Reykur
Trådstartare
I dag träffade min hund en djurkomunikatör.
"Jag har varit orolig av mig den senaste tiden, ett nytt ställe. Jag vet inte riktigt vart jag hör hemma.
Blir glad när det kommer folk, men jag får inte alltid den uppmärksamhet jag vill ha.
Upplever i bland att jag blir tagen för given.
Är rädd för att bli lämnad av familjen, är otrygg i mig själv.
Matte (alltså jag, Reykur) har inte lika mycket tid för mig längre. Jag minns en tid då jag var viktigare än allt annat, känner mig inte oälskad men jag vill att hon älskar mig lika mycket som jag älskar henne.
Tycker om långa promenader, på sommaren jag gillar inte vinter. Jag vill springa fri och leka i gräset.
Jag är nervös, känslig i magen. Ont i nedre delen av käken (kan vara en tand eller nått som kommer från örat).
Nu gick husse just, jag tycker inte om när någon går utan att säga vart de ska och när de kommer hem. Vill gärna höra ett "hej då" också.
Tycker inte om att vara ensam, rädd att jag kommer bli lämnad ensam för alltid. Är så rädd och nervös att bli lämnad ensam, mår illa och får svårt att andas.
Tycker om när det är lugnt och skönt men så är det sällan, alltid händer det något, och det är ju också kul men ibland vill jag bara ta det lugnt och mysa med matte en hel kväll."
Detta förklarar så otroligt mycket. Hon är väldigt sällan ensam, händer ett fåtal gånger men många av dessa gånger försöker hon ta sig ur huset och har rymt några gånger.
Innan jag började gymnasiet var Saga hela min värld, men sen flyttade jag och var sällan hemma. Nu jobbar jag mycket och för tillfället bor jag inte med Saga.
Nu ska vi kämpa ännu mer för att hon inte ska behöva vara ensam, och hon ska till veterinären för smärtan i käken och magproblemen, kanske behöver hon ett foder för känsliga magar.
Jag blev så rörd av det jag fick höra, jag grät och grät och sen gick jag upp och spenderade en timme med Saga i soffan.. Min underbara hund
"Jag har varit orolig av mig den senaste tiden, ett nytt ställe. Jag vet inte riktigt vart jag hör hemma.
Blir glad när det kommer folk, men jag får inte alltid den uppmärksamhet jag vill ha.
Upplever i bland att jag blir tagen för given.
Är rädd för att bli lämnad av familjen, är otrygg i mig själv.
Matte (alltså jag, Reykur) har inte lika mycket tid för mig längre. Jag minns en tid då jag var viktigare än allt annat, känner mig inte oälskad men jag vill att hon älskar mig lika mycket som jag älskar henne.
Tycker om långa promenader, på sommaren jag gillar inte vinter. Jag vill springa fri och leka i gräset.
Jag är nervös, känslig i magen. Ont i nedre delen av käken (kan vara en tand eller nått som kommer från örat).
Nu gick husse just, jag tycker inte om när någon går utan att säga vart de ska och när de kommer hem. Vill gärna höra ett "hej då" också.
Tycker inte om att vara ensam, rädd att jag kommer bli lämnad ensam för alltid. Är så rädd och nervös att bli lämnad ensam, mår illa och får svårt att andas.
Tycker om när det är lugnt och skönt men så är det sällan, alltid händer det något, och det är ju också kul men ibland vill jag bara ta det lugnt och mysa med matte en hel kväll."
Detta förklarar så otroligt mycket. Hon är väldigt sällan ensam, händer ett fåtal gånger men många av dessa gånger försöker hon ta sig ur huset och har rymt några gånger.
Innan jag började gymnasiet var Saga hela min värld, men sen flyttade jag och var sällan hemma. Nu jobbar jag mycket och för tillfället bor jag inte med Saga.
Nu ska vi kämpa ännu mer för att hon inte ska behöva vara ensam, och hon ska till veterinären för smärtan i käken och magproblemen, kanske behöver hon ett foder för känsliga magar.
Jag blev så rörd av det jag fick höra, jag grät och grät och sen gick jag upp och spenderade en timme med Saga i soffan.. Min underbara hund
