blick i ögonen och en viftande svans. Han är miljöstark och avreagerar alltid snabbt.

Han är en väldigt signalkänslig och mjuk som hund. Har en bra av-knapp och är väldigt lättkorrigerad.

Jag kan inte önska mig mer, det finns ingenting som jag saknar i honom, det är en sånhär hund jag önskar att de jag rekommenderar rasen till hittar.

 

[Carolininen]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Men som sagt, vad säger ni om era raser när någon frågar?

NewFoundland är en fantastisk hund för mig säger jag då
De är lugna och tillgivna. ÄLSKAR allt levande och har väldigt lång stubin. Bra barnhund.
De kan hänga med på det mesta så länge inte tempot eller temperaturen är för hög. Men de kräver förhållandevis lite aktivering om man jämför med andra stora hundar. (Fast det brukar jag inte säga till icke-hundfolk i rädsla att de ska tolka det som att det räcker med sävliga kissepromenader).
De är charmiga och inte alltför svårmotiverade överlag. Just min hane känner stor will-to-please och vill alltid göra matte och husse glad.
Sen är de vackra att titta på!
Ingen jaktlust vilket gör det lätt att lära dem att gå lösa.

Vad man bör vara beredd på är att de dreglar och att pälsen släpar in grus och smuts. Damsugning minst en gång om dagen. Pälsvården är inte allt för jobbig i övrigt, men den skall hållas tovfri och det kräver någon genomborstning i veckan.
Visst kan man få en Nuffe att lyda riktigt bra (min går så gott som alltid lös) men man får vara beredd på att allt händer väldigt långsamt. Ber du en Nuffe att sitta så tar den kanske ett par sekunder innan rumpan är i backen. Och ja, de kan vara lite slowminded. Inte kvicktänkta precis men jag skulle ändå vilja kalla min för intelligent.
Man får lägga energi på att se till att de har det bra under sommarens varmaste dagar, de är känsliga för värme.

Sen måste man ju vara noga med uppfödare och hälsa på föräldradjur eftersom rasen är hd-belastad.
Ja just det! De är dyra också! Äter mycket, man måste ha stor bil osv.
Jag skulle vilja säga att Nuffen är en bra förstahund!

I mina ögon har Akilles inga brister men jag förstår om en "bruksperson" skulle bli galen på hans sävlighet

 

[escodobe]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Vi har en tibetansk terrorist.

En snäll, tillgiven, intelligent hund. Faktiskt väldigt intelligent. Men kanske inte den lydigaste i världen. Han funkar bra för oss, men har sitt eget huvud. Och det är väl rasen i kubik.

En brukshundsmänniska som tävlar lydnad skulle gråta blod. Men vi tycker att han är den mest fantastiska hunden i världen. Vi älskar honom som han är. Det är vår första hund och vi lär oss tillsammans med honom.

Men tibbarna är lite speciella, det har jag förstått från andra som haft tibbar. Framförallt är de så snabbtänkta och intelligenta. Och roliga hundar.

Norrland

Jag har en tibbe (terrier) och jag brukar säga att det nog hade varit mycket lättare om jag INTE hade haft hund tidigare. Då hade jag inte haft en massa förutfattade meningar om hur hundägande ska vara Jag HAR gråitit blod ibland. Men lika ofta har det varit skratttårar.


De har en spännande kombination av självständighet och intelligens som inte är helt lätt alla gånger.
Men samtidigt så verkar de finnas en utbredd vana bland tibbeägare att bortförklara precis ALLA beteenden med "Dom är sådana" och så ler man lite överseende åt rent oskick.

Visst förväntar man sig lydnad som en hund med villtoplease så blir man besviken, men vanligt hyfs ska de ju ha.

Ensamhetsträningen verkar dock vara ett stort problem inom rasen. Jag slet som ett djur med min och jag har inte varit ensam, det verkar ligga bakom en del omplaceringar med. Å andra sidan så verkar det vara ovanligt att man äger EN tibbe, de flesta har ett knippe, eller allra minst två.

För mig är det lagom mycket hund. Det är utmaning nog att hålla mig engagerad. Jag hade tröttnat på flegmatiska hundar som "bara finns till" , det måste finnas lite utmaning i hunden och har inte alls den energi som krävs för en brukshund. Nu kan jag träna lite när jag har lust och bara gå koppelpromenader jag har har lust med det.

 

[escodobe]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Med rottweilern så är det att de helt enkelt är mycket hund. Det går inte att komma ifrån att 40-55 kilo rastypisk rottis som har lite "kräm" i sig är en helt annan sak att hantera än tex 9 kilo tibbe,hur besvärlig tibben än är... Min uberglada rottishane ÄR mer skrämmande även (eller kanske speciellt!) när han försöker fjäska och visa hur glad han är än en störtförbannad tibbe.

Det stora problemet i mina ögon är väl ofta könsriktad aggressivitet, tränar de SKA de kunna uppföra sig och jag känner många rottisar som lever med andra hanar utan problem, min tillexempel, men du släpper helt enkelt inte en fullvuxen rottis in i rasthagen för att leka med en annan okänd rottishane. Hundmöten har många problem med.

Jag tror att det är något nästan alla tampats med vid någon punkt i alla fall under tonåren när de testar gränserna. Det är ju bara att gå förbi en rottweilerring på utställning...

Jag tycker inte om ord som "dominans", "tar över" och likande uttryck men det är inte helt ovanligt att folk upptäcker att deras lilla söta valp har bestämda åsikter om vad som är dennes eller att tonåringen plötsligt ifrågasätter om det inte är så att det är ägaren som ska ner från soffan istället.

Jag tror personligen att en hel del av det här kommer från avel på biffiga machohanar som har testestorn sprutande ur öronen.
Det handlar kanske inte enbart på fostran att dessa problem är mer eller mindre vanliga beroende på i vilka kretsar man rör sig.
Sen verkar en del bli "gamla griniga gubbar" rätt tidigt.

Sen finns det MASSVIS med positiva saker att säga om dom! En trevlig rottis är riktigt trevlig, det är framför allt en STABIL och trygg hund. Man kan oftast förutse vilka problem man kan tänkas få. De är lagom lättlärda och inte så där himla känsliga. De dör inte om man råkar trampa till dom på tårna eller tappar humöret utan tar det mesta med jämnmod.

 

[Migo]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Vad roligt att fler här har tibbe, inte så ofta man stöter på. Själv har jag BC, men min mor har tibbeterrier, och jag är uppväxt med en (omplacerad) sådan.

Familjens tik är så långt ifrån smart man kan komma utan att vara ett träd. Det tog henne över ett år att fatta klicker, två att förstå att godis som läggs under mattan, är under mattan... Fortfarande är shejping tålamodsfrestande utan dess like... Dessutom skäller hon _HELA_ tiden. Självständigheten som ni andra nämnt stämmer dock in bra Hon har inga problem att vara ensam, blir arg om man tvingar henne att gå ur sängen före 11 (hon kan ligga och sova lääääänge utan att kissa...). Enmanshund. Det tog tre år innan hon började hälsa hjärtligt på sin husse när familjen (2 pers) kommer hem...
Mycket av detta beror säkert på dålig socialisering och åtta år av obefintliga krav utöver att gå i koppel och stå stilla under pälsvården. Jag tycker hon är dötrist och skitjobbig, skulle aldrig falla mig in att skaffa en sådan hund. Sen tycker jag ju om henne ändå, hon är kanonbra sängvärmare när jag är hundvakt... Kanske är det en bra första hund- om man som hundägare bara är ute efter sällskapet och odelad kärlek, och inte en arbetskamrat.

Mina BC skulle jag starkt avråda från, om en nybörjare ville köpa. Det går inte föreställa sig hur mycket jobb de behöver, och hur jäkla fort de plockar upp stress och annat som är svårt att göra ogjort.
Sen att jag älskar arbetsviljan, förigheten, deras otvivelaktiga kärlek till föraren, intelligensen, storleken, utseendet, vallinstinkten, storleken, rasföreningens inställning till avel osv. Det är en annan sak

/Migo
med två utslagna BC runt fötterna

 

[Fragile]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

*kl*

blev en stor skillnad eftersom jag är uppvuxen med settrar.

det svåra är det mentala. behovet att lära nytt, mer! när hon tittar på mig ser jag hur det glimmrar i ögonen på henne och jag har all uppmärksamhet på mig
"vad ska vi göra nu?"
jag är van vid att promenaderna/jakten är prio nr 1. vi går ut och när vi kommer in sover man
men inte lilla DSG'n, hon vill ha mer. speciellt om vi inte tränat på promenaden utan bara gått och hon såklart har varit lös. visst letar hon upp småvilt men det räcker inte.
just nu när hon är 3år har hon lugnat sig och jag vet vad hon behöver tar med bollen på promenaderna och gör olika övningar.
en underbar liten frisk hund som gett hela familjen MÅNGA skratt.

till de som vill ha en säger jag alltid att de kräver mycket av sin ägare! mycket lättlärd (kan tas både positivt o negativt ) för de går snabbt! och det ställer krav på dig som ledare att hitta på kul saker!
underbar ras helt enkelt. har inte något direkt negativt o säga om dem eftersom jag upplever att de "problem" vi haft är pga mig. jag har inte kunnat läsa henne och gett henne det hon behöver.

nästa hund blir inte en DSG pga att jag vill ha en jakthund, jag går tillbaka till fågelhundarna

 

[Gnist]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

vad säger ni om era raser när någon frågar?

Mina raser är ganska lätta att ha att göra med, men de kräver också en hel del fysisk och psykisk aktivering och givetvis en stor portion aktiv jakt för att må bäst. Jagar man inte, så ska man inte köpa en jakthund

Det är aktiva raser, sociala och trevliga på alla sätt och vis, men i fel händer så blir de riktigt odrägliga och kan till och med bli riktigt otrevliga.

Dvs, de skiljer sig mkt lite från majoriteten av alla andra raser

 

[Danieln]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Nu har jag inte en renrasig hund, men en blandras-hane av tre jaktspetsar (Hälleforshund, Gråhund, Jämthund), och mina erfarenheter stämmer ganska väl överens med de renrasiga Grå- och Jämthundar jag träffat (Någon renrasig hälleforsare har jag inte träffat). Ska kanske tillägga att min hund är en omplacering.

Han är absolut ingen svår hund, men om man skaffar en sån blandning enbart som sällskapshund så kommer man förmodligen bli missnöjd. Han behöver stimulans för att må bra, och bäst mår han när han får jaga. Som Gnist sa så ska man inte skaffa en jakthund om man inte tänkt jaga med den!

Han är lättlärd, väldigt snäll både mot människor och andra hundar, någon vaktinstinkt verkar han inte ha över huvud taget på gott och ont. Skulle en inbrottstjuv bryta sig in när jag inte är hemma skulle hunden bli överlycklig.

Han har inte speciellt nära till skall, vilket verkar vara den allmäna uppfattningen om spetsar.

På grund av jaktinstinkten är det svårt att ha honom lös i andra sammanhang än jakt - speciellt om han inte varit lös på ett tag.

Vad det gäller pälsen så ska man ju vara medveten om att en spetshund fäller något fruktansvärt när det är fällperiod, men knappt någonting däremellan om de mår bra och får ett bra foder. Någon annan pälsvård behövs inte.

Så om någon vill ha en jakthund som även funkar utmärkt som familjehund skulle jag absolut rekommendera min blandning, men till någon som inte tänkt jaga med hunden skulle jag avråda. Jag tror inte att han skulle fungera speciellt bra på lydnadsplanen heller, även om han är lättlärd.

 

[paradiset]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Nu har ja en korsning mella mellanpudlar, lite cocker och storpudel. Men av vad jag sett är han ganska rastypisk. Jag brukar säga att de för det första kräver mycket mer än bara vara familjehund och gosedjur för de är riktigt smarta och snabbtänkta. På det är de envisa. Men det allra viktigaste att tänka på är att de är lättstressade och flamsiga. Men om man är en lugn person med sunt förnuft och ger hunden mycket stimulans i form av promenader och olika tricks eller lydnad och är mycket noga från valp till unghund så kan det bli en superhund! Det gäller bara att hantera att stressen lätt blir negativ stress och lära in en ordentligt offknapp. Pälsvården är ju nästa kapitel. Inte så svårt i vardagskort och egen trimmer men trots allt inget man kan hoppa över om man vill bibehålla en lättskött päls.

Att många har fördomar om hunden som skällig och översexuell har sin rot i att man måste stävja vissa saker tidigt eftersom de snabbt lär in sig dumma beteenden likaväl som goda.

Som tur är har min hund mycket från den lite lugnare storpudel i sig som stabiliserar lite. En stabil och otroligt snäll hund kommer han att bli men just nu trots att han är rolig så tycker jag som retriverägarna ibland att han är lite väl flamsig. Hans sätt att hantera stress och nervositet är att fjäska till varje pris. Det är väl bara att stå ut och forsätta imitera tjuren Ferdinand...

Men jag får skylla mig själv. Det är den här sortens inidivder jag klarar av bäst. Är så sävlig och lugn själv att vilket djur som helst som är lugnt som jag skulle tråka ut mig. När jag red valde jag alltid de heta.

 

[Lady_A]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

*kl*

Vad jag säger om min ras beror mkt på vilka som frågar, är det en barnfamilj som tycker att hunden med prickig nos och mjuka öron är jättesöt, så berättar jag mkt om att den är en väldigt aktiv och ganska intensiv hund, en hund som behöver en aktiv familj, gärna med äldre barn som vill träna lite agility eller tricks, och en engagerad vuxen som kan pyssla med tex viltspår.

Är det jägare/aktivt hundfolk så blir det oftare att jag lyfter fram rasens begränsningar, det är ingen hund som varken kommer glänsa på jaktprov eller klättra smärtfritt i lydnadsklasserna! Men vill man ha en hund som är precis LAGOM på alla vis, och söt som socker trots att den är (lagom) stor och robust så då har man hittat rätt

Vad jag har? En welsh springer spaniel såklart!!

(sen brukar folk fråga om pälsen men den tycker jag är lättskött så det säger jag, mest tassarna som behöver hållas efter)

 

[hastflicka]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Med rottweilern så är det att de helt enkelt är mycket hund. Det går inte att komma ifrån att 40-55 kilo rastypisk rottis som har lite "kräm" i sig är en helt annan sak att hantera än tex 9 kilo tibbe,hur besvärlig tibben än är... <snip>

Till stor del haller jag med. Rottisen ar en fantastisk hund. Beroende pa linjer kan dom vara valdigt skarpa... en rottis med massor med jakt instinkt behover en lugn och stabil agare som "haller efter" dom fran borjan. Det ar en hund som behover raka regler och consequence i sin uppfostran for att bli riktigt trevliga hundar. Man hor ofta om Rottweilern's envishet, nagot jag inte upptackte forran jag forsokte tvinga in viss lardom i min. Hon ar oerhort snabblard... om man anvander henes starka "drive" och possitiva metoder.

 

[norrland65]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Jag har en tibbe (terrier) och jag brukar säga att det nog hade varit mycket lättare om jag INTE hade haft hund tidigare. Då hade jag inte haft en massa förutfattade meningar om hur hundägande ska vara Jag HAR gråitit blod ibland. Men lika ofta har det varit skratttårar.


De har en spännande kombination av självständighet och intelligens som inte är helt lätt alla gånger.
Men samtidigt så verkar de finnas en utbredd vana bland tibbeägare att bortförklara precis ALLA beteenden med "Dom är sådana" och så ler man lite överseende åt rent oskick.

Visst förväntar man sig lydnad som en hund med villtoplease så blir man besviken, men vanligt hyfs ska de ju ha.

Ensamhetsträningen verkar dock vara ett stort problem inom rasen. Jag slet som ett djur med min och jag har inte varit ensam, det verkar ligga bakom en del omplaceringar med. Å andra sidan så verkar det vara ovanligt att man äger EN tibbe, de flesta har ett knippe, eller allra minst två.

För mig är det lagom mycket hund. Det är utmaning nog att hålla mig engagerad. Jag hade tröttnat på flegmatiska hundar som "bara finns till" , det måste finnas lite utmaning i hunden och har inte alls den energi som krävs för en brukshund. Nu kan jag träna lite när jag har lust och bara gå koppelpromenader jag har har lust med det.

Kul att höra fler som har tibbar.

Självklart måste även tibbar fostras. Vi kämpar på. Oftast lyssnar han rätt bra, när vi är med. Blir han ensam kan han nog hitta på lite av varje. vissa dagar är han ett ljus, andra dagar har man bara lust att strypa honom. Tur han är söt, annars skulle man ha schlagit ihjäl honom. Små konster lär han sig blixstsnabbt.

vi har problem med två saker. Inkallning och ensamhetsträning.

Inkallningen funkade bättre för en-två månader sedan. Nu är han åtta månader. Inkallningen funkar 75% av tiden, men kommer något intressant emellan så får han vax i öronen. Vi har slutat att ha honom lös nu. Får se om det blir bättre sen, när han kommit ur slyngeltiden.

Ensamhetsträningen går mycket dåligt. Han blir alldeles förstörd av att vara ensam. Är väldigt bunden till mig och dottern. Blir förtvivlad bara vi går ut, även om andra finns runt omkring honom. Vet fasiken inte hur vi ska lösa det. Hur har du gjort?

Norrland

 

[escodobe]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Inkallningen är det enda stora problem vi har kvar. Eller ja, inkallning fungerar bara det inte dyker upp några okända hundar. Andra störningar och kända avnosde hundar är inga problem.
Det har dessutom blivit en ond cirkel eftersom jag därför inte har honom lös annat än i långlina/hage vilket gör att man inte tränar lika ofta som man borde.

Ensamhetsträningen - ja, säg vad jag INTE provade! Jag överdriver inte när jag säger att jag la ner hundratals timmar på olika metoder. Både långsiktiga och quickfix. Man blir lite desperat när man lagt ner 5 timmar om dan i månader, samtidgt som man arbetat heltid och ens förhålalnde i princip haverat.

Jag hade även ut två olika tränare. Kort sagt så visade det sig att han inte alls var rädd. Han var arg. Och då började han skälla. Och när han började skälla så kunde han inte sluta utan gick upp i stress och fortsatte skälla.
När jag väl kunde bryta det mönstret så gick det mycket fort. På ett par veckor så kunde han vara ensam med rottisen i flera timmar utan problem. Han filmades varje gång så att man kunde se att han var avslappnad.
Helt ensam har han varit i närmare två timmar utan problem uppstått, men det tränar vi faktiskt på alldelles för sällan av rent praktiska skäl. Det ska jag ta tag i nu.

Det är faktiskt det vanligaste problemet jag hört om när det gäller tibbar.

 

[Ela]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Jag har ju en American Akita och det beror väldigt mycket på vem som frågar vad jag svarar.

I mina ögon är hon den alldeles perfekta hunden. Hon är trygg, självständig och tålig. hon gillar att vara med familjen men vill inte vara utestängd utan trivs bäst när hon får vara med. Hon tål kyla BRA, på sommaren ligger hon gärna i skuggan och ibland märks det att hon har det lite jobbigt med värmen men oftast inte.

Hon älskar att vara med mig i stallet och hänger gärna med på ridturer vi tränar även lydnad, agillity och viltspår samt att jag drar lite med henne. Hon älskar att röra på sig men det är inget problem om vi "bara" är hemma och latar oss. Hon lär sig snabbt och gillar att jobba men kräver ett litet annat sätt än andra hundar då hon är lite kattlik i beteendet och dessutom tröttnar hon fort. Om det inte passar fröken går jag hellre därifrån, lite så. Jag har lagt MYCKET tid på kontaktövningar och jag anser att vi idag har en god kontakt med hyfsat lydnad även om det är få AA som blir tävlingshundar inom lydnad el. agillity.

Hon ÄLSKAR sin familj och har ett enormt tålamod med barn. Besökare brukar hon oftast bara ignorera, ibland kan de få sig en puss men sen skiter hon i dom.

Hon är cool på alla sätt och vis, lugn och trygg. Ignorerar det mesta som händer omkring henne och en hund som gör utfall orkar hon oftast inte ens bry sig om.

Jag skulle vilja säga att akitan är en hund som inte startar något slagsmål men de backar inte heller. Dessutom har de stor vaktinstinkt.

Att bli vän med en akita tar lite tid men sen har du en vän för livet. Detta gäller oftast både människor och andra djur.

Dessutom är American Akitan en otroligt snygg hund.

Det negativa är väl att det är så egna så man får jobba mycket med att få en en bra kontakt. Dessutom är de långsinta om man gjort något oförätt, jag tror inte att man under några omständigheter kan fostra en akita med våld.

Jag anser att detta är en mycket trevlig ras och jag vet inte om jag kommer att skaffa någon annna ras för på något sätt känns det som om jag äntligen hittat hem.

 

[Carolininen]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Vad härligt det låter!
Jag känner likadant för min ras men jag måste erkänna att jag har en softspot för Akitan.
De är såå vackra och utstrålar en sådan värdighet och elegans. Trygga och sunda är mitt intryck. Absolut den vackraste hunden!
Jag kände att det var lite väl mycket hund för mig annars hade det nog blivit en Akita

 

[Nila]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Visst kan det bli lite jobbigt ibland, men jag tycvker flamsigheten och "valpigheten" är en del av charmen med flat

 

[Rie]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Intressant att läsa.
Vad säger ni med dvärschanuzer ?
Jag kan tyvärr inte komma med det typiska för rasen eftersom jycken enligt många dsägare inte var rastypisk i sin interiör. Ovanligt lugn bland annat.

 

[Red_Chili]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

*KL*

Idag var det faktiskt en kvinna på pendeltåget som började prata med mig. Hon frågade vilken ras mina damer var och sedan sa hon "Vad är det speciella med den rasen?" varpå jag stod där och såg ut som ett levande frågetecken Jag är så van vid att folk frågar "behöver de mycket motion?" "är de snabba?" "tävlar du med dem?" osv att jag inte riktigt var beredd på att få en annan fråga. Men så fort jag tänkt på vad hon sa började jag prata om att de är som "katt i hundformat" ungefär och att det är deras värdighet och självständighet som gör att jag älskar dem.

 

[Cornelia]

Sv: Vad säger du om din ras *spinoff på svår-tråden*

Jag har västgötaspetsar, och jag tror att i mångas ögon är de "en sån där tjock, trött hund som farmor och farfar hade..."
Men det stämmer inte, en västgöte är otroligt aktiv och livlig och MYCKET familjekär. Man måste vara beredd på att det är mycket aktivitet och engagemang som gäller, och att de helst vill ha en gård att vakta. De är ju urgamla vall/gårdshundar, och att ha koll på vilka som kommer och går sitter i generna!
Sen är de mycket vänligt sinnade mot både folk och fä, även om de hellre vill valla mina hästar än gosa med dem.
De orkar hur mycket som helst trots sina korta ben, är med på milslånga ridturer och tar sig obehindrat fram över stock och sten. Som tuffa små grävlingar är de!

De skäller, som de flesta spetsraser som vallar och vaktar. Men det är ett skällande som går att kontrollera eftersom de är så signalkänsliga och måna om att vara till lags. Mattes ord är lag, nämligen, eftersom matte är Alfa-tik och dyrkas därefter!