Tänkte att vi skulle gå ut och leka i regnet. Bebis 7 månader kan sova i selen medan storasyster leker, perfekt tänkte jag.
Det tog 50 minuter från att vi bestämde att gå ut tills att vi kom ut genom dörren. Ungefär halva tiden plocka undan duplo som låg utspritt över heeeeela vardagsrummet (lådan vältes ut under tjo och tjim medan jag städade köket efter frukosten). Försöker lära 2,5-åring att man måste plocka undan efter sig innan man börjar leka med nästa sak… hon hittar tusen andra saker att göra och mitt tålamod blir inte bättre.
Sen hela proceduren med att klä på sig regnkläder. Först klä på storasyster. Eller snarare ta av stövlarna för att ta på henne strumpor. Hon tar på sig stövlarna, jag tar av stövlarna för att ta på regnbyxorna. ”Jag har en vass naaageeeel”, in i badrummet och klippa nagel. På med stövlarna samtidigt som bebis försöker ställa sig och balansera mot mitt ben. På med jacka och mössa på stora, på med overall på lilla som börjar bli väldigt trött och stretar emot. Svettig och yr i huvudet får jag på mig själv kläder, får i bebis i selen och till slut ut genom dörren.
Vi är ute i 10-15 minuter innan stora vill gå in…
Bebis har precis börjat komma lite till ro i selen men då är det dags att kränga av alla kläder. Han somnar i princip medan jag tar av honom overallen och hänger sen sovandes på axeln medan jag hjälper stora av med regnkläder, hjälper till att tvätta händer. ”Jag vill ha nåt att ääätaaaa!” - ja och fixar lunch också med en hand.
Såååå nu sitter jag i soffan med sovande bebis på axeln och stora äter lunch framför tvn