Vad gör vi? Del CXIV

[GardenAngel]

Är så stolt över mig själv! Haft samtal med rektor om att jag inte kan jobba kvar i de två tuffa klasserna. Jag fick inte duktig-flicka-ångest-gråtattack utan var saklig, samlad och väldigt väldigt tydlig. Jag berättade vad problemet var och hur det påverkade min hjärna, mitt tillfrisknande och min arbetsdag. Jag skulle vilja säga att jag till och med sa det på ett "värdigt" sätt.

Och rektor sa (återigen pga riktigt bra rektor som jag får mer och mer förtroende för) att jag inte ska gå tillbaka till klasserna efter sportlovet utan de ska se om de kan placera mig någon annanstans, om jag vill det. Sen fråga hon lite frågor och tackade för att jag är så tydlig och ärlig med hur det går och vad jag klarar av. Att det även blir en trygghet för organisationen att jag är uppriktig.

SÅ SKÖNT!
Nu är jag dock trött. Igen Men lättad!

 

[Hoarfrost]

Gissar att du har spänningshuvudvärk och fortsätter vara spänd på jobbet medan du kan slappna av när du är hemma och då hjälper tabletterna bättre.

Hmm inser att jag inte fattar exakt hur värktabletter funkar. Men så kan det definitivt vara.

 

[GardenAngel]

Sen tycker jag det är väldigt konstigt att naproxen knappt hjälper alls när jag är på jobbet, men är jag hemma och har huvudvärk och tar en naproxen försvinner huvudvärken helt och håller sig borta hela dagen.

Inte ett dugg konstig, tycker jag. Så gör ju min hjärna också när den pratar med mig.
Dagen jag kraschade åkte jag hem för jag trodde jag hade fått maginfluensa. Trodde jag skulle spy rakt ut på golvet. I samma ögonblick jag klev innanför dörren hemma försvann illamåendet. Kroppen kunde inte vara tydligare!
Jag kan inte heller ta huvudvärkstabletter när jag får utmattningshuvudvärk. Det enda som hjälper är att sakta ner och låta hjärnan återhämta sig. Lyssna på kroppen, den vet ofta bättre än du ❤

 

[Hoarfrost]

Snart kommer en kollega tillbaka från en sån där intervju jag ska gå på i morgon. Jag är jättenervös över den och rädd att jag kommer framstå som en idiot med mina lååånga listor.
Ska förhöra kollegan om hur det går till på de där intervjuerna.

 

[GardenAngel]

Snart kommer en kollega tillbaka från en sån där intervju jag ska gå på i morgon. Jag är jättenervös över den och rädd att jag kommer framstå som en idiot med mina lååånga listor.
Ska förhöra kollegan om hur det går till på de där intervjuerna.

Vad är det för intervju och vad är det för listor?

 

[Hoarfrost]

Inte ett dugg konstig, tycker jag. Så gör ju min hjärna också när den pratar med mig.
Dagen jag kraschade åkte jag hem för jag trodde jag hade fått maginfluensa. Trodde jag skulle spy rakt ut på golvet. I samma ögonblick jag klev innan för dörren hemma försvann illamåendet. Kroppen kunde inte vara tydligare!
Jag kan inte heller ta huvudvärkstabletter när jag får utmattningshuvudvärk. Det enda som hjälper är att sakta ner och låta hjärnan återhämta sig. Lyssna på kroppen, den vet ofta bättre än du ❤

Åhå! Trodde liksom värktabletter "alltid hjälpte" oavsett vad man fick värk av. Ska ta upp det med min läkare när vi träffas (om en månad visserligen )
Jag har redan börjat med att jobba sjuuukt mycket långsammare än vad jag vanligen gör. Brukar ha igång flera saker samtidigt och jonglera både kemikalier, kommunikation, hemsidearbete och reception och växel och vaktmästeri samtidigt. Vara klar med arbetsuppgifter som brukar ta andra en timme att göra på 10 minuter. I dag har jag gjort en sak i taget, känns jätte jättekonstigt. Inte minst för att jag gillar att vara effektiv.
Men huvudvärken har stannat vid ett lågmält molande - så jag gissar på att jag gör rätt

 

[Hoarfrost]

Vad är det för intervju och vad är det för listor?

Det är en intervju om arbetsmiljön på jobbet, både psykiskt och fysiskt. Samt den nya organisationen och om den förbättrat något. Ska genomföras av två psykologer (varav en är "god vän" med ledningen )
Min arbetsplats är ju katastrof när det gäller alla de punkterna. Så jag har gjort listor för att jag inte ska glömma något (speciellt med tanke på att min hjärna är lite knasig för tillfället.)
Men är rädd att jag som vanligt övergjort och varit överambitiös, och får den där "Men oj vad du tog i då, kan du inte vara lite spontan och skön?" blicken. Listorna är... långa.

 

[GardenAngel]

Åhå! Trodde liksom värktabletter "alltid hjälpte" oavsett vad man fick värk av. Ska ta upp det med min läkare när vi träffas (om en månad visserligen )
Jag har redan börjat med att jobba sjuuukt mycket långsammare än vad jag vanligen gör. Brukar ha igång flera saker samtidigt och jonglera både kemikalier, kommunikation, hemsidearbete och reception och växel och vaktmästeri samtidigt. Vara klar med arbetsuppgifter som brukar ta andra en timme att göra på 10 minuter. I dag har jag gjort en sak i taget, känns jätte jättekonstigt. Inte minst för att jag gillar att vara effektiv.
Men huvudvärken har stannat vid ett lågmält molande - så jag gissar på att jag gör rätt

Nu vill jag inte vara Debbie Downer, för jag tror att du är på rätt väg, men frågan är om du inte behöver mer tid att återhämta dig? Alltså en längre period.
Jag tänker mig som så att min hjärna och kropp har en energibudget per dag. När man är helt utvilad, hjärnfrisk och redo att attackera livet är budgeten på max, säg 100 euro dollar. Olika saker man gör under dagen "kostar" olika mycket och därför behöver man en balans mellan "dyra" och "billiga" saker för att budgeten ska hålla hela dagen. Vissa saker kan till och med tjäna en energipengar, eller vara gratis.

Men, kruxet kommer när budgeten inte räcker till. Då måste man övertrassera sitt konto, och ligger därmed back i budgeten. Ibland kan man hämta ikapp, genom att återhämta sig extra mycket, kanske dra in 120 euro dollar, på tex, helgen eller semester. Men går man dag ut och dag in och går lite back kommer man till slut ha mycket minus på kontot. Så mycket att helgen eller en semestervecka inte räcker till att spara igen hålen i sin budget.. då har man en mindre budget att röra sig med. Mindre energipengar och då måste man bara göra billiga saker.

När jag kraschade hade min energibudget kunnat vara med i Lyxfällan Det tog 8 månader av heltidsåterhämtning för att börja få min budget i någorlunda balans igen. Men jag har aldrig 100 euro dollar på kontot längre, numera kan jag inte spara så mycket. Utan nu lever jag på kanske 80 euro dollar, även när jag maxar min återhämtning. Och saker har blivit "dyrare" nu. Energi-inflation, kanske man kan säga.

Okej, så det jag vill säga med min rant är att även om du saktar ner ditt arbetstempo kan det vara för dyrt för din budget just nu, för att du inte har hunnit hämta ikapp din ekonomi än. Huvudvärken är ett sådant tecken. Det är kroppens sätt att säga att det antingen börjar sina på kontot, är slut eller övertrasserat. Min gissning är att din budget är rätt slut nu, eller kanske bara på 10 euro dollar - jättelite energipengar för en hel dag!
Om du dock sjukskriver dig/går ner i tid/whatever you need to do, så kan du börja kartlägga din energibudget. Hur mycket energipengar finns där? Vad är dyrt, vad är billigt och kan du tjäna energipengar på något?

(okej, nu kan jag inte sluta med den här liknelsen, skulle kunna dra det hur långt som helst Jag tror du fattar min poäng )

 

[athena_arabians]

Inte ett dugg konstig, tycker jag. Så gör ju min hjärna också när den pratar med mig.
Dagen jag kraschade åkte jag hem för jag trodde jag hade fått maginfluensa. Trodde jag skulle spy rakt ut på golvet. I samma ögonblick jag klev innanför dörren hemma försvann illamåendet. Kroppen kunde inte vara tydligare!
Jag kan inte heller ta huvudvärkstabletter när jag får utmattningshuvudvärk. Det enda som hjälper är att sakta ner och låta hjärnan återhämta sig. Lyssna på kroppen, den vet ofta bättre än du ❤

Instämmer till 100% @Hoarfrost

Min kropp sa upp mig från jobbet på ICA eftersom min hjärna vägrade inse att det höll på att ta kål på mig. Sista två dagarna på vikariatet hade jag så ont i hela kroppen att jag knappt kom ur sängen (dvs sjukskriven... och jag fick givetvis inte förlängt).

Jag bokade tid hos den lokala kiropraktorn och när jag kom dit så sa han efter ett tag:
"Hur tog du dig hit?"
Jag:"Körde bil"
Han: "Men hur tog du dig in i bilen?"
Jag: "Jag har varit ute och sprungit också, tills för några dagar sedan"
Han: och mumlade något om hästtjejer

Min kropp var alltså så spänd att den försökt göra en knut av sig själv...

 

[GardenAngel]

Det är en intervju om arbetsmiljön på jobbet, både psykiskt och fysiskt. Samt den nya organisationen och om den förbättrat något. Ska genomföras av två psykologer (varav en är "god vän" med ledningen )
Min arbetsplats är ju katastrof när det gäller alla de punkterna. Så jag har gjort listor för att jag inte ska glömma något (speciellt med tanke på att min hjärna är lite knasig för tillfället.)
Men är rädd att jag som vanligt övergjort och varit överambitiös, och får den där "Men oj vad du tog i då, kan du inte vara lite spontan och skön?" blicken. Listorna är... långa.

Lär dig att älska listor! Jag hade en lista med mig till rektor idag.. Jag kan inte hålla något i huvudet alls längre.
Säg det till dom, för övrigt! Att du är så stressad och arbetsmiljön är så kass att din hjärna börjat stänga ner funktioner.

Spontan och skön-mentalitet kan ta sig i röven. Din arbetsmiljö är kass. Ju fler punkter desto bättre, säger jag.

 

[athena_arabians]

Lär dig att älska listor! Jag hade en lista med mig till rektor idag.. Jag kan inte hålla något i huvudet alls längre.
Säg det till dom, för övrigt! Att du är så stressad och arbetsmiljön är så kass att din hjärna börjat stänga ner funktioner.

Spontan och skön-mentalitet kan ta sig i röven. Din arbetsmiljö är kass. Ju fler punkter desto bättre, säger jag.

Samma här. Mitt minne är kaputt, jag måste skriva ner viktiga saker

Tyvärr är väl skadorna permanenta, jag har kört på för hårt direkt när jag blivit lite bättre. Blir jag yr vet jag att jag måste stänga av allt direkt, annars blir det inget bra.

 

[GardenAngel]

Samma här. Mitt minne är kaputt, jag måste skriva ner viktiga saker

Tyvärr är väl skadorna permanenta, jag har kört på för hårt direkt när jag blivit lite bättre. Blir jag yr vet jag att jag måste stänga av allt direkt, annars blir det inget bra.

Min läkare sa till mig att "du blir kanske aldrig som du var, men det kanske inte är något dåligt". Det tyckte jag var klokt. Även om min hjärnskada är permanent så lever jag betydligt mer medveten och energi-ekonomiskt nu än jag gjorde innan. För jag är så illa tvungen, men fan vad jag mår bättre i längden!

Men ja, samma här. Det första som ryker på mig är "att göra-minnet". (Fick veta imorse att jag ska på AW ikväll. Det hade jag glömt, trots att jag har skrivit det i min kalender.) Den är det talförmågan som tar stryk. Börjar prata mindre sammanhängande, kan inte hålla tråden och tappar ord. Ungefär då brukar suset i öronen komma och då är det bara att stänga butiken för den dagen.
Med listor slipper jag hålla allt i huvudet.

 

[Liten]

Åhå! Trodde liksom värktabletter "alltid hjälpte" oavsett vad man fick värk av. Ska ta upp det med min läkare när vi träffas (om en månad visserligen )

Jag har två olika huvudvärker pga min utmattning: huvudvärk (gör ont, men kan bli bättre av att jag vilar, kan för stunden bli bättre av träning tex) och migrän (varierande grad, från ont till att inte kunna stå till att kräkas av att lyfta huvudet, men en helt annan typ av värk som dessutom blir värre av fysisk aktivitet - kan bli däckad av att försöka gå en kvarts promenad). Värktabletter fungerar ytterst sällan på någon av dem.

 

[Tranan]

9 år sedan jag ringde polisen för att jag hörde bråk i min Norrköpings lägenhet. Det visade sig att det var hyresvärdens son som slog sönder sin sambo. Efteråt satte en kvinnlig polis vid min säng och förhörde mig om vad jag hörde. Ett starkt ryggskott har aldrig varit bättre. Men jag kom inte ur sängen.

 

[Liten]

Åkte hem från jobbet i förmiddags pga migrän. Ligger i sängen. Har bokat in en hel jäkla vårddag imorgon: kiropraktor, barnmorska (dessa jäkla cellprov..), läkare (vill inte bli sjukskriven. Inte nu. Främst för att jag inte har råd, och för att jag verkligen inte klarar av att rodda med FK nu. Men det kanske finns något som hen kan göra ändå...), psykoterapeut (kort besök för att gå igenom läget och kanske börja lägga upp en plan. Vill ta upp kontakten med hen igen, hen är ett bra bollplank för det här och lyssnar på mig.).

 

[LadyCovergirl]

Ännu en besvikelse på jobbet Nåja, nu ska jag strax gå härifrån och köra direkt till stallet. På vägen hem tänkte jag handla mat.
Ikväll ska jag plåga mig med dusch och hårtvätt men sen blir det skidskytte för hela slanten

 

[Hoarfrost]

Nu vill jag inte vara Debbie Downer, för jag tror att du är på rätt väg, men frågan är om du inte behöver mer tid att återhämta dig? Alltså en längre period.
Jag tänker mig som så att min hjärna och kropp har en energibudget per dag. När man är helt utvilad, hjärnfrisk och redo att attackera livet är budgeten på max, säg 100 euro dollar. Olika saker man gör under dagen "kostar" olika mycket och därför behöver man en balans mellan "dyra" och "billiga" saker för att budgeten ska hålla hela dagen. Vissa saker kan till och med tjäna en energipengar, eller vara gratis.

Men, kruxet kommer när budgeten inte räcker till. Då måste man övertrassera sitt konto, och ligger därmed back i budgeten. Ibland kan man hämta ikapp, genom att återhämta sig extra mycket, kanske dra in 120 euro dollar, på tex, helgen eller semester. Men går man dag ut och dag in och går lite back kommer man till slut ha mycket minus på kontot. Så mycket att helgen eller en semestervecka inte räcker till att spara igen hålen i sin budget.. då har man en mindre budget att röra sig med. Mindre energipengar och då måste man bara göra billiga saker.

När jag kraschade hade min energibudget kunnat vara med i Lyxfällan Det tog 8 månader av heltidsåterhämtning för att börja få min budget i någorlunda balans igen. Men jag har aldrig 100 euro dollar på kontot längre, numera kan jag inte spara så mycket. Utan nu lever jag på kanske 80 euro dollar, även när jag maxar min återhämtning. Och saker har blivit "dyrare" nu. Energi-inflation, kanske man kan säga.

Okej, så det jag vill säga med min rant är att även om du saktar ner ditt arbetstempo kan det vara för dyrt för din budget just nu, för att du inte har hunnit hämta ikapp din ekonomi än. Huvudvärken är ett sådant tecken. Det är kroppens sätt att säga att det antingen börjar sina på kontot, är slut eller övertrasserat. Min gissning är att din budget är rätt slut nu, eller kanske bara på 10 euro dollar - jättelite energipengar för en hel dag!
Om du dock sjukskriver dig/går ner i tid/whatever you need to do, så kan du börja kartlägga din energibudget. Hur mycket energipengar finns där? Vad är dyrt, vad är billigt och kan du tjäna energipengar på något?

(okej, nu kan jag inte sluta med den här liknelsen, skulle kunna dra det hur långt som helst Jag tror du fattar min poäng )

Ändå superbra liknelse Det är lite så jag känt, att saker som tidigare kanske till och med gav mig ca 10 euro dollar nu kanske ger mig 0 euro dollar. Och att allt kostar lite mer, och att det är generellt jobbigt att hålla sig på en jämn nivå.
Jag ska försöka berätta för min läkare så noga jag bara kan hur jag har det och se om det inte kan bli något av det, men det sitter långt inne. Tur att jag har en månad på mig att förbereda mig.
Tills dess håller jag mig till planen, blir det för mycket sjukskriver jag mig tills det känns ok igen. Samt att jobba så långsamt att jag nästan somnar.
Försöker också sätta mig lite i på-utsidan-tittar-in perspektiv kring min knasiga arbetsplats, försöka skratta lite åt den som om den vore en parodi eller sketch, i stället för att gräva ner mig.

Jag tror jag har lite "tur" också. Jag tror jag har upptäckt vad som händer relativt tidigt, så jag gissar att jag kommer ur det här med minimala stridsärr.
Har tagit mig ur en ännu värre situation tidigare, helt ensam, så det här ska gå det med. Envisheten och Tjurskalligheten som kommer från farfar går nog aldrig att ta död på.

 

[GardenAngel]

Ändå superbra liknelse Det är lite så jag känt, att saker som tidigare kanske till och med gav mig ca 10 euro dollar nu kanske ger mig 0 euro dollar. Och att allt kostar lite mer, och att det är generellt jobbigt att hålla sig på en jämn nivå.
Jag ska försöka berätta för min läkare så noga jag bara kan hur jag har det och se om det inte kan bli något av det, men det sitter långt inne. Tur att jag har en månad på mig att förbereda mig.
Tills dess håller jag mig till planen, blir det för mycket sjukskriver jag mig tills det känns ok igen. Samt att jobba så långsamt att jag nästan somnar.
Försöker också sätta mig lite i på-utsidan-tittar-in perspektiv kring min knasiga arbetsplats, försöka skratta lite åt den som om den vore en parodi eller sketch, i stället för att gräva ner mig.

Jag tror jag har lite "tur" också. Jag tror jag har upptäckt vad som händer relativt tidigt, så jag gissar att jag kommer ur det här med minimala stridsärr.
Har tagit mig ur en ännu värre situation tidigare, helt ensam, så det här ska gå det med. Envisheten och Tjurskalligheten som kommer från farfar går nog aldrig att ta död på.

Heja dig ❤ DU är det viktigaste i ditt liv, och DU måste vara prio 1! Få din läkare att förstå, och gör hen inte det, byt läkare.

Men obs på det jag fetade. Om jag hade skrivit samma sak ang de tuffa klasserna (för God knows att jag både har pannben och är envis som en röd gris), då hade du nog sagt till mig att vara försiktig Ensam är inte alltid stark. Ibland är ensam utbränd om ensam jobbar för fler än en.

Obs 2. Skriv en lista och ta med dig till läkaren, så du får sagt det du vill!

 

[Hoarfrost]

Appropå parodier och arbetsplatser
Kollega kom inspringande med något panikartat i blicken. "Alltså, har du sax?"
Hen tar emot saxen jag sträcker fram och gömmer något som hen försöker klippa i "fan, fan fan!"
Frågar om jag kan hjälpa hen. Hen håller fram en tumme, den är blå, hen har dragit åt ett buntband runt tummen som sitter så hårt att hen inte har en chans att få under saxen.

Jag har nu skrattat så jag nästan kissat på mig åt min kollega och klippt av buntbandet med en tång. Sedan fick hen plåster och sårtvätt till det yttepyttelilla såret hen fick från tången.

 

[Asko]

Lättare sagt än gjort men jag vill också tillägga att det är ingen skam i att klara mindre eller långsammare än vad andra gör.
Jag har själv problem med det, och försöker få mig själv (och andra) att förstå det.