För mig är hästarna det dansen är för dig - kan jag inte i någon form hålla på med hästar så kan jag lika gärna sluta leva. Och känner jag att jag lika gärna kan sluta leva, så är jag ju inte så motiverad att rädda planeten heller, liksom... Bättre då att försöka ha hästar (och övrigt liv) på ett så bra sätt det går.
Sedan kan man ju filosofiskt fundera över vad som är onödigt och vad som inte är det. Ska vi, på grund av nödläge, ta bort precis allt som inte är nödvändigt för att överleva? Restaurangbesök, vin, frisör, godis, böcker, kultur.... Vad kommer hända då? Vi kommer ju till exempel sänka ekonomin helt. Det är kanske något vi måste göra (sänka ekonomin alltså) för att komma ur det konsumtions-ekorrhjul vi befinner oss i, men hur ser konsekvenserna ut av det?
Angående 2018 och torkan, förresten, så hade jag ju hästar då också men inte hemma utan inhyrda. Eftersom det faktiskt började regna så småningom så klarade den gård hästarna då bodde på att producera grovfoder för samtliga hästar som bodde på gården, samt till gårdens ordinarie hököpare. Jag tänker mig att jag själv, på nuvarande gård, i ett sådant läge skulle släppa hästarna på de ytor som idag är sankmark där de förmodligen skulle kunna gå och beta om det blev riktigt torrt.