Vad gör vi? - Kids Edition

[miumiu]

Haha, WORD!

Om det är till någon tröst i eländet så tror jag det är strategiskt smart att göra som ni gör, dvs skaffa barnen tätt (om ni nu tänkt er två). Du har graviditeterna avklarade sen, förskoleåren blir koncentrerade till en kort intensiv period osv, och barnen kommer förhoppningsvis ha ett stort utbyte av varandra.

 

[Blyger]

Om det är till någon tröst i eländet så tror jag det är strategiskt smart att göra som ni gör, dvs skaffa barnen tätt (om ni nu tänkt er två). Du har graviditeterna avklarade sen, förskoleåren blir koncentrerade till en kort intensiv period osv, och barnen kommer förhoppningsvis ha ett stort utbyte av varandra.

Om man orkar mentalt. För mig har det tagit flera år att bearbeta allting. Allas förutsättningar är olika.

 

[miumiu]

Om man orkar mentalt. För mig har det tagit flera år att bearbeta allting. Allas förutsättningar är olika.

Ja såklart! Jag har fortfarande inte återhämtat mig och min unge är 7

 

[Voeux]

Om det är till någon tröst i eländet så tror jag det är strategiskt smart att göra som ni gör, dvs skaffa barnen tätt (om ni nu tänkt er två). Du har graviditeterna avklarade sen, förskoleåren blir koncentrerade till en kort intensiv period osv, och barnen kommer förhoppningsvis ha ett stort utbyte av varandra.

Jag tänker så också. Eftersom jag minns så väl hur jag mått under graviditet och fjärde trimester så har det varit psykiskt påfrestande att ha det framför sig igen. Vi har ju velat ha syskon trots detta. Jag har till och med läst på om adoption som ett alternativ för att jag inte vet om jag klarar det igen. Nu blev ju detta oplanerat men ja, det är en del av mig som gillar tanken att få det överstökat. Vi lär gå på knäna en tid men det kommer komma mycket gott ur det

 

[cherie]

Jag hade lätt kunnat tänka mig vara gravid igen. Hade inga problem alls med det (förutom de konstanta nojjorna då) och förlossningen gick snabbt,. Här är det mer att det känns HELT omöjligt och ogenomförbart att vi ens skulle överleva att ta hand om en bebis plus vår tjej samtidigt.

Samma här! Älskade graviditeten trots foglossning och en del illamående i början. Men jag ser det också helt omöjligt att få det att gå ihop med ett till barn!?

 

[PathOfClovers]

Samma här! Älskade graviditeten trots foglossning och en del illamående i början. Men jag ser det också helt omöjligt att få det att gå ihop med ett till barn!?

Verkligen! Nu får man ju avlastning så fort partnern tar bebisen, men med två har man ju alltid minst en känns det som?

 

[zassoo]

Prick två år mellan mina och japp det är superjobbigt emellanåt (inte jättetätt men ändå). Men fasen vad mycket enklare allt känns nu ändå, lillebror har blivit 10 månader och det går inte att jämföra med i vintras, herregud

Tror det kommer kännas värt det sen att inte behöva börja om med allt. Säger jag nu för i dagsläget känns det ICKE aktuellt med en trea

 

[FeatherCloud]

Jag har 3,5 år mellan mina för jag var verkligen inte sugen på en till tätt och kunde verkligen inte begripa hur man skulle orka med två ungar. Men tillslut blev jag sugen och efter ett tag tog det sig och nu har jag en 1-åring och en 4,5-åring och det är verkligen en toppen åldersfördelning! Stora är oftast vettig, går att be om hjälp med mycket och resonera med. Lilla var en väldigt mycket lättsammare bebis än stora var och har dessutom mycket underhållning av brorsan. Efter 4-5 månader tycker jag tvåbarnslivet kändes väldigt etablerat, innan dess var det kanske lite kaos Och dessutom har mitt perspektiv ändrats, innan behövde jag verkligen vara utan barnet för att få vila, men nu är det rena semestern att tex åka nånstans med bara ett barn

(Med det sagt, för jag var kanske inte jättepepp här ovan, så tror jag det är superbra att klara av småbarnstiden tätt också och sen ha det lite lugnare. Det var bara inte för mig )

 

[Human]

Sitter med en hand på bebisen och väntar på att han ska sova nog tungt för att jag ska kunna ta bort den och somna om själv. Jag tycker fortfarande att det är lite fascinerande att jag och min närhet kan vara så viktig för en annan liten människa.

 

[cherie]

Tror det kommer kännas värt det sen att inte behöva börja om med allt. Säger jag nu för i dagsläget känns det ICKE aktuellt med en trea

Haha, ja, jag måste säga att det känns faktiskt riktigt jobbigt att börja om med allt också för ska jag vara ärlig börjar allt ändå kännas liiite enklare nu. Bara att hon sover varenda natt, jämt. Och nu börjar hon bli lite redig och få vett i skallen. Det känns som en ganska outhärdlig tanke att börja om nu i kanske 2,5 år...

 

[cherie]

Jag har 3,5 år mellan mina för jag var verkligen inte sugen på en till tätt och kunde verkligen inte begripa hur man skulle orka med två ungar. Men tillslut blev jag sugen och efter ett tag tog det sig och nu har jag en 1-åring och en 4,5-åring och det är verkligen en toppen åldersfördelning! Stora är oftast vettig, går att be om hjälp med mycket och resonera med. Lilla var en väldigt mycket lättsammare bebis än stora var och har dessutom mycket underhållning av brorsan. Efter 4-5 månader tycker jag tvåbarnslivet kändes väldigt etablerat, innan dess var det kanske lite kaos Och dessutom har mitt perspektiv ändrats, innan behövde jag verkligen vara utan barnet för att få vila, men nu är det rena semestern att tex åka nånstans med bara ett barn

(Med det sagt, för jag var kanske inte jättepepp här ovan, så tror jag det är superbra att klara av småbarnstiden tätt också och sen ha det lite lugnare. Det var bara inte för mig )

Kan tänka mig att det är ganska bra åldersskillnad! Tycker plötsligt vår 2,5 åring lugnat sig en hel del och det allra mesta fungerar så bra. Så jag förstår helt klart att man kan börja tänka på en tvåa i denna ålder Men jag tror vi är för trötta för det just nu, och sen kommer väl 3års-trotsen och så orkar vi definitivt inte igen? ni har inte.märkt av den samtidigt som bebis?

 

[Fille]

Sitter i fåtöljen med ena tvillingen, han har det lite jobbigt med magen pga järndroppar, medan de andra sover däruppe!
Nu börjar dock magen lugna sig så att han kan somna om i min famn

 

[FeatherCloud]

Kan tänka mig att det är ganska bra åldersskillnad! Tycker plötsligt vår 2,5 åring lugnat sig en hel del och det allra mesta fungerar så bra. Så jag förstår helt klart att man kan börja tänka på en tvåa i denna ålder Men jag tror vi är för trötta för det just nu, och sen kommer väl 3års-trotsen och så orkar vi definitivt inte igen? ni har inte.märkt av den samtidigt som bebis?

Stora klev in i en rejält svår period typ samtidigt som han fyllde tre, vilket var strax efter att jag blev gravid med tvåan. Jag ljuger inte om jag säger att det var en skitjobbig period för hela familjen eftersom jag mådde jättedåligt (psykiskt, inte fysiskt) vilket sonen reagerade på och sambon fick ta ett enormt lass. Det lugnade sig framåt våren och under hösten när lillasyster kommit var det inte så mycket trots som att anpassa sig till att vara fyra i familjen.

Även om "trotsen" var markant så blev det också tydligt att det i princip rör sig om ett nytt utvecklingssprång, för det kommer liksom ut ett lite "mognare" barn på andra sidan och det hjälper ju något enormt.

 

[julgrisen]

Jag hade en toppengraviditet trots tvillingar, mådde sjukt illa i början men efter typ v 14-15 mådde jag bra hela vägen in till förlossningen. Helt sjukt såhär i efterhand, jag hade ont i ryggen om jag gick långt och var uppe och kissade typ fem gånger per natt men annars flöt allt på. Hade lätt kunnat tänka mig att vara gravid igen men har verkligen ingen lust att ta en förlossning till , eller för den delen de två första månaderna med bebis som jag tyckte var hemska.
Nu är mina barn snart två år och en trea känns otroligt långt bort . Tycker de blir roligare och roligare för varje dag och har insett att jag nog inte är en bebismamma trots allt. Tur det blev två på en gång så jag kan luta mig tillbaka nu.
Med det sagt kan jag verkligen säga att de har otrolig glädje av varandra, det får man nog snabbt även om det skiljer ett år istället för en timme.

 

[zassoo]

Haha, ja, jag måste säga att det känns faktiskt riktigt jobbigt att börja om med allt också för ska jag vara ärlig börjar allt ändå kännas liiite enklare nu. Bara att hon sover varenda natt, jämt. Och nu börjar hon bli lite redig och få vett i skallen. Det känns som en ganska outhärdlig tanke att börja om nu i kanske 2,5 år...

mm jag hade precis kommit ut på andra sidan kändes det som när jag blev gravid igen… så är noga med mina p-piller nu

Just det där med sömnen tycker jag känns lite bittert just nu och det har väl mycket att göra med att vi tydligen får barn som inte kan sova själva… lagom till att dottern blivit stabil på att sova själv och kunde sova lugnt i egen säng i flera timmar efter läggning så kom nästa frimärksbarn

 

[zassoo]

Alltså det här med att sluta amma… varje dag tänker jag att jag ska sluta amma, jag pallar inte mer, jag hatar det och vill ha min kropp för mig själv. Varje dag tänker jag också att åh klart han ska få fortsätta amma, det är ju ganska mysigt och tänk vilken trygghet för honom.

Snark på mig själv

 

[Jenka]

Spelar nytt logopedspel och barnet samarbetar riktigt bra.
Men ändå: Fffff-tot!

 

[nejlica]

Stora klev in i en rejält svår period typ samtidigt som han fyllde tre, vilket var strax efter att jag blev gravid med tvåan. Jag ljuger inte om jag säger att det var en skitjobbig period för hela familjen eftersom jag mådde jättedåligt (psykiskt, inte fysiskt) vilket sonen reagerade på och sambon fick ta ett enormt lass. Det lugnade sig framåt våren och under hösten när lillasyster kommit var det inte så mycket trots som att anpassa sig till att vara fyra i familjen.

Även om "trotsen" var markant så blev det också tydligt att det i princip rör sig om ett nytt utvecklingssprång, för det kommer liksom ut ett lite "mognare" barn på andra sidan och det hjälper ju något enormt.

Precis vad jag behövde höra

Var nygravid tidigt i sommras när dottern precis fyllt tre, värmen slog till och jag och maken hade hamnat i någon slags svacka (eller så var det därför vi hamnade i en svacka )

Kommer ihåg hur jag stod ute i trädgården (har grannar nära...) Och skrek högt åt honom att han kunde dra åt helvete att, jag skulle begära skilsmässa och göra abort och jag vet inte vad. Bland många andra fina minnen

Nu verkar värsta treårstrotsen vara på övergående, maken är trevlig att umgås med, vädret svalare, illamåendet bättre och allting känns rätt okej ändå

Nervös dock över livet med två barn, och lika nervös över att jag inte ska få uppleva det och att jag gjort alla månader hittils i "onödan"

 

[FeatherCloud]

Kommer ihåg hur jag stod ute i trädgården (har grannar nära...) Och skrek högt åt honom att han kunde dra åt helvete att, jag skulle begära skilsmässa och göra abort och jag vet inte vad. Bland många andra fina minnen

Jag nöjer mig med att säga att det var stor igenkänning på den där situationen så kan alla föreställa sig vad jag vrålat på sambon i jobbiga stunder...

Det är fortfarande intensivt ibland (såklart!) men jag känner varje dag att det var värt det. Jag är så glad att vi blev en familj på fyra, även om jag mådde skit i många herrans månader för att åstadkomma det.

 

[Jenka]

Håller på att sälja mina sista bärdon. Blir nostalgisk över bärtiden