Vad kommer du INTE att gå tillbaka till att göra när pandemin är över?

[LiZH]

Hälsa med att kindpussas(där jag bor kindpussas man- tre ggr ...).

Klaga över mina tonåringar/unga vuxnas sociala liv som till stor del består av förfester hemma i vår trädgård.
Festa på allt ni bara kan.

 

[Mineur]

Inte heller jag kommer att gå tillbaka till att jobba från kontoret alla dagar i veckan. Har kommit fram till att två dagar på kontoret (typ tisdag + torsdag) och tre dagar hemma vore perfekt för mig!

Sen kommer det att dröja länge tills jag sätter mig på tunnelbanan igen, och även slentrianhandlingen av mat på väg hem från jobbet kommer jag att försöka undvika. Vi har blivit så pass bra på att planera för en hel vecka i taget nu att det sällan behövs att vi ströhandlar sådär p.g.a lathet.

 

[escodobe]

Det har verkligen blivit en aha-upplevelse för mig med! Jag trodde nog att jag behövde mer social samvaro än jag gör, fast jag redan tidigare försökte minimera den.

Jag hoppas att det blir mer ok att vi alla är olika med olika behov efter denna pandemi. Risken är väl att vi får tillbaka samma förväntan som det var förut.

Jag har istället upptäckt att jag har ett större socialt behov än vad jag trodde!

 

[Jenka]

Jag har istället upptäckt att jag har ett större socialt behov än vad jag trodde!

Samma här. Är introvert men behöver det sociala också.

 

[krus]

Jobba fast jag är döförkyld. I vanliga fall jobbar typ alla på jobbet så länge man kan stå upp för att eleverna inte ska komma efter/man måste hinna med kursen. Men efter närmare ett års övning så skulle jag vilja påstå att jag har blivit asbra på att undervisa på distans så jag hoppas att vi kan få utnyttja det i framtiden i stället för att stå i skolan och hosta

 

[_Taggis_]

Jag har istället upptäckt att jag har ett större socialt behov än vad jag trodde!

Samma här. Mkt större än jag trott. Och jag värdesätter mer ytliga bekantskaper betydligt högre nu när man inte får träffa folk knappt alls.

Så, jag kommer fika mkt på cafe. Gå på stan. Åka och hälsa på min släkt. Gå på fester och klä upp mig.

 

[Miao]

Inte heller jag kommer att gå tillbaka till att jobba från kontoret alla dagar i veckan. Har kommit fram till att två dagar på kontoret (typ tisdag + torsdag) och tre dagar hemma vore perfekt för mig!

Det där är mitt optimala scenario för framtida jobbsituation och jag hoppas verkligen att det alternativet kommer att finnas tillgängligt! Har aldrig varit så effektiv och engagerad i jobbet som nu när jobba hemifrån blivit ett alternativ!

 

[Hannah199]

Kan bara svara för mig själv, men den sociala normen pressar på. Säger en nej till inbjudningar tar folk det gärna personligt, och gör en det alltid i till exempel jobbrelaterade sammanhang kan man lätt halka utanför gruppen.
Jag har numera börjat göra det klart för arbetskamraterna att jag är den där som aldrig går på AW eller julfesten och det har gått bra, men sätter jag inte ned foten från början kommer tjatet.
Ibland är en inte mer än människa helt enkelt, och jag känner att jag endera måste ljuga eller tacka ja, gå dit och inte trivas.

Det verkar vara Ännu svårare att få till ett mellanting där jag kanske vill gå någon gång bara, men inte alltid. Dyker man då upp finns risken att det görs det sådan stor affär av det att man aldrig vill prova igen.

Ja det klart... förstår det...
Tänkte inte på jobbarkompisar eftersom vi på min arbetsplats inte alls ses allihop utanför jobbet. Vi har ju inte möjligheterna efrersom det är på ett sjukhus och några måste ju jobba.

Händer att vi ska ses nån enstaka gång och då blir det ju bara roligt.

Men till vänner utöver jobbet tackar jag nej utan att blinka om jag inte är sugen. Säger bara att jag inte orkar och upplever att det är helt ok med dem.

 

[Sel]

Ja det klart... förstår det...
Tänkte inte på jobbarkompisar eftersom vi på min arbetsplats inte alls ses allihop utanför jobbet. Vi har ju inte möjligheterna efrersom det är på ett sjukhus och några måste ju jobba.

Händer att vi ska ses nån enstaka gång och då blir det ju bara roligt.

Men till vänner utöver jobbet tackar jag nej utan att blinka om jag inte är sugen. Säger bara att jag inte orkar och upplever att det är helt ok med dem.

Måste man jobba har man ju en ursäkt och är därmed 'säker'.
Jag kan också säga nej till mina få och noga utvalda vänner numera, men så har det inte alltid varit och jag upplever att ett umgänge där det är bevämt att säga så är svårt att hitta.

 

[Jerseyite]

Kommer definitivt att ha office hours via Zoom. Det har varit befriande skönt att kunna vara tillgänglig för mina studenter utan att behöva lägga besin och miljöförstöring på att köra till campus.

Förhoppningsvis kommer några av dem ”bra Corona-vanorna” att hålla i sig. Grönsakerna är alltid finast på morgonen så varför återgå till att handla mat på eftermiddagen? Och varför återgå till att handla mat flera gånger i veckan? Nu handlar vi en gång varannan vecka halv sex på morgonen. Det har lett till tydligt mindre matsvinn i hemmet vilket ju alltid är bra, och till mer kreativ och rolig matlagning när ingredienserna börjar sina.

 

[iNHALE]

Sitta och trängas i matsalen på jobbet. Det har varit så oerhört skönt att kunna ta sin matlåda och gå iväg och äta någon annanstans när det varit för lite plats i matsalen och för hög ljudnivå utan att någon ifrågasätter. Vid frukost brukar det vara okej, folk är fortfarande morgontrötta och lite sega och jag har fortfarande mental energi kvar, men lagom till lunch så börjar min energi ta slut samtidigt som alla andra kommit igång. När 8-9 personer sitter och pratar i mun på varandra och det förs 3-4 olika diskussioner kring samma bord där alla försöker överrösta varandra då orkar inte min hjärna mer. Att bara stå ute i köket och vänta på micron är en utmaning. Så när pandemin är över så kommer jag fortsätta ta min matlåda och äta någon annanstans där man kan sitta i lugn och ro.

 

[Scata]

Men hur kommer det sig att du (m fl, kan inte tagga alla från mobilen) umgås med fler/oftare än vad ni egentligen vill i vanliga fall? Det är väl där problemet ligger, att inte kunna säga nej?

Jag har också stort behov av egentid men då tackar jag nej till umgänge bara. Alla har ju sin individuella gräns.

Det kan räcka med att fira födelsedagar inom familjen för min del.
Jag är uppvuxen med att man alltid firar den närmsta släkten med en uppvaktning vid födelsedagar och det är oartigt att inte närvara om man inte är sjuk.
Jag vill helst inte bli firad heller, för bara att förbereda inför ett kalas kan ta halvt livet av mig om det är vid fel tillfälle och ingen förstår även om jag säger ifrån.
Ja, jag kan vara brutalare när jag säger ifrån men det känns inte bra i mig då. Tro mig jag har talat om hur jag mår och känner, men det "gills" liksom inte. Därför hoppas jag på ett uppvaknande av den översociala familj som jag är född i.

 

[Nahar]

Jag kommer att fortsätta ringa mina nära och kära. Innan var jag en sån person som antingen träffades eller inte hörde av sig alls, men jag har kommit att uppskatta långa telefonsamtal medan jag står och pryttlar med annat

 

[Showjumper]

Inga mer hela veckor på kontoret. 2 dagar i veckan på kontoret om det inte är något speciellt. Har jag kunnat jobba hemifrån till 95% i ett år kommer det funka efter Corona också. Men jag saknar några kollegor så jag kommer vara på jobbet mest för att träffa dem. Det dumma blir var min kontorsstol ska bo. Jag kanske får stå när jag är på kontoret helt enkelt. Inte gå tillbaka till att sitta vid mitt höj- och sänkbara skrivbord kanske :P

Som några andra skrivit, definitivt inte gå tillbaka till handslag och kramar pga samhällets press. Ett hej och en liten wave funkar bra för mig!

Kommer inte jobba när jag är sjuk. Det är någon norm på jobbet att är man inte så sjuk att man inte tar sig upp så kan man jobba. Nej! Jobbet kan vänta ett par dagar tills man är fit for fight igen.

Sakna mina vänner som bor långt borta och tycka att det är synd att jag aldrig kan träffa dem för att vi har så olika liv. SKYPE AW BABY!

 

[Habina]

Det kan räcka med att fira födelsedagar inom familjen för min del.
Jag är uppvuxen med att man alltid firar den närmsta släkten med en uppvaktning vid födelsedagar och det är oartigt att inte närvara om man inte är sjuk.
Jag vill helst inte bli firad heller, för bara att förbereda inför ett kalas kan ta halvt livet av mig om det är vid fel tillfälle och ingen förstår även om jag säger ifrån.
Ja, jag kan vara brutalare när jag säger ifrån men det känns inte bra i mig då. Tro mig jag har talat om hur jag mår och känner, men det "gills" liksom inte. Därför hoppas jag på ett uppvaknande av den översociala familj som jag är född i.

En av flera anledningar till att jag flyttade 40 mil ifrån min familj.

 

[fio]

Ni som inte tänker jobba på kontor framöver, är er arbetsgivare ok med det?

 

[fio]

Jag kommer aldrig ta i hand någonsin igen eller krama någon. Nope!

 

[Sirap]

Ni som inte tänker jobba på kontor framöver, är er arbetsgivare ok med det?

Vet inte om de kommer vara ok med att man jobbar hemifrån på heltid även efter pandemin. Jobbade mycket hemifrån även före pandemin, men förväntades vara på kontoret en del också. Hoppas slippa det i fortsättningen - vi får se.

 

[Lingon]

Ni som inte tänker jobba på kontor framöver, är er arbetsgivare ok med det?

Min chef är helt med på att jag (och vi andra i gruppen) kommer jobba hemifrån delvis även efter pandemin. Så kommer hen också göra och har redan gjort i några år.

 

[Ceta]

Ni som inte tänker jobba på kontor framöver, är er arbetsgivare ok med det?

Hos oss vet jag att det kommer nya direktiv efter Corona. Innan så var det ”Max en dag i veckan på distans”, men gissar att det kommer bli väldigt mycket mer fritt framöver. Sen kommer ingen på min förvaltning att kunna vara 100% hemma då vi har vissa arbetsuppgifter som utgår från kontoret, men tror det kommer vara mycket mer hemarbete för många