Vad gör vi? - Kids Edition

[Fille]

Barnet fick lunginflammation pga all hosta som mindre, till slut fick vi astmaspray och sedan montulucast (stavas?). Det hjälper mot det värsta i alla fall!

 

[Imogen]

Har äldsta sonen (7,5 år) hemma som är sjuk. Lillebror sover och jag passar på att stryka lite kläder som ska läggas ut till försäljning. Storebror sitter djupt försjunken i ett spel i soffan bredvid. Efter ett tag kollar han upp och utbrister ”mamma vad GÖR du!?”

Uppenbarligen något jag inte gör särskilt ofta

 

[Madde_padde]

Visa bifogad fil 102230
Blir fan grinfärdig när jag tittar på denna. Hur blev du såhär stor?

Visst är de galet! Min bebis var länge på sitt rum igår och kom ner och visade hans tidning han håller på med tillsammans med sin lillebror! De är 4 och 6 år förstår inte när de blev så stora

 

[superstar]

Barnet fick lunginflammation pga all hosta som mindre, till slut fick vi astmaspray och sedan montulucast (stavas?). Det hjälper mot det värsta i alla fall!

Ja vi har både luftrörsvidgande inhalationsspray, kortison och Montelukast. Tveksam effekt här men man försöker ju ändå... Blä.

 

[Snubbelfot]

Korbell blöjhink. Vilken genuint ogenomtänkt idiotkonstruktion med det fjädrande innerlocket som skall tryckas ner av bajsiga grejor och därmed oundvikligen bli bajsigt i sig själv och i nästa steg bebajsa även blöjbytarens händer.
Det blir en vanlig pedalhink här istället.

 

[PathOfClovers]

Korbell blöjhink. Vilken genuint ogenomtänkt idiotkonstruktion med det fjädrande innerlocket som skall tryckas ner av bajsiga grejor och därmed oundvikligen bli bajsigt i sig själv och i nästa steg bebajsa även blöjbytarens händer.
Det blir en vanlig pedalhink här istället.

Haha! Vi har en Tommie Tippee, den är suverän om du vill testa annan sort.

 

[Kaching]

Haha! Vi har en Tommie Tippee, den är suverän om du vill testa annan sort.

Håller med, riktigt nöjd med den!

 

[gulakatten]

Korbell blöjhink. Vilken genuint ogenomtänkt idiotkonstruktion med det fjädrande innerlocket som skall tryckas ner av bajsiga grejor och därmed oundvikligen bli bajsigt i sig själv och i nästa steg bebajsa även blöjbytarens händer.
Det blir en vanlig pedalhink här istället.

Haha vi älskar vår! Foten på pedalen, handen trycker ner innerlocket och så kastar man blöjan. Vi trycker aldrig ner locket med blöjan, det skulle kännas så äckligt.

Du får nog in knixen efter lite övning .

 

[Pellegnillot]

Huuur göööör folk som är hemma ensamma med flera barn?! Jag får bara inte ihop det.

Bebisen är trött och vägrade selen. Sätter på tvn till treåringen för vad ska han annars göra under tiden? Detta är 9 på morgonen, känns ju SÅDÄR att i princip starta dagen med tv... Går upp och lägger lillebror som somnar, men innan jag hunnit därifrån ropar storebror att han måste på toa. Kopplar loss bröstet och snabbar mig därifrån. Lillebror vaknar. När storebror är klar och jag ska gå upp igen säger han "gå på toa igen!". Går sen upp till lillebror som håller på att somna om ganska snabbt igen men som väcks av att storebror är högljudd framför tvn och katterna hoppar på dörrhandtaget.

Tar upp lillebror för maken kommer hem snart så vi får sova då istället. Lillebror hinner bli övertrött och blir svår att söva när vi väl har chansen sedan. Jag vill bara gråta och fattar inte hur folk gör. Maken hade varit borta i 3,5 timme bara!!

Vissa kanske bara inte har psyket att vara flerbarnsföräldrar. Känner mig så stressad jämt av detta. Lillebror sover väldigt sällan själv heller så jag hade knappt något hopp att det ens skulle fungera.

Nu har vi i alla fall sovit två timmar båda två tack vare att maken kom hem.

 

[julgrisen]

Huuur göööör folk som är hemma ensamma med flera barn?! Jag får bara inte ihop det.

Bebisen är trött och vägrade selen. Sätter på tvn till treåringen för vad ska han annars göra under tiden? Detta är 9 på morgonen, känns ju SÅDÄR att i princip starta dagen med tv... Går upp och lägger lillebror som somnar, men innan jag hunnit därifrån ropar storebror att han måste på toa. Kopplar loss bröstet och snabbar mig därifrån. Lillebror vaknar. När storebror är klar och jag ska gå upp igen säger han "gå på toa igen!". Går sen upp till lillebror som håller på att somna om ganska snabbt igen men som väcks av att storebror är högljudd framför tvn och katterna hoppar på dörrhandtaget.

Tar upp lillebror för maken kommer hem snart så vi får sova då istället. Lillebror hinner bli övertrött och blir svår att söva när vi väl har chansen sedan. Jag vill bara gråta och fattar inte hur folk gör. Maken hade varit borta i 3,5 timme bara!!

Vissa kanske bara inte har psyket att vara flerbarnsföräldrar. Känner mig så stressad jämt av detta. Lillebror sover väldigt sällan själv heller så jag hade knappt något hopp att det ens skulle fungera.

Nu har vi i alla fall sovit två timmar båda två tack vare att maken kom hem.

Jag tänker att det blir bättre när den lille blir äldre, det är ju en väldigt jobbig period när de är så små och har behov av omedelbar behovstillfredsställelse och sådär. Jag minns när mina tvillingar var några månader och min sambo skulle gå ett ärende på stan, det tog kanske en och en halv timme och jag var helt gråtfärdig när jag kom hem. Nu är de två år om några veckor och det är inte alls jobbigt på samma nivå upplever jag. Klart de kan ligga och gråta på golvet av frustration, men det går ju att prata med dem på ett annat sätt och lugna dem genom det.

 

[zassoo]

Huuur göööör folk som är hemma ensamma med flera barn?! Jag får bara inte ihop det.

Bebisen är trött och vägrade selen. Sätter på tvn till treåringen för vad ska han annars göra under tiden? Detta är 9 på morgonen, känns ju SÅDÄR att i princip starta dagen med tv... Går upp och lägger lillebror som somnar, men innan jag hunnit därifrån ropar storebror att han måste på toa. Kopplar loss bröstet och snabbar mig därifrån. Lillebror vaknar. När storebror är klar och jag ska gå upp igen säger han "gå på toa igen!". Går sen upp till lillebror som håller på att somna om ganska snabbt igen men som väcks av att storebror är högljudd framför tvn och katterna hoppar på dörrhandtaget.

Tar upp lillebror för maken kommer hem snart så vi får sova då istället. Lillebror hinner bli övertrött och blir svår att söva när vi väl har chansen sedan. Jag vill bara gråta och fattar inte hur folk gör. Maken hade varit borta i 3,5 timme bara!!

Vissa kanske bara inte har psyket att vara flerbarnsföräldrar. Känner mig så stressad jämt av detta. Lillebror sover väldigt sällan själv heller så jag hade knappt något hopp att det ens skulle fungera.

Nu har vi i alla fall sovit två timmar båda två tack vare att maken kom hem.

Ganska precis sådär var det för mig första halvåret med två barn, fast min äldsta var två år när lillebror kom. Bebis som inte ville sova ensam och sov korta tupplurar. Stresspåslag för minsta lilla och konstant dåligt samvete för att storasyster inte fick den tid hon behövde.

Man får försöka njuta av de små fina stunder som är, resten av tiden får man sänka kraven så långt det bara går och vara snäll mot sig själv.

Det blir bättre Min yngsta är 11 månader nu och även om det kan vara kämpigt att vara ensam med dem är det långt ifrån samma stress och jobbiga känslor.

 

[Fille]

Sitter på en stol i köket, börjar få ont i rumpan men har en tvilling sovandes på mig och en tvilling sovandes i vardagsrummet, sambon är ute och gräver och femåringen är hos en kompis. Det är så lugnt och skönt, vågar inte störa husefriden genom att resa mig

 

[Blyger]

Huuur göööör folk som är hemma ensamma med flera barn?! Jag får bara inte ihop det.

Hos oss får nytt barn vänta, tror inte jag hade orkat två så små/tätt intervall.

 

[Guldaskig]

Huuur göööör folk som är hemma ensamma med flera barn?! Jag får bara inte ihop det.

Bebisen är trött och vägrade selen. Sätter på tvn till treåringen för vad ska han annars göra under tiden? Detta är 9 på morgonen, känns ju SÅDÄR att i princip starta dagen med tv... Går upp och lägger lillebror som somnar, men innan jag hunnit därifrån ropar storebror att han måste på toa. Kopplar loss bröstet och snabbar mig därifrån. Lillebror vaknar. När storebror är klar och jag ska gå upp igen säger han "gå på toa igen!". Går sen upp till lillebror som håller på att somna om ganska snabbt igen men som väcks av att storebror är högljudd framför tvn och katterna hoppar på dörrhandtaget.

Tar upp lillebror för maken kommer hem snart så vi får sova då istället. Lillebror hinner bli övertrött och blir svår att söva när vi väl har chansen sedan. Jag vill bara gråta och fattar inte hur folk gör. Maken hade varit borta i 3,5 timme bara!!

Vissa kanske bara inte har psyket att vara flerbarnsföräldrar. Känner mig så stressad jämt av detta. Lillebror sover väldigt sällan själv heller så jag hade knappt något hopp att det ens skulle fungera.

Nu har vi i alla fall sovit två timmar båda två tack vare att maken kom hem.

Sådär har jag det hemma också ibland, det är sjukt tufft! Bra jobbat att du fixade det även om det var kämpigt Hur gammal är minsta? Är så mycket bukebebisar och jag är sämst på att komma ihåg alla, sorry. Min bebis är snart fyra månader och jag tycker att det släppt mycket det där med närhetsbehovet vid sömn men det där är ju så olika.

 

[FeatherCloud]

Fredagsmyser med stora barnet i soffan,
chips och Fixarprogram på tv.

 

[Pellegnillot]

Jag tänker att det blir bättre när den lille blir äldre, det är ju en väldigt jobbig period när de är så små och har behov av omedelbar behovstillfredsställelse och sådär. Jag minns när mina tvillingar var några månader och min sambo skulle gå ett ärende på stan, det tog kanske en och en halv timme och jag var helt gråtfärdig när jag kom hem. Nu är de två år om några veckor och det är inte alls jobbigt på samma nivå upplever jag. Klart de kan ligga och gråta på golvet av frustration, men det går ju att prata med dem på ett annat sätt och lugna dem genom det.

Jag vet ju att det inte kommer vara som det är nu för alltid men det känns bara så stressande att vara själv med dem nu. Jag kan relatera otroligt mycket till din historia om att vara gråtfärdig efter 1,5 timme. Jag vill knappt vara själv med mina ens en kvart nu... Tack för att du säger att det känns lättare sedan. Jag vet det rent intellektuellt att det borde vara så men känslan i kroppen mesta delen av tiden nu är dålig så det är svårt att se bortom den.

Ganska precis sådär var det för mig första halvåret med två barn, fast min äldsta var två år när lillebror kom. Bebis som inte ville sova ensam och sov korta tupplurar. Stresspåslag för minsta lilla och konstant dåligt samvete för att storasyster inte fick den tid hon behövde.

Man får försöka njuta av de små fina stunder som är, resten av tiden får man sänka kraven så långt det bara går och vara snäll mot sig själv.

Det blir bättre Min yngsta är 11 månader nu och även om det kan vara kämpigt att vara ensam med dem är det långt ifrån samma stress och jobbiga känslor.

Tack för att du säger det. Jag räknar verkligen varje månad som en milstolpe. Han blev tolv veckor nyss och jag bestämde att vi klarat oss igenom fjärde trimestern nu och det kändes i alla fall lite stort, som ett framsteg. Det låter som du haft det precis som mig så det känns lugnande att du tycker att det är bättre nu!

Hos oss får nytt barn vänta, tror inte jag hade orkat två så små/tätt intervall.

Så här i efterhand hade jag gärna velat ha typ 6-7 år emellan barnen... Nu är det 3 år och 3 månader vilket känns ganska "långt" emellan mot vad det brukar vara mellan syskon, av de i min omgivning i alla fall. Vanligare med typ två år emellan eller ännu kortare. Jag är glad nu över att vi väntade i alla fall såpass länge som vi gjorde.

Sådär har jag det hemma också ibland, det är sjukt tufft! Bra jobbat att du fixade det även om det var kämpigt Hur gammal är minsta? Är så mycket bukebebisar och jag är sämst på att komma ihåg alla, sorry. Min bebis är snart fyra månader och jag tycker att det släppt mycket det där med närhetsbehovet vid sömn men det där är ju så olika.

Tolv veckor och har haft kämpigt med sömnen senaste veckan typ, men nu sedan igår har det blivit bättre igen. Han sov faktiskt själv en hel timme igår kväll så lite hopp finns det ju. Du gör det så himla bra, Guldaskig. Jag är så imponerad. Ibland tänker jag att jag ju måste göra det onödigt svårt för mig själv, att det liksom omöjligt kan kännas så här stressigt trots avlastningen jag får. Men jag hittar inte lugnet.

 

[Guldaskig]

@Pellegnillot Gullig du är! Men jag känner precis som du ibland, och bara räknar ner tills min sambo kommer hem. Många dagar skulle jag helst bara vilja ligga på soffan och scrolla i telefonen och vissa dagar gör jag och barnen inget vettigt alls och jag får dåligt samvete samtidigt som jag varken orkar eller vill aktivera oss.

 

[soom]

Huuur göööör folk som är hemma ensamma med flera barn?! Jag får bara inte ihop det.

Bebisen är trött och vägrade selen. Sätter på tvn till treåringen för vad ska han annars göra under tiden? Detta är 9 på morgonen, känns ju SÅDÄR att i princip starta dagen med tv... Går upp och lägger lillebror som somnar, men innan jag hunnit därifrån ropar storebror att han måste på toa. Kopplar loss bröstet och snabbar mig därifrån. Lillebror vaknar. När storebror är klar och jag ska gå upp igen säger han "gå på toa igen!". Går sen upp till lillebror som håller på att somna om ganska snabbt igen men som väcks av att storebror är högljudd framför tvn och katterna hoppar på dörrhandtaget.

Tar upp lillebror för maken kommer hem snart så vi får sova då istället. Lillebror hinner bli övertrött och blir svår att söva när vi väl har chansen sedan. Jag vill bara gråta och fattar inte hur folk gör. Maken hade varit borta i 3,5 timme bara!!

Vissa kanske bara inte har psyket att vara flerbarnsföräldrar. Känner mig så stressad jämt av detta. Lillebror sover väldigt sällan själv heller så jag hade knappt något hopp att det ens skulle fungera.

Nu har vi i alla fall sovit två timmar båda två tack vare att maken kom hem.

Det är inte alls längesen jag undrade detsamma. Ja det gör jag väl fortfarande ibland, men inte lika ofta och inte lika intensivt. Min lilla är 6,5 månad nu och det är otroligt mycket lättare, det vände nånstans runt 5 mån. Hade en period där han bara kunde sova med kroppskontakt, sele gick bra, men vaknade av minsta lilla, minst sagt en utmaning med en låtande storasyster.
Det blir lättare, du fixar det

 

[zassoo]

@Pellegnillot ja jag känner verkligen igen mig. Räknade också månaderna. Sen är det klart att det var fantastiskt också många stunder men det gick inte att komma ifrån att det var mycket jobbiga känslor.

Sen tänker jag att både du och jag, liksom många andra, tänker att alla andra gör det så himla bra. Att alla andra njuter av varje sekund, de blir aldrig arga på sina barn, har max 30 minuter skärmtid om dagen och tillbringar timmar utomhus varje dag. Så är det ju inte. De flesta brukar inte berätta att barnen fick frukost framför tvn för att man skulle få en stund att andas, att det tog en halvtimme av tjafs att komma utanför dörren och sen ville alla ändå gå in efter en kvart, eller att det blev mackor till middag för att man inte ens orkade koka en sketen makaron till middag efter en dränerande dag. Man vill ju hellre visa glada härliga barn, mysiga utflykter och allt fint och fantastiskt. Som OCKSÅ finns. Två tankar samtidigt osv.

Lite sidospår kanske men ja, du är inte ensam. Kämpa på

 

[Pellegnillot]

@Pellegnillot Gullig du är! Men jag känner precis som du ibland, och bara räknar ner tills min sambo kommer hem. Många dagar skulle jag helst bara vilja ligga på soffan och scrolla i telefonen och vissa dagar gör jag och barnen inget vettigt alls och jag får dåligt samvete samtidigt som jag varken orkar eller vill aktivera oss.

Tack för att du säger det

Det är inte alls längesen jag undrade detsamma. Ja det gör jag väl fortfarande ibland, men inte lika ofta och inte lika intensivt. Min lilla är 6,5 månad nu och det är otroligt mycket lättare, det vände nånstans runt 5 mån. Hade en period där han bara kunde sova med kroppskontakt, sele gick bra, men vaknade av minsta lilla, minst sagt en utmaning med en låtande storasyster.
Det blir lättare, du fixar det

Så otroligt lättad jag blir av att höra det. Det känns ju som det blir _lite_ lättare hela tiden. Lite, lite varje dag. Att han inte behöver sova typ konstant hela tiden längre utan faktiskt kan vara vaken nära ett par timmar ibland underlättar ju väldigt mycket bara det. Och fem månader, det är knappt ens långt kvar dit alls. Tack för peppen!