Vad hade ni behövt höra som unga?

Fossing

Trådstartare
Jag ska prata inför en grupp tjejer om några veckor om hur det är att vara kvinna i en mansdominerad bransch. Jag vet redan vad jag ska berätta om det, men jag hade också velat lägga till peppande ord och allmänna livsvisdomar även om man inte är speciellt intresserad av själva branschen som jag pratar om.
Vad hade ni såhär i efterhand behövt höra när ni var tonåringar?

Jag hade velat att någon sagt till mig att inte ta så allvarligt på allt man "ska" göra, utan fokusera på det jag faktiskt ville. Och att man inte behöver veta vad man faktiskt vill direkt, och att man får ändra sig. Och att läsa mycket, lyssna mycket på musik och omge sig med folk som man faktiskt har utbyte av och inte folk som tar energi. Och att man inte behöver vara så himla bra hela tiden.
 
Jag önskar att någon hade tagit en snack med mig om att man faktiskt varken behöver passa in eller sticka ut :). Jag har både försökt passa in i "typisk tonåring"-facket i obekväma stringtrosor och billiga Buffalo-kopior och försökt sticka ut genom att vara "skolans konstigaste hippie". Ingen av delarna var egentligen något jag kände mig hemma som, men jag litade nog inte riktigt på att folk kunde tycka om mig precis som jag var.

Det här med umgänge är också viktigt! I arbetslivet har jag aldrig upplevt att det förväntas av en att man ska älska och vara bästis med alla man jobbar med, bara för man råkar jobba ihop. Däremot i skolan "ska" man även umgås och komma överens med folk efter skolklockan ringer ut. Både i skolan och på arbetsplatser blir man tvingad in en grupp av människor man inte själv har valt och förväntas kunna samarbeta i grupp. Som vuxen är det däremot betydligt mer accepterat att själv välja sitt umgänge på fritiden. Jag hade som tonåring verkligen behövt få höra att det är helt okej att umgås med alla möjliga slags människor, så länge man blir glad av dem :).

Hade också varit skönt att få inpräntat i skallen att det inte är så jävla noga hela tiden! Man behöver inte vara så himla duktig på allt möjligt. Bara för att Sara är bra på fotboll, Kalle på biologi och Kim på att dansa squaredance innebär det inte att ALLA ANDRA ÄN JAG är VÄRLDSBÄST på både fotbollsspel, biologi och dans.
 
Jag hade behövt höra:

1) Du får göra fel och misslyckas, det är då du lär dig något nytt.
2) Du är inte din prestation, gör du en dålig prestation vid något tillfälle, så är du ändå en bra person.
3) Du behöver inte veta nu vad du ska göra om 10, 20, 30 år.
4) Spara långsiktigt i aktier, köp och behåll, istället för att spara på sparkonto.
5) Gör det du vill göra, inte det du tror att andra vill att du ska göra.
 
Det viktigaste i livet är ärlighet mot sig själv. "Alla andra" ska inte tala om för mig hur jag ska vara för att passa in samt vilken utbildning, social status mm. man ska sträva mot för det ska man avgöra helt själv.

Sen så är det inte ett dugg farligt att göra fel, bara att "bita den sura tjuren i hornen" och ta om det igen. :up:


Jag hade behövt höra att jag dög som jag var och inte bli nedvärderad av min "salig" farsa med det dagliga "ja du gör ju bara halvfabrikat höhöhö" och så ett hånflin på det. :yuck:
 
Jag hade definitivt behövt höra att man inte behöver bestämma sig som femtonåring för vad man ska göra för resten av sitt liv. Att det är okej att ändra sig. Att det till och med är okej att landa någon helt annanstans än inom det man utbildat sig till.

Men framför allt att ingen ska få bestämma hur jag ska leva mitt liv. Och att det faktiskt är bättre att vara ensam än med fel människor. Energitjuvar har jag haft gott om i mitt liv, och det räcker mer än väl med såna energitjuvar som man verkligen måste fortsätta ha kontakt med på något vis (tänker släktingar eller kollegor eller dylikt).
 
Jag hade nog behövt höra att jag duger som jag är, när jag var tonåring och att alla begår misstag och det är på dom man lär sig.
Det var aldrig någon som sa det till mig, det jag kommer skriva nu, men något jag själv tänkte på när jag stod på perrongen och tänkte hoppa framför tåget, (jag hoppade aldrig för då hade jag inte suttit här och skrivit detta nu), det jag tänkte då var "vad händer om 10 år?" dvs jag tänkte på hur framtiden och att den troligen inte skulle vara så djävlig som livet var då när jag stod där på perrongen.
Jag hade rätt, livet är bättre nu än vad det var då. Jag lever fortfarande på mitt motto "ta en dag i taget, det jag inte hinner idag tar jag imorgon". :)

Jag har nog aldrig utvecklats så mycket som person (självkänsla/självförtroende) så mycket som i den mansdominerandebranschen jag jobbar i. :up:
 
Jag hade nog uppskattat att någon sa att det inte är så otroligt viktigt att lyssna på musik och att ha en idol, att livet är så mycket mer än idoldyrkan. Musik är trevligt men inget som definerar vem man är.
Framför allt att inte välja musiksmak efter killen man gillar, att våga gilla eller inte gilla för att man själv har åsikter.
Det här låter nog ytligt för många, men som totalt omusikalisk och ointresserad tonårstjej var det enormt jobbigt att hela tiden behöva fejka intresse. Önskar att andra som jag slapp :D
 
Det hade varit bra om jag fått höra att man inte behöver vara så himla duktig på allt. Man måste inte försöka vara bäst hela tiden. Att det är ok att misslyckas, göra fel och ibland faktiskt bara göra det man måste och inget mer.

Att man heller inte behöver ha någon utstakad väg på hur man ska leva sitt liv, jobba med mm om 10, 20 eller 30 år. Det är helt okej att bestämma allt eftersom och känns det inte rätt så är det helt okej att ändra sig!

Att man inte behöver passa in. Oavsett vad vänner, familj, random människor, samhälle och normer säger är det viktigaste i slutet av dan att man gör saker man själv tycker är roligt och trivs med och man lever ett liv som passar en själv. Inte någon konstig drömbild som inte ens jag själv har skapat.
 
Nån hade behövt säga åt mig att lugna ner mig och inte ta så himla allvarligt på allt. Allt behöver inte hända direkt och på en gång, lägg en grund så du kan njuta av resultatet senare. Och så hade jag verkligen behövt lära mig mycket tidigare att det är helt okej att säga att en inte har råd med saker samt inse mitt eget värde och våga ta betalt för de jobb jag haft.
 
Jag hade behövt höra/stöd i två saker men båda bottnar i samma sak - att jag hade fått veta att jag var bra precis som jag var.
Att mitt värde inte berodde på prestation, framför allt inte av sådant som andra tyckte var viktigt.
Att kärlek och sex inte är samma sak och att man är lika mycket värd som människa som singel.
 
Jag hade egentligen behövt få höra saker som är betydligt tyngre än det du troligen kommer ta upp med de här tjejerna.
Som att det finns hjälp att få om man vågar berätta för någon vuxen och att man inte är ett hemskt barn för att man i smyg önskar att man får bo med en annan familj. Och att det inte är barnets/ungdomens fel att föräldrar inte klarar av sin föräldraroll.
Jag hade behövt höra det så kanske min uppväxt hade blivit mindre tung att genomgå.

Men på ett något lättare tema. Så att man inte behöver veta i tonåren vad man ska bli när man blir stor. Att alla människor är lika mycket värda, oavsett om man sticker ut eller smälter in, är lång eller kort, pratar svenska eller arabiska osv osv. Att man är bra som man är. Att man ska göra mer av det man mår bra av och mindre av det man mår dåligt av. Och att även om det känns tufft att vara tonåring, så har det mycket fördelar mot att vara vuxen. Så det är ingen stress med att bli vuxen i förtid, det hinner man ändå. Passa på att vara ung och lev ut sånt som man kanske inte kan eller får eller vill göra som vuxen. Och vänta med vuxenpressen tills den tvingas på en utifrån, för förr eller senare kommer den och då är det bra att vara fulltankad med må-bra-saker och må-bra-personer för att palla.
 
Jag hade på allvar behövt att någon skakade om mig och berättade att jag inte behöver ta ansvar för att de jag tycker om mår bra. Att det är OK att tänka på sig själv också.

Att få saker var mitt fel. Man behöver inte bära andra.

Plus det som så många redan skrivit - att jag dög. Som person. Att mitt värde inte kom av vad jag åstadkom.
 
Jag hade nog uppskattat att någon sa att det inte är så otroligt viktigt att lyssna på musik och att ha en idol, att livet är så mycket mer än idoldyrkan. Musik är trevligt men inget som definerar vem man är.
Framför allt att inte välja musiksmak efter killen man gillar, att våga gilla eller inte gilla för att man själv har åsikter.
Det här låter nog ytligt för många, men som totalt omusikalisk och ointresserad tonårstjej var det enormt jobbigt att hela tiden behöva fejka intresse. Önskar att andra som jag slapp :D


Haha, jag ska prata om musikbranschen så de har förmodligen redan sållat ut sådana som inte gillar musik :D Men det var en bra tanke att ta med. Jag tänker prata mycket om kreativitet i allmänhet och att vara riktigt intresserad av något, och då tänker jag att man kan fånga även de som gillar bilar, hästar, knyppling och så vidare.
 
Jag hade egentligen behövt få höra saker som är betydligt tyngre än det du troligen kommer ta upp med de här tjejerna.
Som att det finns hjälp att få om man vågar berätta för någon vuxen och att man inte är ett hemskt barn för att man i smyg önskar att man får bo med en annan familj. Och att det inte är barnets/ungdomens fel att föräldrar inte klarar av sin föräldraroll.
Jag hade behövt höra det så kanske min uppväxt hade blivit mindre tung att genomgå.

Tack för att du delar med dig av detta! Jag kommer inte börja med tunga ämnen, men ibland uppstår ju dialoger om väldigt känsliga saker när man egentligen tänkt prata om något helt annat. Speciellt om man pratar om kreativitet som ett sätt att få utlopp för sina känslor. Så det får jag definitivt förbereda mig på mentalt, hur jag ska agera om jag känner att ojdå, här var det verkligen inte bra. Det hade jag inte ens tänkt på, så tack för den inputen!
 
Jag önskar att någon hade tagit en snack med mig om att man faktiskt varken behöver passa in eller sticka ut :). Jag har både försökt passa in i "typisk tonåring"-facket i obekväma stringtrosor och billiga Buffalo-kopior och försökt sticka ut genom att vara "skolans konstigaste hippie". Ingen av delarna var egentligen något jag kände mig hemma som, men jag litade nog inte riktigt på att folk kunde tycka om mig precis som jag var.

Ja! Speciellt de som jag kommer prata med har nog, eller kommer få, en fas att de känner att de "måste" vara konstiga bara för att de absolut inte vill vara som alla andra. Där har jag varit och det blir ju också en slags press. Men man kan ju faktiskt vara helt "vanlig" eller växla mellan olika stilar och intressen precis hur man vill.
 
Nu när jag ändå har er "på tråden": finns det några grymma Youtubers (både svenska och engelska) eller bloggare som pratar mycket om självkänsla och lite mer "svåra" ämnen, alltså inte enbart smink. Kommer bara på Clara Henry.
 
Det är nog en hel del jag skulle behövt höra som liten. "Du är bra som du är", "Du är ingen belastning", "Du får visst vara med",

Sen hade jag gärna velat veta om HSP-personligheten tidigare...kunskapen om den gör att livet är lite lättare. Det hade också underlättat i livet om jag hade haft någon som jag hade kunnat prata om känslor med...
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 902
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 145
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 777
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 401

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp