G
Generalen
Sv: Vad göra *gråter snart*
Nej det är sant, jag drog nog någon förhastad slutsats där. Hoppas TS hittar en lösning!
Nej det är sant, jag drog nog någon förhastad slutsats där. Hoppas TS hittar en lösning!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
På valpar rekommenderar man ibland den envisa kramen, dvs milt men bestämt fasthållen tills man lugnar sig? Kan det vara något? Inte att få komma upp i soffan och bli kramad, utan att man går ner på golvet och bestämt håller i tills hunden slappnar av.
Hur är det med motion och rutiner? En whippet har ju ett mycket stort motionsbehov och din kommer ju dessutom från en kennel som avlar mycket på kapplöpningsegenskaper. Får han springa av sig ordentligt varje dag?
Med rutiner kan man också komma väldigt långt. Jag har ju själv en hund med raketmotor och myror i baken, även om hon nu är 15 år. Rutiner har verkligen varit A och O för henne. Vet hon att inget mer spännande händer efter morgonpromenaden (eftersom matte sitter vid datorn och jobbar och är skittråkig) så slappar hon. Vet hon att något spännande är på G så gör hon det inte.
Har ni testat att kräva att han ska ligga still utan att använda något verbalt? Helt enkelt så fort han stiger upp handgripligen gå och ta tag i han och lite missnöjt bara "dra" han till bädden ytan att säga ett ord. Upprepa såfort han reser sig upp och går iväg. Ligger han stilla och tyst på sin plats så slängs det iväg några berömmande ord till honom.
Min Loka är lite pipig, kan gny, vina och gnissla (och yla fick jag lära mig igår) av förväntan. Jag har suttit en stund nu och funderat över hur jag har gjort för att minska ner på det, helt borta är det dock inte. Och det är nog som Philosophia skriver att det är rutiner som har hjälpt för mig. När jag har visat för hunden att hon ska lägga av ("gå och lägg dig" fast jag har visat inte sagt det) så har hon med tiden lärt sig att det faktiskt inte kommer att hända något den närmsta tiden.
När vi får besök då pratar hon mycket och ska klämma sig in mellan och ha all uppmärksamhet. Jag har gjort samma sak då att jag satt punkt och visat bort henne.
Men så fort hon märker att det är något på gång så börjar hon. Varje morgon så fort jag börjar klä på mig sätter hon igång och småviner och slutar inte förrän vi är utanför dörren. Jag avskyr det... Men jag tror inte att hunden är helt medveten om just det ljudet.
Är det förväntan som är orsaken så är svaret på problemet lydnad. Hur träligt det än kan låta. Det som gör att hon faktiskt lyssnar på mig och tror mig när jag säger att hon ska tagga ner är för att hon litar på att jag menar vad jag säger. När min sambo försöker samma sak blir det oftast pannkaka för han är enligt henne mer en kompis än något annat.
Sen har jag alltid försökt baka in passivitetsträning i precis allt jag gör till vardags. Stanna upp mitt under en promenad helt utan anledning. Släppat runt på hennes dummysar flera varv runt sjön (hon älskar att bada och apportera) utan att hon fått göra något m.m. Alltid alltid. Det har gjort att inte bara tror hon får rusa iväg och göra vad hon vill utan hon börjar fatta att det är matte som tar initiativet till det roliga = lägre förväntan.
Det finns nog ingen superlösning på en pipig hund utan det är en vardagsfilosofi man behöver ha för det är ju inte ljudet i sig som är problemet utan orsaken till att ljudet uppkommer.
Jag hade mycket diskussioner om förväntan på en kurs jag gick förut och en av deltagarna, som hade en hund mycket lik min, rekommenderade varmt en kurs hon gått på HundCampus. Det handlade just om att lära sig kontrollera stressen hos sin hund, att kunna växla upp och växla ner den utan att den slår över i stress osv.
Den här är det. Kanske kan vara något? Jag övervägde själv att gå den men det blev inte av då hunden visade sig vara dålig och inte finns kvar längre. (Billie)
Exakt ibland får man träna/fostra sin omgivning oxå. Har samma sak med två av mina hundar golden o flatten. O så glada dom är svansen går o dom hoppar frenetiskt. Glada nja kanske stressade defenintivt.
Hur ser man då skillnad på en stressad o en glad hund. En glad hund viftar på svansen med munnen stängd en stressad hund vifftar på svansen flåsandes.
Du säger att han får motion/aktivering, men hur mycket och vilken sort? Du nämnde kamplekar - gillar han att kampa?? Då skulle jag kampa med honom ibland också, jag tror inte på att kamplekar är stressande, tvärtom. När man kampar "rätt" med en hund lär den sig också av och på, dvs kampa, släppa och bli lugn, kampa, bli lugn etc etc.
Annrs tror jag du är på rätt väg, lär sambon vad han måste göra och ha sen tålamod, i mängd, en sån här djupt rotad ovana upphör inte över en natt, men jag tror absolut du kan få ordning på det hela! Kanske inte till hundra procent, men så du slipper få ett nervsammanbrott iallafall!
Finns nog hopp för honom iaf *glad*