Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag är seriöst nyfiken på den känslan. Jag var borta från mitt barn tre nätter första gången när hon var två månader. Spenderar regelbundet 6-7 dagar utan henne. Vet du vad du känner ångest för? Jag har så många gånger fått till mig att jag borde känna som du och ”ska du aldrig vara mamma”.Ska åka iväg utan ungarna i tre nätter. Har hittills varit ifrån dom en natt max. Och kommer vara långt bort, går inte att åka hem på ett par timmar bara. Lite halvt ångest.
Det kommer dock inte gå nån nöd på ungarna, de kommer vara hemma med sin pappa.
Kommer snusa lite extra på dom i natt. Och sen ska jag njuta av att sova i egen säng när jag är borta .
Att nåt ska hända, tror jag. Men jag borde inte känna så, då de är lika trygga med sin pappa.Jag är seriöst nyfiken på den känslan. Jag var borta från mitt barn tre nätter första gången när hon var två månader. Spenderar regelbundet 6-7 dagar utan henne. Vet du vad du känner ångest för? Jag har så många gånger fått till mig att jag borde känna som du och ”ska du aldrig vara mamma”.
Vi hade en sån period i våras (hennes jämnåriga kompisar oxå visade det sig). För oss funkade det att lämna annan tid, men kanske svårt med 15-timmars? Det är iaf helt borta nu. För alla de snart treåringarna blev det bättre när de bytte till storbarnsavdelningen efter sommaren.Har precis lämnat storebror på förskolan som två dagar i rad nu storgråtit och sagt från det att han vaknat på morgonen att han inte vill dit. Får bända loss honom från mina armar och han gråter och skriker efter mig när jag går. Jag är föräldraledig med bebis så jag känner mig som världens absolut sämsta människa som bara åker hem och är ledig när han är så ledsen.
Grejen är att det släpper när jag har gått och sedan leker han och har kul där. Men det är en sån ENORM uppförsbacke att ta sig igenom på morgonen. Vill inte klä på sig, vill inte ut i bilen, vill inte gå in på förskolan, vill inte bli lämnad där. Jag är helt slut efteråt. Vet verkligen inte hur jag ska göra, om jag ska ha honom hemma med mig istället eller fortsätta med förskolan.
Han var hemma med mig hela sommaren och då frågade han efter förskolan varje dag. Sedan började han gå 15 timmar efter att bebis fötts och då sprang han in på förskolan, hur pepp och nöjd som helst! Kändes så skönt. Nu har han varit hemma sjuk i tre veckor och när vi nu skulle till förskolan igen denna veckan så är det bara nej, nej, nej. Jag förstår inte varför och det är så himla jobbigt med dessa morgnar.
Har en hittills helt surrealistisk dag. Först tog bebis och jag sovmorgon till halv tio i stället för att gå upp tidigt. Sedan var vi på en bokcirkel en timme, och därefter somnade hon i vagnen på två minuter. Och hon FORTSATTE SOVA när jag gick in med henne. Så nu sover hon i vagnen och jag har ätit lunch i lugn och ro och undrar vad i hela världen jag ska göra nu. Det här är bebisen som senaste månaderna bara sovit i vagn utomhus eller på mig efter studsande på pilatesboll.
Jag kan inte ens städa, för då kanske hon vaknar
Soffan it is!!!
Vila och slappa! Titta på en serie, ligg på soffan. Och heja Vira-bebisen som sover så bra!
Åh ligga o kolla tv med bebis på bröstet har varit min absoluta favorit senaste veckorna Så sjukt mysigt.Lillebror ligger och sover på mig i soffan och jag slökollar på tv. Så mysigt!
Fick en dålig magkänsla (feber i måndagskväll, har inte fått kolla i snippan, har dragit i blöjan) kring att dottern skulle ha urinvägsinfektion, ringde 1177 och rådfrågade och eftersom hon är under 2 år så var rekommendationen att åka till närakuten. Nu när hon och hennes pappa kom till närakuten hade hon feber igen så nu ska hon ”bara” kissa på pottan för att de ska ta urinprov. Hon har varit på förskolan idag och varit pigg och glad, sjukt ändå vilken intuition man har som förälder. Håller tummarna för att det går snabbt och att det faktiskt är uv-infektion som är enkelt att behandla.
Vi har liknande, lämningarna är svåra. Men dels har hon roligt när lämningen väl är avklarad, dels behöver hon träna på det sociala samspelet, så vi håller inte hemma. Upplever dessutom att det blir svårare ju längre frånvaro hon haft.Har precis lämnat storebror på förskolan som två dagar i rad nu storgråtit och sagt från det att han vaknat på morgonen att han inte vill dit. Får bända loss honom från mina armar och han gråter och skriker efter mig när jag går. Jag är föräldraledig med bebis så jag känner mig som världens absolut sämsta människa som bara åker hem och är ledig när han är så ledsen.
Grejen är att det släpper när jag har gått och sedan leker han och har kul där. Men det är en sån ENORM uppförsbacke att ta sig igenom på morgonen. Vill inte klä på sig, vill inte ut i bilen, vill inte gå in på förskolan, vill inte bli lämnad där. Jag är helt slut efteråt. Vet verkligen inte hur jag ska göra, om jag ska ha honom hemma med mig istället eller fortsätta med förskolan.
Han var hemma med mig hela sommaren och då frågade han efter förskolan varje dag. Sedan började han gå 15 timmar efter att bebis fötts och då sprang han in på förskolan, hur pepp och nöjd som helst! Kändes så skönt. Nu har han varit hemma sjuk i tre veckor och när vi nu skulle till förskolan igen denna veckan så är det bara nej, nej, nej. Jag förstår inte varför och det är så himla jobbigt med dessa morgnar.
Har precis lämnat storebror på förskolan som två dagar i rad nu storgråtit och sagt från det att han vaknat på morgonen att han inte vill dit. Får bända loss honom från mina armar och han gråter och skriker efter mig när jag går. Jag är föräldraledig med bebis så jag känner mig som världens absolut sämsta människa som bara åker hem och är ledig när han är så ledsen.
Grejen är att det släpper när jag har gått och sedan leker han och har kul där. Men det är en sån ENORM uppförsbacke att ta sig igenom på morgonen. Vill inte klä på sig, vill inte ut i bilen, vill inte gå in på förskolan, vill inte bli lämnad där. Jag är helt slut efteråt. Vet verkligen inte hur jag ska göra, om jag ska ha honom hemma med mig istället eller fortsätta med förskolan.
Han var hemma med mig hela sommaren och då frågade han efter förskolan varje dag. Sedan började han gå 15 timmar efter att bebis fötts och då sprang han in på förskolan, hur pepp och nöjd som helst! Kändes så skönt. Nu har han varit hemma sjuk i tre veckor och när vi nu skulle till förskolan igen denna veckan så är det bara nej, nej, nej. Jag förstår inte varför och det är så himla jobbigt med dessa morgnar.
Feberfrossa kan det vara.Funderar över hur man kan ha kalla fingrar och tår när man har en temp på 40 grader