Vad kan jag göra? Problem med läraren.

[Jacki]

Min sons(8 år) fröken har en bild av min son som en som slåss vilket är fel. Men jag är orolig för att hans självuppfattning påverkas och att han får ett rykte pga vad hon säger till andra. Ett par gånger har hon sagt att han slåss på rasterna, men när jag pratat med honom, kompisarna,hans äldre syster och två andra ur personalen så visar det sig att han leker roll lekar med kompisarna(de leker sagan om ringen)men utan att skada varandra eller vilja göra det. För mig är det lika normalt som att vi lekte cowboys och indianer eller liknande. Visst kan det se ut som om de slåss på avstånd men om man vet vad det handlar om så vet man att det är en lek. Sedan har hon nu sagt två gånger att han slagit till andra barn. Detta gjorde mig naturligtvis mycket mycket orolig och ledsen. Men det visade sig att i ena fallet (pratade med sonen, det andra barnet och personal)att de lekt "ta" med bandyklubborna och min son hade "tagit" kompisen på foten för hårt i farten. I det andra fallet så hade de lekt och snurrat nära varandra och sonens jacka hade smällt till (har ett metallhänge)kompisen på kinden. Även i det fallet har jag frågat sonen, kompisen, kompisens mamma för att få veta vad som hänt. Ingen av gångerna har han alltså slagit till någon. Min son är energisk och kan vara lite tävlingsinriktad(kan ex knuffas om det är kapplöpning till matan osv)men han har aldrig slagit till någon. Han gillar häftiga lekar men är inte våldsam. Han är inte en slagskämpe. Jag har förstått att fröken ofta är irriterad på honom för han har svårt att sitta still en hel lektion i sträck och detta i kombination med energin, buffligheten och att han "glömmer" regler som att man inte får springa i korridorerna gör att hon tror honom om vad som helst. Även att slå till någon. För mig och sonens pappa är det ett långt steg mellan livlig och att slåss. Men tydligen så tycker hans fröken att han är jobbig och jobbig är lika med att han kan slå till någon. Vi har pratat med henne och med rektorn men inget verkar hjälpa. Hennes syn på honom kan vi inte ändra ens fast andra föräldrar (föräldrar till de som han skall ha slagit) har pratat med henne och berättat hur det egentligen gick till och att de som också känner min son vet att det inte ligger i honom att slåss. Nu tänker jag att det enda jag kan göra är att prata med min son om fröken. Berätta att hon tror att han slåss och att han måste försvara sig bättre när han blir anklagad för något(det gör han inte nu utan tycks tro på vad fröken säger om honom). Berätta att han ska lyssna på sin fröken när det gäller skolarbetet men inte tro på vad hon säger om hans person när det är något negativt. Han har inte haft några problem med dagmamman, frita eller den tidigare läraren. De har beskrivt honom som energisk, svårt att sitta stilla, pratig men att han lyssnar när de säger till och är snäll. Vad skulle ni göra?

 

[Basilika]

Sv: Vad kan jag göra? Problem med läraren.

Jag skulle inte lyssna alltför mycket på sonen. Visst ska du fråga honom vad som hänt men lita inte blint på det.

Jag skulle dessutom se till att den typen av lekar inte lektes så ungarna (framförallt din) visar att de kan vara lugna på rasterna så fröken får se med egna ögon. För det är nog så att det är svårt att tala om för henne hur det ligger till. Be också att det inte blir kapplöpning till matsalen.

Alltså; försök undvika de situationer där det kan gå hett till

 

[mimmipigg]

Sv: Vad kan jag göra? Problem med läraren.

Men det är ju inte bara pojken som tyckt till även berörda kompisar och deras föräldrar är ju inblandade.
Som lärare kan man inte gilla alla barn men är man det minsta lilla professionell låter man inte det gå ut över barnen. Känner du, trådskaparen, till denna lärare har hon haft problem i tidigare klasser?

 

[cirkus]

Sv: Vad kan jag göra? Problem med läraren.

Jag tror inte att det är särskilt lyckat att du skall tla om för honom att inte lyssna om fröken säger någon negativt om honom, det är ju som att säga att hon ljuger oavsett om han har slagit någon eller inte.

Jag tror att det vore bättre om man försökte hjälpa honom att inte vara så tävlingsinriktad, eller att leka såna lekar som vilken vuxen som helst ser att de kan urarta. Problemet är ofta att ett energiskt barn FÅR skulden så fort det urartar, även om det inte är deras fel.

 

[Sar]

Sv: Vad kan jag göra? Problem med läraren.

Jag hade tagit upp det hela med fröken igen. Frågat henne hur det kommer sig att hon säger att han slåss när det bevisligen är fel. Berätta om din oro att hon sätter en stämpel på honom vilket kommer att skada hans självkänsla.
Med pojken hade jag talat om att försöka undvika situationer som kan bli alltför "kampaktiga". Jag hade också försökt pränta in att han måste kunna försvara sig om han blir felaktigt beskylld och jag hade pratat om att även vuxna (som fröken) kan ta fel och då är det viktigt att de får veta vad som är rätt.
Jag tycker ditt inlägg visar på att fröken beter sig oproffessionellt.
Jag minns själv en gång i 2:an när jag blev orättvist beskylld av fröken för att ha tagit en extra penna, jag vägrade gå till skolan så min mamma fick ringa fröken och hon fick be om ursäkt. Kan man bli så kränkt över en liten struntsak som en penna, hur ska man då känna sig över att bli beskylld för att slåss?!

 

[Jacki]

Sv: Vad kan jag göra? Problem med läraren.

Nej. Hon är ny på skolan så jag vet inget om hur hon varit tidigare.

 

[Jacki]

Sv: Vad kan jag göra? Problem med läraren.

Svar till circus och basilika. Jag har pratat miljoner gånger med honom om att ta det lite lugnare, framför allt i klassrummet. Där har han också blivit bättre på att sitta still och gå lugnare(säger även fröken) men att då också ta det lugnt på rasterna är omöjligt för honom. Så det har jag inte ens talat om. Däremot har jag pratat med honom om att inte leka de allra häftigaste lekarna i skolan. De är bättre att han leker hemma. Men jag vet inte om han klarar av att låta bli det när andra killar leker. Tveksamt.

 

[Jacki]

Sv: Vad kan jag göra? Problem med läraren.

Tack för ditt kloka svar. Det är så jag också tänker. Problemet med att prata med fröken, som jag och maken gjort, är att det inte verkar hjälpa. Jag har varit verkligen noga med att inte tala som om det är kritik mot henne utan om vad som hänt rent konkret. Första gångerna verkade hon lyssna och jag trodde att det skulle bli bättre, att nu förstår hon. Men sista gången nu gick hon i försvarsställning istället och det tror jag inte gynnar sonen(nu är mamman jobbig också). Att få sonen att undvika situationer som kan bli kampaktiga är svårt. Han älskar att kämpa(egenskaper som tränarna i fotbollen och handbollen uppskattar)och när han lärde sig gå så sprang han snart. Många gånger har jag fått höra "Herregud! Hur orkar han! av andra. Både kampinstinkten och energin är egenskaper som kommer till nytta inom sport och eftersom han inte gör andra illa när han leker så har jag svårt att motivera för mig själv varför han inte ska kunna göra det han tycker är kul på rasterna pga att fröken inte förstår detta. Han har som sagt blivit bättre på att ta det lugnt i klassrummet och försöker hejda sig i korridorer, så nog måste han få springa av sig på rasterna?
Tack för att du också tycker att man kan säga att fröken kan ta fel. Han är tyvärr dålig på att försvara sig. Han tycker att hela situationen när de ska "reda ut vad som hänt" är väldigt jobbig och sitter tyst och hoppas att det snart ska vara över så han får gå. Så verkar även de andra barnen göra. När fröken frågar så ser hon ena barnet har fått ont, ena(sonen) inte och drar den för henne logiska slutsatsen blir att han måste ha gjort det andra barnet illa med flit. När sedan hon slagit fast vad som hänt(vad hon tror)så tycks min son tro på det. Han vet inte egentligen inte vad som hänt riktigt har det visat sig när jag frågat utan jag har av det andra barnet och dess föräldrar fått veta det. Förmodligen är det inte tillräckligt viktigt för dem att fröken vet vad som är rätt, de vet. Bli förhörd är jobbigt och är man tyst och sedan säger förlåt så får man gå. Men jag ska fortsätta prata med honom om att det är viktigt att säga till fröken vad som hände(om han vet).

 

[Jacki]

Sv: Vad kan jag göra? Problem med läraren.

Vill bara tillägga: Tack Tack för era svar och vad skönt det var att få skriva av sig. Jag har varit ledsen och arg om vartannat. Det är också svårt att tala med andra än maken om detta då vi bor på en liten ort och jag inte vill sprida dåligt rykte om fröken. Den enda som vet något är föräldrarna till de två som sonen skulle ha slagit. De sa också att när fröken ringt de på jobbet för att berätta att sonen slagit deras barn blev de mycket förvånade. Det stämde inte alls med deras uppfattning om hur han är. Fördelen med liten ort är att barnen växt upp tillsammans, gått hos dagmammorna som bor grannar, lekt hos varandra och så gott som alla föräldrar känner alla barn mer eller mindre. Så om jag skulle berätta vad fröken säger om sonen skulle hon få en hög andra föräldrar, som känner honom, att förklara sig för. Och hon skulle tro att jag skickat dem och driver korståg mot henne. Jag har därför bett berörda föräldrar att de berättar för fröken vad deras barn sagt(att det inte var sonens fel)men inte pratar mer om det. Återigen: det var skönt att få skriva av sig. Ibland blir tankarna klarare när man skriver ner dem.