Vi är alla en liten del av universum som blivit medvetet om sin egen existens. Om inte det är värdefullt så vet jag inte vad som är det.
Det här!
Min förundran inför livet räcker. Vi är värdefulla. Världen är värdefull.
Om jag ska skärskåda mig själv som person så gör jag mitt bästa för att mina närstående ska ha det bra, för att världen ska bli en lite bättre plats, och för att åtminstone försöka undvika att vara en rövhatt i svaga stunder. Det är ungefär så mycket jag tycker man kan begära av en människa.