Vad hände?

[eiwo]

I går provade jag, stallägaren och den andra som står inhyrd i stallet att släppa ihop våra tre hästar i sommarhagen, och det gick bra! Ett pip från gammelgubben och min häst fick en 'puff' en gång, sen var det lugnt. Kanske inte så speciellt, tycker ni, men för mej var det en chock!

Kanske ska dra hela historien från början? Jag hämtade min häst när han var fem år gammal, då gick han med en kompis i hagen. Flyttade honom till ett stall närmare mej, och där fick han gå själv (var hingst och i stallet fanns tio ston och två valacker, men stallägaren vågade inte släppa ihop honom med valackarna, okej för mej då hon var den enda som tog emot hingstar). Där stod vi i ett halvår ungefär, och under den tiden attackarade han en annan häst för första gången... Det var en liten skimmelponny (valack), vi red ut tillsammans och hade gjort det länge utan problem. Vi hoppade av för att leda hästarna den sista vägen hem, och när vi skulle gå förbi hagen med ston hoppade min häst på ponnyn. Han bet honom i mankammen och jagade honom innan vi fick fast dem igen. Efter det vågade jag inte rida tillsammans med ponnyn igen.

Han kastrerades och vi flyttade till ett annat stall, där han först fick gå själv i en hage 'i' de andra hästarnas hage. Efter någon vecka släppte vi in deras shettis (valack) till honom, och det gick bra. Shettisen var den som var högst i rang. Efter ytterligare en vecka, då shettisen bara rymde tillbaka till de andra två hästarna, beslutade vi oss för att försöka släppa ihop dem alla. Det gick bra till en början, men sen ringde stallägaren mej och sa att min häst blivit jagad av deras valack och att han hade sprungit ut ur hagen. Efter det fick han gå med deras andra häst, ett sto, och de blev hur tighta som helst.

På sommaren det året fick han gå med två unghingstar, en åring och en tvååring. Där blev han högst i rang och ingen av de små utmanade honom om det. De funkade fint ihop hela sommaren.

Tyvärr var vi tvungna att flytta en gång till, denna gång till ett stall där det bara stod en häst till. Vi släppte ihop dem, de gruffade lite, men sen var det lugnt. Men sen kom det en annan häst till stallet, en skimmel... och helvetet var igång igen. Vi släppte in skimmeln till stallägarens häst först (jag var ute och red då) och sen släppte vi ihop alla tre. Min häst gick till attack utan att tveka en sekund, och han attackerade för att göra illa. Vi lyckades sära på dem. Varken jag eller de andra ville att han skulle skada någon av deras hästar, så vi beslöt oss för ett 'varannan-dags-system' då min häst gick själv en dag, nästa dag gick han med stallägarens häst och skimmeln gick själv. Det gick bra i ungefär en vecka, sen attackerade han den hästen också... Efter det fick han gå helt själv. För fyra månader sen flyttade skimmeln.

Efter detta har han varit urdjävlig mot andra hästar. Han sparkar mot dem när man rider ut, ska 'kaxa' mot dem som står i hagen när vi rider förbi, öronen åker bakåt så fort han får se en annan häst.

Men som sagt, i dag gick det bra? Jag har hört att skimlmar kan ha 'problem' med andra hästar, men då handlade det om att skimmeln blev utstött, det handlade inte om regelrätta mordförsök. Det jag blev så förvånad över är att han gjort en helomvändning. Från att ha hatat alla hästar, till att gå jättebra ihop med de andra två? (Brun och fux, båda valacker).

Äsch, jag vet inte vad jag vill med tråden egentligen, kanske fråga om någon har en trolig förklaring?

 

[Djurjouren]

Sv: Vad hände?

Jag har under en längre tid studerat en sån där hästätande häst.
Jag tror att det så att när en lågrangad häst märker att den kan få övertaget så utnyttjar den det till max för att slippa vara långt nere på rangskalan. En ranglåg häst har ofta ganska dåligt "ordförråd", därför de andra hästarna gör den ranglåg, för att liksom lära den. När den känner sig ranghög så saknar den ordförråd på att vara det på ett fint sätt utan den mördar, slåss och bits istället, allt för att inte hamna längst ner igen.
Just denna häst som jag studerat går oftast själv och när man släpper ihop den med en annan häst så går det bra till en början.

Det man märker är att det egentligen inte försigkommer nån kommunikation hästarna emellan utan han försöker mest låtsas som att den andra inte finns vilket gör att den andra hästen försöker vara i den andra ändan av hagen mest hela tiden.

Inga slagsmål dock första veckan men efter ungefär 7-10 dagar så börjar hästätaren skydda sin mat extremt mkt och efter 2 dagar till får den andra hästen inte äta nånting alls och efter ytterligare nån dag så jagar han den andra genom staketet bara han ser mig komme med maten.
Samma beteende men med olika hästar.
Det funkar dock bra i en stor hage med gräs och ingen utfodring i hagen.
så vad jag försöker säga är att ropa inte hej innan du är över bäcken, en hästätare kan behärska sig några dagar, men en dag så slår den till igen.

 

[RedFling]

Sv: Vad hände?

Intressant..
Tänkte just lägga in en egen tråd om detta ämne men jag hittade denna..
I alla fall. Det du skriver om att en häst som alltid varit ranglåg inte har någon lust att bli det igen men ändå inte har något ordförråd. Jag har sjäv en teori om att min häst är så. Han kom till mig för snart ett år sen. Vi släppte ihop honom med en gammeltant som förr var ranghög, men nu inte verkar vilja (orka?) Och han har alltid varit ranglåg enl förra ägaren. Så hon vill inte och han kan inte. Så har jag tolkat det.

I höstas när maten i sommarhagen tog slut och vi började fodra i hagen kom problemen fram. Han började bli mer våldsam och skada henne. Därför delade vi på dem och gjorde två hagar.
Det har gått bra. Dock kom de lös en gång vid insläpp, sen dess har det varit värre.. Han grinar upp sig när man går förbi henne. Och hotar från sin hage jämt. Och hon står och grinar upp sig mot honom, så att han blir sur. Och hon har även försökt bita honom när vi gick förbi.

Och igår blev det inte bättre direkt. Vi tog en promenad med dom. Det var grinigt värre från båda håll. Släppte in dem i hagen.
Senare skulle jag själv ta in dom. Och då sprang min och gjorde anfall mot hennes håll MÅNGA gånger. Sen när de var i stallet så sparng min ut ur sin box och försökte anfalla henne i sin box. Och jag blev helt ställd. Röt till så de blev som förstenade och han gick in till sig. Men de fortsatte grimasera i alla fall.. Fattar inte vad som försigår!

Nånstans har jag en tanke om att han är frustrerad för att han aldrig har möjlighet att sätta henne på plats..

Hoppas att jag inte övertar tråden här. Ville verkligen skriva av mig och TS och djurjouren verkar ha liknande erfarenheter. Vill jättegärna ha tips och råd på vad jag ska göra. Vad blir min roll? Hur ska jag klara insläppet ikväll? mm mm..