Vad gör man?

[Illiana]

Jag kommer snart att uppleva min största livskris hittills. Jag kommer att avliva min hund, tillika själsfrände, den 26/11 och en av de många frågorna som uppstår är: vad gör jag då?

Jag är en introvert människa som inte har varken ork eller lust att träffa människor hela tiden. Jag bor själv och har ingen pojkvän.

Vad gör man om dagarna när man bara har sig själv att tänka på? Jobba är självklart, jobbar heltid, men sen? Vad gör ni sådana där vanliga gråa dagar? Som det känns nu kommer mitt hem vara kliniskt rent och de vänner jag har kommer att känna sig trakasserade.

Lång fråga kort; vad gör man om dagarna?

 

[FannyN]

Det är väldigt jobbigt. Jag har själv gått igenom det för länge sedan. Hade med mig hunden jämt och han blev 16 år. Vad har du för andra intressen? En del jag känner har köpt en ny rätt snart kan det vara något? Lider med dig. Kram.

 

[Trani]

Kort svar: det du själv tycker är kul. Jag läser och spelar dataspel t ex.

Sysselsättning hittar man för det mesta. Sorgen är väl värre.

Du ska inte skaffa en ny hund då?

 

[Illiana]

@FannyN Andra intressen är väl hästar men det har jag möjlighet till kanske 1 gång i veckan. Annars har jag egentligen inga intressen. Har funderat på att skaffa en till (snart ny) hund men det känns inte rätt när jag jobbar 100%.

Min blir nu bara 5 år och 4 månader så detta var inte riktigt vad jag förväntade mig.

@Trani Ja, man kanske får plocka upp böckerna igen och även dataspelandet. Sorgen är redan nu horribel, känns som att hela jag ska gå sönder. Bröt ihop idag när jag kände hans hjärtslag och tänkte på att de snart kommer att stanna.

Nej, ingen ny hund.

 

[purity_666]

Min hund börjar bli till åren, han blir 12 nästa år. Så för att slippa tomheten köpte jag sällskap för 2 år sen. Usch vill inte ens tänka tanken på när det blir dags.

Man gör det man tycker är roligt. Läser, pysslar, kollar film, hänger på nätet. Man kan ju ta promenader på egen hand också, lyssna på ljudbok under tiden kanske.

 

[Migo]

Jag kommer snart att uppleva min största livskris hittills. Jag kommer att avliva min hund, tillika själsfrände, den 26/11 och en av de många frågorna som uppstår är: vad gör jag då?

Jag är en introvert människa som inte har varken ork eller lust att träffa människor hela tiden. Jag bor själv och har ingen pojkvän.

Vad gör man om dagarna när man bara har sig själv att tänka på? Jobba är självklart, jobbar heltid, men sen? Vad gör ni sådana där vanliga gråa dagar? Som det känns nu kommer mitt hem vara kliniskt rent och de vänner jag har kommer att känna sig trakasserade.

Lång fråga kort; vad gör man om dagarna?

Beklagar verkligen, jag vet precis hur tungt det är

Rent krasst, så har jag överlevt genom att ha en valp att fokusera på. Att det inte blir tyst och tomt, även om det självklart aldrig går att ersätta individen man förlorar.

 

[Lona]

Det går ju inte att ersätta hunden naturligtvis men kanske något annat djur att ha som sällskap och pyssla med? Även om det inte blir samma sak så kan man engagera sig rätt mycket i akvarium, hamstrar, kaniner eller vad man nu gillar.

Och jag menar inte att förringa din oro och sorg men för mig har det varit värst innan jag de facto avlivat hundarna, när man gick där och våndades och undrade hur i h-vete man skulle överleva. När de väl fått somna in var jag givetvis ledsen och trasig men samtidigt lite, lite lättad.
Det fanns inget att välja på längre och de hade inte ont mer.

Styrkekramar!

 

[FannyN]

men så ung. fy så hemskt. största kramen ever....

 

[Illiana]

Min hund börjar bli till åren, han blir 12 nästa år. Så för att slippa tomheten köpte jag sällskap för 2 år sen. Usch vill inte ens tänka tanken på när det blir dags.

Man gör det man tycker är roligt. Läser, pysslar, kollar film, hänger på nätet. Man kan ju ta promenader på egen hand också, lyssna på ljudbok under tiden kanske.

Ja, det kan bli ett tillfälle att komma sig ut mer. Promenader på egen hand kommer bli väldigt konstigt när man haft en partner att dela dom med i flera år. Man glömmer så fort hur man gjorde innan när det känns som att vi alltid haft varandra.

Beklagar verkligen, jag vet precis hur tungt det är

Rent krasst, så har jag överlevt genom att ha en valp att fokusera på. Att det inte blir tyst och tomt, även om det självklart aldrig går att ersätta individen man förlorar.

Tack men ingen hund för mig just nu. Det blir när jag skaffat min gård och kan jobba hemifrån mer.

Det går ju inte att ersätta hunden naturligtvis men kanske något annat djur att ha som sällskap och pyssla med? Även om det inte blir samma sak så kan man engagera sig rätt mycket i akvarium, hamstrar, kaniner eller vad man nu gillar.

Och jag menar inte att förringa din oro och sorg men för mig har det varit värst innan jag de facto avlivat hundarna, när man gick där och våndades och undrade hur i h-vete man skulle överleva. När de väl fått somna in var jag givetvis ledsen och trasig men samtidigt lite, lite lättad.
Det fanns inget att välja på längre och de hade inte ont mer.

Styrkekramar!

Ja, man kanske får köpa sig ett par gnagare som kan fördriva tiden åt en.

Tack för de orden, jag tror det också. Nu känns det bara som att jag planerar ett mord på mitt eget barn.

men så ung. fy så hemskt. största kramen ever....

Ja, det är inte roligt att inte få en chans från början. Tack för kramen!

 

[monster1]

Ja, det kan bli ett tillfälle att komma sig ut mer. Promenader på egen hand kommer bli väldigt konstigt när man haft en partner att dela dom med i flera år. Man glömmer så fort hur man gjorde innan när det känns som att vi alltid haft varandra.


Tack men ingen hund för mig just nu. Det blir när jag skaffat min gård och kan jobba hemifrån mer.



Ja, man kanske får köpa sig ett par gnagare som kan fördriva tiden åt en.

Tack för de orden, jag tror det också. Nu känns det bara som att jag planerar ett mord på mitt eget barn.



Ja, det är inte roligt att inte få en chans från början. Tack för kramen!

Man får trakasera sina vänner när man har sorg.
Vad det gäller promenaderna kanske du kan hjälpa någon annan som inte orkar med att ta längre promenader med sin hund. Kanske någon ung barn familj, äldre eller sjuk som inte orkar eller hinner och blir glada över att få lite hjälp? Vara katt eller hundvakt när det behövs, sätt upp en lapp i affären.

 

[Reville]

Du har fått bra tips, men mitt tips är att skriva. Skaffa ett anteckningsblock där du kluddar ner notiser med tankar, känslor, sorg, glädje. Utan press, skriv när du vill. Kan vara jätteskönt att få ur sig saker, liksom ventilera, utan att folk behöver få veta precis allt.

 

[Illiana]

@monster1 Kanske om ett tag det skulle vara nåt att bli doggywalker.

@Reville Tack för tipset, problemet är att jag är en sån där sjuk människa som stänger ner när det är jobbigt. Kan vara värt ett försök vid ett senare tillfälle dock.

 

[fryckan]

Åh så tråkigt Jag har varit med om samma sak och det tog oerhört hårt.. Jag har inga andra tips än du redan fått att komma med, vi löste det så att vi hade köpt hund nr 2 ungefär 1 år tidigare så glädjen över honom fanns i alla fall.