Återhämtar mig från handlingen
5 årig liten vägrar äta lunch för det var "äckligt" (hon hade inte ens smakat så hon hade ingen aning), 5 årig äter en halv skål gröt istället efter att själv ha bestämt att det var det hon ville ha och påstår sedan att hon är mätt. Det var hon inte.
Glatt naiva åker vi iväg till affären och väljer en annan affär än vi brukar, som är mycket större och ligger längre bort. Liten skuttar runt och är glad att få sköta scannern, blir lite protester när pappa väljer smak på saft och yoghurt och tofflorna inte finns i rätt storlek. Men det går över och handlingen flyter på i lugn och ro. Tills vi kommer till godiset och helvetet bryter lös.
5 åring vill ha lösgodis, vi ser priset och vill inte köpa det. Hon får hungerutbrott deluxe och bara skriker, springer runt, är otroligt otrevlig och vägrar ens titta på det andra godiset. Slutar med att jag lyfter upp henne, får be en personal öppna vid snabbkassan så vi kunde gå ut, den medkännande blicken sade allt om att hon förstod och garanterat var förälder själv. Den sade tydligt "been there, done that".
Som tur var hade vi parkerat hyfsat nära ingången, så jag kämpar mig iväg till bilen med vilt sprattlande och skrikande och väldigt lång 5 åring i famnen. Sätter in henne i bilen, spänner selen och inser att jag har qr koden till kassan i min telefon. Skickar den till sambon efter mycket om och men, självklart skulle messenger krångla också precis just då. Liten knäpper upp selen och leker virvelvind i bilen, jag får tillbaka henne till stolen och sätter fast henne igen. Hon gapar och skriker och är otrevlig, men sitter kvar och låter bli selen. Tack kära föräldragud. Vi väntar på sambon medan liten skriker och härjar och allas blickar är på oss. Tack kära dotter.
Sedan har vi skrikfest från baksätet hela vägen hem, de 2 milen hem kändes dom en never ending story. Väl hemma slår jag hastighetsrekord på sträckan från bil till ytterdörr medan lilla liten återigen klättrar runt i bilen. Bär in en väldigt trött och hungrig liten, hon får lugna ner sig på sitt rum medan jag tar fram matlådan som var kvar från lunchen, hämtar henne och sätter henne vid bordet. Efter lite försök till protester så äter hon till slut och upptäcker att det faktiskt var gott. Lilla liten får i sig nästan allt och går sedan glad och nöjd till sitt rum och leker med sina hästar som om ingenting hänt. Ridå.