Vad gör vi? - Kids Edition

[Guldaskig]

@Pellegnillot ja jag känner verkligen igen mig. Räknade också månaderna. Sen är det klart att det var fantastiskt också många stunder men det gick inte att komma ifrån att det var mycket jobbiga känslor.

Sen tänker jag att både du och jag, liksom många andra, tänker att alla andra gör det så himla bra. Att alla andra njuter av varje sekund, de blir aldrig arga på sina barn, har max 30 minuter skärmtid om dagen och tillbringar timmar utomhus varje dag. Så är det ju inte. De flesta brukar inte berätta att barnen fick frukost framför tvn för att man skulle få en stund att andas, att det tog en halvtimme av tjafs att komma utanför dörren och sen ville alla ändå gå in efter en kvart, eller att det blev mackor till middag för att man inte ens orkade koka en sketen makaron till middag efter en dränerande dag. Man vill ju hellre visa glada härliga barn, mysiga utflykter och allt fint och fantastiskt. Som OCKSÅ finns. Två tankar samtidigt osv.

Lite sidospår kanske men ja, du är inte ensam. Kämpa på

Så sant!

 

[Pellegnillot]

@Pellegnillot ja jag känner verkligen igen mig. Räknade också månaderna. Sen är det klart att det var fantastiskt också många stunder men det gick inte att komma ifrån att det var mycket jobbiga känslor.

Sen tänker jag att både du och jag, liksom många andra, tänker att alla andra gör det så himla bra. Att alla andra njuter av varje sekund, de blir aldrig arga på sina barn, har max 30 minuter skärmtid om dagen och tillbringar timmar utomhus varje dag. Så är det ju inte. De flesta brukar inte berätta att barnen fick frukost framför tvn för att man skulle få en stund att andas, att det tog en halvtimme av tjafs att komma utanför dörren och sen ville alla ändå gå in efter en kvart, eller att det blev mackor till middag för att man inte ens orkade koka en sketen makaron till middag efter en dränerande dag. Man vill ju hellre visa glada härliga barn, mysiga utflykter och allt fint och fantastiskt. Som OCKSÅ finns. Två tankar samtidigt osv.

Lite sidospår kanske men ja, du är inte ensam. Kämpa på

Tack så mycket. Jag tror man påverkas mycket av det fastän man egentligen vet hur det säkert är. Just nu känns det som att alla är ute på mysiga utflykter, gör lövkronor till barnen och annat lövpyssel och hej och hå. Själv får jag typ "muta" min treåring med att vi ska gå och fika med choklad för att vi ska komma ut i skogen just nu. Tack för påminnelsen.

Och det känns bara så sorgligt att det är så många som har så väldigt små marginaler. Det är inte rimligt att det ska vara så när barnen är små, den här otroligt viktiga tiden i både ens eget men framför allt i barnens liv. Det är här hela grunden läggs för framtiden, under tiden som många föräldrar periodvis är millimeter från väggen typ.

 

[Blyger]

Så här i efterhand hade jag gärna velat ha typ 6-7 år emellan barnen... Nu är det 3 år och 3 månader vilket känns ganska "långt" emellan mot vad det brukar vara mellan syskon, av de i min omgivning i alla fall. Vanligare med typ två år emellan eller ännu kortare. Jag är glad nu över att vi väntade i alla fall såpass länge som vi gjorde.

Normen är samma här, typ två år mellan syskon. Förstår inte varför men men.
(Förr, typ när jag föddes, var det väl så att mammor som blev gravida igen efter x tid slapp gå tillbaka till jobbet emellan barnen. Lite extra lång ledighet som bonus alltså)

 

[vemsomhelst123]

Normen är samma här, typ två år mellan syskon. Förstår inte varför men men.
(Förr, typ när jag föddes, var det väl så att mammor som blev gravida igen efter x tid slapp gå tillbaka till jobbet emellan barnen. Lite extra lång ledighet som bonus alltså)

Är det inte nåt med Sgi och gravid inom 18 månader oxå? 21 månader var det visst

 

[Pellegnillot]

Normen är samma här, typ två år mellan syskon. Förstår inte varför men men.
(Förr, typ när jag föddes, var det väl så att mammor som blev gravida igen efter x tid slapp gå tillbaka till jobbet emellan barnen. Lite extra lång ledighet som bonus alltså)

Blir man gravid inom en viss tid så får man behålla sin SGI, men vet inte hur mycket det påverkar. Om det spelar in till hur folk "planerar" i den mån det nu går. Har hört någon sagt att de bara vill "bli av med småbarnsåren" också.

 

[Voeux]

E har varit kinkig senaste veckan och sovit väldigt dåligt. 8 månader nu och mycket som händer i utvecklingen, jag gissar att det bara sprakar där i hjärnan på nätterna. Så hon sover inte, vilket innebär att vi inte sover. Men på kvällarna när man hör små klagansrop inifrån sovrummet och kommer in till ett litet barn som står på knä i sin säng med glansiga ögon och armarna utsträckta, lyfter upp henne och hon håller om en som om det inte finns någon morgondag och borrar in huvudet vid halsen… då är det svårt att klaga på tröttheten

 

[zassoo]

Tack så mycket. Jag tror man påverkas mycket av det fastän man egentligen vet hur det säkert är. Just nu känns det som att alla är ute på mysiga utflykter, gör lövkronor till barnen och annat lövpyssel och hej och hå. Själv får jag typ "muta" min treåring med att vi ska gå och fika med choklad för att vi ska komma ut i skogen just nu. Tack för påminnelsen.

Och det känns bara så sorgligt att det är så många som har så väldigt små marginaler. Det är inte rimligt att det ska vara så när barnen är små, den här otroligt viktiga tiden i både ens eget men framför allt i barnens liv. Det är här hela grunden läggs för framtiden, under tiden som många föräldrar periodvis är millimeter från väggen typ.

Hahaha jag mutar min treåring med kakor för att få komma ut i skogen

Ja det är verkligen tråkigt att det är så. Men det måste väl ha att göra med att vi är så ensamma som föräldrar, man ska liksom fixa allt själv, de flesta har inget stort nätverk redo att hoppa in och avlasta. Och man förväntas köra på som vanligt trots sömnbrist, dagliga känslomässiga utmaningar och väldigt lite utrymme för att ta hand om sig själv. Det är tufft.

 

[Blyger]

Hahaha jag mutar min treåring med kakor för att få komma ut i skogen

Ja det är verkligen tråkigt att det är så. Men det måste väl ha att göra med att vi är så ensamma som föräldrar, man ska liksom fixa allt själv, de flesta har inget stort nätverk redo att hoppa in och avlasta. Och man förväntas köra på som vanligt trots sömnbrist, dagliga känslomässiga utmaningar och väldigt lite utrymme för att ta hand om sig själv. Det är tufft.

Och har man ett schysst nätverk får man dåligt samvete för det istället
"Varför är du inte med ditt/dina barn"

 

[zassoo]

Och har man ett schysst nätverk får man dåligt samvete för det istället
"Varför är du inte med ditt/dina barn"

Suck. Skönt för er att ni har ett bra nätverk!

 

[gulakatten]

Är hemma själv och ligger på soffan. Maken tog dottern och åkte för att uträtta ärenden. Jag har tittat på serier och ätit chips, druckit cola och ätit glass. Nu saknar jag min bebis!! Vill pussa på henne, lukta på henne, gosa med henne.


Huuuur ska jag kunna komma in och jobba tre dagar om några veckor? Kommer avlida .

 

[Vira]

Är hemma själv och ligger på soffan. Maken tog dottern och åkte för att uträtta ärenden. Jag har tittat på serier och ätit chips, druckit cola och ätit glass. Nu saknar jag min bebis!! Vill pussa på henne, lukta på henne, gosa med henne.


Huuuur ska jag kunna komma in och jobba tre dagar om några veckor? Kommer avlida .

Olika för alla såklart, men jag som har jobbat en dag/vecka i drygt en månad nu tycker ändå att det har blivit enklare och gått från hemskt till mest positivt att komma iväg lite. Var lättare att vara på jobbet än att vara ensam hemma, man hinner ju liksom inte sakna lika mycket när man är iväg och är i sin gamla vanliga jobbmiljö.

 

[gulakatten]

Olika för alla såklart, men jag som har jobbat en dag/vecka i drygt en månad nu tycker ändå att det har blivit enklare och gått från hemskt till mest positivt att komma iväg lite. Var lättare att vara på jobbet än att vara ensam hemma, man hinner ju liksom inte sakna lika mycket när man är iväg och är i sin gamla vanliga jobbmiljö.

Tack! Min man sa samma sak, och att jag ju då kommer ha fullt upp och fokusera på jobbet liksom. Hoppas det .

 

[zassoo]

Helskotta vad triggad jag blir ibland när treåringen gör illa sin lillebror med flit. Nyss bet hon honom hårt i armen så det blev ett märke. Jag tycker att jag ofta hanterar det bra men ibland hinner jag inte hejda mig innan jag blir förbannad och det är ju inte konstruktivt. Jag vet att det inte hjälper att skälla på henne för att hon gjorde lillebror illa och jag vet att hon inte skrattar för att vara dum utan som en reaktion på att situationen är jobbig för henne.

Andas i fyrkant för mig och sen be om ursäkt och prata om det. Men herregud vad svårt det är ibland. Många tillfällen att öva personlig utveckling, det här med föräldraskap.

Puuuuhh. Nu är alla kompisar igen och vi ska åka och handla till slut. Hej och hå

 

[Skrottiskrott]

Helskotta vad triggad jag blir ibland när treåringen gör illa sin lillebror med flit. Nyss bet hon honom hårt i armen så det blev ett märke. Jag tycker att jag ofta hanterar det bra men ibland hinner jag inte hejda mig innan jag blir förbannad och det är ju inte konstruktivt. Jag vet att det inte hjälper att skälla på henne för att hon gjorde lillebror illa och jag vet att hon inte skrattar för att vara dum utan som en reaktion på att situationen är jobbig för henne.

Andas i fyrkant för mig och sen be om ursäkt och prata om det. Men herregud vad svårt det är ibland. Många tillfällen att öva personlig utveckling, det här med föräldraskap.

Puuuuhh. Nu är alla kompisar igen och vi ska åka och handla till slut. Hej och hå

Åh vad jag känner igen mig, fast min treåring "är taskig" mot hundvalpen istället. Lillebror kommer väl tyvärr få sin beskärda del när han blir större... Men jag är så paff, vår gosse har varit världens raraste mot alla djur och verkligen klappat och gosat superförsiktigt med vår förra hund, andras hundar, katterna... Men just den här hunden ska han putta på, lägga sig på, ta hundleksaker ifrån o.s.v. Valpen tror ju att de leker och kanske uppfattar treåringen det också som lek, men jag får sära på dem hela tiden och förklara gång på gång att han måste vara lugn och försiktig med hunden. Förutom de gånger jag blir tvärarg inombords och inte hinner hejda mig - skriker rakt ut att NU FÅR DET VARA NOG! Oj så pedagogiskt av mig...

 

[Fille]

Åh vad jag känner igen mig, fast min treåring "är taskig" mot hundvalpen istället. Lillebror kommer väl tyvärr få sin beskärda del när han blir större... Men jag är så paff, vår gosse har varit världens raraste mot alla djur och verkligen klappat och gosat superförsiktigt med vår förra hund, andras hundar, katterna... Men just den här hunden ska han putta på, lägga sig på, ta hundleksaker ifrån o.s.v. Valpen tror ju att de leker och kanske uppfattar treåringen det också som lek, men jag får sära på dem hela tiden och förklara gång på gång att han måste vara lugn och försiktig med hunden. Förutom de gånger jag blir tvärarg inombords och inte hinner hejda mig - skriker rakt ut att NU FÅR DET VARA NOG! Oj så pedagogiskt av mig...

+ @zassoo

Jag tror vi alla är opedagogiska då och då. Jag tror också att barn, ibland, ”behöver” få veta att vi faktiskt kan bli arga. Att vi också har olika känslor (glad, ledsen, arg osv). Man ska absolut inte skälla hela tiden men man måste få bli arg någon gång då och då utan att få dåligt samvete. Dock lättare sagt än gjort Jag får ofta dåligt samvete

 

[zassoo]

Åh vad jag känner igen mig, fast min treåring "är taskig" mot hundvalpen istället. Lillebror kommer väl tyvärr få sin beskärda del när han blir större... Men jag är så paff, vår gosse har varit världens raraste mot alla djur och verkligen klappat och gosat superförsiktigt med vår förra hund, andras hundar, katterna... Men just den här hunden ska han putta på, lägga sig på, ta hundleksaker ifrån o.s.v. Valpen tror ju att de leker och kanske uppfattar treåringen det också som lek, men jag får sära på dem hela tiden och förklara gång på gång att han måste vara lugn och försiktig med hunden. Förutom de gånger jag blir tvärarg inombords och inte hinner hejda mig - skriker rakt ut att NU FÅR DET VARA NOG! Oj så pedagogiskt av mig...

Hunden är väl som ett syskon kan jag tänka mig

Det jobbiga tycker jag är att de liksom inte är på samma nivå, utan att lillebror blir ”offret” på något sätt. Då blir det som att jag tar hans parti för att det är storasyster som ”är dum”. (Nej hon är inte dum, hon är 3 år, och utforskar världen, jag vet…)

 

[zassoo]

+ @zassoo

Jag tror vi alla är opedagogiska då och då. Jag tror också att barn, ibland, ”behöver” få veta att vi faktiskt kan bli arga. Att vi också har olika känslor (glad, ledsen, arg osv). Man ska absolut inte skälla hela tiden men man måste få bli arg någon gång då och då utan att få dåligt samvete. Dock lättare sagt än gjort Jag får ofta dåligt samvete

Jo absolut, det håller jag med om! Men det är det där dåliga samvetet… och att nästan alltid handlar det om att jag har tryckt undan mina känslor och stressnivån skjuter i taket och så tippar det över. Till exempel idag då när jag haft barnen själv i flera dagar och flera nätter = minimalt med egentid. Ändå skäms jag att det brast

 

[Guldaskig]

Nyss käkat hämtmat, glada barn och otroligt trötta föräldrar efter barnkalas idag De hade så otroligt roligt men vad trött man blir av att umgås med tio barn i två timmar. Jag brukar alltid hylla förskolepersonalen men nu är jag ännu mer imponerad av dem, vilket jobb!

 

[julgrisen]

Vi har börjat med en ny kvällsrutin att en förälder nattar båda barnen istället för att vi tar varsin (anledningen till ändringen är att vi alltid somnar båda två vid nattning och vaknar alldeles för sent för att få någon kväll , nån måste vara vaken och väcka den andra). Det är så mysigt att ligga där mellan dem och känna en liten kropp på varje sida ❤, jag känner mig så otroligt tacksam över att de finns.

 

[nejlica]

Vi har börjat med en ny kvällsrutin att en förälder nattar båda barnen istället för att vi tar varsin (anledningen till ändringen är att vi alltid somnar båda två vid nattning och vaknar alldeles för sent för att få någon kväll , nån måste vara vaken och väcka den andra). Det är så mysigt att ligga där mellan dem och känna en liten kropp på varje sida ❤, jag känner mig så otroligt tacksam över att de finns.

Så mysigt!

Hade ett sådant ögonblick i morse, dottern brukar vara som en klubbad säl att väcka på morgonen, men i morse vaknade hon innan jag ens gått upp, när jag låg och fipplade med telefonen. Så hon kröp upp i vår säng, tittade på min telefon och berättade bestämt att hon ville höra på "godnattdjuren". Så vi gosade ihop oss under mitt täcke och lyssnade på ljudbok en stund innan det var dags att gå upp. Bästa starten på morgonen!