Vad gör vi? - Kids Edition

Status
Stängd för vidare inlägg.
Barnet sitter i soffan och "läser" en bok :love: hjärtat liksom bara smälter.
Boken handlar om sköldpaddor som försvinner, och så räknar den ner från tio till en, innan de hittar varandra igen.
IMG_20220903_084943_HDR.webp
 
Dricker kaffe och väntar på att barnen ska somna så påsarna från ge-kås kan bäras in från bilen. De mellersta barnen var för första gången iväg till barnvakt på 1 år medan vi var där. De hade haft det bra men hade samtidigt saknat oss så det var tuffa reaktioner i bilen hem :heart

Det märktes knappt att E var med, för hon var nöjd i sin egna kundvagn, där hon även somnade :love:
 
Fy fan för att vara gravid. Känns som att jag ska kräkas varje vaken sekund, dygnet runt, utan vila. Värre när jag lyfter dotter och det känns som att hela magen följer mer upp i lyftet, eller när hon hänger och gungar på min mage. Är typ arg på maken för att han inte kan ta nån graviditet?!? Jag förtjänar fasen en guldmedalj när allt det här är över.
Åh, jag minns insikten som drabbade mig när jag var gravid med tvåan, och skällde på sambon för att han "får minsann TVÅ barn utan att behöva offra nånting alls!!" vilket då kändes oerhört orättvist (okej, lite fortfarande faktiskt).
Jag tycker dock att det börjar jämna ut sig lite iom att han tagit nätterna nu i många år :p
 
Fy fan för att vara gravid. Känns som att jag ska kräkas varje vaken sekund, dygnet runt, utan vila. Värre när jag lyfter dotter och det känns som att hela magen följer mer upp i lyftet, eller när hon hänger och gungar på min mage. Är typ arg på maken för att han inte kan ta nån graviditet?!? Jag förtjänar fasen en guldmedalj när allt det här är över.
Alltså ja, fattar helt. Jag blev helt galen på min man idag för att han inte fattar hur grym jag är som orkar jobba heltid, jobba på med vår renovering OCH ta vissa nätter med vår dotter. Och att han tycker att jag stressar för jag vill börja få koll på vart alla bebissaker (alltså typ babyskydd & bröstpump) är. Jag är gravid i v34 så jag tycker det är högst realistiskt.

Men samtidigt. Fan vad ledsen jag är för hans skull att han aldrig kommer få vara gravid. Få känna sparkarna i magen och den villkorslösa kärlek jag känner till den lilla människa som växer i magen. Jag kommer liksom alltid ha känt vårat barn i 9 månader mer på något vis.
 
Alltså ja, fattar helt. Jag blev helt galen på min man idag för att han inte fattar hur grym jag är som orkar jobba heltid, jobba på med vår renovering OCH ta vissa nätter med vår dotter. Och att han tycker att jag stressar för jag vill börja få koll på vart alla bebissaker (alltså typ babyskydd & bröstpump) är. Jag är gravid i v34 så jag tycker det är högst realistiskt.

Men samtidigt. Fan vad ledsen jag är för hans skull att han aldrig kommer få vara gravid. Få känna sparkarna i magen och den villkorslösa kärlek jag känner till den lilla människa som växer i magen. Jag kommer liksom alltid ha känt vårat barn i 9 månader mer på något vis.

Jag önskar att jag kände så, och visst var det några tillfällen när lillan rörde sig inne i magen och jag smekte den och fick en sådär fluffig känsla i kroppen. Men överlag? Nej fy fan, jag hade bytt ut det alla dagar i veckan :D Först två månader som känns som en evighetslång baksmälla, alltid hungrig men ändå aldrig kunna äta. Sen det konstanta kissandet, ryggsmärta, sömnproblem, ont i fötter och leder. För. Att. Inte. Tala. Om. Att. Sen. Föda.

:arghh:

Mina barn ska veta hur mycket jag älskar dem som släpar mig igenom detta.
 
Jag önskar att jag kände så, och visst var det några tillfällen när lillan rörde sig inne i magen och jag smekte den och fick en sådär fluffig känsla i kroppen. Men överlag? Nej fy fan, jag hade bytt ut det alla dagar i veckan :D Först två månader som känns som en evighetslång baksmälla, alltid hungrig men ändå aldrig kunna äta. Sen det konstanta kissandet, ryggsmärta, sömnproblem, ont i fötter och leder. För. Att. Inte. Tala. Om. Att. Sen. Föda.

:arghh:

Mina barn ska veta hur mycket jag älskar dem som släpar mig igenom detta.
Känner igen och bävar för tvåan när/om den kommer. Allt var hemskt 🤷🏻‍♀️
 
Åh, jag minns insikten som drabbade mig när jag var gravid med tvåan, och skällde på sambon för att han "får minsann TVÅ barn utan att behöva offra nånting alls!!" vilket då kändes oerhört orättvist (okej, lite fortfarande faktiskt).
Jag tycker dock att det börjar jämna ut sig lite iom att han tagit nätterna nu i många år :p

Det ÄR SJUKT orättvist, men herre vad han ska få jobba den här graviditeten. Inte som någon form av bitter hämnd men för att om den här graviditeten och förlossningen öht liknar den förra så kommer jag inte att klara det om inte han släpper allt. Tyvärr kan det ju aldrig bli jämställt, eftersom vi är de enda som kan bära och föda våra barn. Men då får de åtminstone göra allt annat.
 
Känner igen och bävar för tvåan när/om den kommer. Allt var hemskt 🤷🏻‍♀️

Skönt att höra att jag inte är ensam. Jag tröstar mig med att om vi nu tar oss igenom detta, jag och lilla bönan, så är allt i varje fall över om ett år. Förlossningen i slutet av april och första svåra månaderna. Så slipper jag någonsin göra det igen sen.

Älskar verkligen att vara mamma och önskar att jag kunde säga att jag älskar hela vägen dit men det är fan det värsta EVER.

Lutar mig emot att resultatet åtminstone blev förbaskat bra senast :heart Jag menar? Kom igen?!

929B9EAB-23FF-4135-888F-64E0BB5B1EA3.webp
 
Känner igen och bävar för tvåan när/om den kommer. Allt var hemskt 🤷🏻‍♀️
Jag känner också så, hoppas på en tvåa en dag men fy fan för vägen dit. Och då hade jag ändå en lyxgraviditet utan illamående eller smärtor och rätt snabb och smidig förlossning. Men jag hade också sjukt gärna velat lägga över nästa graviditet på min partner men naturen säger ju tyvärr nej. SÅ orättvist!
 
Jag hade lätt kunnat tänka mig vara gravid igen. Hade inga problem alls med det (förutom de konstanta nojjorna då) och förlossningen gick snabbt,. Här är det mer att det känns HELT omöjligt och ogenomförbart att vi ens skulle överleva att ta hand om en bebis plus vår tjej samtidigt. 🙈
 
Jag hatade också att vara gravid. Nu har jag nog förträngt det värsta men vet att jag skrev en lång rant på fb om det, ska se om jag kan hitta den!

Jajamensan, här var den! Fick bland annat kommentaren att jag borde printa denna text på studentskylten, ingen bild, bara den här texten 😂

5A8E48AC-DFFE-4CA2-BBF9-253E98BDDB2B.webp
 
Jag hatade också att vara gravid. Nu har jag nog förträngt det värsta men vet att jag skrev en lång rant på fb om det, ska se om jag kan hitta den!

Jajamensan, här var den! Fick bland annat kommentaren att jag borde printa denna text på studentskylten, ingen bild, bara den här texten 😂

Visa bifogad fil 99394

Exakt så har jag känt i 3 av 4 graviditeter. Som min man sa när vi väntade sista barnet "skönt ändå att läkarna säger stopp för ditt psyke klarar inte en till graviditet".
 
Här är en till som kan instämma i kören just idag, efter att ha suttit på rumpan i fuktiga rabatter och rensat ogräs eftersom varje försök att böja sig framåt och göra det tar emot :cautious:

Blev fint i trädgården i alla fall :up:

Och dottern har tydligen blivit väl underhållen hos sina morföräldrar medan vi fixat hemma :heart
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp