Älskar ändå att det är någon som lagt tid på att filma och klippa ihop såntAh, youtube med utryckningsfordon är även vår räddning vid klippning
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Älskar ändå att det är någon som lagt tid på att filma och klippa ihop såntAh, youtube med utryckningsfordon är även vår räddning vid klippning
När jag pluggade till lärare, på högskolan Dalarna, var de väldigt tydliga där med att skolan är alltid 8-17, varje dag!Jahopp. Då var det förskolan och schemahets IGEN. Alltså, barnet behöver vara på förskolan tre dagar/vecka, i undantagsfall fyra, vissa veckor endast en dag. Nu får vi inte längre hämta vid 17 för att "man slutar alltid 16 när man pluggar hemifrån". I nästa andetag säger de att de vill att vi lämnar barnet på förskolan även de dagar då jag är helt ledig från jobbet för att han ska få vara där mer. Jag kanske är helt trög, men vad är problemet? Det verkar ju inte vara att han är där för mycket. Är det att pedagogerna vill hem? Räknade på det lite och det är tio gånger på totalt trettio förskoledagar som vi behöver hämta 17. Hade vi haft "normala" jobb hade vi behövt hämta 17.30 måndag-fredag, alltid. Från min sida så känns det som att vi gör allt vi kan för att det inte ska bli "för mycket" förskola. Ändå blir vi ganska så tätt ifrågasatta. Vad är det vi gör för fel?!
(Och vad har detta med tråden att göra? Jo, just nu så stör jag mig enormt på ovanstående.)
Det här inlägget hör väl rent tekniskt sett inte hemma i den här tråden, men just nu sitter jag på ett tåg. Jag har hörlurar på, läser en bok och äter choklad. Det är tyst, lugnt och känns helt ärligt som en lyxsemester. Jag är på väg till min hemstad och mina barn är, som ni förstår, inte med. Ikväll ska jag på en tillställning och imorgon kväll kommer jag hem till familjen igen. Det är första gången sen lillebror, 10 månader, föddes som jag ska sova borta och faktiskt bara andra gången sen storebror, drygt 2,5 år, föddes.
Och vad fint det är med att man kan ha så många känslor samtidigt. Jag är i (stillsam) exstas över att vara ensam och bara få vara mig, att ikväll få umgås med vuxna människor jag tycker om och som inte heller har barn med sig, och samtidigt saknar jag mina barn och föreställer mig hur fint det blir att komma hem till dem imorgon. Jag trodde aldrig att jag skulle vara mamman som tittade på bilder på barnen när jag var borta från dem men, hej hej, här är jag. Fan vad fint det är!
Haha, stor igenkänning på konferensen! Min man var på liknande häromveckan och när han kom hem sa han att det där med att sova själv var ju rätt överskattat, han hade saknat att ha en unge bredvid sig.Det är verkligen sammanfattningen av att vara småbarnsförälder för mig. Konstant överstimulerad och längtar efter egentid och så fort man får egentid längtar man efter sina barn Jag var på konferens i veckan. Middag och fest och hotell och hela baletten. En yngre barnfri kollega frågade om det här med konferens är "the shit" för oss småbarnsföräldrar och jag svarade typ "Hehe ja kanske..." för att jag inte ville vara otrevlig nog att svara vad jag egentligen kände - att jag hellre ville hem till mina barn
Men det var fint ändå för jag sov som en stock i den där hotellsängen. Efter att ha scrollat bilder på barnen en stund.
Ja gud, det är svårt det där eftersom man ofta inte ser hela händelseförloppet! Jag har börjat inse att jag ofta säger till S lite mer för att H är den som låter mest och kommer till mig och berättar vad S gjort. men när man betraktar dem ett tag ser jag ju hur H ofta är den som knuffar till först och då smäller S tillbaka så H kommer till mig. Jättesvårt att reda ut vem som gjort vad .Pustar ut efter en lång helg med barnen. Vi har haft det fint men intensivt, kanske mest för att jag börjar bli sjuk och har haft begränsad ork och tålamod. Barnen leker oftast fint men lilla E vet verkligen hur man frestar både mitt och storebrors tålamod. För det mesta är det lilla E som börjar bråka (typ, knuffas, tar något från storebror som han för ovanlighetens skull inte vill dela med sig av etc) och då blir storebror arg, klipper till lillasyster som börjar gråta och kommer till mig för att berätta hur dum storebror är..
Klassiskt syskonbråk säkert men det är verkligen inte lätt att agera rättvist och lyhört och samtidigt försöka få in lite vett i barnen.
Storebror är i mina ögon väldigt generös, låter lilla E leka med nästan alla hans grejer och härja obehindrat i hans rum. Lilla E är mer... gränslös på typiskt 3åringsvis. Men det är lätt att ge storebror skulden eftersom han är "stor"...
Pustar ut efter en lång helg med barnen. Vi har haft det fint men intensivt, kanske mest för att jag börjar bli sjuk och har haft begränsad ork och tålamod. Barnen leker oftast fint men lilla E vet verkligen hur man frestar både mitt och storebrors tålamod. För det mesta är det lilla E som börjar bråka (typ, knuffas, tar något från storebror som han för ovanlighetens skull inte vill dela med sig av etc) och då blir storebror arg, klipper till lillasyster som börjar gråta och kommer till mig för att berätta hur dum storebror är..
Klassiskt syskonbråk säkert men det är verkligen inte lätt att agera rättvist och lyhört och samtidigt försöka få in lite vett i barnen.
Storebror är i mina ögon väldigt generös, låter lilla E leka med nästan alla hans grejer och härja obehindrat i hans rum. Lilla E är mer... gränslös på typiskt 3åringsvis. Men det är lätt att ge storebror skulden eftersom han är "stor"...
Ja gud, det är svårt det där eftersom man ofta inte ser hela händelseförloppet! Jag har börjat inse att jag ofta säger till S lite mer för att H är den som låter mest och kommer till mig och berättar vad S gjort. men när man betraktar dem ett tag ser jag ju hur H ofta är den som knuffar till först och då smäller S tillbaka så H kommer till mig. Jättesvårt att reda ut vem som gjort vad .