Vad ledsen man blir... :(

[CarolaLind]

Har flyttat och därmed fick lilltösen börja ny skola, jättepostivit tyckte vi föräldrar då skolan är en mini byskola med endast 3 klasser, 55 elever, ganska många i personalen och jättefint arrangerat.

Lite fundersamma blev vi första veckorna när tösen kom hem och sa att hon inte trivdes, de andra barnen var dumma mot henne osv, men det är ju aldrig lätt att börja ny skola så vi tröstade och peppade, pratade med fröken och hon lovade att ta tag i det.

Efter några månader nu trivs fortfarande inte tösen och hon säger att de andra barnen är gement elaka mot henne, vi har bestämt att åka till skolan nu för att riktigt se och vara på plats för att prata med personalen.

Idag fick jag (Och förmodligen alla andra föräldrar) en lapp med hem om att det var krisigt med stämningen på skolan, barnen svär, bråkar och beter sig väldigt illa.

Märk väl att detta är klass 1-3.

Ledsamt och mkt tråkigt för alla barn, men framförallt för vår egen lilla busa då hon är väldigt känslig för olika stämningar.

Och jag som trodde att det var lyx, ja överlyx med en liten byskola, tänk så fel det kan bli

*Depp*

 

[Javan]

Sv: Vad ledsen man blir...

Det är inte alltid av godo med en liten skola - det är allt som blir litet då, utbudet av lekkompisar (alla passar trots allt inte med varandra), alla känner alla KAN vara bra men det kan vara jätteknepigt att komma som ny i det läget. Att barnen inte är så stora är tyvärr ingen garanti för att de är snälla med varandra.... Ofta passar flickor i åtta-nio års åldern på att testa hur man ska vara med följder som retning, utfrysning och liknande om man inte som personal hela tiden följer upp och ser till att de pratar och skapar empati för varandra och hur man ska göra.



Jag förstår att du är ledsen vem skulle inte bli det när ens barn mår dåligt. Bra är att skolan verkar ta det på allvar och meddelar hem! Vad ska de göra åt det? Hur ska de arbeta med det?

Om du har möjlighet var gärna med i skolan så mycket som möjligt så du kan bilda dig en egen uppfattning och kanske hjälpa din dotter?

Kram Javan

 

[Snurrfian]

Sv: Vad ledsen man blir...

Nej små skolor är inte alltid av godo... Jag är lite rädd för "våran" skola... Jag hoppas att flera av lärarna ska hinna gå i pension innan det är dax för våran skrutta...

Se till att ni får föräldramöten där ni som föräldrar kan prata igenom vad barnen upplever och berättar hemma, se till att det blir uppstryrt så det inte blir pajkastning... Be skolan ta in hjälp utifrån, ibland behövs det lite extra ögon i klassen och barn som behöver det blir uppmärksammade.

Jag hoppas att ni hittar sätt att få det fungera!

 

[Bebben]

Sv: Vad ledsen man blir...

Är någon dum mot min lilla Moa?

Nästan så att jag skulle vilja vara med där varje dag och se vad som händer!

 

[CarolaLind]

Sv: Vad ledsen man blir...

Är någon dum mot min lilla Moa?

Nästan så att jag skulle vilja vara med där varje dag och se vad som händer!

Tack alla för stöd och goda råd

Bebben: Ja det är knappt jag vill släppa iväg henne, men SÅ illa är det inte, hon går dit utan knot, men det är inte alltid kul saker hon berättar. Vi ska båda dit i morgon och prata, skönt att ha en diskussion med lärarinnorna.

 

[Bebben]

Sv: Vad ledsen man blir...

Hade det inte varit så långt bort hade jag följt med varje dag

Det hjälps ofta av en utomstående som håller ett öga, istället för dom vanliga lärarna. Min klass fick ta in 4 st extra människor i perioder, så jag vet

Pussa på lilla Moa från mig! Jag drömde om henne inatt

 

[Sablar22]

Sv: Vad ledsen man blir...

Jag gick i en liten byskola till 6:an.
Det var inte så lätt alla gånger, alla
hade bästisar och nåde den som försökte
hänga på dom.
Jag löste det genom att busa med pojkarna
istället, jag måste ha varit den smutsigaste
av alla tjejerna där
Men det var skoj att bygga kojor med hjälp av lera

Men det var så tydligt med alla grupperingar,
dom töntiga och dom coola osv.

Jag hoppas att Moa hittar en lika bra pojke
som jag hade som bästa vän

 

[BonRaiz]

Sv: Vad ledsen man blir...

Jag gick i en liten byskola till 6:an.
Det var inte så lätt alla gånger, alla
hade bästisar och nåde den som försökte
hänga på dom.
Våra barn har oxå gått i en liten skola m ca 50 elever och speciellt flickan hade "problem",då hon inte va en flickflicka, vilket innabar att vara 2-2 och prata skit om en 3je som inte var i närheten...Jag löste det genom att busa med pojkarna
istället, jag måste ha varit den smutsigaste
av alla tjejerna där Så när hon inte hittade en bästis bland flickorna, fick det bli pojkarna...tror ni det blev bättre? Nä, då var ju flickorna avundsjuka för denna vänskap...
Men det var skoj att bygga kojor med hjälp av lera

Men det var så tydligt med alla grupperingar,
dom töntiga och dom coola osv.Kan inte hjälpas, men flickor är värst..de kan vara mkt grymma mot varandra

Jag hoppas att Moa hittar en lika bra pojke
som jag hade som bästa vän

Jag tror Moa är så trygg i sig och sitt hem, där hon får allt stöd hon behöver..eller hur? Så hon kommer att klara sig riktigt bra...det gjorde vår dotter...visserligen längtade hon till att börja 7an i 6an, för då var hon rätt trött på dom, men hon var stark då...
Hoppas det går bra...

 

[mimus]

Sv: Vad ledsen man blir...

Så länge ni tar ansvar som ni gör, att åka dit, ha samtal, och även vara med i skolan så mycket ni kan,
så har ni stor chans att lösa det.

Som andra skrivit så är inte alltid en liten skola av godo, framförallt inte att komma ny till.

Har ni funderat på något annat sätt att supporta dottern?