Vad har ni lärt er om er själv?

[Mineur]

Att jag är väldigt principfast - på gott och ont. Det lärde jag mig under pandemin, särskit under våren-sommaren 2020.

Att jag är extremt känslig för folks sinnesstämningar och bra på att "wear other peoples' feelings" som jag brukar säga på engelska.

Att jag lägger alldeles för mycket tid och energi på att fundera över huruvida människor runt om mig har det bra, är glada och tänker goda tankar om mig och att jag behöver bli bättre på att prioritera mig själv ibland (detta är delvis relaterat till punkten ovan).

Att jag kan vara riktigt socialt självsäker när det behövs eller när jag är på det humöret. Hade någon sagt det till mitt 15-åriga jag hade jag bara skrattat.

Att jag inte vill ha barn och att det faktiskt är helt okej (är dock öppen för att detta kan ändras, men det känns osannolikt).

 

[MCP]

Att jag inte behöver kunna själv, jag kan be om hjälp.

Det där är en intressant resa jag själv också gjort. Från tidiga tonår tills..tja...något strax före 30 så hade jag en nästan manisk inställning till att jag på något vis borde kunna och veta "allt".
Sedan började jag sakta inse att, nej det behöver jag inte, det finns t.o.m. de som har som jobb att kunna det här, så jag måste inte.
Men det hjälper att veta så mycket så att man vet var man ska söka efter hjälpen.

Antar att det är någon sorts naturlig process av att växa upp

 

[em-pirre]

Att jag trivs bäst om jag får lov att vara sorgsen.

All bra konst föds ur ångest och sorg.

 

[em-pirre]

Jag är i någon sorts livskris kanske och utforskar mig själv just nu. Bara det senaste året har jag fattat så mycket om mig själv. Om varför jag gör saker, varför saker är jobbigt osv. Men jag har bara skrapat på ytan ännu så jag återkommer med vidare svar om några år

Men kort: mest negativa saker men jag jobbar på att ta för mig mera.

 

[Smulu]

Att jag har lika stor rätt till utrymme som alla andra i samtalet kring bordet. Tyvärr har jag inte lärt mig hur jag kan få/ta det utrymmet på ett trevligt sätt. Känner en stor frustration över detta.

 

[Sonic76]

Att jag inte lever för att göra andra glada.
Jag ska må bra bra själv.
Vågar säga nej och vara den jag är.
Och att jag älskar massa färg på mina kläder.

 

[_Zacke_]

Att jag trivs mycket bättre utan hästar i mitt liv, jag som trodde att jag inte skulle kunna överleva en dag utan dom. Synd att jag inte provade tidigare!

 

[Nahar]

All bra konst föds ur ångest och sorg.

Det vet jag inte om jag håller med om.

 

[MCP]

Att jag trivs mycket bättre utan hästar i mitt liv, jag som trodde att jag inte skulle kunna överleva en dag utan dom. Synd att jag inte provade tidigare!

Det där är bra, och kanske svårt, att våga erkänna för sig själv. Är man uppvuxen med hästar i sitt liv så känns det ju som om det är något man alltid ska sträva efter att ha.

 

[MCP]

En annan sak jag har lärt mig om mig själv.
Ska jag göra något nytt eller åka någonstans vart jag inte varit förut, så skulle trygghetsnarkomanen i mig vilja veta så mycket som möjligt på förhand. Jag kan liksom oroa mig för allt som möjligen kan hända eller gå fel.

Men, när något väl händer, så verkar det (hittills iaf) som att jag fått min mors lugn och rationella sätt att ta itu med saker. Liksom ett konstaterande att "såhär är situationen nu, och det är det vi har att utgå från, och försöka göra det bästa av".

 

[em-pirre]

Det vet jag inte om jag håller med om.

Ja kanske inte all. Men mycket av den bästa.

 

[snorp]

Det där är en intressant resa jag själv också gjort. Från tidiga tonår tills..tja...något strax före 30 så hade jag en nästan manisk inställning till att jag på något vis borde kunna och veta "allt".
Sedan började jag sakta inse att, nej det behöver jag inte, det finns t.o.m. de som har som jobb att kunna det här, så jag måste inte.
Men det hjälper att veta så mycket så att man vet var man ska söka efter hjälpen.

Antar att det är någon sorts naturlig process av att växa upp

Precis så. Som yngre skulle jag klara allt själv, ensam är stark osv. Numera ber jag om hjälp när det behövs.

 

[tanten]

Jag tycker jag får insikter om mig själv hela tiden.
Folk runt mig beskriver mig på ett sätt jag inte tycker stämmer. Men tydligen har en del av dem rätt...

 

[Görel]

Vad som är mina egna värderingar och åsikter och vad som kommer från en förälder udda idéer om vad som är rätt och hur man ska göra.

 

[miumiu]

Att jag verkligen hatar ”uteliv”. Dvs. krogen. Får 0 och ingenting ut av att gå på lokal. Äta middag på restaurang funkar, ta ett glas på en uteservering under eftermiddagen KAN gå med rätt sällskap. Men alkoholförtäring i mörka lokaler med massa främlingar är så obekvämt som det kan bli för min del. Sån befrielse att äntligen ha insett!

 

[lingonben]

Att jag har rätt att säga nej när jag inte vill något. Att det är okej att be om hjälp.

 

[em-pirre]

Jag tycker jag får insikter om mig själv hela tiden.
Folk runt mig beskriver mig på ett sätt jag inte tycker stämmer. Men tydligen har en del av dem rätt...

Ja det här! Nu fattar jag liksom att det inte är alla andra som är konstiga utan jag

 

[nightcrawler]

Har kommit på att jag även är en känslomänniska som dessutom är känslig för andras sinnesstämning.

Jag tycker verkligen inte om människor. Har så svårt för andra människor än nära och kära. Och då är dom ändå jobbiga.

Jag har lärt mej att det är inte alltid mitt fel. Det är faktiskt andras fel ibland även om dom vill ge mej skiten

 

[athena_arabians]

Efter att ha jobbat massa år inom service har jag verkligen insett att jag hatar människor
Så nu står jag på en industri och älskar det

Industri FTW! Och att vara kvinna är verkligen inget hinder för att jobba inom industrin

 

[Snubbelfot]

Jag har bl a lärt mig att jag är riktigt bra på somliga saker professionellt - att skapa idéer, starta projekt, entusiasmera, nätverka, släcka bränder, vara superskärpt i stunden, agera expertresurs, lösa snabba skarpa akuta lägen - och rätt kass på motsatsen. Alltså att driva långa projekt, hålla fokus och entusiasm uppe över mycket lång tid, rutinjobb etc. Utifrån det har jag lärt mig att selektera och att inte sätta mig, eller låta mig sättas, i situationer där jag har dåliga förutsättningar att tillföra något.

Privat har jag lärt mig att dra nytta av mitt tålamod och min långa stubin, att ta tag i saker (om än inte allt) ganska omgående istället för att skjuta upp dem, och att inte lova mer än jag rimligen kan hålla.

Rent allmänt har jag lärt mig att det sällan eller aldrig stämmer att "det löser sig". Det löser sig inte, med mindre än att någon löser det. Det blir ett utfall oavsett, men inte med automatik ett bra.

Och att livet är förtvivlat mycket kortare än man tror i 20-årsåldern att det skall vara.