Vad kan jag/bör jag göra med informationen om mina kollegor?

[escodobe]

pp

Enligt ett antal svar jag fått, är det inte den här tråden, då svaren anser att det saknas bevis för att TS aktivt öppnat mail.

Jag anser att det möjligen kan vara den här tråden, fast eventuellt original inlägg nr 2 var TS utförligen beskriver hur hen öppnat och läst mail konversation i Outlook mellan medarbetare. Eller så är det en snarlik tråd med samma tema som är borttagen.

Så Du menar att du inte alls blandat ihop denna tråd med den som det just länkats till (facebook och datorintrång) utan att det skall ha funnits en tråd med exakt samma ingredienser som båda dessa trådar. En tråd som du inte kan länka till eftersom den blivit raderad av moderatorerna...?

Är det inte bättre att pudla?

 

[Pegasus63]

pp

Så Du menar att du inte alls blandat ihop denna tråd med den som det just länkats till (facebook och datorintrång) utan att det skall ha funnits en tråd med exakt samma ingredienser som båda dessa trådar. En tråd som du inte kan länka till eftersom den blivit raderad av moderatorerna...?

Är det inte bättre att pudla?

Finns det något riktigt bevis för att aktivt ha öppnat och läst mail i Outlook i någon av dessa trådar, vilket tråden jag hänvisar till beskriver?

 

[escodobe]

Finns det något riktigt bevis för att aktivt ha öppnat och läst mail i Outlook i någon av dessa trådar, vilket tråden jag hänvisar till beskriver?

Det är ju omöjligt för mig att redovisa vad som stått eller inte stått i en tråd som du påstår har funnits, men som enligt dig nu är raderad. (Förvånansvärt lägligt i mitt tycke)

Det jag kan se är ett, utifrån informationen som framkommit i denna tråd , omotiverat angrepp på TS där du anklagar TS för brott.

 

[mandalaki]

Och nej, det är inte FB tråden jag syftar till då det är en öppen konversation i flödet samt några enstaka kommentarer i messenger.

Nej, det var ingen öppen konversation i flödet.

"Skakar på musen och hamnar då på den här personens facebook. En chattruta är öppen och det är en chatten mellan de två som är problematiska som anställda.Jag ser mitt namn i versaler tillsammans med orden idioten herself och börjardärför läsa. Det är mycket grovt mot mig och vår biträdande chef som kallas neger och det är problemet med henne."

Chattrutan = samma konversation som du ser på messenger.

Nu rör du ju till det ännu mer.

 

[Thaliaste]

Ojojoj...tack alla som backat upp mig medan jag inte varit här!

@Pegasus63, du har verkligen blandat ihop det. Det här är enda tråden jag postat på länge så det är inget som tagits bort. Om du läst inlägg nr 15 så ger jag ju där exempel på hur den här informationen brukar komma ut. Jag kan göra det ännu tydligare. De vanligaste exemplen då folk delar med sig av information som inte var menat för dem som får den:

• Bokningar i kalendern görs inte privata så att de som delar kalender ser den. (I kalenderfunktionen i Outlook kan man ställa in olika visningsalternativ, så att olika grupper och personer kan se olika mycket: att du är upptagen men inte vad; bokningens rubrik, mötesbokare och plats; eller bokningens hela innehåll. Det finns en knapp du kan trycka på så att ingen ser något annat än "privat tid", den bör användas för känslig information)

• Någon delar sin skärm i ett telefonmöte och visar då sin kalender eller mailkorg medan hen bläddrar mellan fönstren eller då man ska hitta en tid för nästa möte. Detta innebär att man då visar även sina privata bokningar, eftersom det är en själv som är inloggad. I mailen ser man ofta 1-2 rader av inledningen av mailet förutom rubriken, vilket räcker för att snappa upp ärenden man inte borde känna till att de existerar.

• När man presenterar på en stor skärm vid ett möte så har många inte stängt av funktionen att inkommande mail visas som en liten box i ena hörnet. Återigen ser alla mötesdeltagarna mailets rubrik och inledningen på första raden.

Det går alltså utmärkt att ges information utan att man själv valde det, och utan det minsta snokande. Att du direkt förutsätter att jag har fuffens för mig utan att ha något som styrker det säger mer om din misstro mot andra människor än om mitt faktiska handlande. Tänk på att din misstro mot andra människor troligtvis avspeglar sig i ditt bemötande mot dem, och således deras bemötande mot dig.

Att du sen inte kan erkänna ditt misstag vet jag inte om det beror på feghet eller ren konspirationsteori, varför i hela fridens namn skulle någon moderator ha raderat mina inlägg?? Inlägg som ingen annan här har sett, ingen utom du.

Tack och lov är det inte alla som antar saker ur tomma intet.

 

[Thaliaste]

Vi måste sluta att känna oss ansvariga för företag och dåliga chefer, vi måste nånstans bara försöka att göra det jobbet man blivit anställd för att göra. Med det menar jag för att sjukskrivningarna ökar för stressymtom och arbetsgivarna hjälper tyvärr inte till ordentligt när du står där och måste rehabiliteras på grund av deras tillkortakommande. Eftersom detta har hänt under så lång tid och arbetstagare i mindre utsträckning organiserar sig så får företag hybris och tror att dom kan göra som dom vill och eftersom samhället ser ut som det gör, så precis som på statartiden är det många som bara måste buga och tacka. För i realiteten betyder det att om du blir arbetslös är det hemlös.
Jag menar i lite kortare termer, om du gillar jobbet så måste du kanske vara beredd som många innan också sagt att bara göra dina arbetsuppgifter och låta Cheferna bädda sina egna sängar.

Jag håller med om att jag måste hejda mina ambitioner och lojalitet, och framför allt sluta täcka upp för andras brister. Jag måste bara kommentera det jag fetat. Jag hade haft mycket lättare för att byta jobb om jag inte hade haft så roligt jobb och trivts så bra på min arbetsplats. Jag hade också haft mycket lättare om jag kände att ledningen struntar i arbetstagarna, behandlar dem som slit-och-släng-robotar, att allt handlar om att flytta vinster till ägarna på arbetarnas bekostnad etc. Men våra chefer vill väl, de gör så gott de kan. Men de räcker inte till. Jag tror inte de riktigt förstår problemen vi har, i grunden, utan det blir ständigt enkla här-och-nu-lösningar för att lösa det akut men problemen fortsätter dyka upp eftersom vi inte får ordning på grunden. Sedan har ju de chefer ovanför sig som har sina krav och måttstockar, och det krävs mod för att våga erkänna att en organisationsdel kanske behöver stöd uppifrån/utifrån och kanske gå utanför kostnadstaken för att komma till rätta med sina problem.

Och så får jag lite dåligt samvete för att jag kanske har bidragit själv till att effekterna av problemen inte märkts tydligare. Men jag har ju bara försökt hjälpa mina kollegor som blivit kvar så att de inte antingen bränner ut sig eller också säger upp sig.

 

[Magnum]

@Thaliaste jag har också en stor ansvarskänsla, vilket gjort att jag på mitt jobb tog på mej saker som egentligen inte alls ligger på mina arbetsuppgifter. Alltså alls. Detta under en rörig period med personalbyte tex. Men av olika anledningar tog jag mej an det. Och sen var man ju fast liksom.
Vilket bara gjorde att jag fick alldeles för mycket att göra och mina dagar plötsligt inte räckte riktigt.
Nu har jag varit föräldraledig en längre period. Min vikarie kunde/skulle självklart inte fixa allt jag gjorde utan när jag varit borta har 'ordningen återställts' sas.
Vad jag vill säga är att nu när jag börjar måste jag vara stenhård både mot mej själv och de andra att i n t e ta på mej uppgifter som faktiskt inte ligger på mej. Hjälpa till- javisst, men man måste våga stoppa där. 'Jag hinner faktiskt inte'.
Det är krasst nog chefens problem att ta tag i. Inget jag ska behöva rodda med.

Vad händer om du gör dina arbetsuppgifter och sen är dagen slut?
Måste du jobba över för att hinna med dina kollegors uppgifter? Måste du överdrivet planera din dag för att hinna? Vad händer om kollegornas uppgifter blir ogjorda?
Någonstans måste det ju märkas att du inte hinner göra fler jobb än ditt eget. Och det märks antagligen inte om du täcker upp, även om det sas är för din egen skull (påverkar dina arbetsuppgifter)

 

[kol]

Och så får jag lite dåligt samvete för att jag kanske har bidragit själv till att effekterna av problemen inte märkts tydligare. Men jag har ju bara försökt hjälpa mina kollegor som blivit kvar så att de inte antingen bränner ut sig eller också säger upp sig.

Vilket tyvärr är precis problemet, och det är inte ditt fel, arbetsgivarna vill att man ska täcka upp så dom slipper anställa fler eller göra nått åt ett systemfel som i förlängning betyder sjukskrivningar.
Det är tyvärr tror jag ett kvinnoproblem, för jag tror att kvinnor i större utsträckning försöker få "saker" att fungera alldeles för länge.
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2016/01/Den-psykiska-ohalsan-okar-bland-lakare/
Se bara här vad det innebär när läkare försöker att få en kollapsad sjukvård att fungera för idiotiska Chefer vägrar inse problemen med tex administrationen.
Ja jag är förbannad, inte på dig och alla vanliga människor utan på vad arbetsgivarchefer och regeringen innan har ställt till det för oss vanliga människor som bara försöker att inte svälta ihjäl, och tyvärr är detta något jag personligen och i min direkta närhet försöker att inte göra pga tex idiotiska regler från försäkringskassan som speglar samhällsklimatet idag tex Assistansbidragen, eller bli friskskriven för att läkarna inte klarar att skriva läkarintygen enligt dom nya riktlinjerna m.m
Jag ska nog starta en tråd tror jag