Vad gör man?

[__Lina__]

Känns som jag behöver ventilera mina tankar lite, och se vad ni har och säga om min situation..
För och dra historien lite snabbt så är det som så att jag och min syster först hade ett halvblod tillsammans, vi behövde sällskap till henne och fick vår grannes halvblodsdam för i princip ingenting. Jag tog henne som mitt lilla projekt och började rida henne, medans syrran tog den andra.
Den nya damen visade sig ha ett jäkla tempermanent, stark, het & känslig. Inte riktigt min typ av häst, men jag kämpade på. Skulle ut och resa efter att jag haft henne ca ett år, hon betäcktes därför och jag fick världens mysigaste unge efter henne nu är ungen snart ett år och mamma häst är bra igång.
Problemet är att det går liksom inte bättre med henne. Hon är så satans stark. Har böjat träna för en toppentränare, han tävlar själv internationellt, utbildar och säljer hästar. Han rider ca 6-7 hästar om dagen. Igår hoppade han upp på min dam under träningen, och efter en kvart så sa han att han nog aldrig ridit en häst så stark som henne.. Han kunde inte för sitt liv förstå att jag ändå kunde rida henne någorlunda ok. efter träningen sa han att jag kanske borde vara mer rädd om min rygg (har opererat ryggen för fler år sedan) och inte riskera ngt pga en häst.. När han sa detta slog det mig att jag konstant haft ont i rygg och axlar i flera år "utan egentlig orsak"...
Vet verkligen inte vad jag ska göra alltså. Hästen ifråga är 19 år, hade hon varit lite yngre kanske det funnits hopp för henne.. Men jag vet inte.. Jag tycker om hästen i sig, och mitt hjärta klarar nog inte o sälja/låna ut henne eftersom jag vet hur hon är.. Men jag vill så gärna tävla, träna och komma vidare, så som min syster gjort/gör med vår andra häst. Tyvärr så gör jag inte det med henne, och har nog insett att hon aldrig kommer bli så som jag vill. Känns som jag håller på och tappa min motivation. Så vad gör jag? Betäcker igen och väntar på att min unghäst ska bli redo? Lånar ut henne? Kämpar på? Andra förslag mottages tacksamt!!

 

[Lovisaleonora]

Sv: Vad gör man?

Med stark menar du i munnen? Drar iväg? Går det att laborera med någon typ av betsling som kanske funkar bättre med hästen?

Annars hade jag nog funderat på att låna ut, kanske som avelssto?

 

[kopparberg]

Sv: Vad gör man?

Jag var i samma sits som dig. Jag hade en häst som var överjordiskt stark i hoppning, spelade ingen roll vad jag betslade med, hur många halter jag gjorde, hur många volter jag la osv.
Även min tränare (och annat skickligt hästfolk i min omgivning) sa de aldrig upplevt en så stark häst! I dressyr gick det att rida på rakt siliconbett, och hästen plockade rosetter i i stort varje dressyrklass han startade, så det var inga fel på lydnadsdressyren.

Min tränare red min häst en hel del. Hon har erfarenhet tom svår hoppning bla och är aktiv tävlingsryttare. Hon rider upp till 5-6 kusar/dag, men när hon hopptränade min häst, då orkade hon bara honom ena dagen, sedan tog hon ALLA sina en annan dag.

Även min kropp la av. Jag var till slut tvungen att inse faktum, fortsätter jag med denna häst, då blir det den sista hästen jag hoppar i mitt liv, sedan är min kropp slut. Och då var svaret lätt, jag slutade hoppa min häst. Inte värt att få kroppen utsliten, SÅ jobbigt ska inte ridning vara!

Vore jag du satsade jag på unghästen. Och använde eller lånade ut stoet till avel.

Lycka till med vad du än beslutar att göra!

 

[__Lina__]

Sv: Vad gör man?

Ja, precis. Väldigt stark i munnen, men samtidigt är hon känslig på ngt konstigt sätt. Nu rider jag henne på tredelat tränsbett efter en period med gummipelham. Pelham funkade ett tag, men det var nog inte lösningen. Hon blev istället stressad och avskydde kedjan, kunde helt plötsligt tvärstanna och vägra röra sig överhuvudtaget. Idag testade jag ett tvådelat bett med rörlig kopparrullar på. Men jag vet inte.. Tycker inte jag känner ngn större skillnad faktikst.Har också funderat på och låna ut henne som avelssto, eftersom hon verkligen älskar och vara mamma! Men frågan är om det finns något intresse hos folk, hon är ju trots allt 19 år. Hon hade iofs föl förra sommaren och allt gick finfint, men riskerna stiger ju med åldern.. och vad ska jag då göra? Det är ju trots allt så att jag hellre rider henne än ingenting..

 

[__Lina__]

Sv: Vad gör man?

Vad skönt det känns att man inte är ensam..! Känner precis som du säger, att fortsätter jag med detta så kan det bli den sista hästen min kropp pallar med.
Så jobbigt när man verkligen har ambitioner med o träna och tävla sjäv, men inser att det kanske inte kommer och gå med denna pållan..

 

[Elan01]

Sv: Vad gör man?

Var rädd om din kropp!
Jag hade provat med hackamor. Inget i munnen kan vara lösningen.
Eller kanske ett gag-bett, fungerade kanon på våran gigantiska tunga halvblodskille.
Fungerar inte det så riskera inte din hälsa, ger hon fina avkommor, så betäck istället.

Lycka till!

 

[Lovisaleonora]

Sv: Vad gör man?

19 år är ju ingen högre ålder om stoet haft föl tidigare och är frisk.

Är stammen intressant, prova att annonsera och se om rätt person nappar!

 

[__Lina__]

Sv: Vad gör man?

Ja, man kanske skulle prova hackamore. Är bara lite nervös efter alla historier man hört om knäckta nosben o så.. Men skulle det fungera så vore det helt fantastiskt ju.
Gags bett har jag heller ingen erfarenhet av, men jag är absolut öppen för förslag, och som sagt skulle jag hitta ngt som funkar så skulle ingen bli lyckligare än jag! Hur fungerar det?
Ja, hon ger ju fina avkommor vad jag sett (2 st) och verkar inte nedärva den här lilla egenskapen, antar att det inte är medfött hos henne heller utan ngt som kommit pga ryttare o hantering. Så vi får väl se om jag bestämmer mig för en bebis till, eller om ngn annan kanske är villig o göra det.

 

[__Lina__]

Sv: Vad gör man?

Nej, egentligen är det väl ingen jättehög ålder eftersom hon är så pass pigg & fräsch som hon är. Hon hade ju föl förra sommaren och allting gick finemang. Så hennes ålder borde ju inte vara ngt problem.
Hon har en helsvensk genuin stam, vilken iaf jag tycker är intressant och kul. Så visst, det tåls ju verkligen och tänkas på det här med och betäcka. Frågan är om jag ska göra det själv eller låna ut henne? Lånar jag ut henne har jag ju möjlighet och ta en annan häst på foder eller så, eftersom jag är så sugen på o komma igång nununu, gärna igår! :smirk:

 

[Lovisaleonora]

Sv: Vad gör man?

Släng ut en annons NU, det lackar mot betäckning!

Får du inte intressanta svar, då får du tänka igen. Men tänk om du får ett jätteintressant svar, där hästen får det bra och alla möjligheter öppnas för dig!

 

[Elan01]

Sv: Vad gör man?

Ja, man kanske skulle prova hackamore. Är bara lite nervös efter alla historier man hört om knäckta nosben o så.. Men skulle det fungera så vore det helt fantastiskt ju.
Gags bett har jag heller ingen erfarenhet av, men jag är absolut öppen för förslag, och som sagt skulle jag hitta ngt som funkar så skulle ingen bli lyckligare än jag! Hur fungerar det?
Ja, hon ger ju fina avkommor vad jag sett (2 st) och verkar inte nedärva den här lilla egenskapen, antar att det inte är medfött hos henne heller utan ngt som kommit pga ryttare o hantering. Så vi får väl se om jag bestämmer mig för en bebis till, eller om ngn annan kanske är villig o göra det.

Om du ska lyckas knäcka av nosryggen med ett vanligt enkelt hackamor då får du nog vara i klass med Magnus Samuelsson i armarna
Det finns olika typer och om du köper det vanliga med korta skänklar så lovar jag att du kan inte bryta någon nosrygg med det. Är du osäker så ta hjälp av en tränare vid inpassning och första gången du rider.
Ett gag-bett fungerar med lite hävstångsverkan och ger även ett lätt tryck på nacken, fungerar bra på hästar som är tunga.
Värt att prova innan du ger upp.