Vad har ni lärt er om er själv?

[MCP]

Som rubriken säger, vad har ni lärt er om er själva genom åren?

Det kan vara allt från något smått, som att ni faktiskt inte gillar potatis, till något stort som kommit fram till att ni helt vill byta karriär.

Jag har insett att jag är på den introverta skalan. Det tog mig skrämmande långt in i vuxenlivet före jag insåg det. De flesta beskrivningar jag stött på av introverta har ofta varit i stil med "alla sociala sammanhang tröttar ut, och man måste vila i tre dagar efteråt, hatar att ringa samtal o.s.v." (hårddraget), och jag har aldrig tyckt att det stämt in på mig. Jag är ju social, jag gillar att prata med (rätt) folk, jag måste inte ladda i flera dagar efter en fest o.s.v.
Däremot har jag inga problem med att vara själv (oftast), och är hellre ensam än i (för mig) fel sällskap. Mitt hem är också min laddstation, är jag social är det oftast utanför hemmet.

Det var först efter att jag tog ett sådant där omtalat personlighetstest, och det visade på några procent mer introvert som jag (pinsamt nog) först insåg att introvert-extrovert är en skala, och att de flesta beskrivningar jag läst om introverta/extroverta oftast har handlat om de ute på ändarna av skalan, medan merparten av folket oftast ligger på någon sida av mitten.
Varför detta varit så svart-vitt tidigare i mitt huvud kan jag inte förstå, då jag i så många andra sammahang insett att det finns gråskalor också.

 

[Freazer]

Att jag inte behöver bry mig om andras åsikter.

 

[TheRedLightning]

Att jag duger som jag är.

 

[Sebastian]

At med rett mann kan et forhold være givende og til glede, ikke bare fullt av plikt. Måtte bli nesten 40 år før jeg fant ut det.

 

[parellikusken]

Att jag är lesbisk. På riktigt. Jag trodde jag var bi under en massa år, men till slut accepterade jag att jag var lesbisk. Det var en sådan stor lättnad.

 

[Nahar]

Att jag trivs bäst om jag får lov att vara sorgsen.

 

[Migo]

Att jättemycket av min frustration på omvärlden är baserad på min autism, och att massor av min ångest och "imposter syndrome" är skapat av min mamma.

Jag kan.

 

[Silver Girl]

Att jag är asexuell och inte vill ha barn, vilket är en ganska bra kombination.

Att jag behöver tid att göra "ingenting" för återhämtning.

 

[Tranan]

Att jag mår inte bra, och jag har en lång väg att bli en "normal" person.

 

[nightcrawler]

Att jag är en väldigt långsint person som bara ger personer jag verkligen tycker om en ny chans.

Att jag är väldigt komplicerad och antagligen aldrig kommer må bra till 100%.

Jag kommer aldrig ta mej nånstans i livet.

Jag är en obotlig pessimist. I mina ögon är jag dock bara realistisk

 

[Takire]

Mitt spontana svar i hjärnan blev "ingenting" . Så jag kanske ska gå på det.

 

[Bison]

Efter att ha jobbat massa år inom service har jag verkligen insett att jag hatar människor
Så nu står jag på en industri och älskar det

 

[Sryoqwe]

Att jag inte bara är asexuell utan även aromantisk, det tog ett tag. Väldigt praktiskt enligt mig.

Att jag faktiskt kan uppskatta att vara social under rätt förutsättningar (vilka inte inträffar ofta, men ändå). Jag tycker inte illa om all interaktion med människor.

En sak jag mer fått acceptera är att jag inte är cis och med allra största sannolikhet aldrig kommer uppskatta att framstå som femenin. Inte särskilt praktiskt men så är det och jag är glad över att ha kommit på det, skulle inte ändra det om jag kunde.

 

[Thaliaste]

Vilket sammanträffande, för två dagar sen tänkte jag när jag satt på jobbet att jag skulle starta en tråd på just detta tema!

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det var jag tänkte på att jag lärt mig, men kanske kommer på det igen någon dag...

 

[Raderad medlem 120709]

Att jag är och alltid kommer att vara en person som sticker ut och provocerar genom min blotta existens.
Jag har ännu inte internaliserat att det är okej, men jag jobbar på den radikala självacceptansen. Typ.

 

[Saigon]

Mitt spontana svar i hjärnan blev "ingenting" . Så jag kanske ska gå på det.

Hahaha min med. Men det är för att jag är lite lat och inte orkar fundera på det. Och det är något jag har lärt mig om mig själv -att jag i mångt och mycket är lite lat av mig.

 

[snorp]

Att jag inte behöver kunna själv, jag kan be om hjälp.

 

[Teilani]

Att andra människor faktiskt tycker om mig och vill vara mina vänner.

 

[pepp]

Att andra människor faktiskt tycker om mig och vill vara mina vänner.

Plus en på denna
Plus en massa mer som jag inte kommer på just nu

 

[TeamLundVer]

Att jag verkligen inte tycker om semlor. Så skönt att inse istället för att längta dit och sedan

Att min uppväxt fortfarande är med mig. Att jag hela tiden är på helspänn över tonlägen, inte orkar sitta med ryggen mot folk ngn längre tid då det tröttar ut mig oerhört, att jag vaknar av minsta lilla knäpp och flyger ur sängen.

Att jag inte behöver be om ursäkt för den jag är. Jag är en person som tar mycket plats, antingen gillar man mig eller inte