Apporterar har nästan alla gjort och den första lilla honan i ett syskonpar släpade runt på stora badlakan och jag kunde hitta skurtrasor i sängen. Brorsan apporterade glasspinnar och de låg alltid på badkarskanten när jag badade, med ett och annat ofrivilligt dopp, men aldrig att de varit så sjövilda någon av dem eller efterföljande. Lille Skrutt dänger ju sina glitterbollar i huvudet på mig när vi ska sova om jag inte gömmer dem under kudden, men sen sover han på armen med syrran i mitt knäveck under täcket. Älskar att ligga i famnen när jag är på toan och väntar utanför duschen på att jag ska bli klar, men de vill mer vara nära än jaga varandra runt väggarna.
Ännu värre alla dessa fruktansvärda fönsterbyten. Det går ju liksom inte ens försöka återställa och går inte att leva med. Det är ju skitsamma om du har takmålning och kakelugn om du har dessa fönster (ja de är från en annons på Hemnet och beskrivs som ”välbevarat sekelskifte med originaldetaljer” 
