Har gjort liknande reflektion när något av mina barn är ledsen/upprörd för något. Jag tycker det är viktigare att bekräfta och hjälpa till att sätta ord på känslorna, snarare än att barnet ska sluta gråta. Men så många människor ska lägga sig i, tala om för barnet (eller mig) att det inte är nån faaaara och försöka trösta eller övertyga om hur oviktig grej som barnet har känslor över.Men en sak jag är otroligt fascinerad/irriterad över, att alla alltid ska säga ”det gick bra” när hon ramlar? Hon är rätt vild, och ramlar oväntat lite och gråter sällan men jag vill bara skrika ”HON KAN VÄL FÅ BESTÄMMA SJÄLV OM DET GICK BRA ELLER INTE?!?!”. Dessutom när hon typ aldrig gråter, då känns det så fel att hon blir ”tystad” innan hon ens fått chansen att vara ledsen. (Obs, inte bara i stallet utan det är överallt!)
Så många människor som är livrädda för barngråt och ledsna känslor, verkar det som...