Håller på och samlar mig till något jag undvikt att tänka på. Slänga Nikitas gamla torrfoder, njurfoder, hypoallergent foder. Det skär i mig när jag ser och alla minnen som kommer. Ja, det kommer bli mycket, mycket bättre när det är gjort jag vet. Men fuck det gör ont, så många minnen och känslor som rörs upp.
Jag vet att det är patetiskt och sitta och gråta över en påse njurfoder.
Jag vet att det är patetiskt och sitta och gråta över en påse njurfoder.