Vad göra med de obildbara?

Mabuse

Trådstartare
Funderar lite på hur ni som jobbar på ridskola eller liknande ser på de elever som liksom aldrig kommer någon vart?

Som helt enkelt helt saknar talang och/eller ambition och fortfarande efter trettio år sitter helt snett och hamnar i bakvikt över varje hinder?

De sliter ju oerhört på hästarna, samtidigt kan man inte gärna säga åt någon att sluta för att de rider för illa.

Blundar man och tänker "nåja, hästen överlever", eller vad gör man?
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Jag tror att det är svårt att lära alla elever, oavsett hur duktig lärare man är. Alla har vi ju olika inlärningssätt och är man intresserad av något så vill man ju gärna vara duktig.

Om jag var ridlärare och inte nådde fram till en elev, skulle jag rekomendera denne att byta lärare - för då har jag uppenbarligen inte rätt teknik för att lära just denna elev att göra rätt.
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Fast om eleven ifråga är 50+, tämligen överviktig och inte rört sig en millimeter framåt de senaste 10 åren? Och har fruktansvärt dålig kroppkontroll, faller bakåt i landningen efter hinder (aj i hästens mungipor!) utan att ens förstå vad det var som hände?

Ärligt talat så är jag inte säker på att det finns någon tränare som kan undervisa en sån elev.

Har man ridit i 30 år, på olika hästar och med olika tränare, och ändå inte lärt sig (men är lika nöjd och glad för det), så tror jag inte i första hand det är tränaren det kommer an på.
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

En sådan elev skulle nog få "hoppförbud". Bra balans (eller iaf på väg mot bra balans) tycker jag ska kunna krävas av någon som utövar hoppning.
Vi har alla varit nybörjare, men aldrig att man upprepat ska få rycka en häst i munnen. Är man osäker så tar man man-tag.
Att säga åt någon att sluta rida tycker jag däremot är fel, balansövningar i longerlina och dressyrpass tills dess att sitsen förbättras.
Hur man däremot talar om för en ryttare som ridit i 10 år att h*n är för dålig för att få hoppa är en annan sak...
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Man har två alternativ här om man drar hästen i munnen i sprången.

1. Man håller i manen.
2. Man får inte hoppa (förutsatt att eleven har förstått vad det är som går fel, vad som händer när ryttaren gör så och ändå inte gör något åt det).
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Börja jobba intensivt med just det som är skadligt för hästarna - och skit i resten. Vill de fortsätta på sin nivå finns det väl inget fel med det - utom att vi måste ta hand om hästarna.

För oss som turridningsfirma får man gärna rida trots att man inte kan eller har möjlighet att kunna. Men vi ger oss inte på punkterna att:
* Dra inte hästen i munnen
* Skrik inte åt hästen
* Sparka inte (dvs använd skänkeln rätt) på hästen

Om det sedan ser bra eller dåligt ut, spelar egentligen inte så stor roll - upplevelsen kan bli minst lika bra ändå på den nivå som respektive person befinner sig på.
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Men om man inte kan ta instruktioner då?

Har sett några exempel på ryttare som inte kan ta till sig instruktionen "håll i manen", de låser sig och inser inte vad de gör, eller börjar skratta, och så hänger de ändå i tygeln. Eller så tror de att de ger eftergift, men så i landningsögonblicket så faller de handlöst bakåt och håller fast sig i tygeln. Och skrattar nervöst.

Ska man förbjuda den ryttaren att hoppa då, de vill ju hoppa och betalar för att göra det?

Ryttaren kanske inte alls har lust att betala extra för att bli longerad. Och ärligt sagt, det skulle ta timmar och åter timmar av longering - vilken ridskola kan avstå hästar och personal till så mycket longering?
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Skaffa EN STOR Frieser, ge manga hundra ridlektioner dyrt till personen, luta sig bak och rakna pengarna.....:angel:

/KT
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

På med halsrem på hästen, limma fast ryttarens händer OCH rannsaka din egen förmåga att lära ut...
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Du måste bestämma dig vad som är viktigast för dig själv : hästarnas välbefinnande eller att slippa ta det obehagliga samtalet med ryttaren! Tror inte att det finns någon annan lösning än att på ett lugnt och tydligt sätt tala med ryttaren om problemet. Antingen förstår hon / han det hela och kan resonera om det & finna en vettig lösning eller så lär väl han / hon sluta rida eller byta ridskola!
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Funderar lite på hur ni som jobbar på ridskola eller liknande ser på de elever som liksom aldrig kommer någon vart?

Som helt enkelt helt saknar talang och/eller ambition och fortfarande efter trettio år sitter helt snett och hamnar i bakvikt över varje hinder?

De sliter ju oerhört på hästarna, samtidigt kan man inte gärna säga åt någon att sluta för att de rider för illa.

Blundar man och tänker "nåja, hästen överlever", eller vad gör man?

First of all tror jag att MÅNGA ridlärare helt enkelt ger upp hoppet, tittar på de duktiga och låter "efterkälkaren" hänga med bara. Där är ju det största problemet. Jag har själv märkt det. När jag började som ridlärare blev jag SÅ trött på dom som var fega och inte gjorde nått och sådana du beskriver.

Men med åren blir man klokare:smirk: Nu lägger jag ner så in i bängens med tid, tjata tjata tjata. Sen beror det ju på vad personen klarar av. Är det en rädd person får man ju uppmuntra hela tiden och berömma. Vara lite dagisfröken liksom.
Är det någon som helt enkelt bara stannar på samma nivå och skiter i vad man säger är det ju bara att ställa sej och vråla:rofl: (Om personen kan ta det).
Endel jag undervisar kan verkligen ta åt sej när jag står i ena änden och skriker halsen av mej "Rid nu, du sitter som en potatissäck, ALDRIG SETT NÅT VÄRRE". Då börjar dom helt enkelt rida:rofl:

Men för att kunna skrika sådana saker och för att kunna ppmuntra de rädda krävs ju först och främst att man faktiskt berättar vad dom gör fel och vilka konsekvenser det ger. Att vara brutalt ärlig bara. Men man ska aldrig ge upp hoppet. Har hittills aldrig träffat nån obildbar och tror inte att det finns några sådana. Alla kan!:banana:

(ursäkta för långt och svamligt inlägg)
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Har sett några exempel på ryttare som inte kan ta till sig instruktionen "håll i manen", de låser sig och inser inte vad de gör, eller börjar skratta, och så hänger de ändå i tygeln. Eller så tror de att de ger eftergift, men så i landningsögonblicket så faller de handlöst bakåt och håller fast sig i tygeln. Och skrattar nervöst.

Just så där beter jag mig när jag faktiskt inte har en aning om vad jag gör, eller vad jag gör fel. Och åter igen, så tror jag att det helt enkelt beror på att man använder fel teknik för att få fram vad det är som är fel, och hur man skall rätta till det.

Och jag anser fortfarande att det är ridtränarens ansvar att med den eleven ta ett snack om vad som behöver göras, fråga om eleven är villig, eller råda den att byta instruktör.

Det finns många "hopplösa" ryttare som försöker, men faktiskt inte har vett att fatta vad som går fel.
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Jag skulle nog försöka med halsrem och dyl först men funkar det inte får man nog tyvärr ge ryttaren hoppförbud.

Men noga förklara varför, det bör ju kunna motivera ryttaren att ändra på sig om h*n känner att hoppning är viktigt.

Bewelinn- som surrade fast en arg, liten shettisryttares stigbyglar i sadelgjorden en gång i tiden för att förhindra att hon bankade på hästen... :D
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Jag vet precis vilken typ av elever du menar. Jag tror inte heller det har med instruktören att göra för de jag tänker på red för olika instruktörer genom åren och det var absolut ingen skillnad alls. På något vis tror jag de egentligen inte är intresserade av att lära sig mer. Hur dålig balans de än har, hur dåligt följsamma de än är så tycker de faktiskt de är rätt duktiga själva. När jag jobbade på ridskola fanns en handfull av dessa elever. De red troget sin lektion varje vecka som de gjort i 30-40 år. Jag tror ridningen för dem var mer en social grej eller något som var roligt. Inte något de behövde lära sig. De hade ju ridit så länge att de ansåg sig kunna det ganska bra. De som inte är intresserade av att lära sig mer är ju svårt att förmedla någonting till. Jag förstår problematiken, men vi gav dem de mest stabila hästarna och försökte uppmuntra eleven till att träna balans, stadig hand, slappna av och inte störa.
Dessa elever hade också börjat rida på den tid då det ansågs som lite fint att rida. De tyckte nog fortfarande att det var det och några red nog ännu just för att de tyckte det var lite prestigefyllt.
 
Sv: Vad göra med de obildbara?

Skaffa EN STOR Frieser, ge manga hundra ridlektioner dyrt till personen, luta sig bak och rakna pengarna.....:angel:

/KT

:confused:

Varför just en frieser? Varför inte en nordsvensk eller nåt annat kraftigare?
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 093
Senast: Lavinia
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 451
Senast: Grazing
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag trivs med mitt boende. Inget snack om den saken. Här har jag frihet att odla som jag vill. Ja, jag hade kanske önskat att jag bodde...
Svar
1
· Visningar
929
Senast: cewe
·
Hästmänniskan Jag sålde mina hästar för en och en halv månad sedan. Motivation och intresse hade falnat och oro för deras hälsa (fångbenägna) och...
Svar
8
· Visningar
1 673
Senast: Ginne
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp